En arbetsmässig ockupation

I en värld styrd av det liberaldemokratiska systemet är det lätt att dras in i dess syn på produktivitet och karriär. Vad som borde vara en genuin strävan efter att bidra till sitt folk, förvrängs till att handla om att tjäna globalistiska företag och fiendestater. Den karriär som en gång innebar att klättra i en hierarki för att tjäna samhället, har förvandlats till en väg som snarare främjar en självdestruktiv lojalitet mot de krafter som vill vårt folk illa.

Européers naturliga drag att organisera sig hierarkiskt och visa lojalitet mot sina ledare har i modern tid blivit hänsynslöst utnyttjat. Vad som en gång var en positiv kraft för vår överlevnad har blivit ett medel för exploatering. Karriärklättrandet idag innebär inte längre att skapa något större för folket, utan att arbeta för att överföra resurser till de som är direkt fientliga mot oss nordbor.

En förvrängd produktivitet

Ett av de tydligaste exemplen på denna förvrängning är hur våra insatser används på ett ont sätt. De runt 40 timmar vi lägger ner på arbete varje vecka resulterar i att våra resurser tillfaller globalistiska företag och statsmakter som inte bryr sig om vårt folks välmående. Skatter till en fientlig stat, vinster till företag som antingen ägs av sionister eller driver agendor som skadar vårt samhälle. Vi har blivit kuggar i ett maskineri där vår produktivitet tjänar andra, inte oss själva.

Ett annat exempel är hur karriärklättrandet och den moderna arbetsmoralen sliter isär traditioner och bidrar till psykisk ohälsa. Exempelvis pressas många kvinnor till gränsen av utmattning, något som har blivit allt vanligare. Detta är inte en sund utveckling för vårt folk. Det intensiva arbetet, särskilt för kvinnor, påverkar även vårt redan låga födelsetal negativt.

Värt att tänka på!

Trots detta finns det fortfarande mindre företag och familjeföretag som gör stor nytta, och dessa ska stöttas. Men de är en minoritet jämfört med de monsterbolag som dominerar marknaden. Samtidigt finns det också individer som hanterar dagens arbetskultur och ändå lever hälsosamma liv. Men de övergripande trenderna visar på en ohållbar situation, både för vårt folk och för den kultur som binder oss samman.

Det är också viktigt att poängtera att arbete i sig inte är problemet. Arbete, när det är rätt organiserat, är något ädelt och meningsfullt. Det har en central roll i att skapa ett stabilt och starkt samhälle.

Alla människor har både rätt och skyldighet till arbete. Ett arbete handlar om så mycket mer än att bara tjäna pengar, det handlar även om att få sina sociala behov tillgodosedda och få känna sig värdefull genom att man gör en insats för att tjäna samhället och folket.

Vår väg, 2017, s. 35

Karriärens negativa konsekvenser

Problemet med att fokusera på karriärklättring i dagens liberaldemokratiska system är att det innebär mer än bara arbete; det innebär att bli absorberad av en struktur som i grunden är fientlig mot oss. Karriärklättrandet innebär att man ger upp sin tid, sin energi och i många fall sin själ för att få tillgång till positioner och resurser som egentligen inte tjänar något större syfte för folket.

Det finns dock yrken som kan spela en nyckelroll i den politiska kampen, till exempel advokatyrket eller programmerare. Dessa yrken kan faktiskt hjälpa vår organisation att övervinna praktiska problem. Tyvärr är dessa yrken undantag, och för många är karriärklättrandet meningslöst, en jakt på titlar i bolag vars syften är allt annat än nationalsocialistiska.

Nutida anpassningar kontra den slutgiltiga lösningen

Inom vår rörelse finns det två huvudsakliga sätt att hantera denna utmaning: Antingen slutar man göra karriär och fokuserar på att bara ”knega”, det vill säga att arbeta tillräckligt för att försörja sig och sin familj utan att delta i det destruktiva karriärklättrandet. Eller så väljer man att arbeta så lite som möjligt. Målet här är att minimera vad man ger till systemet genom att betala så lite skatt som möjligt och samtidigt utnyttja de bidrag som finns tillgängliga.

Ett tredje teoretiskt alternativ är att tjäna mycket pengar så att överskottet kan doneras till kampen. Detta exempel förblir dock främst teoretiskt eftersom de allra flesta med sådana ambitioner istället förvrängs med tiden och slutar upp som en kugge i hjulet med mindre skänkta pengar till och med än de som bara väljer att arbeta så lite som möjligt.

Båda de första mer rimliga strategierna lindrar belastningen på individens kropp och sinne, samtidigt som de minimerar den ekonomiska vinsten för systemet. Även om dessa strategier kan tyckas vara pragmatiska lösningar för överlevnad i ett ofördelaktigt samhälle, är de i själva verket tillfälliga anpassningar.

Den verkliga lösningen är att vi bygger ett nytt Norden där arbete återigen får sin rättmätiga plats som något hedervärt och värdefullt. I detta framtida samhälle kommer karriärklättrandet att ha ett verkligt syfte och arbete kommer att bidra till ett bättre samhälle, ett samhälle som bryr sig om sina vita medborgare. Det är först då som vi kan återupprätta arbetslivets värdighet och återigen se arbete som en väg till gemenskap och samhällsnytta, snarare än en börda som exploateras av våra fiender!