”Jag skulle hylla den som dödar Gunnar Strömmer”.
”Det finns en lyktstolpe reserverad för den mannen, inga tvivel om saken”.
”Har man möjlighet och det inte finns vittnen så kör bara”.
Detta är några av de meddelanden som Aftonbladet valt att publicera och ondgöra sig kring. Det är inget tvivel om att det är våldsamt innehåll. Lika uppenbart är det att det inte är gravallvarligt utan snarare skrivet i en rå, men tydligt skämtsam och grabbig jargong. Det framförallt intressanta är att innehållet inte på något vis är extremt, om man med extremt menar ytterligheter som avviker från normen.
Jag personligen har hört liknande diskussioner hundratals, kanske rent av tusentals gånger. I fikarum på olika byggarbetsplatser. I omklädningsrummet till fotbollsträningar. På LAN-träffar. Runt bardisken på stammishaket. På läktaren till hockeymatcher. I garaget när det mekats med bilar. På stan när vi delat ut flygblad och diskuterat med folk. Överallt där det befinner sig vita, heterosexuella arbetarmän. Flera gånger har orden som använts dessutom varit betydligt grövre och mer detaljerade än de som Aftonbladet publicerat.
Det är inte jag eller någon annan ”nazist” som varit den som uttalat orden, utan istället har det kommit från hundratals, kanske rent av tusentals olika vanliga arbetande män i blandade åldrar. Politikerföraktet har växt kraftigt i samband med att folkförrädarna allt mer uppenbart sålt ut vårt land och förstört vårt samhälle och vanligt folks lösningar på problemet är mer ofta än sällan radikala. I en rå, men tydligt skämtsam och grabbig jargong.
Att Aftonbladet eller dess konsulterade experter tror att de kommit över något extremt eller unikt med detta säger egentligen mest om hur långt bort dessa överklass-akademiker befinner sig från det vanliga folket – vilket djupt gap det finns mellan sensationsjournalister, politiker, samhällsforskare, myndighetspersoner och hederliga arbetare. Alternativt är de helt medvetna om precis hur vanligt detta är, men försöker låtsas som att det är något extremt för att förmå vanligt folk att känna skuldkänslor då de alltså uppenbarligen skämtsamt fantiserar om samma saker som ”nazister”.
Nu är inte allt innehåll i chattarna läckt ännu, men det hintas om att det framöver kommer att komma ”hat mot homosexuella” och ”hyllningar till Adolf Hitler”.
När det kommer till att ogenerat hylla den tyska nationalsocialistiska ledaren är jag den första att erkänna att det inte tillhör normalt fikarums-skvaller, men det är samtidigt heller inget konstigt, hemligt eller avslöjande att beundran för honom är stor bland många inom Nordiska motståndsrörelsen. Om inte hans namn och bild i positiva sammanhang numera vore intimt förknippat med att dömas enligt förtryckarlagen hets mot folkgrupp, hade det garanterat skrivits mer om det – helt öppet.
Vad gäller det Aftonbladet kallar ”hat mot homosexuella” däremot, så återigen är det helt normalt förekommande i alla tidigare uppgivna sammanhang. Det är inte vita, heterosexuella arbetarmän som går i Pride-tåg och skriker om transvestiters rättigheter, utan snarare sensationsjournalister, politiker, samhällsforskare och myndighetspersoner.
Det Aftonbladets propagandistiska slaskartikel egentligen främst visar är alltså att Nordiska motståndsrörelsen inte är som politiker är utan som folket är. Det vita, heterosexuella arbetande folket.
/ Peter Ohlsson
