På dagen 135 år efter att historiens enligt många störste man satts till världen valde Nordiska motståndsrörelsen att hedra minnet, saken och idén genom en otroligt lyckad blixtdemonstration genom hjärtat av Göteborg.
Förberedelserna var många och insatserna var höga för de nationalsocialistiska kämparna som samlats, tidigare demonstrationer i Göteborg har minst sagt haft en blandad utgång på grund av den politiska och i väst ovanligt folkfientliga polisen.
Genom att inte förhandla med varken polisen eller deras herrar så kunde istället gatorna användas på det sätt man ansåg vara bäst för vår sak och vårt budskap.
Marschen som startade mellan Scandinavium och Hvitfeldtska gymnasiet rörde sig nu mycket mäktigt uppför Engelbrektsgatan med sikte på Götaplatsen.
Trummorna dånade och slagorden ekade mellan väggarna på de gamla husen – stadsbilden var nu helt klart förändrad till det bättre.
När tåget svängde höger nedför Avenyn och hade rundat stadsbiblioteket rullade dagens första polisbuss smått nervöst in och kommissarierna i den började genast gapa och skrika om maskeringsförbud utan reaktioner från deltagarna i ledet. Efter en uppläxning av Motståndsrörelsens egen dialogpatriot visade det sig att det inte fungerade så.
Denna dag var inte bara den stores dag utan även hemmamatch för IFK Göteborg, alla krogar hade nyss öppnat och kommersen var igång på Göteborgs största boulevard. Hundratals och åter hundratals åskådare kunde se och höra hur en obeveklig skara människor stolt deklarerade vår önskade demografi, geografi och styrelseskick.
Väl nere vid knutpunkten Brunnsparken, mittemot lejontrappan, ställdes det upp för tal. Alla de som antingen väntade på lokaltrafiken eller sprang mellan Femmanhuset och Arkaden kunde nu höra Nordiska motståndsrörelsens ledare Fredrik Vejdeland tala kraftfullt och sakligt om att det är mångkulturen, antingen direkt som i fallet med den skjutne mannen i Skärholmen, eller indirekt som i fallet med obefintliga vårdplatser eller försämrad skola, som ligger bakom vårt folks degenerering och förfall.
Vi bär på lösningen där vi kan leva i ett samhälle utan sprängningar, avrättningar på öppen gata, förnedringsrån och gruppvåldtäkter. Lösningen på detta är ett enat folk, i ett enat rike under en ledare.
Vi behöver er, svenska män och kvinnor, i kampen. Ert folk behöver er. Sluta intala er själva att ni har gjort er del när ni lagt en lapp i en låda var fjärde år för det har ni inte. Sluta ljug för er själva…
Fredrik Vejdeland
…Enda sättet att vinna på sikt är att organisera sig och att slå tillbaka mot gängkriminaliteten och folkutbytet. Organisera er i Nordiska motståndsrörelsen!
Därefter tog den mångårige aktivisten Lukas Lindgren plats bakom mikrofonen och talade om hur ondskan vann 1945 och det goda motståndet krossades, men att hoppet är långt ifrån borta då han, i egenskap av en representant för en legation, 80 år senare står rakryggad och kämpar för en bättre värld.
Han föddes denna dag för 135 år sedan. Och trots att hans kropp inte längre existerar så kommer hans ord och tankar att transformera detta smutsiga och ruttnande samhälle till någonting bra och vackert igen!
Lukas Lindgren
Med uträttat värv formerades det ännu en gång för avmarsch och återtåget mot nationalsocialisten Carl Milles staty av Poseidon, placerat som en kronjuvel mitt på Götaplatsen mellan konserthuset, stadsteatern, konstmuséet och konsthallen.
Slagord och trummor ekade åter mellan väggarna på husen och taktfast tog vi oss fram med en oslagbar exponering i detta det mest centrala av Göteborg.
Vid Götaplatsen tog åter Lukas Lindgren till orda och höll sitt tal en gång till för en ny skara åhörare som intresserat stannat upp och lyssnade. Och med detta avklarat var det åter formering, slagord och trummor sista vägen tillbaka mot Scandinavium där vi en gång startade.
Den samlade skaran gjorde nu en snabb uppsittning och åkte vidare till en eftersamling som det kommer skrivas om i en kommande artikel.
Vill du inte gå miste om nästa gång vi demonstrerar uppmanar vi dig att ansöka om medlemskap snarast!
