Det var under en strålande sol som aktivister från Motståndsrörelsen samlades under lördagen utanför Göteborg för en genomgång av ansvarig på plats. Denne gick igenom upplägget för dagen, vilket i sig egentligen inte skilde sig så mycket från en vanlig flygbladsutdelning i centrala Göteborg. Skillnaden låg i hur krångligt man skulle genomföra den.

För genom Motståndsrörelsens enträgna och idoga arbete med att svara upp på skräp-vänsterns, våldsvänsterns och polisens dumheter och försök till våldsamheter, så har de i många fall helt enkelt försvunnit från gatubilden eller låter oss för den delen hållas. När det inte finns kompetent motstånd tänkte ansvarig på plats att vi helt enkelt får simulera det själva för att ändå hålla aktivisterna på tårna.

Aktivisterna delades in i stridspar med förordningar om att man inte under några omständigheter får lämna varandras sida tills aktiviteten är över, hur onödigt det än känns att behöva gå två och två ibland. Positioner i gruppen, platser och exakta tidpunkter för vidarefärd under dagen delgavs och gruppen åkte in mot de centrala delarna av staden.

På minuten ställde aktivisterna upp och gick i formation mot dagens första mål- Domkyrkan. Där uppehöll man sig en förutbestämd tid och delade flygblad med gott resultat till förbipasserande innan man utan att växla ett ord med varandra ställde upp igen för avfärd, på minuten som förutbestämt.

Nästa anhalt för dagen var vid statyn som i folkmun kallar Kopparmärra vid Kungsportsplatsen och vid ankomst upprepades proceduren som nyss ägt rum vid Domkyrkan. Fanbärare rygg mot rygg i mitten, flankerade av flygbladsutdelare, säkerhetspersonal och media.

En ensam gaphals skrek i desperation om hur Motståndsrörelsen inte var välkomna på stadens gator, men lyckades inte få gehör hos någon av det dryga hundratalet människor på plats som troligtvis var mer nyfikna på vad det var för dåre som skrek än vad de var intresserade av att stoppa några nazister.

Goda och glada tillrop och intressanta diskussioner var det dock fler av, bland annat med nyinflyttade folkfränder från Östeuropa som frågade om det gick att ansöka om medlemskap direkt på plats eller en äldre herre som var minst lika intresserad av att diskutera fotografens objektiv och jämföra med hans egna, som att diskutera ras och IQ och hur det korrelerade mellan svart och vit intelligens.

För den goda sakens och simuleringens skull beslutade efter ett tag ansvarig på plats att det skett en incident vilket resulterade i att ett stridspar snabbt fick avvika från platsen. Motståndsrörelsens media på plats informerades om att de precis bevittnat ett slagsmål av sällan skådat slag och att de fick precis allt på film.

Filmarens rutiner satt där de skulle, men gissa om denne blev förvånad när ansvarig på plats dyker upp en minut senare och presenterar sig som Pål Isman och beslagtar kameran då det kan finnas material på den som kan användas i en förundersökning.

Strax efter detta dök dagens första riktiga konstaplar upp, men de höll sig på avstånd, och 9 minuter senare hade aktivisterna ställt upp i formation för avfärd igen då klockan åter var framme för det. Detta tycktes förbrylla statsmakten då de inte ens ville följa efter aktivisterna därifrån på en ganska trevlig promenad genom ett strålande Göteborg – fyllt till bredden med folk.

Med den offentliga aktivismen avslutad var det dags för nästa anhalt som var vid ett friluftsområde där det skulle hållas en underhållande, men även krävande ”äventyrslöpning”.

Stridsparen klumpades nu ihop till grupper och fick tävla mot varandra i olika fysiska, mentala och till och med banala hinder och prövningar.

Först ut var exempelvis att fylla en hink med vatten som stod högst upp i en brant backe. Denna skulle fyllas med hjälp av en mindre hink längst ner. Något som nog hade vart lättare om inte någon hade gjort hål i den lilla hinken.

Hinder av den karaktären avlöste varandra under någon timme tills den strålande solen hade förbytts till spöregn av Göteborgsk karaktär som gärna kommer snett underifrån.

Efter avslutade stolleprov och lovordande av varandras insatser och engagemang kunde dagen avslutas.

Anslut dig du också och var med nästa gång oavsett om det blir allvar, övning eller något mittemellan!