På lördagsförmiddagen hade kamrater från stora delar av Norden samlats i en lokal intill de småländska skogarna. Vissa långväga gäster hade kommit redan dagen innan medan andra valt att stiga upp långt innan gryning för att köra hela sträckan i ett svep innan frukost.
Näste 7 var det som stod för arrangemanget detta år och när alla deltagare kommit in i lokalen och tagit sina platser så påbörjades direkt invigningsceremonin där flera uniformerade kamrater med fanor tågade in i lokalen till musik och hälsade på lämpligt sätt gästerna välkomna. Konferencier David Wåhlander presenterade därefter kort dagens schema samt ordningsreglerna som skulle gälla under helgen.
Den första punkten för dagen var att Emma Nordh skulle hålla ett kortare anförande om Fånghjälpen.
Fånghjälpen finns till för att medlemmarna i organisationen ska veta att de har backning i allt de gör om de av någon anledning skulle få problem med staten i och med det politiska arbete som utförs. Fånghjälpen är även tänkt att underlätta för kamrater när det kommer till andra rättsliga problem, och där betonades det starkt att alla måste säga till när problem uppstår så att man får hjälpen man behöver.
Kamraterna hjälper varandra då vi alltid är starkare tillsammans, och detta i stort är den enda vägen framåt. Betonades gjorde även vikten av att kontinuerligt ekonomiskt stödja Fånghjälpen, vilket kan ses lite som organisationens egna försäkring.
Efter att Emma var färdig presenterades nästa punkt, vilket skulle vara workshops av olika slag. Två stycken pass skulle hållas efter varandra med en kortare paus mellan, och de olika valen som fanns var kraftigt varierande; allt från kurser i AI, ledarskap och polislagen, till mer praktiska saker som första hjälpen, och en än mer dramatisk praktisk genomgång där deltagarna fick prova på hur det känns att bli pepparsprayad. De som höll i en workshop var allt från erfarna föredragshållare från Riksledningen till vanliga medlemmar med specialkunskap inom ett område.
Ett kort tag efter att den andra omgången workshops var klara var det dags för lunch. Kökslaget hade kämpat sedan förmiddagen med att sno ihop en kålpudding de gjort från grunden. Detta mottogs väldigt väl av besökarna som fick möjlighet att ta backning tills alla var nöjda och belåtna. Denna rast gav även alla möjlighet till lite avspänt socialt umgänge då man fick chansen att lära känna kamrater man sällan träffar lite bättre.
När lunchrasten var slut och alla tallrikar var undanplockade fick alla som skulle delta i den årliga boxningstävlingen tid för att klä om. Bord och stolar flyttades åt sidan och flertalet vågar hade tagits med för att korrekt kunna dela in folk i viktklasser. Nytt för detta år var att kämparna delades upp i lättvikt, mellanvikt och tungvikt. Domarna antecknade allas vikter och skissade ned ett schema för matcherna som skulle komma att utkämpas. Under tiden som en uppvärmning hölls för deltagarna ställdes en boxningsring iordning på nedervåningen, där publiken väntade.
Uppvärmda och taggade joggade sedan kämparna ned till källaren. Här skulle det de nästkommande timmarna utkämpas många svettiga och ibland blodiga matcher kamrater emellan. Stämningen var dock alltid väldigt positiv bland deltagarna, och även från publiken, som högljutt hejade på från sidorna av rummet. För att det inte skulle bli alltför lång väntan för deltagarna varierades viktklasserna ständigt, och matcherna betades av en efter en. Till slut kunde en vinnare koras i samtliga viktklasser, och två av dem var personer som tidigare varit med och vunnit pris i boxning.
Prisutdelningen skulle inte komma förrän senare på kvällen, men innan dess var det dags för Andreas Holmvall att hålla ett föredrag om vad Motståndsrörelsens medieavdelning genomfört under det föregående året. Ämnena som togs upp var likt tidigare arrangemang uppdelat i grafik, foto, och video. Olika flygblad och banderoller som tagits fram visades upp, ett kort klipp med de bästa fotona och avslutningsvis spelades tre av de längre videoklippen från offentliga aktiviteter upp i sin helhet. Holmvall sammanfattade det hela med hur oerhört mycket Motståndsmedia ändå har lyckats med trots oerhört små resurser, så i framtiden kan det bara bli bättre.
Därefter fick alla möjlighet för socialiserande medan kökslaget gjorde klart det sista med middagen, och det fanns även möjlighet att köpa litteratur av olika slag för de som ville. Middagen som sedan serverades var kött och potatis, som enligt många aldrig kan bli uttjatat. Efter den välsmakande maten var det dags för Simon Lindberg att inta scenen.
Lindberg höll ett tal om hur Motståndsrörelsen, oavsett vad alla andra mer eller mindre nationella grupperingar påstår, är Nordens, och kanske även världens bästa och högst ansedda nationalsocialistiska organisation och den mest relevanta kulturellt sett. Folk världen över ser Motståndsrörelsen som en inspirationskälla, vilket han själv gång på gång fått glädjande bevis på genom kontakt med nationella från världens alla hörn, som söker allt från tips till direkta samarbeten med organisationen.
Det som sedan uttalades kom förmodligen som lite av en chock för majoriteten av åhörarna, nämligen att Lindberg inte längre ser sig själv som den mest lämpade för uppgiften att leda Organisationen. Istället hade han på eget bevåg, utan några som helst intriger, bestämt sig för, och även fått medhåll av Riksledingen och Nordenrådet, att lämna över ansvaret till den erfarne och betrodde Fredrik Vejdeland.
Vejdeland intog scenen tillsammans med Lindberg och med en kamrathälsning till rungande applåder var ledarbytet ett faktum. Den nye ledaren stannade kvar på scenen, medan den tidigare lämnade, dock inte utan stående ovationer och tillrop från publiken som visade sin uppskattning för Lindbergs många år av slit som ledare.
Därefter följde ett kortare tal av Vejdeland om hur han ser på ledarbytet, och vad han anser vara fördelarna med det. Några korta punkter togs upp angående vad som kommer att förändras i framtiden, men detaljerna sparades till den nästkommande dagen.
Direkt efter var det dags för prisutdelning i boxningen, där de tre bästa i varje viktklass fick var sin medalj, och kämpen som tog hem guldet även fick ta med sig en åtråvärd vandringspokal hem. Både Martin Saxlind och Marcus Hansson behöll sina titlar ännu ett år, trots hård konkurrens om förstaplatsen.
Schemat för dagen hade nu nått sitt slut, och de flesta tog tillfället i akt till att få lite välbehövlig sömn, medan andra höll sig vakna in på natten för att socialisera.
Uppstigning dagen efter skedde redan vid 07:00, med hänsyn till alla som hade väldigt långt att åka. Så fort frukosten hunnits med och lokalen ställts iordning började dagens första punkt.
Nordiska motståndsrörelsens nye ledare Fredrik Vejdeland hade förberett ett föredrag om den omstrukturering som kommer att ske under hans ledarskap. Han betonade dock att organisationen fungerar oerhört bra, och saker ska inte förändras bara för förändringens skull, men vissa delar kan göras bättre med förtydliganden på en del områden.
Ledorden här var stabilitet, struktur, och ordning och reda. Tre nya mål togs även upp för organisationen där man ska lägga fokus för tillfället. Talet mottogs väldigt väl av åhörarna och efter att applåderna tystnat så ställdes lokalen om för nästa del i programmet, som var uttalanden från Riksledningen, följt av en frågestund.
En del nya direktiv gick ut till deltagarna, vissa saker förtydligades i och med ledarbytet, och alla som ville fick möjlighet att fråga eller kommentera något relaterat till organisationen. Efter drygt en timme gjordes scenen iordning för den tilltänkta sista punkten i programmet, nämligen att framföra tack till alla som hjälpt till att göra helgen så pass lyckad som den blev.
Först intog dock Fredrik Vejdeland scenen återigen och delade ut medaljer till människor som uppvisat särskild offervilja i kampen genom att sätta sin egen frihet på spel för organisationens bästa. Nya aktivister utsågs även av ledaren, vilka alla fick mottaga en aktivistpin på scenen samt applåder från publiken.
Ännu ett chefsbyte offentliggjordes också under helgen, detta på nästesnivå, i form av att Victor Johansson ersätter Hampus Maijala som nästeschef för Näste 7. Victor talade lite kort om hur nästet växt under Hampus ledarskap och vad han själv hoppas kunna åstadkomma i rollen som chef.
Innan helgen hann avslutas gick Pär Sjögren fram med en blombukett i famnen och kallade upp Simon Lindberg på scenen. Arbetet som den förre ledaren bidragit med lovordades och han mottog buketten och en kamrathälsning. Därefter kom resten av Riksledningen upp på scen för att avtacka Lindberg, till rungande applåder, tätt följda av varenda deltagare som vistades i lokalen. Ett värdigt avslut för det oerhörda arbete som Simon Lindberg bistått med i många år för organisationens skull.
Därmed var schemat fullföljt för denna omgång av Organisationsdagarna, ett oerhört givande och välplanerat arrangemang, som bjöd på kamp, gemenskap, utbildning och flera överraskningar.
Organisationen är evigt tacksam för allt som Simon Lindberg genomfört under sin tid som ledare, och önskar härmed den nye ledaren Fredrik Vejdeland all lycka med att axla det enorma ansvaret som det innebär att leda världens mest inflytelserika nationalsocialistiska rörelse!
