Ursprungligen publicerad 2015.04.03.
Hur många gånger har man inte hört människor som är sympatiskt inställda till Motståndsrörelsen säga att vi är för “extrema” och för radikala? För om vi inte liberaliseras, med andra ord avradikaliseras, och kompromissar med våra viktigaste frågor har vi ingen möjlighet att kunna påverka den rådande politiken och samhällsutvecklingen, brukar det ofta påstås. Även att man måste dansa efter massmedias pipa för att inte hamna i dålig dager får man höra ibland och att man ska “accepteras” och kanske till och med bli en del av etablissemanget. Detta är mycket felaktiga resonemang eftersom folket instinktivt letar efter en stark och stabil kraft att samlas kring, och denna kraft måste vara radikal och kompromisslös för att vara stark. Något som vårt folk förgäves försöker att finna hos de etablerade partierna i riksdagen.
De människor som motsätter sig en radikal och kompromisslös kamp tror jag inte är riktigt medvetna om de allvarliga hot vi idag står inför. Det är i och för sig inte särskilt konstigt då till exempel massmedia motarbetar oss genom att konstant smutskasta och fördöma oss. Sedan luras man att tro att det inte existerar några hot mot vårt folk och att det enda som krävs för att lösa alla problem i samhället är någon skattesänkning hit eller skattehöjning dit för att allt ska bli bra igen. Tyvärr stämmer det inte överens med verkligheten. Problemen i samhället är större än vad många tror samt kräver betydligt mer än någon skattehöjning eller skattesänkning för att lösas. Om våra folkkamrater, individerna vilka utgör vårt folk, var medvetna om hur allvarlig den situation vi faktiskt befinner oss i egentligen, skulle det inte dröja länge förrän de stod samlade i våra led under frihetsfanan. Ty det är nödvändigheten av radikal och kompromisslös kamp som de flesta inte är medvetna om.
I den liberala demokratin, vår nuvarande styrelseform, härskar den internationella storfinansen (globala banker och bankirer) som till stor del består av en liten etniskt främmande minoritet. Denna minoritet härskar genom finansiellt ränteslaveri (dagens monetära system) och kontrollerar “den folkliga opinionen” genom massmedia, även känd som den tredje statsmakten. Den främmande minoriteten är den drivande kraften bakom massinvandringen, det stora folkutbytet, till den vita västerländska civilisationen och har även gett upphov till kulturmarxismen som sakta men säkert förgör all vit kultur. Aktörerna som förespråkar allt detta utgör ett folkfientligt system. Storfinansen, massmedia och de etablerade partiernas politiker, alla de utgör det folkfientliga systemet av den orsaken att de arbetar mot vårt folks intressen.
Vårt folk är alltså fängslade ekonomiskt av storfinansens bojor och påtvingas utomeuropeisk massinvandring av främmande makter samt av “våra” egna politiker. Samtidigt som massmedia, även dem till stor del i ett främmande folks händer, har ett monopol över informationen i samhället samt bestämmer vilka åsikter som är och inte är acceptabla. Ganska allvarligt kan man tycka och det är så här verkligheten ser ut, oavsett om man gillar det eller ej. Det är på grund av den liberala demokratin som detta har möjliggjorts.
Allvarliga och stora problem som dessa kräver radikala helhetslösningar vilka vi inte har råd att kompromissa med. Den liberala parlamentariska demokratin måste avskaffas, storfinansens bojor måste krossas fullständigt, den utomeuropeiska massinvandringen måste stoppas och massmedias åsiktsmonopol måste brytas. Enligt många i dagens samhälle är detta mycket kontroversiella och “extrema” åsikter, men ack så nödvändiga om vårt folk ska överleva biologiskt och kulturellt. Egentligen är det inga “extrema” åsikter överhuvudtaget, snarare tvärtom, för det ligger i varje folks intresse att värna om sig själva och sina intressen. Dock anses dessa åsikter vara väldigt radikala jämfört med de andra politiska partiernas liberala och marxistiska idéer.
Nej till liberalisering!
Det absolut största hotet mot Motståndsrörelsen är liberalisering. Att vår nationalsocialistiska rörelse skulle börja vattnas ur och kompromissa med de viktigaste frågorna för att kanske senare helt bli en del av det folkfientliga systemet. Att vi skulle ta avstånd från nationalsocialismen. Ett klart och tydligt exempel på ett nationellt parti som har liberaliserats är Sverigedemokraterna. Partiet var till en början för en stoppad massinvandring och för repatrieringen av flertalet utomeuropéer, men idag efter flera år av liberalisering har man helt slopat kravet om repatriering och vill nu enbart begränsa invandringen.
Det Sverigedemokraterna har gjort är att man istället för att bekämpa systemet tar det till sig och vill vara en del av det. Senast var det partiets vikarierande ledare Mattias Karlsson som försökte närma sig, dock utan resultat, den svenskfientliga samt åsiktsregistrerande organisationen Expo. SD vill inte avskaffa den liberala demokratin, de vill inte bryta storfinansens ränteslaveri, de vill inte stoppa massinvandringen och de vill inte heller bryta massmedias åsiktsmonopol. SD har kompromissat med sin viktigaste fråga och på så vis utgör de inte längre ett allvarligt hot mot systemet. Istället är de en viktig tillgång för systemet av den orsaken att partiet fungerar som en ventil där de svenskar som är missnöjda med invandringen och samhällets utveckling i helhet kan uttrycka sitt missnöje, trots att partiet inte har några hållbara lösningar på problemen. Men eftersom SD fortfarande kritiserar invandringen framstår de som det enda alternativet i jämförelse med de övriga partierna i riksdagen. Somliga skulle kalla dem för kontrollerad opposition.
Samtliga riksdagspartier från båda blocken, inklusive SD, kämpar endast för sina egna partiintressen. Genom att använda sig av så intetsägande och lovande program som möjligt söker man folkets stöd i form av röster och det är på detta vis som partierna får sin makt, genom att fjäska och ljuga. Riksdagspartierna är de egentliga populisterna och inte organisationer som Motståndsrörelsen, vilket vi ibland kritiseras för att vara. Det som skiljer Motståndsrörelsen från riksdagspartierna är att vi helt och hållet kämpar för vårt folks gemensamma intressen. För oss är folkets välmående det enda av betydelse. Vi anser helt enkelt att den vita människan har rätt att existera och leva i frihet. Något som vi varken kan eller tänker kompromissa med!
Nationalsocialistisk revolution
Nordiska motståndsrörelsen är en revolutionär nationalsocialistisk kamporganisation. Det innebär att vi ämnar förändra samhället i grunden, såväl politiskt som ekonomiskt. Kampen står mellan två världsåskådningar, mellan nationalsocialismen och den liberala demokratin. Det är en ödeskamp ur vilken endast en kan gå segrande ur. Antingen segrar nationalsocialismen eller den liberala demokratin. Valet står mellan folkets överlevnad, folkgemenskap, ekonomisk självförsörjning (autarki), ledarskap och ansvar samt yttrandefrihet – eller massinvandring, folksplittrande klasskamp, ränteslaveri, kulturell dekadens och censur av “obekväma” åsikter.
Svenskarna är snart i minoritet i sitt egna land – företräder den svenska staten folkets intressen eller leder det nuvarande systemet folket till dess undergång?
Nationalsocialismen är det som skiljer Motståndsrörelsen från riksdagspartierna. Alla de politiska partierna i riksdagen har omfamnat och företräder den liberala demokratin och genom att göra detta står man också bakom folkutbytet, storfinansens herravälde, klasskampen och massmedias åsiktsmonopol. Detta är inget som Motståndsrörelsen kan eller tänker acceptera. Folkets gemensamma intressen måste alltid prioriteras först. Motståndsrörelsens största vision är nationalsocialismens slutgiltiga seger i Norden och seger kan endast bli verklighet genom radikal och kompromisslös kamp. Det är nationalsocialismen som gör oss radikala och om vi skulle kompromissa och ta avstånd från den vore kampen förlorad. För det är nationalsocialismen och endast nationalsocialismen som har de helhetslösningar vilka krävs om de hot mot vårt folk som jag nämnde förrut ska kunna avvärjas på bästa möjliga sätt.
Det är även av yttersta vikt att organisationen inte förlorar slagkraften i sin propaganda. Om Motståndsrörelsen skulle liberaliseras i sin propaganda och i sin framtoning, genom att vi skulle anpassa oss efter det politiska etablissemangets sätt att förmedla sin politik och sina värderingar, skulle massorna i folket uppfatta oss som en del av den folkfientliga liberala demokratin. Enligt dem vore vi och riksdagspartierna likadana, de hade inte sett någon skillnad oss emellan. Därför är det inte bara otroligt viktigt att Motståndsrörelsen är radikal och kompromisslös när det kommer till kärnfrågorna. Men det är desto viktigare att vi förmedlar de nationalsocialistiska budskapen som dem är, jämfört med andra politiska rörelsers budskap, radikala. Alltså raka motsatsen till systemet och dess värderingar.
Framförallt Motståndsrörelsens parlamentariska gren och partiet som nu håller på att bildas behöver hålla fast vid organisationens radikala budskap för att skilja sig ur mängden så att massorna ur folket tydligt kan se att det finns de som gör motstånd.
Motståndsrörelsen är den enda politiska kraften i Sverige och i Norden som är radikal och stark nog för att avvärja hoten mot vårt folk. Framförallt är vi den enda kraften som vägrar att kompromissa med våra ideal. Motståndsrörelsen är den nationalsocialistiska spjutspetsen. När andra ger upp eller sviker sina löften till folket för sina egna egoistiska intressen förkunnar vi att så får det minsann inte gå till och därför är vi hatade av våra meningsmotståndare. För när andra vacklar och viker sig inför övermakten står Motståndsrörelsen kvar, fast besluten vid att kämpa vidare trots alla odds och till varje pris!
Genom radikal och kompromisslös kamp till seger!
