Ganska generellt brukar vi nationalsocialister i olika sammanhang benämnas som högerextremister. Det finns dock ingen riktig nationalsocialist som självmant kallar sig högerextrem. Inte heller är det många övriga nationella, bland de som inte betecknar sig som nationalsocialister, som skulle identifiera sig som höger.
Jag besvarade i veckan en enkät inför EU-valet där 20 påståenden skulle besvaras med alternativ från ”håller inte alls med” till ”håller med fullt ut”. Det som enkäten skulle mynna ut i var att ta reda på vilket parti man hade mest gemensamt med och således borde lägga sin röst på.
Det parti jag hade mest gemensamt med var Vänsterpartiet, alltså det parti som står allra längst till vänster på höger-vänster-skalan av de etablerade partierna. Det parti jag hade näst mest gemensamt med (enligt enkätskaparens bild av partierna) var Sverigedemokraterna, alltså det parti som står längst till höger. Jag hade mest gemensamt med ett vänsterparti och näst mest gemensamt med ett högerparti.
Således kan man säga att jag som nationalsocialist, enligt enkätskaparna, inte borde stämplas som varken höger eller vänster, men luta något åt vänster, då mina åsikter som sagt var mest lika dessa.
Var kommer höger-vänster-skalan ifrån?
Höger-vänster-skalan uppstod i Frankrike i samband med revolutionen 1789. De som ville förändra samhället, de radikala, satt till vänster i nationalförsamlingen medan de som ville bevara det gamla systemet, de konservativa, satt till höger.
Enligt denna ursprungliga skala skulle nationalsocialisterna behöva två stolar. Vi betecknar oss som radikala, vi vill förändra samhället och bygga upp något helt nytt istället för att reformera och bevara. Samtidigt kan flera av våra åsikter ses som konservativa, rent av reaktionära enligt dagens ”progressiva” samhällsnormer. Vi står absolut inte i mitten, utan åt bägge håll. Nationalsocialismen står över den klassiska skalan.
Hur ser höger-vänster-skalan ut idag?
I Sverige idag grundar sig väldigt mycket på skalan om man är vänster eller höger på ekonomiska frågor. Vill man ha högre skatter och därigenom allmän välfärd är man vänster och vill man istället ha lägre skatter och ser välfärd som något förunnat de ”mer lyckade” är man höger.
Vi kan se att statligt bestämmande kontra individuellt ansvar dyker upp som fråga. Vill man att staten ska äga allmännyttiga intressen står man åt vänster medan en högervriden önskar mer privatiseringar och egen företagsamhet. Med finare ord skulle man kunna säga att de som är positiva till marknadsekonomi är höger och de negativa till detta är vänster.
Vad gäller dessa ekonomiska frågor skulle nationalsocialismen betecknas som ganska långt ut på vänsterkanten. Vi vill skapa ett välfärdssamhälle där man tar hand om även de svaga och där ingen står utanför folkgemenskapen. Vi tror på en stark stat och förstatligande av allmännyttiga intressen så som bank, kollektivtrafik, skola, sjukvård m.m. Men vi är inte på något vis marxister då vi samtidigt ser den privata företagsamheten och entreprenörsandan som oerhört viktig i ett fungerande samhälle. Nationalsocialismen är för blandekonomi och inte marknadsekonomi, som vi alltså borde vara odelat positiva till om vi skulle kunnat vara högerextrema.
Där vi däremot verkligen ses som höger är i invandringsfrågor. Av olika anledningar ses ökad invandring och öppna gränser som vänster och minskad invandring och stängda gränser som höger. Då vi vill stoppa invandringen totalt och påbörja repatrieringen av rasfrämlingar snarast möjligt så kanske vi alltså i denna fråga, dock enbart i denna fråga, faktiskt borde betecknas som högerextremister.
Sammanfattningsvis är vi alltså generellt ganska långt åt vänster, samtidigt som vi beträffande exempelvis invandringspolitiken står väldigt långt åt höger. Vi är inte i mitten, utan istället både åt höger och vänster på samma gång. Nationalsocialismen kan alltså sägas stå över även den moderna höger-vänster-skalan.
Vi kallar oss inte socialister bara för att det klingar fint, vi är socialister, vilket ses som vänster. Samtidigt är nationella ideal vår ledstjärna och detta brukar ses som långt åt höger. Vi är alltså högervänster – vi är nationalsocialister!
En viktig del för de etablerade partierna av positioneringen på höger-vänster-skalan är från vilka grupper i samhället röster ska fiskas i första hand. Vänstern försöker locka lågavlönade och arbetslösa, högern riktar istället in sig på företagare och de som har det bättre ställt i samhället och mittenpartierna de som inte riktigt känner sig hemma som vare sig under- eller överklass.
Vi i Motståndsrörelsen bekänner oss inte till någon specifik grupp människor baserat på socioekonomisk status. Våra led inhyser inte enkom borgare, medelklass eller arbetarklass – nej i våra led finner du de alla: företagschefer och näringslivstoppar, kontorsslavar, säljare, hantverkare, städare, fabriksarbetare, pensionärer, studenter och arbetslösa. Vi är inte lojala eller illojala gentemot någon klass, vår lojalitet ligger istället främst hos vårt folk – till vår ras!
Kort och enkelt kan man sammanfatta det med att de politiska värderingar som är bäst för vårt folk är nationalsocialism, oavsett om de traditionellt förespråkas av högern eller vänstern – nationalsocialismen står alltså över höger-vänster och är alltså det som är bäst för hela vårt folk och inte bara delar av det!
Då var höger avhandlat. Ordet högerextremist innehåller dock en del till, nämligen ”extrem”. Är vi extrema? Sett till det rådande samhällsklimatet är vi sannerligen extrema. Vi är inte, som de etablerade partierna, lite måttligt motståndare till dagens politik. Vi är extremt mycket emot etablissemanget och det rådande systemet av idag. Det är nog alltså inte helt galet av våra motståndare att klassa oss som ”extremister”.
Så är vi högerextrema? Nej, fy fan. Är vi vänsterextrema? Inte en chans! ”Extrema” nationalsocialister? Ja, absolut!
