1. Motståndsrörelsen - Sedan 1997

Nordiska motståndsrörelsen .se

  • Genom att besöka vår webbsida godkänner du delar av vår Datapolicy
  • Ja, det är ok
  • Nej, jag godkänner inte den
  • Jag vill läsa mer
  • Jag bryr mig inte (Ja)

Demonstrationen i Oslo: Systemets överreaktion är ett tecken på svaghet

Den norske skribenten Russleman delar här sina reflektioner om demonstrationen och dess efterspel och menar att man kan finna den verkliga oppositionen om man tittar efter vem systemet motarbetar tydligast.

Ursprungligen publicerad på Frihetskamp.net.

Lördagen den 29 oktober hade vi nöjet att återigen se nationalsocialister marschera ned för Karl Johan i centrala Oslo i ett historiskt ögonblick. Att se nationalsocialister gå i fotspåren av det Tredje rikets krigare, kan milt beskrivas som en välkommen syn i staden som har blivit globalismens fäste i Norge.

Reaktionen från systemet var lika förutsägbar som hysterisk. Patetiska försök att smutskasta demonstrationen lät inte vänta på sig, med ett särskilt absurt exempel från NRK (även känd som Norges Pravda) med rubriken ”Nazister marscherade över barnens teckningar: – Skandalöst”, ackompanjerat av en omslagsbild som tydligt visar att demonstranterna inte befann sig i närheten av teckningarna utan att det snarare var polisen som trampade på dem.

Skärmbild från nrk.no.

Du känner säkert redan till hur demonstrationen slutade. Polisen, som uppenbarligen saknade modet att konfrontera Motståndsrörelsens aktivister i fronten, attackerade dem istället bakifrån i ett tydligt politiskt drag för att stoppa en grundlagsskyddad demonstration. Det angivna skälet var att tjänstemännen ville förhindra en eventuell konfrontation mellan demonstranterna och invånarna på Pilestredet 30 (Där Blitz-huset ligger som är ett ökänt tillhåll för Antifa i Norge. Reds.Anm.). Jag skulle vilja hävda att polisens oro var ogrundad då jag har svårt att tro att åldrade anarkister kunde ha vaknat upp ur sin haschdimma tillräckligt länge för att stora upplopp eller slagsmål skulle kunna ha inträffat.

Det är dock relevant att reflektera över systemets reaktion i termer av vad våra så kallade västerländska demokratier ser som acceptabla former av demonstrationer. År 2020 valde norsk media en tydligt positiv vinkel på BLM:s skräckvälde i kölvattnet av George Floyds död, under parollen ”upplopp mot rasism”, trots att det präglades av extremt och slumpmässigt riktat våld som ledde till minst 25 dödsfall. Man är också tydligt positivt inställda till radikala klimataktivister som Just Stop Oil och Extinction Rebellion som attackerat konstverk och blockerat vägar med fara för liv och hälsa då ambulanser vid flera tillfällen blockerats av detta. Och slutligen, under de senaste veckorna har västerländska medier bedrivit en noggrant samordnad kampanj för att försöka hetsa till direkt våldsam revolt mot den iranska regeringen.

Sådant här gillas betydligt mer av det rådande systemet än rakryggade nationalsocialister.

Det är alltså alldeles uppenbart för varje neutral observatör att graden av våld eller fara för samhället inte har någon betydelse för huruvida en protestaktion förklaras legitim i den västerländska elitens ögon. Det enda som spelar roll är i vilken utsträckning handlingen sammanfaller med systemets ideologi. Om det är fråga om politisk anti-vithet eller anti-industriell ”grön” fanatism är nästan alla medel legitima och man kan räkna med en positiv vinkel från media och silkeshandskar från polisen. Om du däremot invänder mot ortodoxa liberala åsikter på ett fullt lagligt sätt kommer du att bli måltavla för lögnaktiga smutskastningskampanjer från media, och plötsligt kommer du att se ”officer badass” marscherande från sin plats i prideparaden för att visa dig vem som är chef.

Utvisningen av Motståndsrörelsens aktivister från Norge, en uppenbar förnedringsritual i ett fåfängt försök att underminera den rytande framgången för demonstrationen, ger ett distinkt intryck av ett system med sviktande tilltro till sin egen makt. Inget system med moraliskt självförtroende och övertygelse om en robust grund för sin egen legitimitet skulle behöva frukta några dussin demonstranter utanför dess maktcentrum.

Det faktum att nationalsocialister är de enda som kommer att möta denna överreaktion från systemet bevisar bara ännu en gång att vi är den enda genuina politiska oppositionen mot liberal antivit totalitarism, eller globalism, eller vad du nu föredrar att kalla det.

Dessutom tycker jag att det är väldigt humoristiskt att systemet på sitt vanliga absurda vis gör en poäng av att måla ut våra svenska och danska kamrater som ”utlänningar”. Samma människor som kommer att skrika högt om att varenda somalier som kan stamma fram några norska ord är precis lika norsk som du och jag så länge han tror på ”demokrati” och ”mänskliga rättigheter” (vad det nu betyder) vill nu att du ska se på din broder från några mil över gränsen som en främling över en liberal-juridisk formalitet. Hyckleriet är motbjudande, särskilt från vänsteranhängare som inte ens skulle kunna vinna val längre utan deras importerade väljarbas. Detta kommer dock inte att stoppa nordiska män och kvinnor från att kämpa för det nordiska folkets rättigheter oavsett om det sker i Oslo, Stockholm eller Köpenhamn.

Samtidigt som systemet försvagas, blir vi bara starkare, härdade av otaliga meningslösa försök att krossa oss. I slutändan är nationalsocialismen lika oundviklig som årstiderna!

/ Russleman

Titel:Demonstrationen i Oslo: Systemets överreaktion är ett tecken på svaghet Författad av:Redaktionen Publicerad:2022-11-08 Uppdaterad:2022-11-08

Läs också: