Det finns säkert någon som kanske menar att den här artikeln kommer nästan en vecka försent och borde publicerats redan under förra veckan. Jag tänkte dock inledningsvis under konflikten att det här kriget egentligen inte var så viktigt överhuvudtaget för Nordiska motståndsrörelsen att ha en officiell åsikt kring. Att egentligen berör hela Ukraina-kriget oss och vår kamp på Nordens gator och torg väldigt lite i nuet. Detta i kombination med att andra skrev och talade om kriget utifrån olika perspektiv både här på motståndsrörelsen.se och på den oberoende nationellt socialistiska nyhetssidan Nordfront, gjorde att jag helt enkelt inte såg det som ett måste att prioritera den artikel som du nu läser.
Sedan förstår jag givetvis att det finns andra anledningar som gör konflikten intressant redan här och nu och att den på lång sikt kan leda till konsekvenser som rent av kan komma att bli avgörande även för oss.
Det är dock väldigt många som undrat och resonerat kring vårt ställningstagande. En del verkar konstigt nog ha tolkat Robert Eklunds utmärkta artikel eller Näste 1:s aktion under gårdagen som att vi står lojala med globalisterna i väst och därför officiellt mot Putin och Ryssland. Samtidigt har en del andra uttalanden gjorts av våra företrädare som kunnat tolkats i motsatt riktning och bland våra medlemmar finns det också de som delat ryska flaggor på sociala medier.
Så, hur ligger det egentligen till? Håller Nordiska motståndsrörelsen på Ryssland eller Ukraina i kriget?
För att på något vis kunna svara på den frågan är det till att börja med otroligt viktigt att förstå att frågan är långt ifrån svartvit eller totalt självklar och att den kan ses ur väldigt många olika perspektiv.
Rent känslomässigt är det givetvis inte alls konstigt att man känner sympati för Ukraina och Ukrainas befolkning – snarare tvärtom. Oavsett hur avgörande NATO:s provokationer var för att Ryssland skulle initiera kriget och skuldfrågan därför i det minsta är tveksam, så är det i varje fall helt självklart att det ukrainska folket inte förtjänar att få sitt land sönderbombat. Ukraina har hamnat i kläm i imperiernas maktkamp och hur skyldig Ukrainas judiska ledare än må vara, så ligger det ingen skuld på det arbetande vita ukrainska folket – de som nu blöder och dör på ukrainsk jord tillsammans med ryska fiendesoldater.
Om du dessutom bortser från den maktsfär som står bakom ryggen på Ukraina i form av Nato, Israel och västvärlden, är det ju uppenbart att Ukraina är en väldigt liten spelare i jämförelse med den gigantiska supermakten Ryssland och även då blir det väldigt logiskt att sympatisera med Ukraina. Nordiska motståndsrörelsen slår alltid tydligt uppåt och eftersom att världen ser ut som den gör är det otroligt ovanligt att vi inte tar underdogens sida när det kommer till någon form av maktstrid.
Vidare är det inte alls konstigt om man som nationalsocialist känner sig trängd när Putin uppgett att en av de officiella anledningarna till att Ryssland går till krig är för att ”de-nazifiera” Ukraina. Även om detta kanske inte innebär precis detsamma som det skulle innebära om Benjamin Netanyahu, Joe Biden eller Magdalena Andersson pratade om att krossa nazismen (något Simon Holmquist förklarar i en väldigt läsvärd artikel på Nordfront) så är det ändå givetvis ett uttalande som gör att man som nationell får en mycket bitter smak i munnen och instinktivt får ett minskat förtroende för Putin och därigenom ökad sympati för Ukraina.
Samtidigt går dock hela etablissemanget i västvärlden unisont till attack mot Ryssland. Propagandamaskinen går på högvarv för att få hela världen att hata Putin och ta Ukrainas sida i kriget. Samma propagandamaskin som helst av allt vill att du som vit slutar föda vita barn och istället satsar på din karriär, eller rasblandar och bögar. Vad detta etablissemang vill att du ska tycka är ofta en mycket god indikator på vad du absolut inte borde tycka och således tycks trots allt Ryssland vara sidan att ta ställning för till 100%.
Ur ett globalt geopolitiskt perspektiv, om vi teoretiserar med den otroliga tanken att detta skulle mynna ut i ett tredje världskrig, då skulle alla pro-sionistiska liberala monsternationer som Storbritannien, Frankrike, Tyskland, USA och givetvis Israel själva, ställa sig på Ukrainas sida, samtidigt som mer traditionella och suveräna antisionistiska krafter troligtvis skulle ställt sig bakom Ryssland. Sanna mina ord när jag säger att Nordiska motståndsrörelsen ALDRIG kommer stå på samma sida som Israel eller den sionistiska statsbildning som USA av idag utgör och detta i vilken fråga eller konflikt det än må vara!
Om vi vidare ser situationen ur ett revolutionärt synsätt blir det också självklart att heja på Ryssland. Genom att utmana USA och västvärlden agerar man också mot Staus Quo – det rådande läget som är ett måste att nedbryta för att några verkliga förändringar ska kunna ske och att vi nationalsocialister ska kunna komma någonstans på riktigt. Ju mer den rådande makten utmanas och ju hårdare det slås mot världsekonomin, desto större är chansen för att saker sätts i gungning, vilket alltså är en nödvändighet för att den nordiska revolutionen ska kunna bli ett faktum. Märk väl att jag inte menar på att de förändringar som kommer att ske nödvändigtvis blir bättre för oss, men i det dramatiska tillstånd vi befinner oss i måste vi ändå sätta vårt hopp till varenda potentiellt radikal förändring av världsläget som uppkommer.
Med dessa argument framlagda tycker troligtvis läsaren att våra sympatier verkar luta mest åt Ryssland. Som motvikt till det vill jag då mycket tydligt klargöra att vi inte ser Putin som någon bra eller god människa. Ryssland anno 2022 är inte på något vis en nationellt sinnad stat. Putin är pro-judisk och Ryssland är ett mångetniskt och blandkulturellt land. De nationalsocialister som verkar inom de ryska gränserna tvingas utstå hård repression från staten – betydligt värre än den vi tvingas möta i Sverige och Norden. Nordiska motståndsrörelsen skulle alltså på intet vis vara nöjda om Sverige såg ut som Ryssland (även om det i vissa aspekter hade inneburit att det var bättre).
Slutsatsen är istället att inte någon av de sammandrabbande sidorna är värda vårt officiella stöd. Ingen av sidorna är som nordisk nationalsocialist värd att kämpa och dö för. Vi kommer aldrig att ställa oss bakom varken Putin eller Biden, eller någon annan av storfinansens marionettdockor. En slutsats som också Marcus Hansson drog i en otroligt bra artikel på Nordfront häromdagen. Däremot står vi som alltid på folkets sida – i första hand vårt eget nordiska folk, men i förlängningen också alla vita människor på planeten.
Det är inte vare sig ryssar, ukrainare eller nordbor som gynnas av att bomberna faller över Europa och att vita människor dör av varandras kulor. Nej, de som önskar konflikt och direkt gynnas av krig är istället som alltid de kosmopoliter som säljer vapen till bägge sidor och som har inflytande och kapital nog att bli ännu mäktigare och rikare oavsett vilken sida som står som segrare när freden åter slutits. Det är på den motsatta sidan av dessa globalistiska och/eller sionistiska superskurkar vi positionerar oss. Det är där vi har vår eviga front!
Men, om vi då hade haft makten i Norden redan, hade vi inte tvingats att ta ett mer markant ställningstagande än vad jag nu gjort (eller inte gjort) i denna artikel? Nej, faktiskt inte i nuläget i varje fall. Om Nordiska motståndsrörelsen hade haft makten hade aldrig Försvarsmakten demonterats – istället hade vi haft en stark militärmakt redo att till sista blodsdroppen försvara det nordiska folket och det nordiska territoriet. Då hade vi inte behövt skriva några avtal med Nato. Då hade vi inte behövt frukta någon rysk expansion. Då hade vi kunnat bemanna våra egna kanoner istället för att skänka de till främmande makter.
