Lördag 9 oktober var det marknad i Strängnäs – ett bra tillfälle för att bedriva folkupplysningsarbete.

Efter en gemensam samling med genomgång av dagens upplägg begav man sig in till marknaden.

På plats ställdes det upp med banderoll, flankerad av fanbärare, samtidigt som andra började dela ut flygblad till förbipasserande.

Direkt kunde man höra hur folk började prata med varandra om budskapet på banderollen, White lives matter, i stil med ”Men, ska det inte vara black lives matter” och ”Där har de en poäng”.

Efter att inte mer än fem minuter passerat, anlände självaste marknadsgeneralen i egen hög person med en mapp instoppad under armen för att se extra viktig ut. Han stroppade sig fram för att börja hytta med hela armen och basunera ut att ”Här får ni inte stå, vi har abonnerat hela marknadsområdet!”.

Den stroppiga herren fick förklarat för sig att mötesfriheten slår hans abonnerade plats likt ett trumfkort.

Han började då prata om att han minsann skulle ringa polisen och i samma stund, likt ett trollslag, anlände den första polisbilen. Ut stegade två poliser, som såg ut som de precis vaknat till efter en liten middagslur i bilen.

En av de försökte i vanlig ordning få reda på vem som var ansvarig på plats, men hör och häpna så visade det sig inte finnas någon sådan just denna dag.

De båda konstaplarna drog sig tillbaka till andra sidan gatan och började istället ett ivrigt samtal med någon, troligen det befäl som dök upp en kort stund senare, lika yrvaken som sina kollegor.

Marknadsgeneralen hade vid det här laget försvunnit från platsen med svansen mellan benen, då han även av polisen fått förklarat för sig att mötesfriheten gällde på ”hans” marknad.

Många förbipasserande tog sig tid att stanna till och ställa frågor till motståndsmännen, så väl vuxna som ungdomar, vissa negativa och vissa positiva.

Allteftersom tiden förflöt på plats samlades fler och fler ungdomar som uppenbarligen fann organisationens närvaro som marknadens höjdpunkt, ja kanske rent av årets höjdpunkt i samhället av deras entusiasm att döma.

När närmre en timme passerat sedan start bestämde man sig för att förflytta sig in till de allra folktätaste marknadsgatorna. Att man inte ställde upp där från början berodde på att det var så mycket folk att man helt enkelt inte fick plats med en banderoll i trängseln.

Då det var ungefär lika mycket folk där nu ställdes det istället för med banderoll upp med enbart fana mitt i en korsning. En stor del av ungdomarna hade följt efter motståndsmännen. Dock hade nu även några mörkhyade individer av tvivelaktigt ursprung anlänt till platsen, vilka tillsammans med ett fåtal av de svenska ungdomarna försökte provocera aktivisterna, men då de bedömdes vara mellan 12-16 år så ignorerades de istället.

Efter en tid på de folktäta gatan gjordes ytterligare en förflyttning och ungdomarna, som nu hade fördubblats i antal, följde återigen efter.

När över två timmar av informationsspridning avverkats, bestämdes det för att runda av aktiviteten. Dock var det lättare sagt än gjort då det bildades ett långt led av ungdomar som följde aktivisterna hack i häl. Detta medförde att det för förbipasserande och folk som satt på uteserveringar, antagligen uppfattades som en demonstration, då Tyrrunefanan fladdrade i vinden i täten av ledet.

Efter att ha rundat centrum och man åter var tillbaka vid punkt ett, var aktivisterna tvungna att förklara för både polisen och sitt nu trogna följe att man avsåg att avsluta aktiviteten för dagen och att konstaplarna därför kunde återgå till fika och vila och ungdomarna istället kunde läsa mer på organisationens hemsida.

Det synes finnas anledning att återvända till Strängnäs, då dagen inte kan ses som annat än lyckad!