Jag är nationalsocialist, heterosexuell och vit, av nordisk börd. Jag är engagerad i Nordiska motståndsrörelsen med målet att skapa en nationalsocialistisk nation – den bästa tänkbara för heterosexuella vita av nordisk börd.

Föreställ er med denna vetskap att jag imorgon skulle springa allt vad jag orkade in i en banderoll som hölls upp av socialdemokrater så dessa tappade den och således dra banderollen med mig när jag springer vidare. Jag skulle alltså på ett våldsamt manér stjäla banderollen från sossarna.

Media skulle troligtvis reagera med avsky mot mitt tilltag. Säkert ett angrepp på både yttrandefriheten och demokratin. Socialdemokraterna som misshandlade mig för att ta sin banderoll tillbaka skulle med stor sannolikhet hyllas som hjältar av pressen och etablissemangets politiker.

Föreställ er sedan att jag dagen efter det skulle ta mig till en plats där socialdemokrater höll tal. Jag skulle barskt gå rakt mot talaren och angripa denne fysiskt.

Media skulle då garanterat ha löpsedel upp och ned i en vecka om min ”terrorhandling” och jag skulle fördömas av samtliga partiledare. Sossen som knuffade undan mig och avbröt attacken skulle ligga bra till för att få medalj och blommor av statsministern på bästa sändningstid på tv.

Jag skulle för dessa bägge dåd beskrivas som en våldsbejakande extremist, terroristernas terrorist. Inte nog med att jag som individ skulle hängas ut och fördömas, det skulle också talats högt och brett om att förbjuda Nordiska motståndsrörelsen och om att sätta in extra resurser till polis, myndigheter och skola för att förhindra sådana som mig i framtiden.

Men, om saken varit den motsatta då? Om det istället var socialdemokrater som angrep oss nationalsocialister och enkom med anledning att vi är oliktänkande, hur hade etablissemanget reagerat då?

Det behöver vi inte ens fantisera kring, utan det vet vi med facit i hand, eftersom dessa bägge händelser faktiskt inträffade under den 1 maj i år. I Västerås sprang en socialdemokrat rakt in i en banderoll som hölls av våra medlemmar i ett försök att stjäla banderollen och i Gislaved angreps Nordiska motståndsrörelsens talare fysiskt av en socialdemokratisk kärring. Anledningen? För att vi är oliktänkande och framförde våra åsikter.

Mannen som sprang in i banderollen hyllades av lokaltidningen VLT för att han ”ingrep i kaoset”. Han fick uttala sig till tidningen och säga att ”det här hör inte hemma i ett demokratiskt samhälle”. Konstigt nog syftade han inte på sitt eget agerande där han angrep oliktänkande, utan alltså istället antingen på att nationalsocialister får lov att stå med en banderoll eller att de tog tillbaka den banderoll som stulits ifrån dem. Antingen är det alltså yttrandefrihet eller äganderätt som enligt den hyllade mannen inte hör hemma i ett demokratiskt samhälle och som artikeln är skriven tycks VLT hålla med honom.

Mannen hyllas också av fackförbundet Byggnads där han tydligen var förtroendevald. Han målas här fram som hjälten som skyddade Anders Ygeman och som en som är särskilt utsatt för att han är just förtroendevald och ”tillhör vänstersidan”. Mannen framställs alltså som denna hjälte för att han med våld stal oliktänkandes egendom och ”skyddade” Anders Ygeman från att behöva ta del av ett budskap som gick emot Socialdemokraternas.

Mig veterligen har ingen media och inget parti fördömt den socialdemokratiske tjuven.

Kärringen som attackerade Nordiska motståndsrörelsens talare har fått stora snyftreportage skrivna om sig av diverse lokaltidningar och även SR P4 Jönköping. Trots att det var hon som alltså från ingenstans gick till fysiskt angrepp, riktas alla reportage mot hur synd det är om kvinnan som ”knuffades omkull av en nazist”.

Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson uttrycker också sitt stöd till den våldsamma angriparen och säger att det är ”förfärligt” att hon knuffades och således inte fick gå lös på talaren som hon ville utan mothugg. Andersson menar också att det är fruktansvärt att inte kvinnan fick nyttja sin demokratiska frihet utan att bli angripen. Det går svårligen att tolka på något annat vis än att det enligt socialdemokraterna är en demokratisk frihet att angripa oliktänkande fysiskt.

Mig veterligen har ingen media och inget parti fördömt den socialdemokratiske våldsverkaren.

Bägge händelserna togs för övrigt också upp av politiker i samband med maktelitens krismöte efter ”förintelsen i Gubbängen” då en välkänd antifascist angreps av maskerade män. Att inte kriminella socialdemokrater får attackera oliktänkande utan repressalier utgör enligt de närvarande på mötet en ”våg av högerextrema attacker”.

Det är inte min mening att stå med offerkoftan och försöka få dig som läsare att tycka synd om oss för att vi som politiskt oliktänkande behandlas orättvist. Mitt syfte med den här artikeln är istället att försöka få dig att förstå att nästa gång du ser en arg riksdagspolitiker fördöma något politiskt våld från ”högern”, eller nästa gång du ser etablerad media skrika ut om våldsbejakande extremister – förstå då deras hyckleri, för samtidigt är det nämligen uppenbart att de ser det som en demokratisk rättighet att angripa oliktänkande hur och när de vill.