Det var kyligt mottagande som väntade när Motståndsrörelsen dök upp i den välkända hamnstaden, temperaturen låg nära nollan och vinden blåste ordentligt men solens strålar värmde gott från den klarblå himlen.

Man begav sig till centrum med fanor, banderoll och flygblad, där man ställde upp intill gallerian Kringlan. Budskapet för dagen var Stoppa folkutbytet, vilket både prydde banderollen och flygbladen man delade ut; en passande paroll i en stad som verkligen legat i framkant när det kommer till mängden utomeuropeisk invandring.

Till en början var det ganska glest med folk, men de som passerade var desto mer intresserade av flygbladen som delades ut och flera konversationer kunde hållas med både rasfrämlingar och svenskar. Det dröjde inte många minuter innan gallerians ordningsvakter hade fått syn på kamraterna och kom ut och ställde sig gemensamt i närheten, för att sedan ringa dit polisen då de antagligen kände sig otrygga i ett numerärt underläge.

När statens knektar tagit sig till platsen ville de ha svar på sina vanliga frågor, men nöjde sig med att inte få några svar alls, och uppehöll sig istället på platsen för att iaktta. Det var förvånansvärt lugnt i staden, utan rabiata människor som inte kan behärska sig när de ser nationalsocialister, och i diskussioner med främlingar höll även dessa med om att Sveriges invandringspolitik gått överstyr. Kamraternas argument mötte sympatier.

Aktiviteten flöt på utan några incidenter med många flygblad som delades ut och intressanta samtal med förbipasserande. När närmare två timmar fortlöpt kände man sig nöjda med exponeringen och begav sig tillbaka till bilarna.

Resan gick till Skogskyrkogården, där det var fullständigt kaos med alla bilar som stod parkerade utefter vägen med anledning av Allhelgonahelgen, något som lapplisorna såg som ett gyllene tillfälle att dra in extra pengar till staten. På gångbron över Riksväg 73 hann man inte ens ställa upp ordentligt eller rulla ut banderollen innan bilisterna började tuta glatt över synen av motståndsmän i höstsolen.

Vad det berodde på är svårt att säga, men antalet förbipasserande människor som var nyfikna på banderollens budskap var många gånger fler än vanligt, däribland dök en man med en systemkamera i högsta hugg upp och ställde sig och samtalade med kamraterna. Han var en pensionerad proffsfotograf som sympatiserade med mycket som sades, och ville sitt gamla yrke troget även få sig lite bilder på händelsen. Därefter tackade och bockade mannen och gick vidare till kyrkogården där hans mor låg begraven.

Oerhört många bilar passerade bron under dagen och av de bilister som reagerade var en överhängande majoritet positiva till aktiviteten. Tre systemlakejer dök till slut upp och försökte kaxigt påstå att det krävdes tillstånd för att opinionsbilda på bron, vilket motsattes av kamraterna. Efter lite kommunikation med högre instans släpptes attityden och det gick helt plötsligt utmärkt att genomföra en broaktion, beröm gavs till och med med anledning av genomförandet som nu var enligt konstens alla regler.

När deras bil lämnat platsen stod man kvar ett tag tills det blev dags att avrunda för denna gång, en lyckad dag med många positiva möten och en väldigt stor exponering för de boende i nästet.