Man samlades först på industri- och handelsområdet Storheden i Luleå kring lunchtid för att hålla en banderollaktion för de helgshoppande bilisterna. Vädergudarna tycks ha velat bjuda motståndsmännen på en prövning då termometern på vägen dit stod på -22°C. För norrbottningar är detta väder inget speciellt märkvärdigt, men man kunde snabbt konstatera att det blev väldigt kallt att stå stilla och hålla i fanstänger och en banderoll under en längre tid under rådande förutsättningar. Trots detta höll kamraterna humöret på topp, och mer än en gång upprepades som ett mantra att ”en motståndsman fryser inte”.

Aktiviteten förflöt bra och banderollen sågs av många bilister som trotsade kylan för att fylla sina shoppingbegär. Även en och annan skoteråkare passerade och fick ta del av budskapet. Så småningom anlände en polisbil till platsen. Deras närvaro blev dock mycket kortvarig då de endast snabbt gick fram och konstaterade att inget lagbrott har begåtts, för att sedan med raska steg återvända till patrullbilens värme.

Efter någon timme avslutades aktiviteten och kamraterna packade ihop för att bege sig till nästa aktivitet: att ta sig ett uppfriskande bad i en isvak i Luleälven.

Väl på plats vid vaken var det en del blandade känslor hos sällskapet, som redan hade tappat känseln i vissa lemmar och det ruggiga vädret bestod. Ingen i sällskapet hade heller tidigare prövat på att isbada. Men det var bara att uthärda och ta sig an utmaningen.

En efter en begav sig kamraterna ned i det kalla vattnet. Efteråt beskrevs upplevelsen av badet i ordalag som att det var som att bli stucken av ett oändligt antal nålar och att det var svårt att kontrollera andningen och kroppen. Väl på land stapplade man in i en bastutunna som fanns i nära anslutning till vaken. Dock var den lastad med surved, golvet var täckt av is och den höll ingen vidare värme. Efter att man försökt, och misslyckats, med att få till en bra bastuvärme beslutade man sig för att ta sig ytterligare ett dopp.

En effekt av badandet som verkar ha varit gemensamt för deltagarna, var ironiskt nog att man inte frös speciellt mycket efter att man tagit sig ett dopp. Efter att man suttit ett tag i bastun och med blandad framgång försökt få tillbaka känseln i fötter och händer beslutade man sig för att ta sig ett tredje dopp. De två tidigare doppen hade man, på rekommendation av erfarna isvaksbadare med det mycket kalla vädret i åtanke, haft mössa på sig och hållit händerna ovan vattenytan. Men den sista gången beslutade man sig för att göra det ordentligt och doppade sig från topp till tå. En van isvaksbadare som av en tillfällighet också befann sig på platsen och själv inte ville doppa sig mer än en gång, med tanke på hur kallt det var, gjorde det tydligt att han var imponerad när han bevittnade detta, och undrade om sällskapet var vansinniga efter det sista doppet.

Vid det här laget hade det hunnit dra ut på tiden och man var tvungen att avrunda för dagen, även om badsuget var kvar hos flera, och man bytte om för att gå skilda vägar, efter att man konstaterat att det var en mycket god upplevelse som bör ske många fler gånger i nästet.

Är du trött på att sitta och lata dig i värme och vill vara med på liknande aktiviteter? Ansök då om medlemskap i Nordiska motståndsrörelsen omedelbart!