Aftonbladets ledarskribent Jonna Sima driver just nu en podcast-serie, med det i sammanhanget otroligt ironiska namnet, De högern vill tysta. Förutom att Aftonbladet har en lång historia av att tysta ned alla människor med etablissemangskritiska åsikter, så intervjuas i serien också olika företrädare av det rådande systemet som gjort sig ökända för att aktivt arbeta med att försöka motarbeta och tysta nationellt sinnade individer och organisationer.

Som en del i denna serie intervjuas Gabriel Ehrling Perers som är politisk redaktör för fem olika tidningar (s.k. demokratisk mångfald i sitt esse) i Dalarna. Ämnet är Nordiska motståndsrörelsen i Dalarna i allmänhet och i Ludvika i synnerhet.

Ludvika är nämligen en kommun där Motståndsrörelsen i många år haft en väldigt hög och tydlig närvaro och det var också i denna kommun som Pär Öberg från organisationens riksledning satt invald på ett mandat i kommunfullmäktige under fyra års tid.

Ehrling Perers får i podden förklara hur han och andra i Ludvika och Dalarna samverkat aktivt för att försöka tysta Motståndsrörelsen och dess sympatisörer. Han lyfter då fram bland andra den ökända förintelsebedragerskan Hédi Fried, som när hon levde, engagerade sig i Ludvika tillsammans med journalister, antirasistiska (läs svenskhatande) föreningar och enorma globalistiska företag.

Det blir tydligt att det handlar om ren och skär valpåverkan och rent av maffiametoder när dessa tillsammans verkat och spenderat mångmiljonbelopp för att förhindra lokalavdelningen av den nationalsocialistiska grupperingen att växa och värva röster i kommunen.

Som ett exempel kan nämnas hur Johan Söderström, Europachefen för Hitachi (tidigare ABB), som då hade 4000 anställda i Ludvika kommun, hotade sina anställda och andra i kommunen med att flytta hela sin verksamhet om Motståndsrörelsen skulle röstas in i kommunen i valet 2018.

Som officiell anledning för detta uppgavs att Söderström trodde att hans anställda led av så pass enorma mindervärdighetskomplex att de skulle känna sig mindre värda om det svenska folket fick en verklig företrädare i Ludvika kommunfullmäktige. Mer troligt handlade det dock om en magnat för storfinansen som ville säkra sin karriär genom att blidka sina herrar också ideologiskt.

Förutom att redogöra för den antidemokratiska verksamheten som Ehrling Perers och hans kumpaner ägnat sig åt i Ludvika får han också fritt utrymme att sprida lögner om Motståndsrörelsen i podden utan att på något vis bli ifrågasatt. Han menar helt ogrundat att det registrerade politiska partiet Nordiska motståndsrörelsen fungerar som ett MC-gäng eller en sekt och att man medvetet riktar in sig på att rekrytera människor som misslyckats i livet. Vidare påstår han att Öberg mest pratade om judiska konspirationsteorier under sin tid i Ludvika kommunfullmäktige.

Huruvida Ehrling Perers menar att det exempelvis är en judisk konspirationsteori med ökad medborgerlig insyn i politiken framgår inte i podcasten, men just det är en av de konkreta saker som Öbergs år i kommunfullmäktige de facto kom att innebära för Ludvikas invånare, och faktiskt fortfarande innebär, då det var han som lade fram den motion som senare drevs igenom om att kommunfullmäktigemötena skulle filmas och direktsändas via nätet.

Dala-tidningarnas politiske chefredaktör framhåller också den galna och yttrandefrihetsfientliga teorin att när Nordiska motståndsrörelsen fått beviljat tillstånd för och genomfört demonstrationer under arbetarrörelsens högtidsdag den 1 maj, så har det handlat om att man vill ”kuppa” dagen.

I verkligheten, utanför Ehrling Perers maniska fantasivärld, är det istället ganska tydligt att det är Nordiska motståndsrörelsen, och inte den så kallade vänstern, som idag driver den mest vänliga politiken för svenska arbetare och att den nationalsocialistiska rörelsen dessutom har en snart hundraårig tradition av att demonstrera på 1 maj. Dagen tillhör alltså minst lika mycket oss som någon annan – kanske skulle det idag rent av kunna sägas vara sossarna som försöker kuppa dagen från Nordiska motståndsrörelsen?!

En sista intressant sak som bör nämnas av de taffliga propagandaknep som används i programmet är när Ehrling Perers menar att det bästa man kan göra mot nationalsocialistisk organisering är att visa att man inte är rädd, för att det ”inte är lika roligt att vara nasse om människor inte längre är rädda för dem”.

Systemet har såklart all anledning att frukta Motståndsrörelsen som det kanske enda verkligt oppositionella partiet, men att den enda anledningen att det finns vanliga människor som faktiskt är rädda för organisationens medlemmar, är just de lögner och den hets som bland annat de tidningar som Ehrling Perers arbetar för, låtsas han plötsligt inte om.

Ända sedan första gången någon av Dalatidningarna skrev om Motståndsrörelsen i Ludvika har de nämligen medvetet spelat på lögner och överdrifter om terror, hot, hat, våld och kriminalitet, och gjort allt de kan för att skrämma människor från att våga närma sig organisationen. Om hans teorier stämmer om vad som är roligt eller inte för en nationalsocialist, är det alltså han själv och hans kollegor som gjort allra mest i Dalarna för att det ska vara riktigt kul att vara ”nasse” just där.

Trots alla lögner från Ehrling Perers i podcasten och trots alla de påkostade kampanjer han berättar om, finns dock Motståndsrörelsen kvar i Dalarna och närvaron i Ludvika är fortsatt stark. Det är väl också desperationen som följer med denna insikt som lett Aftonbladet till att spela in och ge ut podcasten.

I slutändan kommer den såklart bara vara ytterligare ett i raden av misslyckade försök att tysta Nordiska motståndsrörelsen!