Dagens budskap möttes av många positiva reaktioner från bilister som körde på Nynäsvägen under den bron som Motståndsrörelsens gatukämpar stod på. Medlemmarna på plats märkte att fler svenskar, än vid tidigare aktioner med samma budskap, nu sympatiserade med parollen Krossa Sionismen!
Motståndsrörelsens kämpar märkte av att en stor del av dagens förbipasserande bilister har fått upp ögonen för hur Israel behandlar civila palestinier i Gaza och på Västbanken. En behandling som även FN anser utgör folkmord.
Nordiska motståndsrörelsens kamp förs dock här i Norden och för vår vita befolknings skull, för ett vitt fritt Norden som är befriat från främmande folk och stater. En kamp mot de politiker som egentligen ska företräda vårt folk och alltid sätta det nordiska folket först men som säljer ut sig till främmande intressen istället.
I organisationens partiprogram Vår väg står det under punkt 2 att Nordiska motståndsrörelsen ska:
Med alla tillgängliga medel, på lång sikt, verka för att återta makten från den globala sionistiska elit som ekonomiskt och rent militärt ockuperat större delen av vår värld.
Detta målet delar vi med flertalet andra frihetsrörelser världen över och så även med dig som läser detta. Kom med i kampen för vårt folks frihet, anslut dig redan idag.
Tillsammans begav man sig till centrala delarna av staden där Norrtälje marknad med över 10 000 besökare gick av stapeln. Gruppen började med att flanera bland marknadsbesökarna och delade ut flygblad, samtidigt som man förflyttade sig till en lite mer öppen plats där man stannade till en stund för fortsatt utdelning.
Efter cirka 20 minuter nåddes deltagarna av information om att flera förrädarpartier hade informationstält en bit bort. För att ge besökarna av marknaden ett alternativ till dessa gick gruppen vidare till denna plats.
Inte helt oväntat var det mindre folk som passerade vid dessa partiers tält än på föregående plats. Folket verkade bry sig föga om sossars och liberalers politik. De som var mest intresserade av att diskutera med Motståndsrörelsens representanter var just ovan nämnda politiker, vilka dock hade ett öppet sinne och förde en saklig diskussion.
På grund av färre folk på denna plats valde deltagarna att istället ge sig in i folkvimlet igen. Direkt gick flygbladen åt i raskare takt och fler samtal fördes med nyfikna, såväl ungdomar som äldre.
När mörkret börjat falla och marknaden närma sig sitt slut avvecklades flygbladsutdelningen efter några timmars aktivitet och flera hundra flygblad utdelade.
I den mån du dyker upp och är med i Telegramchatten där alla hänger nuförtiden kommer du få ta del av avsnittet au naturel, de som missar livesändningen kommer få ta del av ett eventuellt aningen omklippt avsnitt som vi publicerar senare under kvällen.
Efter att programmet sänts live tar det lite tid innan det går att höra igen på grund av bearbetning. Finns här ingen spelare ber vi dig att återkomma igen. Tack för din förståelse!
Mer än ord är en aktivistpodcast som drivs av aktivister i Nordiska motståndsrörelsen. Det som sägs i podden är inte alltid exakt vad organisationen står för, utan medlemmars egna tankar.
På söndagen genomförde Näste 2 ett aktivisttest för att bedöma deltagarnas fysiska förmåga och uthållighet. Dagen inleddes vid en konstgräsplan där deltagarna samlades för att gå igenom regler och strategier, samtidigt som de värmde upp tillsammans för att förbereda kroppen för dagens utmaningar.
Testet inleddes med en tuff löprunda på 2,6 km som skulle genomföras på 12 minuter – en gren många betraktar som en av de mest krävande. Deltagarna svettades och kämpade sig igenom sträckan, vilket satte tonen för resten av dagen. Efter löpningen tog nästeschefen täten och var först ut att utföra pullups, där han klarade gränsen på 10 repetitioner. De övriga grenarna bestod av armhävningar, situps, ryggresningar och jämfotahopp. Flera deltagare klarade samtliga grenar, medan några hade mindre problem med enstaka övningar. Oavsett resultat var samtliga nöjda med testet och stolta över sina prestationer.
När aktivisttestet var avklarat fortsatte dagen med ytterligare en utmaning som kombinerade styrka och uthållighet. Efter att ha gjort 40 armhävningar i testet, genomförde deltagarna ytterligare 15 som uppvärmning. Därefter följde ett pass av övningen Bring Sally Up, där deltagarna gjorde armhävningar i takt till låten. Denna övning, som tidigare har använts på nästets kampsportsträningar med variationer som burpees och knäböj, utmanade deltagarnas styrka och uthållighet ytterligare.
Dagen blev mycket lyckad och deltagarna visade stort engagemang och vilja att pressa sig själva till max. Sammanfattningsvis var det en dag fylld av fysisk utmaning och kamplust, med mycket svett, stolthet och glädje.
Tänk dig att du står framför en lysande obelisk. Den karga luften sveper över landskapet medan du går mot templets ingång. När du rör vid den uråldriga porten förändras atmosfären. Där inne väntar informationskapseln, det samlade vetandet som gör allt värt det.
Bildning som identitet
Att lära sig något nytt, eller att undervisa någon annan i ett intellektuellt ämne, är sällan så mystiskt eller överdrivet som föregående stycke vill ge sken av. Ibland kan det dock vara intressant att leka med en sådan tanke. När jag själv stöter på bra skrifter, böcker, artiklar eller poddar inom Motståndsrörelsens sfär kan effekten ibland vara nästintill övernaturlig.
Trots att den politiska informationen i sig är strikt sekulär blir den för en ny, men intresserad sympatisör ofta livsförändrande. Man släpps sakta men säkert ut ur ett mentalt fängelse samtidigt som man anammar en världsåskådning där man istället främjar sig själv, sitt folk och det som är vackert här i världen.
För första gången på länge, om inte någonsin, känner sig sympatisören inte ensam. Han förstår nu att det finns flera som tänker likadant och som har sett samma negativa samhällsförändringar. Personen inser att den nuvarande regimen har skapat ett samhälle som är fientligt mot vita och som består av en mängd olika folkgrupper och raser, där det gäller att bilda en organiserad gemenskap av nationalsocialistiska nordbor.
Även om en del kanske initialt lockas till den nationella kampen av strikt ytliga och estetiska skäl, är det fortfarande många som drivs av den djupare övertygelsen som har vuxit fram genom det intellektuella arbetet. De som från början lockats av det estetiska och ytliga stannar dessutom ofta kvar en längre tid bara om de har förstått organisationens ideologi och mer komplexa politiska ställningstaganden.
Förståelsen för vad nationalsocialismen är, är alltså minst lika viktig som färgerna på organisationens fana, den uniforma klädseln, symbolerna samt sättet vi demonstrerar på och uppträder på gatan. Dessutom är många av våra praktiska beteenden på gatan spegelbilder av ideologiska övertygelser som finns dokumenterade i skrift.
Bildning och sökandet efter kunskap är alltså en del av Motståndsrörelsens identitet och en betydande del av våra liv i kampen. Människor är dock olika bra på olika saker: vissa specialiserar sig mer på gatukamp, andra ägnar sig åt intellektuellt arbete, medan en tredje grupp kombinerar båda. Oavsett vilket anser jag att man måste ha en grundläggande förståelse för alla Motståndsrörelsens grundstrategier och basala arbetssätt för att kunna förstå organisationen i sin helhet.
Den fanatiska viljan till nationellt motstånd är långt mycket viktigare än fysiska vapen. En miljon vapen i händerna på ett demoraliserat folk gör det inte starkare än om det vore vapenlöst. Ett fåtal tusen vapenlösa kämpar med fanatisk kampvilja utgör däremot en formidabel kraft.
Handbok för aktivister i Nordiska motståndsrörelsen, 2016, s. 69
Organisationens samlade verk
När det kommer till att sammanställa en kanon för den nordiska nationalsocialismen och Motståndsrörelsens ideologi i stort stöter man direkt på vissa svårigheter. Den främsta svårigheten är vilka verk som bör ingå i denna kanon. Om man begränsar sig till tryckta verk skulle jag vilja föreslå fem stycken som de grundpelare vilka bygger upp vår ideologi och världsåskådning idag.
Det första av dessa är enligt mig Vår väg, organisationens politiska program och visioner. Om jag bara fick välja en text för att identifiera organisationens ideologi och tankar, skulle jag välja denna. En kort och välskriven text som på nio punkter sammanfattar vad Nordiska motståndsrörelsen faktiskt vill, och vilket slutmål allt politiskt arbete syftar till. Den fungerar som ett rättesnöre och enligt min mening utgör dess två första punkter en definition av vilka åsikter man måste ha för att anses vara nationalsocialist.
Som det andra verket anser jag Handbok för aktivister i Nordiska motståndsrörelsen vara passande. Det är en text som samlar de flesta nödvändiga, praktiska detaljer för den som är aktiv hos oss – allt ifrån hur man utför aktivism till hur man bör uppträda gentemot kamrater och staten, samt förklaringar av vilken mental inställning som krävs för ett liv i kampen. Man kan säga att denna handbok är nationalsocialism i praktiken.
Nationalsocialismen – den biologiska världsåskådningen är enligt mig viktig eftersom den ger en mer abstrakt och kanske till och med andlig syn på nationalsocialismen, något som de två tidigare texterna inte riktigt gör. ”Andlig” kan dock vara ett något klumpigt uttryck, då författaren i själva verket beskriver vår ideologi på ett vetenskapligt sätt, men på ett sådant sätt att vetenskapen fungerar som ett alternativ till de religiösa och andliga uttryck som existerade före upplysningen.
Den fjärde skriften i min personliga kanon är av mer historisk karaktär. När vi redan har ett politiskt program, en praktisk handbok och en världsåskådlig beskrivning av vad nationalsocialism är, anser jag det passande med ett historiskt verk som sätter allt detta i ett begripligt sammanhang. Det är där Motståndsrörelsen – 20 år av revolutionär kamp kommer in i bilden.
Organisationen har nu existerat i 28 år, och hundratals, om inte tusentals, människor har kommit och gått genom våra portar. Mycket har hänt under denna tid – både i världen i stort och inom den nationella rörelsen i Norden. Det är viktigt, både som individ och som grupp, att ha kännedom om sin historia. Vet man inte var man kommer ifrån eller vad ens folk och kamrater har gjort, saknar man många av de pusselbitar som behövs för att kunna möta framtiden. Det finns en anledning till att folkgrupper över hela världen alltid har använt historiska teman för att bygga en starkare gemenskap och en samlad identitet.
Som det femte och avslutande verket anser jag att inget passar bättre än Adolf Hitlers Min kamp. Denna bok är samtidigt teoretisk, praktisk, andlig och historisk. Här får man en djupare historisk kontext samtidigt som man kan ta del av ursprunget till majoriteten av de tankar och idéer som beskrivits i de tidigare fyra skrifterna. Boken är mycket allomfattande och knyter ihop den ideologiska helheten på ett effektivt sätt. På många sätt är den ett måste.
Läsaren bör dock veta att detta bara är en bråkdel av allt som har skapats inom organisationens sfär, och att det finns mycket annat som är viktigt att ta del av.
Ett hedersomnämnande i detta sammanhang är artikeln Försvarstal för nationalsocialismen av Motståndsrörelsens ledare Fredrik Vejdeland. Det är en mycket stark text på ett retoriskt plan och som verkligen har åldrats med värdighet, med tanke på hur terrorstaten Israel har agerat under de senaste två åren. Den finns även som tryckt skrift, om man kontaktar sin lokala representant för organisationen kan man säkerligen få tag på den.
Utan intellektualitet förlorar du!
Vad händer om man inte har en väldokumenterad ideologi och världsåskådning inom en politisk sammanslutning? Det är svårt att säga med säkerhet, men många skulle nog hålla med om att det finns betydande risker som på sikt kan göra politisk organisering ohållbar.
Att läsa, skriva, producera poddar och i allmänhet förmedla politiska och ideologiska idéer har inte som främsta syfte att upplysa den enskilda individen. Det är visserligen ett delmål, men har inget värde i sig självt. Det verkliga värdet ligger i att sprida kunskap på ett sådant sätt att alla tänker lika, analyserar situationer på samma sätt och därmed handlar på ett liknande sätt. Det kanske låter krystat och överdrivet, men ser man historiskt har de flesta grupper som lyckats vinna makt haft någon form av ortodoxi i sin teoretiska förståelse för världen.
Även om du vet att de flesta inom din nationella organisation är överens idag, är det svårt att säkerställa att det förblir så i framtiden om det inte produceras gemensamma verk som alla kan ta del av och använda för att jämföra ståndpunkter. Det kan också bli svårt att avgöra om rekryter verkligen tycker ”rätt”. De kan ha satt en etikett på sig själva som låter bra, men det är inte alltid tydligt vad den etiketten faktiskt innebär för personen i fråga. Och hur ska rekryter ens ges möjligheten att tycka rätt om det inte finns skrifter eller liknande att utgå ifrån?
Om det inte finns tillräckligt mycket eller tillräckligt bra intellektuellt material, öppnas dörren för alternativa perspektiv som inte fanns från början – helt enkelt därför att man saknar ett rättesnöre. Vid det stadiet är steget till kontrajihadism eller konservatism inte särskilt långt.
Fienden fruktar inte en och annan lönnmördare eller terrorist. Fienden fruktar nationalsocialistisk fanatism. Detta med rätta. Du, som fanatisk aktivist, och dina medkämpar är det främsta vapnet, det vapen som kommer leda oss till seger. Det är din uppgift att forma dig själv till detta ultimata vapen i kampen för den nordiska rasens frihet och överlevnad.
Handbok för aktivister i Nordiska motståndsrörelsen, 2016, s. 70
I den mån du dyker upp och är med i Telegramchatten där alla hänger nuförtiden kommer du få ta del av avsnittet au naturel, de som missar livesändningen kommer få ta del av ett eventuellt aningen omklippt avsnitt som vi publicerar senare under kvällen.
Efter att programmet sänts live tar det lite tid innan det går att höra igen på grund av bearbetning. Finns här ingen spelare ber vi dig att återkomma igen. Tack för din förståelse!
Mer än ord är en aktivistpodcast som drivs av aktivister i Nordiska motståndsrörelsen. Det som sägs i podden är inte alltid exakt vad organisationen står för, utan medlemmars egna tankar.
Det var med viss osäkerhet man satte sig i bilen då det vid tillfället inte ens hade passerat ett dygn sedan en ordentlig storm hade tagit sig in i södra Norge, som blåst omkull ett stort antal träd på vägarna, och potentiellt kunde orsaka betydligt mer förödelse. Under resan genom Sverige färdades man längs med utkanten av stormen, med tidvis skyfall och starka vindar. Väl innanför Norges gräns avtog dock ovädret och man verkade precis ha slunkit förbi då vädret bara blev bättre ju längre in man tog sig.
Det första som märktes när man befann sig i grannlandet var hur mycket längre tid det tog att färdas med bil, vilket till stor del berodde på de stora höjdskillnaderna överallt. Den som är van vid de svenska motorvägarna där man lätt kan köra 10 mil på en timme, har svårt att tro sina ögon när GPS:en påstår att det tar 4,5 timmar att åka 17 mil i Norge. Förklaringen till den ofantligt mycket längre resvägen kom när landskapet uppenbarade sig, med snirkliga vägar upp för bergssidorna, och sedan ned igen, i ett sicksackmönster där man färdades i en genomsnittshastighet runt 40 km/h. Höjdskillnaderna var så kraftigt varierande i bergsregionerna att man hade som ett konstant lock för öronen genom hela resan fram tills dess att man stannade till för att sova.
En av flera platser i Norge man stannade till vid för att sträcka på benen en kort stund.
Natten bjöd på regn, något man skulle bekanta sig mer vid framöver, och efter uppstigning fortsatte resan mot Odda, en liten stad omgiven av berg och vattenfall åt alla håll. Detta skulle bli utgångspunkten för en planerad heldagsutflykt till Trolltunga, en av Norges mest spektakulära naturupplevelser. Vägen dit gick inte av för hackor den heller, och man stannade till ibland när tillfälle gavs för att beundra naturens skönhet: från trädtäckta dalar och berg till kargt fjällandskap, allt inom loppet av någon timme.
Sett från vägen, ett minnesmärke som kommer vara ett minne blott i framtiden.
Allteftersom man närmade sig Odda passerade man fler och fler vattenfall, och man stannade till vid ett par av dem för att känna på naturens kraft. Tjørnadalsfossen kollade man in ett kort tag, samt den vackra vyn från strandkanten intill bilvägen, men det var framförallt Låtefossen, och den intilliggande Espelandsfossen som verkligen var häpnadsväckande. Båda vattenfallen slutar precis intill Riksväg 13 och slår ned med en sådan kraft att bilvägen täcks av en konstant blöt dimma, som om man körde rakt igenom en regnskur.
Tjørnadalsfossen.Låtefossen till vänster om vägen…… och till höger.Espelandsfossen.
Framåt kvällen fick man ta sig till ett hotell i staden där ett informationsmöte hölls angående den nuvarande statusen för Trolltunga, och vad man kunde förvänta sig av morgondagen. Stormen som svepte in över Norge hade kommit efter två veckors ihållande solsken, och förde med sig ett så pass kraftigt regn att de torra och varma klipporna börjat krackelera, vilket fått stora stenblock att ramla ned över vägarna man planerade att vandra. Det visade sig att man kommit till Odda precis vid rätt tidpunkt, för enligt den lokale geologen var det nu slut på rasen uppe på bergen, och morgondagen skulle vara den första dagen sedan stormen som hela berget var fritt tillgängligt för vandrare.
Odda omgivet av berg åt alla håll.Centrala Odda.Vy från Trolltunga camping.
Trolltunga
Efter en väldigt tidig uppstigning och frukost befann man sig till slut vid Trolltunga base camp där man tänkt anlita en guide och införskaffa utrustning, för att klättra via Ferrata upp till klippavsatsen som kallas Trolltunga. Med utrustning nedpackad skjutsades man en kort bit med bil för att sedan fortsätta till fots. Efter en kortare vandring på 5 km i flack terräng övergick leden till klättring upp mot bergsväggen i 200 höjdmeter, först genom ett mindre skogsparti, och därefter över stora stenbumlingar, för att slutligen ta en matpaus då man även svidade om till klättringsutrustningen.
Sele och hjälm.Vandringen börjar.Skicket på vägen var sämre än vanligt.Något som inte riktigt gick att fånga på bild var att vattnet intill Trolltunga var klarblått likt en lagun. Lite mer kuperad terräng. Bergsväggen i sikte.
Tanken var nu att man med hjälp av selen skulle klättra 250 meter rakt uppför en nästintill spikrak vägg. Metallvajern som var fastsatt i bergsväggen, och de två karbinhakarna som satt på selen var livlinan man hade utifall att man skulle ta ett snedsteg eller tappa greppet. Till skillnad från andra platser där man kan klättra via ferrata var denna vägg så pass brant att det var inte möjligt att ta sig framåt utan den sortens utrustning som friklättrare använder sig av. Av denna anledning fanns det metallsteg fastkilade i bergsväggen, då det var tänkt att även människor som inte har någon erfarenhet av bergsklättring skulle klara av det.
Det var med viss besvikelse man följde guiden uppåt, då man några dagar tidigare räknat med en fysisk och kanske även en psykisk utmaning, men nu liknade det snarare en promenad i skogen. Trots att intensiteten och svårighetsgraden var betydligt lägre än väntat, gjorde de spektakulära vyerna som öppnade upp sig ändå att det var värt det. På vissa platser längs med bergsväggen gick det att slå sig ned en stund för att beskåda naturens under, och likt att titta in i en öppen eld var det något man hade kunnat göra resten av dagen utan att tröttna.
Rakt uppåt.Det gäller att inte tappa fotfästet.Kanske inte det man helst vill se på en klättring.
Några etapper och 250 meter senare befann man sig till slut högst upp på bergsväggen. På andra sidan dalen kunde man skymta Trolltunga, och vad som såg ut som en lång kö med människor som väntade intill. Guiden visade därefter vägen mot slutdestinationen, vilket var en 2,5 km lång vandring över berget med varierande vegetation och framkomlighet.
Toppen nådd.Trolltunga kan skymtas i den övre vänstra delen av bilden.
Under vandringen passerade man en hel del människor som var på väg tillbaka, och väl vid klippavsatsen hade kön minskat drastiskt då det kanske bara kvarstod runt fem minuters väntan. Trots att man sett bilder på Trolltunga flera gånger tidigare var det föga imponerande jämfört med hur makalöst det var att beskåda i verkligheten. Klippavsatsen skjuter rakt ut ur berget ungefär 1 100 meter över havet, med en fallhöjd på 700 meter över Ringedalsvatnet. Det är inte konstigt att naturupplevelsen drar mellan 80000 – 100000 besökare om året, varav den stora majoriteten kommer under högsäsongen på sommaren.
Framme vid Trolltungan.
Alla som tog sig upp till berget fick möjlighet att ensam gå ut på avsatsen för att fotograferas, oavsett om man var där ensam eller med andra, folk hjälpte mer än gärna till. Då det inte var en klarblå himmel för dagen var det ändå tur att berget inte var högre än det var, då man kunde se väldigt långt över landskapet trots alla molnen. En vanlig händelse när det ska bestigas berg är att man anländer vid berget den dagen det är molnigt, och toppen på berget då döljs av molnen, och de annars spektakulära vyerna reduceras till ett tiotal meters sikt.
Efter att ha beskådat Trolltunga från alla vinklar ett tag, och alla foton tagits för dagen, så påbörjades vandringen nedför berget, precis samtidigt som dagens utlovade regn dök upp. Vägen tillbaka till baslägret uppgick till 10 km och inkluderade en kort bilfärd nedför den allra brantaste delen. Även här var vyerna fantastiska, så det var ingen brist på saker att titta på eller fotografera.
Nästan framme vid slutet på vandringen.
Gruppen rörde sig förhållandevis snabbt nedåt, och fick se mer än bara sten då det även var mycket sjöar, bäckar, grönområden, och mot slutet en hel del stugor. Enligt guiden som själv var norrman fanns det i Norge fler stugor runtom i landet än det fanns norrmän. Huruvida det var en överdrift eller ej är för tillfället oklart.
Nio och en halv timme efter att vandringen påbörjats var man åter vid baslägret och lämnade tillbaka klättringsutrustningen och tackade guiden för ett väl utfört arbete. Lite möra i benen men ändå vid gott humör åkte man åter till Odda för att äta och sova ut inför nästkommande dags äventyr.
Preikestolen
Hela natten hade regnet legat på, och himlen såg inte ut att vara på väg att klarna upp på ett bra tag när man steg upp. Efter en snabb frukost åkte man direkt söderut, en bilfärd på knappt 20 mil som skulle komma att ta över 4 timmar. Ju längre man kom från Odda, desto bättre blev vädret, och till slut tittade solen fram bakom molnen. Det var helt klart rätt beslut att ta Trolltunga först då man annars troligen hade haft regn under hela dagarna på båda vandringarna.
På parkeringen intill Preikestolen insåg man snabbt hur omåttligt populär denna plats var. Det var packat med bilar överallt, och registreringsskyltarna var från alla tänkbara länder i Europa. Jämfört med Trolltunga hade denna plats över tre gånger så många besökare om året, och även här var det majoriteten som kom under sommaren. Innan man funderade på någon vandring passade man dock på att äta och förbereda packningen man tänkt ha med sig.
När man kände sig redo satte man igång den 4 km långa vandringen och slogs av åsynen av hur oerhört mycket rasfrämlingar det var som hade tagit sig ut i skogen. Vanligtvis brukar man mest se vita människor när man beger sig ut i naturen i Norden, men här fanns folk från alla tänkbara platser på jorden. Allteftersom vandringen fortgick förstod man varför klientelen på platsen såg ut som den gjorde, samt hur det kunde vara så mycket människor.
Vandringen i sig var relativt kort, men i princip hela vägen upp hade gjorts om till stora trappsteg för att det skulle vara så simpelt som möjligt att ta sig fram. Den norska staten hade 2013-2014 anlitat nepaleser för att förstöra naturupplevelsen som var från början för att göra detta nästintill handikappanpassat. En del av upplevelsen av att vara i skogen förstördes därmed, då detta mer kändes som att vandra runt på en flygplats eller i en mångkulturell storstad, då man överallt hörde språk man inte förstod, det fullständigt kryllade av folk, och vandringen inte var mycket till vandring. Som alltid är det pengar som styr, då Norge säkerligen kan inkassera betydligt mer på turismen genom att se till att så många som möjligt kan ta sig runt längs berget, och därmed tar sig till landet.
Det är skillnad på folk och hundar.
Vägen uppåt gick väldigt fort, man passerade en hel del människor som också var på väg mot toppen, men mångdubbelt fler människor var på väg nedför berget, så förhoppningen var att det skulle vara relativt tomt när man väl var framme. Naturen var även här häpnadsväckande så fort man kom förbi skogspartierna och kunde blicka ut över vidderna. Man blev ganska snopna när den 25 x 25 meter stora platån uppenbarade sig, och det säkerligen var 200 personer som uppehöll sig på platsen, antingen väntandes på att få bli fotograferade, eller sittandes bredvid ätandes på något tilltugg.
Väldigt mycket folk redan innan man kommit fram.Lysefjorden kan skymtas mellan bergen.
Samtliga närvarande fick dock erkänna att detta var något utöver det vanliga, och utsikten var precis som vid Trolltunga, helt makalös. Det enda som skulle gjort upplevelsen bättre hade varit om man bestigit berget någon timme senare, när det troligtvis varit betydligt färre människor, men allt som allt var det helt klart värt mödan ändå.
Som en galleria i en storstad.
I väntan på att kunna ta sina foton intill klippkanten samtalade man med några andra svenskar som var de första människorna man mött på hela dagen som det gick att förstå, samt beskådade omgivningen från alla tänkbara håll och kanter som man kom åt. Något som slog kamraterna under väntan var hur många fullständigt oförberedda människor som befann sig på platsen, och som man även stött på på vägen upp. Vissa gick runt i shorts och t-shirt och hade ingen som helst packning med sig, något som skulle kunna sluta illa om bara vädret ändrades till det sämre, vilket hör till vanligheten när man vandrar i bergen.
Ett ganska långt tag efter att man tagit sig till platsen kände man sig färdiga med allt fotograferande, varpå man utforskade närområdet en stund, för att till sist börja bege sig nedåt. Även nu svor man över nepaleserna som byggt om allt till en enda stor trappa, då det knappast kändes behagligt att gå nedför stora steg efter steg efter steg i massiv sten, något som kändes mer och mer i skenben och knän.
Vy från en närliggande klippa.Preikestolen från lite längre avstånd.
När man slutligen tagit sig tillbaka till bilen tog man sig en snabb titt på baslägret högre upp, varpå man knappade in vägen hemåt i GPS:en. För att slippa åka precis samma väg tillbaka igen som man redan sett en gång, och möjligtvis få åka på lite mer höghastighetsvägar, tog man beslutet att åka via Stavanger och Kristiansand. Detta visade sig vara en väldigt bra idé då kartläsaren av en slump upptäckte en sevärdhet i utkanten av Stavanger efter att man åkt förbi den, vilket ledde till att man svängde tillbaka och åkte en tio minuter lång omväg.
Intill Hafrsfjorden står skulpturen Sverd i fjell, tre stycken nio meter höga metallsvärd som är nedstuckna i berghällen, tänkta att vara ett minnesmärke av slaget i Hafrsfjorden år 872, då Harald Hårfager sägs ha enat Norge till ett rike. Svärden är väldigt imponerande och det är svårt att ta in storleken på alltsammans när man står precis intill. Till skillnad från tidigare attraktioner var man helt ensamma vid denna och kunde ostört fotografera och beskåda svärden och fjorden som man ville.
Därefter återupptogs resan hemåt och en bilfärd på runt 13 timmar uppdelad på två dagar väntade nu. Bortsett från några få stopp för att sträcka på benen eller äta så åkte man raka spåret hemåt, och kände sig väldigt nöjda med upplevelsen. Norge är precis som Sverige ett fantastiskt land med oslagbar natur, som inte får den uppmärksamhet det förtjänar, då de flesta flyger världen runt i jakt på upplevelser, som egentligen väntar runt hörnet, om bara man öppnar ögonen.
Artikeln publicerades ursprungligen på Nordfront.dk
Välkomnandet och det första talet
Dagen började klockan 13, då deltagarna hälsades välkomna och bjöds på fika – klassiskt danskt wienerbröd ingick självklart – och de fick möjlighet att hälsa på varandra innan dagens första tal skulle hållas. Efter en stund tog en dansk aktivist ordet och började tala. Hans tal hade en stark ideologisk och politisk utgångspunkt, där huvudpoängen var att den största fienden inte är den yttre fienden, utan folket självt, genom svaghet, apati och brist på motståndsvilja. Han argumenterade för att den inre fienden är det verkliga problemet: befolkningens villighet att acceptera samhällets undergång utan att göra något åt det.
Med bilder hämtade från naturens värld markerades skillnaden mellan styrka och svaghet, och talaren kritiserade passivitet och likgiltighet som en farlig fälla för folket. Lösningen var uppenbar: att bygga upp ett helt nytt samhälle, helt olikt det nuvarande, där invånarna vill kämpa och ta ansvar, och där de kan samlas i ett homogent och starkt samhälle präglat av folkgemenskap.
Det var också möjligt för medlemmarna att handla i Motståndsrörelsens butik, precis som Riis-Knudsen var redo att berätta om sina många böcker.
Povl H. Riis-Knudsens tal
Efter den danska aktivistens tal intog Povl Heinrich Riis-Knudsen scenen. Han är författare och magisterkandidat, och var tidigare ledare för Danmarks nationalsocialistiska rörelse (DNSB). Han inledde med att fastslå att Nordiska motståndsrörelsen är den enda politiska rörelsen som kan förändra dagens läge, och därför den enda rörelsen som är värd att engagera sig i.
Med kritiska ögon pekade Riis-Knudsen på ett problem: att uppehålla sig vid historiska händelser, och särskilt en diskussion om förintelsen, som i Sverige är olaglig att förneka. Enligt Riis-Knudsen är det en diskussion som aldrig kan vinnas och därför inte värd att ödsla tid på. Istället bör fokuset riktas framåt, mot de utmaningar vi står inför.
Hans presentation övergick sedan till en diskussion med publiken, där frågor och samtal spred sig vitt och brett – allt från judarnas påstådda folkmord på palestinier till Rysslands roll i Ukrainakriget. Samtalet väckte presentationen till liv och visade hur historiska erfarenheter och samtida frågeställningar vävs samman i kampen för framtiden.
Riis-Knudsen talar och svarar på frågor från publiken.
Middagen
Efter de första presentationerna följde en middag som i sig blev en höjdpunkt. Kocken serverade en överdådig meny bestående av bräserat kalvkött, långstekt oxfilé och helstekt kyckling. Till det fanns ugnsstekt potatis, rödvinssås och ett urval av sallader – bland annat en kombination av sötpotatis, bakad lök och getost samt en fräsch sallad på blomkål, babyspenat, solrosfrön och kapris. Det bjöds även på hembakade mackor.
Här visas de första av flera rätter på buffébordet.
Middagen var inte bara god utan även riklig och blev en naturlig samlingsplats där deltagarna kunde utbyta erfarenheter och knyta nya kontakter. Det var här den sociala dimensionen av konferensen kom till.
Tal om gräsrotsorganisering
Efter middagen intog Norges chef för Rede 2 scenen. Hans tal baserades på omfattande forskning om nyligen genomförd västerländsk gräsrotsorganisering, där han undersökte vad som visat sig vara effektivt i praktiken och vilka utmaningar sådana rörelser vanligtvis möter.
Med konkreta exempel visade han hur strategisk och uthållig organisering är nyckeln till framgång, och talet gav deltagarna inspiration att stärka sina egna strukturer och arbeta mer målmedvetet.
Fredrik Vejdeland om den nordiska staten
Därefter intog Nordiska motståndsrörelsens ledare Fredrik Vejdeland scenen och gav en historisk genomgång av idén om en enad nordisk nation samt visade hur den har manifesterat sig upprepade gånger genom historien.
Bland exemplen nämnde han Kalmarunionen, som fungerade som den första nordiska statsbildningen, och Gustav II Adolf – känd som Lejonet från Norden – vars roll sträckte sig långt bortom Sverige. Han lyfte även fram Johannes Bureus, som nästan lyckades återinföra runorna som skriftspråk, samt personunionen mellan Sverige och Norge (1814–1815), där norrmännen, trots önskan om sin egen identitet, sökte sina rötter i det nordiska och i skandinavismen. Talet klargjorde att visionen om ett starkt och enat Norden inte är en ny idé, utan ett genomgående tema genom historien.
Fredrik Vejdeland håller tal.
Avslutningstal av Joakim Johansen
Som dagens sista talare intog Joakim Johansen, rikschef för Nordiska motståndsrörelsens danska gren, scenen. Han fokuserade på hur systemets politik och ideologiska projekt utgör den verkliga extremismen, medan Motståndsrörelsens värderingar representerar det naturliga och tidlösa: familjen, folket och överlevnaden.
Han betonade att Nordiska motståndsrörelsen upplever framgångar i Danmark, där nya ansikten, familjer och unga ständigt kommer fram för att delta i kampen. Talet samlade många av dagens teman och fungerade som en uppmaning till både uthållighet och handling.
I slutet av konferensen utsåg Johansen en medlem från Rede 2 till en fullvärdig aktivist. Det blev en stark symbol för rörelsens tillväxt och utveckling i Danmark och utnämningen möttes med applåder och stor entusiasm.
Den danska rikschefen håller ett avslutningstal.
Bastu och gemenskap
Även om talen och den officiella delen var över, var kvällen ändå ung. Som en särskild upplevelse väntade något annorlunda för deltagarna: bastugas. Upplevelsen bestod av tre rundor med växlande dofter och mycket värme, där man kunde ta ett uppfriskande dopp i havet mellan varje omgång.
Till detta serverades färsk frukt, nötter och kalla drycker. Kombinationen av välmående, goda samtal och delad styrka gjorde bastupasset till en perfekt avslutning på en minnesvärd dag som både samlade och stärkte gemenskapen.
Dagen inleddes intill en friidrottsarena där nästets aktivister och någon medlem kunde genomföra testerna under goda förhållanden. Först ut var löpningen, som för många upplevdes som den mest krävande delen. Trots den både fysiska och mentala utmaningen tog sig nästan alla igenom sträckan och klarade minimikraven.
För att underlätta fortsättningen hade två av deltagarna improviserat en chinsstång med rätt mått vid sidan av löparbanan, vilket gjorde att övningarna kunde genomföras direkt på plats.
Därefter följde armhävningar, situps och ryggresningar. Även om dessa moment är bland de enklare i testet, tog deltagarna i ordentligt och pressade sig själva. Som avslutning genomfördes jämfotahoppet, där flera deltagare trots svårigheter med övningen ändå lyckades hoppa längre än väntat.
När den fysiska prestationen var över var det dags för en banderollaktion strax utanför centrala Borlänge. Trots hösten var vädret behagligt, och under en kort stund tittade även solen fram. Bilisternas känsloläge var högt denna dag, med en uppsjö av både uppenbart positiva och negativa tutningar samt andra uttryck. En och annan olaglig hälsning kunde också ses.
Dagens paroll var tämligen simpel. En banderoll med två riksrunor som omslöt orden ”Stoppa folkutbytet” hölls upp av aktivitetens deltagare. Trots banderollens enkelhet har orden stor betydelse. I ett utdrag ur Nordiska motståndsrörelsens politiska program ”Vår väg” beskrivs folkutbytet på följande sätt;
Vår rasliga överlevnad och frihet är det absolut viktigaste målet med Nordiska motståndsrörelsens politiska kamp. Mot detta finns många hot, varav det mest alarmerande och akuta idag är den massinvandring av rasfrämmande människor som sker till Norden. Detta i kombination med lägre födelsetal bland nordiska kvinnor än invandrade och det faktum att även de invandrade främlingarna ibland skaffar barn med nordiska kvinnor och män gör att den etniskt nordiska populationen minskar allt mer i relation till den utomnordiska. I klarspråk innebär den så kallade mångkulturen och massinvandringen fysisk undanträngning och folkmord på Nordens befolkning.
Vår väg, 2017, s. 8
Efter en påfrestande men rolig dag avslutades de formella aktiviteterna. Till sist åt man en gemensam middag, och några i sällskapet fortsatte att umgås i ytterligare några timmar.
I den mån du dyker upp och är med i Telegramchatten där alla hänger nuförtiden kommer du få ta del av avsnittet au naturel, de som missar livesändningen kommer få ta del av ett eventuellt aningen omklippt avsnitt som vi publicerar senare under kvällen.
Efter att programmet sänts live tar det lite tid innan det går att höra igen på grund av bearbetning. Finns här ingen spelare ber vi dig att återkomma igen. Tack för din förståelse!
Mer än ord är en aktivistpodcast som drivs av aktivister i Nordiska motståndsrörelsen. Det som sägs i podden är inte alltid exakt vad organisationen står för, utan medlemmars egna tankar.
Vid lunchtid skulle dagen börja med aktivisttestet där de deltagande motståndsmännen uppvisade sin fysiska förmåga. Majoriteten hade förbättrat sig avsevärt från senaste testet.
Med aktivisttestet avklarat som uppvärmning blev det en genomgång i självförsvar där deltagarna fick öva på hur man tar sig ur olika situationer där man behöver försvara sig själv eller en kamrat. Det övades även på hur man tar sig från en antagonist som har en kniv på sig.
Trötta och glada tog motståndsmännen lite mat innan månadsmötet skulle sättas igång och dagens träning hade nått sitt slut. Månaden som gått och den som kommer gicks igenom innan kamraterna tackade av varandra och begav sig hemåt igen för denna gång.
Uppdaterad med film: Näste 1 snyggade till antivitt propagandakonstverk
I Stockholm, närmare bestämt området Björkhagen, har det en tid funnits så kallad konst på några brofundament. Ett av dessa verk avbildar en black power-näve.
Ett sådant budskap, konst eller ej, kan inte accepteras i det offentliga rummet, då det är fientligt mot vita och symboliserar att svarta främmande människor ska ha makten över ursprungsbefolkningen, i deras eget land.
Därför valde en grupp medlemmar att på kvällen 10 september ta sig till Björkhagen för att där kasta en hink med grön färg över näven och spraya Tyrrunan bredvid., som ett signum för vilka som nu sett till att boende slipper beskåda folkfientliga budskap i sitt närområde.
Potatisjakt och broaktion under Näste 2:s månadsmöte
Under lördagen den 6 september ägde månadsmötet rum för denna gång, ett tillfälle för medlemmar och aktivister att samlas, diskutera och stärka gemenskapen inom nästet. Mötet ägde rum i en trevlig och trivsam miljö, där deltagarna kunde diskutera aktuella frågor och framtida aktiviteter. Det var ett uppskattat tillfälle för alla att utbyta idéer och känna kamratskapen inom nästet.
Dagen inleddes med en lättare gemensam lunch innan själva mötet satte igång. Under dagen hade många nya medlemmar anslutit sig, vilket speglar det växande intresset för organisationen och efter den intensiva rekryteringsperioden under sommaren. De nya medlemmarna välkomnades och mötet sattes igång. Föregående aktiviteter utvärderades och en planering för framtiden låg på agendan.
Efter mötet begav sig några aktivister och medlemmar ut för att upplysa befolkningen om att Nordiska motståndsrörelsen kräver nordisk kvinnofrid. Kamraterna åkte iväg till en väl trafikerad väg för att där utföra en broaktion. Fanor vecklades ut tillsammans med banderollen och några gröna rökgranater. Aktionen bemöttes väl av flertalet bilister. Efter att aktionen pågått en tid så var det sedan dags för kamraterna att packa ihop och åka tillbaka till de andra för att förtära middag och vidare socialisering.
Medan broaktionen pågick tävlades det för fullt av övriga deltagare, både barn och vuxna. Trekampen hade potatistema och grenarna var potatisjakt, rulla potatis och potatislopp. Tävlingen var mycket uppskattad och bidrog till en trevlig atmosfär.
Nu var alla hungriga – såväl potatistävlare som aktivister, och det var dags för middag. Det serverades Borscht, en ukrainsk nationalrätt. Denna maträtt kom från en medlems familjerecept och var mycket uppskattad av samtliga. Efter maten var det dags för äppelpaj som efterrätt och därefter så följde utslagstävling mellan de två som gjort bäst ifrån sig på de tre ordinarie potatis-grenarna.
Utslagstävlingen gick ut på att gissa antal potatisar i en papperspåse. När vinnaren kunde koras var det dags för prisutdelning. Och vilket pris till denna tävling passar inte bättre än potatis? Således fick vinnaren potatispåsen från utslagstävlingen, en chipspåse och självklart en stor guldmedalj!
Efter att folk ätit sig mätta och hade socialiserat sig med nya och gamla kamrater var det dags att runda av dagen. Alla tackade för sig och åkte hem med önskan inom sig att nästa evenemang snart är här igen.
Redan på tunnelbanan in till stan möttes deltagarna av gillande nickningar från medpassagerare.
När gruppen stigit av, förflyttat sig genom Gamla stan, och mötts av mångas blickar, blev första anhalt Sveriges riksdag. Där ställdes det sedvanligt upp med banderoll och Tyrrunefana, samtidigt som andra började dela ut flygblad till förbipasserande.
Den första som fick ett flygblad och en längre pratstund var en så kallad Palestinaaktivist som kom fram för att prata. Vissa synpunkter delade man, varav en var synen på terrorstaten Israel, medan andra åsikter gick isär. Därpå följde flera diskussioner med turister från olika länder, som förutom att sympatisera med organisationens syn på invandring och globalism, även berättade hur situationen ser ut i deras hemländer.
Det dröjde som vanligt inte länge innan de blåklädda lakejerna dök upp och efterfrågade någon att tala med. Då nästet har en policy att inte tala med statens förlängda arm på grund av desammas repression mot politisk opposition, så lunkade en nu grinig konstapel iväg med outrättat ärende.
När aktiviteten fortlöpt närmare en timme började en konstapelina att fotografera deltagarna i den grundlagsskyddade oppositionsbildningen. Troligen inte helt bekväm med sin tilldelade uppgift, kände hon sig nödgad att gå fram till deltagarna för att förklara sin åsiktsregistrering med att fotona skulle användas för att skriva en anmälan om brott mot ordningslagen, då det enligt henne saknades ett ansökt tillstånd.
En kort stund senare förflyttade sig gruppen längs Drottninggatan till Sergels torg. Här ställdes det upp utanför Åhléns och flygbladsutdelningen tog ny fart. Även om utdelningen gick bra vid riksdagen, så var det än fler som tog emot bladen på denna plats, vilket inte var så konstigt då det var mycket turister i rörelse runt Gamla stan och riksdagen.
Många samtal och diskussioner fördes med folk som var positiva till Nordiska motståndsrörelsen och även med folk som uppenbart svalt systemets lögner om och den mediala bilden av organisationen. En del ur den senare kategorin fick sig troligen en tankeställare om denna bild är sann eller ej efter att ha samtalat med Motståndsrörelsens medlemmar och aktivister.
Precis när aktiviteten höll på att avslutas kom några yngre personer fram och frågade efter klistermärken, vilket de självklart fick. Detta tillsammans med lyckönskningar till organisationen från andra flanörer så blev det ett bra avslut på en lyckad dag i kampens tecken.
I den mån du dyker upp och är med i Telegramchatten där alla hänger nuförtiden kommer du få ta del av avsnittet au naturel, de som missar livesändningen kommer få ta del av ett eventuellt aningen omklippt avsnitt som vi publicerar senare under kvällen.
Efter att programmet sänts live tar det lite tid innan det går att höra igen på grund av bearbetning. Finns här ingen spelare ber vi dig att återkomma igen. Tack för din förståelse!
Mer än ord är en aktivistpodcast som drivs av aktivister i Nordiska motståndsrörelsen. Det som sägs i podden är inte alltid exakt vad organisationen står för, utan medlemmars egna tankar.
