Ursprungligen publicerad 2017-10-22.

Nordiska motståndsrörelsen har idag fler medlemmar är någonsin. Samtidigt finns motståndet numera representerat i samtliga nordiska länder, i och med att vi nu även har medlemmar på Island och i Danmark som förhoppningsvis snart också kan starta upp officiella avdelningar av organisationen i sina respektive länder.

Bland medlemmarna finns både kvinnor och män, unga och gamla och rika som fattiga. Det finns arbetare, studenter, pensionärer, akademiker, blåljuspersonal, vårdpersonal och arbetslösa. Det finns välutbildade och lågutbildade, intellektuella och händiga, och det finns introverta likväl som extroverta personer.

Dessutom finns det både nordbor och invandrare.

”Invandrare?”, kanske du frågar dig. ”Inte har väl Nordiska motståndsrörelsen främlingar bland sina led?”

Nej, självklart inte. Däremot har Norden i princip alltid haft européer med utomnordiskt ursprung bofasta i sina länder, även om det rent historiskt har varit jämförelsevis lågt folkutbyte med andra europeiska länder, vilket lett till att Norden har stått ut för sin relativa etniska homogenitet. Sedan andra världskriget har Sverige dock i omgångar haft vågor av framförallt arbetskraftsinvandring från andra europeiska länder, exempelvis Italien, Holland, Tyskland och det forna Jugoslavien. Något som gör att antalet icke-nordiska européer som befinner sig på nordisk mark är större än någonsin. Den invandringen var förstås inte helt oproblematisk och kan i efterhand ses som ett första steg till globaliseringen eller en förberedelse för öppnande av gränserna för en massiv utomeuropeisk främlingsinvasion.

I stort handlar detta dock om brödrafolk och vi är villiga att acceptera dem fullt ut i folkgemenskapen, då dessa går att integreras i samhället och på sikt även assimileras, utan att det hotar vårt folks existens.

I Nordiska motståndsrörelsens politiska program Vår väg står det också skrivet att det befriade Norden kommer att välkomna åtminstone lejonparten av de européer som bor här idag att stanna kvar:

De som kommer att få stanna i Norden är bland annat samtliga nordeuropeiska etniciteter, större delen av de central- och östeuropeiska etniciteterna, delar av de sydeuropeiska etniciteterna samt de med nordeuropeiskt ursprung i övriga världen. Alltså ser vi att större delen av ursprungsfolken i den så kallade västerländska världen skulle få stanna kvar i Norden med fulla medborgerliga rättigheter oavsett när de kom in i landet.

Att de inte skulle hota vårt folks existens beror förstås på att de är så närbesläktade oss nordbor att påverkan på folkets etnicitet blir minimal vid en eventuell uppblandning. De naturens lagar som vi försöker att följa medger förstås att vi kan leva sida vid sida med folkfränder. Nordiska motståndsrörelsen drivs som bekant av en kärlek till folket, med önskan om dess fortsatta existens, och inte av misstro eller avsky gentemot allt ”utländskt”.

Det finns bland europeiska invandrargrupper även nationellt sinnade, personer som i stort sympatiserar med Motståndsrörelsens nationalsocialistiska principer. I Östeuropa lever minnet kvar av den judiska bolsjevismens terror, vilket också har skapat ett slags revolutionärt nationellt återuppvaknande i många länder. Samtidigt kan man tydligt se att den sydeuropeiska fascismen aldrig riktigt kunde brytas ned, något som visar sig i den starka kontinuitet som nationella i dessa länder har med de oppositionella och antikommunistiska grupper som växte fram under mellankrigstiden – en kontinuitet vi till stor del saknar i exempelvis Nord- och Västeuropa.

Vad gäller våra allra mest närbesläktade folkfränder, såsom exempelvis tyskar, så lever minnet av det stora kriget färskt kvar. Äldre generationer har med egna ögon bevittnat hur den oheliga krigsalliansen av det kommunistiska Sovjet och de kapitalistiska Västmakterna terrorbombade, skändade, våldtog och förnedrade allt som stod i vägen för dess uppdelning av världsherraväldet och krossandet av all opposition mot den globalistiska världsordningen.

Det finns alltså en stark grogrund för icke-nordiska européer med ättlingar att stödja Nordiska motståndsrörelsen. Det gäller förstås även europeiskättade personer från länder i hela världen: Är du en folkfrände så rör vår kamp även dig, då är det hos oss du hör hemma.

Många av er gör redan det idag. Jag har själv lärt känna kamrater från olika europeiska länder som är lika fast övertygade om vår sak som vem som helst i organisationen. I sammanhanget kan också nämnas att jag även har stött på en hel del icke-européer som helhjärtat stödjer Nordiska motståndsrörelsen, har införskaffat sig ett ekonomiskt stödmedlemskap och till och med dyker upp på våra öppna demonstrationer. Det senare ogillas förstås starkt av våra meningsmotståndare, som menar att det är hyckleri. Egentligen handlar det förstås om något så trivialt som att de inte förstår nationalsocialismen och besvikelse över att vi vinner sympatier även bland grupper som de kanske anser sig ha ensamrätt på.

Den här artikeln vänder sig dock till de européer som kan vara fullvärdiga medlemmar i Motståndsrörelsen. Tyvärr är det bara att konstatera att många av dessa grupper har valt att hantera det mångkulturella och kulturmarxistiska helvetet genom att sluta sig samman och skapa enklaver där man drömmer om hemlandet och ser med avsky på allt vad Sverige har blivit.

Det senare är förvisso bra. Jag ser också med avsky på Sverige. Jag känner ingen blågul lojalitet och jag skäms över mitt folks beteende.

”Något är ruttet i konungariket Danmark”, konstaterar prins Hamlet i den berömda Shakespearpjäsen. I konungariket Sverige är inte bara ”något” ruttet, nästan allt är genomruttet. Vad gäller mångkultur, kulturmarxism, åsiktsförtryck och allmänt vansinne så bevisar Sverige gång på gång att landet vill leda lämmeltåget fram till stupet. Våra ledare är så usla och obegåvade att det numera nästan är svårt att bli arg, man vill bara skratta.

Men detta är på intet sätt en ursäkt till passivitet. Tvärtom!

Era hem finns kvar, och självklart ska ni inte glömma dem. Men nu har ni valt att bo och leva här. Ni har valt att inte återvända till era hemländer, som antingen idealiseras eller har problem som används som ursäkt för att inte kämpa för Nordens sak. Europa hör samman, inte endast tack vare den globalistiska Europeiska unionen, utan även rent naturligt genom blodet, historien, landet och kulturen. Den kamp ni för här kommer att eka även i era hemländer, liksom att kampen i era hemländer påverkar situationen i Norden, och det bästa ni kan göra är att stödja oppositionen där ni faktiskt rent fysiskt befinner er. Nu har Nordiska motståndsrörelsen klivit fram och tagit kommandot och visat att detta är organisationen som kommer att befria Norden. Står ni på den goda sidan, så är det dags att sluta drömma och istället börja agera.

Många av er har färdigheter, kunskaper och erfarenheter som behövs. Många av er skulle finna en mening med tillvaron och sova bättre om nätterna, bara ni gav kampen en chans. Ingenstans i Europa, med eventuellt undantag för Grekland, har en sann opposition kommit så långt som i Norden. Ingenstans är utsikterna för en radikalt annorlunda framtid ljusare än i det land som ni har valt att bo i. Ingenstans kommer vi att komma om inte varje man och kvinna av god vilja kliver fram och greppar tag i Tyrrunefanan i kampen mot ondskan som hotar förinta allt gott i vår värld.

Europeiska bröder och systrar: Det är dags att göra motstånd – anslut er till Nordiska motståndsrörelsen redan idag!