Dagen började med ett enklare månadsmöte där bland annat den kommande planeringen gicks igenom. En ny last med propaganda hade nyligen tagits emot i form av flygblad och klistermärken. Då klistermärken kommer i enorma buntar med samma motiv, och det fanns tio olika, så behövde dessa blandas upp i mer lätthanterliga blandade högar. Tusen och åter tusentals klistermärken räknades upp i högar som täckte hela borden och delades sedan upp mellan deltagarna.

Därefter följde en kortare genomgång om vad dagen skulle innefatta, varefter samtliga fick avnjuta en lunch i goda kamraters sällskap. Med mat i magen begav man sig bilväga till centrala Västerås, då den årliga tillställningen Västerås Summer Meet skulle äga rum, om än mer informellt än tidigare år då kommunen detta år vägrat ge tillstånd för huvudarrangemanget.

Med fanor i fronten tågade man genom staden tills man kommit fram till ett mindre torg, en välbekant plats för vissa, då man stått där flera gånger tidigare i liknande ärende. På bara några sekunder hade flertalet polisbilar börjat närma sig platsen, då fredliga sammankomster med avvikande åsikter anses vara det farligaste brottet i det liberaldemokratiska skitsamhället.

Vid denna plats vecklade man ut en banderoll och ställde upp fanbärare runt omkring, och började sedan dela ut de rykande färska flygbladen som precis mottagits. Responsen var som alltid både positiv och negativ, med de allra flesta tycktes helt likgiltiga till frågan om folkutbytet, som handlar om deras barn och barnbarn.

En ganska mallig polis närmade sig en aktivist för att som alltid ställa sina vanliga frågor, om vad, var, när, hur länge och så vidare. När han fick höra att Motståndsrörelsen kanske skulle uppehålla sig i staden tills kvällen, då det ju var cruising och därmed mycket folk, och av rätt typ, så svarade han ”nä, cruisingen är ju inställd, det blir ingen cruising”.

Du förstår, det är inte så det liberaldemokratiska systemet fungerar. Det kommer bli en cruising, vare sig du vill det eller inte.

Var svaret polisen fick av aktivisten, och blev efter lite eftertanke tvungen att medge att så nog skulle bli fallet, och suckade djupt. Efter att ha stått ett tag i den gassande solen vecklade man ihop banderollen och marscherade tillbaka mot bilarna igen, tätt följda av flertalet poliser.

När polisen lyckats lokalisera var kamraternas bilar var belägna ställde de upp vid den enda utfarten med bil och flera poliser för att traditionsenligt åsiktsregistrera alla närvarande och bilarna när de åkte ut, något som ibland påstås vara olagligt i Sverige.

Obrydda av statens lakejer begav man sig nu till en annan del av staden, där man delade upp sig i två grupper. Varje grupp skulle få ställa upp sig i var sin rondell, då den påstått inställda cruisingen såg ut att livskraftigt röra sig runt dessa, till polisens förtret.

Med tre fanor i varje grupp och en banderoll ställde man upp i båda rondellerna, samtidigt som man delade ut flygblad och klistermärken till bilarna som skulle köra in i rondellen, något som verkligen uppskattades av ungdomen. Desto mindre glada var polisen, som i ena rondellen försökt hindra åsiktsyttringen genom att med två polisbussar ta upp en stor del av rondellen. Motståndsmännen brydde sig dock inte om detta utan ställde upp på de lediga platserna i rondellen med banderoll och utspridda fanor.

Västerås mest lättkränkta polis hoppar sedan ut ur ena bussen, för att försöka få kontakt med någon av kamraterna. Han gick fram till en efter en, men möttes ständigt av tystnad, varför han försökte provocera fram en reaktion genom att ställa sig rakt framför, så nära som möjligt, stirra personen i ögonen, och ställa fråga efter fråga i någon minuts tid.

Vad gör du då? Vad står det på lapparna? Förstår du vad jag säger? Varför svarar du inte? Kan du inte bara svara på frågan? Hur känns det där då? Ska du inte stå där borta istället? Varför står du här?

Besviken över att han inte kunde kontrollera situationen med sina härskartekniker satte han sig till slut i bussen igen. Samtidigt som allt detta pågick åkte glada raggare fram och tillbaka i rondellen, viftandes med högerarmen, spelandes musik med olagliga fraser, och själva ropandes saker som skulle sätta ansvariga utgivare i fängelse om det nämndes här.

I den andra rondellen var stämningen lika positiv, och helt utan närgångna poliser i rondellen. Dock så syntes en MC-polis till som blygsamt gjorde tummen upp när han lämnade platsen, och när aktiviteten avrundades gjorde samtliga MC-poliser i närheten tummen upp eller OK-tecknet.

Mot en närbelägen mack tog man sig därefter för att köpa något att dricka och äta i värmen. Polisen ville inte vara sämre utan begav sig i tiotalet till samma plats för att kunna trakassera de svenska ungdomarna som uppehöll sig på platsen. Ungdomarna fick sedan framför polisens ögon mottaga buntar med klistermärken, som glatt sattes upp på deras bilar. För att polisen inte skulle behöva känna sig utanför belönades även dessa med ett klistermärke, även om de själva inte nödvändigtvis var helt medvetna om det.

Nu var det dags för dagens enda aktivitet som arrangören faktiskt lyckats införskaffa tillstånd till, nämligen en ”burn-out-tävling”. Väl vid samlingsplatsen, och innan man ens var fulltaliga, tog det inte många minuter innan intresserade ungdomar på eget bevåg började närma sig kamraterna, ytterst intresserade av all propaganda de kunde få tag på. Denna plats, till skillnad från centrum tidigare under dagen, var nästan uteslutande vit, och detta märktes tydligt på responsen man fick. Tjock rök av varierande färg täckte tidvis området, och hög musik strömmade ur flertalet bakluckor.

Med fanorna vajandes i vinden, och mängder med klistermärken och flygblad i hand, cirkulerade man den stora parkeringen som denna tävling hölls på. Glada människor i olika åldrar flockades till kamraterna, både för att hälsa, få propaganda, och ta idolbilder med motståndsmän. Runt runt parkeringen gick man, och träffade alltid på nya människor som var positivt inställda till Moståndsrörelsens närvaro. En väldigt upplyftande atmosfär präglade hela området, och inte ens de väldigt få människorna som var negativt inställda till kamraterna gjorde något väsen av sig.

Då kvällen gjort sitt intrång och propagandan var så gott som slut begav man sig tillbaka till bilarna. Bara minuter efter att man avrundat aktiviteten och satt sig i bilarna igen, så kom en sällan tidigare skådad regnskur och svepte in över området, tätt följd av Tors vrede. Skyfallet var av sådan intensitet att det tidvis var svårt att se vägen framför sig.

Glada över att ha blivit klara i rättan tid begav sig merparten av sällskapet hem till en sympatisör för lite eftersnack och samkväm. Här uppehöll man sig tills efter solen gått ner, då man en bil åt gången begav sig hemåt, väldigt nöjda med dagen som gått, och fulla av ny kamplust!