Efter lördagens gatuaktivitet i Växjö var det dags för festligheter. Arrangörerna hade dukat upp ett riktigt smörgåsbord med grillat kött, västerbottenpaj, räkor, sallad, bröd, ägghalvor, korv och såklart kräftor.
Gästerna satte sig till bords och i godan ro pillade de upp kräftorna och sög i sig kräftsaften. En medlem hade tagit med sig surströmming och det var en del nyfikna blickar på plats men färre som vågade smaka.
Pär Öbergs föredrag om banksystemet
Sedan var det dags för den tillresta Pär Öberg att hålla sitt föredrag om hur banksystemet i Sverige reagerade när han blev terrorstämplad. I föredraget poängterade Öberg att vårt finansiella system är fullständigt hopknutet med USA:s vilket gör att svenska kommuner och företag tvingas underkasta sig USA:s regler. Detta påverkar den svenska medborgaren i en sådan hög grad att de kan bli fullständigt utestängda från finanssystemet trots att ingen terrorstämpling skett av den svenska staten.
Efter föredraget svarade Öberg på åskådarnas frågor och avtackades med applåder. Nu var det dags för kaffe och arrangörerna hade själva plockat blåbären och gjort smulpaj på dem vilket de serverade med vaniljsås.
Efter ett avslutande kort månadsmöte umgicks deltagarna resten av kvällen med varandra och hjälptes sedan åt att plocka undan.
I den mån du dyker upp och är med i Telegramchatten där alla hänger nuförtiden kommer du få ta del av avsnittet au naturel, de som missar livesändningen kommer få ta del av ett eventuellt aningen omklippt avsnitt som vi publicerar senare under kvällen.
Efter att programmet sänts live tar det lite tid innan det går att höra igen på grund av bearbetning. Finns här ingen spelare ber vi dig att återkomma igen. Tack för din förståelse!
Mer än ord är en aktivistpodcast som drivs av aktivister i Nordiska motståndsrörelsen. Det som sägs i podden är inte alltid exakt vad organisationen står för, utan medlemmars egna tankar.
Under lördagen sammanstrålade aktivister i Växjö för att närvara vid stadsfestivalen Karl-Oskardagarna. Med sig hade medlemmarna en banderoll där det stod Svenskar först – judar sist.
Innan du hetsas av budskapet rekommenderas du att ta del av det i sin kontext genom att läsa flygbladet som finns längst ned i artikeln.
Uppställningen skedde centralt precis intill gågatan och genast drog banderollen blickarna till sig från besökarna. Ett stenkast från där man stod uppställda hade Socialdemokraterna ett tält. De tog inte debatten (för det kan de inte) utan sprang genast till polisen som snabbt var på plats och förespråkade förbud att visa upp budskapet genom att hävda hets mot folkgrupp. De var inte ensamma, personer med Pro-palestinska tröjor var också på plats och instämde med såsseriet (skäms).
Flygbladsutdelare delade ut flygblad och inledde diskussioner på plats med besökarna. Samtidigt dök det upp invandrande människor som sympatiserade med budskapet, en gick och delade ut gratis vattenflaskor till personerna på platsen. Allt eftersom tiden gick och allt fler människor tog del av flygbladen blev en social-liberal person missmodig eftersom vi tilläts stå kvar där, på social-liberalernas gator!
Med darr på rösten inledde han ett tal mitt på gatan där han förde fram sina vanföreställningar om att vi hetsade mot judarna och spred budskap om judeutrotning. Mitt i talet blev en invandrare som hade ett stånd på plats, irriterad på hans framförda budskap och startade sin högtalare och började spela musik på hög volym vilket gjorde att vår antagonist kände sig avsnäst och gick därifrån samtidigt som motståndsmännen garvade.
De socialdemokratiska företrädarna gick nu bort till Motståndsrörelsens uppställning och ställde sig i närheten av flygbladsutdelarna för att försöka påverka besökarna genom att dela ut sina flygblad. En blev väldigt sloken när denne försökte dela ut ett flygblad till ett välklätt par som tackade nej med hänvisning till att de sympatiserade med Motståndsrörelsens budskap.
Polisen slår till
Motståndsrörelsen har varit i Växjö förr men under lördagen blev det definitivt en attitydförändring från polisen, alla äldre rutiner hur de behandlat den politiska oppositionen var som bortblåsta. De önskade stoppa budskapets spridning, men de valde inte att göra det genom att beslagta banderollen för hets mot folkgrupp, utan istället var taktiken att få bort gruppen från platsen. Den person som de ansåg vara ansvarig på plats tog de till station där det tog runt 40 minuter för två poliser att bara upprätta en anmälan om brott mot ordningslagen, hets mot folkgrupp och förargelseväckande beteende, samtidigt som resten av de på plats blev tillsagda att de inte fick befinna sig i centrum. Vad innefattar centrum frågade en person, vilket till slut ledde till att polisen med bil körde iväg honom från platsen i frustration.
Med det blev aktiviteten avrundad, för i en lokal väntade en tillrest Pär Öberg, som skulle hålla i ett föredrag där en av pusselbitarna finns varför polisen agerade såsom de gör.
Flygbladet
I flygbladet som delades ut önskade organisationen få människor att tänka till hur statusen är för svenskar i Sverige idag och jämföra den med vad vi anser är den mest privilegierade gruppen i Sverige, den judiska.
När det kommer till Nordiska motståndsrörelsens partiprogram Vår väg är det många som använder de första två punkterna som själva definitionen av vad en nationalistisk, tredjepositionstillhörande organisation faktiskt är. Jag skulle säga att den definitionen historiskt har varit så väl använd även utanför Motståndsrörelsen, fast i annat format, att jag vill påstå att den vid det här laget är konventionellt accepterad.
Har man alltså en förståelse för både rasfrågan och judefrågan anses man vara nationalist. Och det finns faktiskt en logisk anledning till att dessa två punkter och idéer klumpas ihop: det är för att båda avser en sorts rasfråga. I Norden 2025 bemöter rasfrågan det biologiska hotet i form av den massiva invandringen som just nu sker, medan judefrågan bemöter de sionister – där många är rasfrämlingar – som hotar vårt folk genom maktutövning och kontroll, medelst både våra institutioner och internationella finansinstitut samt andra maktorgan.
Sionister har dessutom haft ett betydande inflytande i skapandet av massinvandringen, så även där hör de samman. Båda dessa frågor handlar alltså i mångt och mycket om konflikter mellan nordbor och rasfrämlingar.
Omedelbart stoppa massinvandringen. Repatriering av merparten av alla som inte är etniska nordeuropéer eller närbesläktade folkslag ska inledas så fort som möjligt. På humanast möjliga vis ska de återsändas till sina respektive hemländer eller närområden till dessa.
Vår väg, 2017, s. 8
Med alla tillgängliga medel, på lång sikt, verka för att återta makten från den globala sionistiska elit som ekonomiskt och rent militärt ockuperat större delen av vår värld.
Vår väg, 2017, s. 13
När antisemitismen tonas ned
Men trots att båda dessa problembeskrivningar avser en slags rasfråga, finns det entiteter inom den nationella rörelsen som, trots att de har kunskap om judefrågan, väljer att tona ned den. Här tänker jag inte peka finger på någon specifik person eller grupp, och heller inte försöka kvantifiera exakt hur mycket detta görs. Jag vill egentligen bara lyfta att det är ett fenomen som jag ser existerar i kretsar som rör sig runtom, men ändå nära, organisationen.
Den främsta anledningen till att detta sker skulle jag säga är att det är betydligt lättare att förstå att merparten av rasfrämlingarna i Norden måste repatrieras, än att makten måste tas tillbaka från den globala sionistiska elit som styr västvärlden. Massinvandringens konsekvenser blir man i princip upplyst om så fort man tar sig utanför dörren, och det är något som engagerade svenskar ofta lär sig att förstå redan i unga tonår. Att däremot få grepp om judisk makt kräver i många fall att man introduceras till koncept inom allmän historia, monetära strukturer, framväxten av politiska ideologier samt flera historiskt betydelsefulla personligheter och mycket annat.
En annan betydande anledning är att makten faktiskt kan behandla dig bättre om du lämnar judar och sionism i fred, samtidigt som du fortsätter att agitera mot muslimer och andra icke-vita folkgrupper. Ett tydligt exempel på detta är all kontrajihadism och rentav förhärligande av folkmordet i Palestina som tillåts just nu.
Längre tillbaka, när palestinarörelsen var betydligt svagare i Norden, Israel ännu inte hade fortsatt sina krigsbrott till den grad att omvärlden inte kunde blunda, muslimer som etnoreligiös grupp var få i Europa och judarna behövde få in fler minoriteter i vita länder för att själva inte sticka ut så mycket – då var all form av kontrajihadism och rasism starkt förbjuden och kunde på många sätt frysa ut en individ från samhället.
Israel – en förbrytarstat och maktbas för allsköns ondska.
Var konsekvent i din rasism!
Att bekämpa alla rasliga hot mot vårt folk är en integrerad del av att vara nationell. Om man bekämpar ett hot men låter ett annat vara av rena bekvämlighetsskäl är man helt enkelt ineffektiv. Om man dessutom medvetet byter fokus i sin rasliga kamp på grund av påtryckningar, lurendrejeri eller samhällsförändringar skapade av sionistiskt inflytande uppvisar man ett fientligt och suspekt beteende i förhållande till kampens bästa.
Jag har full förståelse för att judefrågan kan hamna lite i skymundan för vissa när invandringen och mångkulturens konsekvenser tar upp så stor plats i våra liv. Jag förstår att det blir en chock för sinnet när Sverige – ett av världens bästa länder – bryts ned till något oigenkännligt, fult och degenererat, samtidigt som vi och många andra varnat för utvecklingen hela tiden.
Men man måste försöka förstå och sprida kunskapen om hur detta skedde, hur Sverige och Europa blev mångkulturella, och hur en liten men mycket etnocentrerad folkgrupp kunde sätta igång en samhällsförändring som ledde till försvagningen och ockupationen av våra hemländer. Förstår man inte hur man förlorade, eller hur fienden fick ett övertag, kommer man heller aldrig få förståelsen för hur man i framtiden kan vinna eller själv få ett övertag.
I den mån du dyker upp och är med i Telegramchatten där alla hänger nuförtiden kommer du få ta del av avsnittet au naturel, de som missar livesändningen kommer få ta del av ett eventuellt aningen omklippt avsnitt som vi publicerar senare under kvällen.
Efter att programmet sänts live tar det lite tid innan det går att höra igen på grund av bearbetning. Finns här ingen spelare ber vi dig att återkomma igen. Tack för din förståelse!
Mer än ord är en aktivistpodcast som drivs av aktivister i Nordiska motståndsrörelsen. Det som sägs i podden är inte alltid exakt vad organisationen står för, utan medlemmars egna tankar.
När kalendern slagit om till ny månad summeras den föregående med en lättsam uppspaltning över det bästa som publicerats på Motståndsrörelsen.se enligt redaktionsmedarbetarna.
Månadsartikeln utgår alltid ifrån publiceringsdatum på Motståndsrörelsen.se och inte utifrån när aktionen som berörs i artikeln ägde rum. Alltså kan exempelvis en aktion som ägde rum i januari lyftas fram i månadsartikeln för februari.
Kamp mot pedofili och lobbyism för avvikande sexualiteter
Temaveckan mot pedofili hade planerats ett bra tag, men till aktivisternas stora förvåning slumpade det sig att valet av vecka med tema pedofili skedde samtidigt som att lobbyorganisationer hade ett jippo i regnbågens färger i Stockholm. Därför fick också kamp mot lobbyism för andra avvikande sexualiteter ingå i temaveckan.
Onsdag till fredag genomfördes banderollaktioner på olika platser över vältrafikerade vägar med budskapet Inga pedofiler på Sveriges gator. Aktionerna mottogs väl av förbipasserande och chauffören i flera SL-bussar, som denna vecka var märkta med den flerfärgade flaggan, vinkade och gjorde tummen upp. Troligen skämdes de över att köra buss just denna vecka.
Under aktiviteterna stannade både främlingar och svenskar till för en pratstund med deltagarna, vilka samtliga visade sig var vänligt inställda till Nordiska motståndsrörelsens arbete.
Under kvällarna målades bänkar – som fram tills dess varit målade i regnbågsfärger – om med grön färg. Man begav sig även ut i natten för att ta hand om regnbågsfanor som i slutet av veckan förverkades i eld och lågor.
Allt som allt en aktiv vecka med mycket uppmärksamhet och ovanligt mycket sympatier. Nästet planerar redan en ny vecka mot pedofili nästa år runt vecka 31 och hoppas då kunna få göra det utan att det ska sammanstöta med lobbygruppers jippon.
Det tidigare regnovädret under veckan hade passerat när man lyfte ned kanoterna längs sandstranden. Vissa deltagare hade aldrig suttit i en kanot tidigare, medan en del varit ute och paddlat flera gånger. Väl i vattnet tog det därför lite olika lång tid för deltagarna att få kontroll på sitt fortskaffningsmedel i den starka blåsten, när man väl kom bort ifrån land.
Passagerarna i kanoten som sjösattes först kände sig lite sturska och åkte runt och puttade på de andra allteftersom de också kom i vattnet, kanske i hopp om att få till ett litet sjöslag kamrater emellan. På grund av detta blev kameramannen lite avig till att dra fram mobiltelefonen för att fotografera dagens aktivitet, då just dennes kanot dessutom hade tre passagerare.
En kort stunds paddlande senare fick den första kanotens två paddlare lite mer än de väntat sig när en av de andra kanoterna kom farandes (av misstag?) rakt in i kanotens långsida. Det blev en ordentlig krock, och den träffade kanoten välte omedelbart, med både last och passagerare.
Lasten försökte räddas snabbast möjligt genom att kastas upp i kanoten som fortfarande var upprätt, medan passagerarna klängde sig fast vid fören. Försiktigt backade man kortaste möjliga sträcka in till land utan att välta även denna kanot, medan den nu vattenfyllda kanoten bogserades in på en sjötomt, där en kvinna stod med munnen öppen och såg förvirrad ut. En kort förklaring senare så hade båda kanoterna vänts upp-och-ned för att få ut allt vatten, och alla hade satt sig och kommit ut på sjön igen.
Både bildligt och bokstavligt nedkylda fortsatte den första kanoten vidare tillsammans med övriga mot det tilltänkta målet. Färden gick vidare över sjön som senare smalnade av till en å, där man träffade på en hel flock med gräsänder som man fick väja för.
I den nästkommande sjön gjorde man en kort anhalt vid ett gammalt skyttevärn som byggdes i början av 1900-talet, och som nu bara är en nedklottrad cementklump.
Landstigning intill skyttevärnet.
Paddlingen tog inte slut förrän man åkt genom en väldigt grund å och korsat även nästa sjö, varpå man anlände vid en mindre damm. Där var man tvungen att dra upp kanoterna på land om man ville ta sig till ännu en sjö, men för dagens aktivitet ansåg man sig dock ha paddlat tillräckligt, då man redan färdats över en halv mil sjövägen, och somliga deltagare inte längre var så sugna på att fortsätta mer.
Äntligen framme vid slutdestinationen.
Vid klipporna intill slog man sig ned för att äta sin medtagna matsäck i solen, som nu tittade fram bakom molnen. Somliga badade från klipporna medan andra bara satt och samtalade.
När klagomålen från vissa pågått lite för länge beslutade man sig att det var dags att vända om, då enstaka även hade tider att passa. Resan tillbaka var betydligt snabbare och mer händelselös bortsett från en grupp rasfrämlingar från icke sjöfarande nationer som körde sin kanot in i stenarna vid kanten på ån gång på gång.
På väg tillbaka.
En mils paddlande senare kom man åter till sandstranden där man startat, och de som inte badat tidigare under dagen, frivilligt eller ofrivilligt, valde nu att ta ett dopp i det relativt varma vattnet, medan de andra hjälptes åt att återbörda kanoterna till sina ursprungliga platser.
Nöjda för dagen skiljdes man därefter åt och begav sig hemåt för denna gång.
Motståndsrörelsen bakom trollning mot historiskt pedofilkopplade RFSL
Observera att syftet med artikeln inte är att hetsa mot eller kränka några andra sexuella minoriteter än pedofiler och att kritiken i artikeln riktas mot två föreningar och dess företrädare i egenskap av just detta, inte mot generella deltagare i Pridetågen eller allmänna förespråkare av lobbyism för homofili. Huruvida de senare är mer eller mindre benägna att vara pedofiler låter vi i denna artikel vara osagt.
Under prideveckan sattes det upp affischer i Stockholm av medlemmar och aktivister från Näste 1 med en bild på barn, viftandes med prideflaggor, och med texten Även barn behöver kärlek – avskaffa byxmyndighetsåldern. Som avsändare stod Stockholm pride och RFSL. Detta är något som genomfördes för att uppmärksamma dessa föreningars pedofila kopplingar under flera års tid. Som ett exempel kan nämnas Kjell Rindar, en öppen förespråkare av pedofili, som fick vara inledningstalaren under Stockholm Pride år 2011. Inledningstalet var en ära för hans långa engagemang och han har inte ställts till svars för sina pedofila värderingar av de större mediehusen.
RFSL har en lång historia med många pedofila sexualförbrytare i sina led och delade i slutet av 1900-talet också postbox med föreningen Pedofila arbetsgruppen (PAG) som aktivt arbetade just för att sänk byxmyndighetsåldern och sänka straffen för sexuella övergrepp mot barn.
I en inlaga till Justitiedepartementet skickade RFSL år 1983 in en text som försvarade pedofili och innehöll bland annat följande citat; ”Pedofilen som skänker ömhet och kärlek och främjar en naturlig sexual- och personlighetsutveckling”. RFSL har även uppdagats sälja böcker med tips för pedofiler och pederaster.
Nordfront har även skrivit en hel drös med artiklar på ämnet, alltifrån kopplingarna RFSL har till pedofila grupper till även hur individuella företrädare för föreningen blivit dömda för flertalet sexualbrott, och i synnerhet mot barn. Världen idag släppte även en artikel för några år sedan där Ruben Agnarsson går igenom organisationens långa historia av barnövergrepp.
En bild från trollaktionen.
Redaktionen har varit i kontakt med en av aktivisterna som deltog på trollaktionen och en intervju följer här nedan:
Tyvärr ett av många barn som tvingades se de många sexuella inslagen under paraden.
Varför valde ni att uppmärksamma RFSL:s pedofila anknytningar och ageranden på detta vis istället för genom mer traditionell aktivism?
För att på så vis nå ut på ett annat sätt som inte hade varit möjligt med traditionell affischering och flygbladsutdelning. Detta hade media troligtvis tystat ned. Nu blev RFSL istället tvungna att gå ut och dementera affischerna, vilket har lett till debatt på sociala medier och forum.
Ni valde att sätta upp detta i huvudstaden under den så kallade Prideveckan. Ledde detta till några reaktioner, eller rent av konfrontationer?
Vi satte upp affischerna på offentliga anslagstavlor runtom i staden. Vid ett par tillfällen var det några som såg det och opponerade sig. Då kritiska till budskapet på affischerna, som sattes upp, alltså att de var motståndare till att avskaffa byxmyndighetsåldern. Vid de tillfällena förklarades syftet och personerna höll med aktivisterna om hur sjukt samhället är.
Vad har du att säga om den uppmärksamhet aktionen gett i media och RFSL:s avståndstagande?
RFSL:s tafatta försök till avståndstagande är bara löjligt och motsägelsefullt. Vi kommer aldrig acceptera att de eller Priderörelsen sexualiserar barn genom att dölja det som sexualupplysning för dem. Dessa organisationer och individerna bakom måste aktivt motarbetas.
Har det utförts någon mer aktivism i samband med Prideveckan?
Vädret i helgen var toppenfint vilket gjorde att tusentals människor vallfärdade till Karlskrona för att deltaga i festligheterna. Det är förståeligt sa en av deltagarna, då Karlskrona är en riktig sommarstad med sin skärgårdsmiljö där besökare hade anlagt sina båtar och fortsatte festandet under hela natten. Förutom generisk musik som är att förvänta sig i dagens samhälle, var stämningen påtagligt lik ett midsommarfirande med varma och stjärnklara nätter. Det var även relativt vindfritt i havsstaden vilket också gjorde att folket klädde sig somrigt.
Medlemmar rörde sig runt tillställningarna på Trossö och satte upp klistermärken dag som natt. Ungefär 1 000 klistermärken blev uppsatta i de områden där folk befann sig i.
Pride på dekis?
Tanken var ursprungligen att Pridetåget skulle gå av stapeln senare i augusti månad, men det hade skiftats till en av dagarna under festen för att locka till sig fler deltagare. Förhoppningsvis för att de historiskt sett storfinanssponsrade tillställningarna är på tillbakagång. Den enda sponsorn nu är i princip Karlskrona kommun. Efter att ha läst om Pride i Stockholm så var Karlskrona annorlunda, det fanns i princip inga regnbågsflaggor, vimplar, ballonger med mera uppsatta i staden innan, under eller efter Pride.
Detta var lite snöpligt för medlemmarna som hade tänkt att röja runt på sitt sätt under Skärgårdsfesten. Natten innan Pride försvann dock merparten av de uppsatta flaggorna. Det är oklart om katolska kyrkan vid Stortorget satt upp en flagga i sin flaggstång eller om någon satt upp den i huset bredvid för att retas med dem – oavsett hittade ägarna till den flaggstången bara en repstump på marken under morgonen för att de inte skulle kunna sätta upp en ny så enkelt.
Flaggorna revs sönder och sattes upp med hjälp av klistermärken under dagarna på platser där avvikande samlas. Startpunkten för Pridetåget i Amiralitetsparken och på platser där liberala journalister samlas för att värva nya homofiler till sin sak.
Förutom klistermärken och trasiga regnbågsflaggor passade man också på att spreja lite sunda budskap åt ungdomarna på de många elskåpen som finns i stadsdelen.
Eftersom det inte fanns så många pridesaker att sanera så riktades budskapet mot de mer folkfientliga krafterna såsom den utom-europeiska maktmänniskan Timbuktu vars reklamposter fanns uppsatt vid den stora scenen där festligheterna hade sin mittpunkt och Sveriges Radio.
Det kryllade av poliser, ordningsvakter, väktare och polisens volontärer runtom i hela staden, men man lyckades under festligheterna få ut de många propagandabudskapen utan bekymmer.
I den mån du dyker upp och är med i Telegramchatten där alla hänger nuförtiden kommer du få ta del av avsnittet au naturel, de som missar livesändningen kommer få ta del av ett eventuellt aningen omklippt avsnitt som vi publicerar senare under kvällen.
Efter att programmet sänts live tar det lite tid innan det går att höra igen på grund av bearbetning. Finns här ingen spelare ber vi dig att återkomma igen. Tack för din förståelse!
Mer än ord är en aktivistpodcast som drivs av aktivister i Nordiska motståndsrörelsen. Det som sägs i podden är inte alltid exakt vad organisationen står för, utan medlemmars egna tankar.
Uppdaterad med film: Motståndsrörelsen stod upp mot Stockholm Pride
Direkt vid lunch dök motståndsmän upp på en av broarna som går över Kungsgatan där pridetåget skulle komma att passera någon timme senare. Det skulle bli en väldigt lång dag, men till skillnad från tidigare år var i alla fall vädret lite mer uthärdligt.
Några ögonblick efter ankomsten dök den första polisbussen upp och ut klev en grupp poliser som försökte få kontakt, men informerades att man enbart kommer samtala med dialogpolisen, vilket man av erfarenhet lärt sig är bästa metoden.
Allt eftersom tiden gick dök det upp fler och fler åskådare och väntan kändes mycket lång då ingen av kamraterna hade något som helst intresse av att ta del av detta jippo, men var på plats av ren pliktkänsla då det fortfarande finns några enstaka individer i huvudstaden som är mottagliga för ett positivt budskap, och publiciteten på internet brukar sprida sig till betydligt fler personer.
Banderollen var betydligt större detta år än tidigare år och sträckte ut sig hela fem meter ovanpå brofundamentet vilket ingen nedanför kunde undgå att se.
Paraden närmade sig till sist och som alla tidigare gånger så skulle deltagarna i denna ”kärleksmanifestation” skrika ut och gestikulera sitt hat mot ”oliktänkande”, det vill säga: de enda på plats som påpekade hur livet fungerar enligt naturens lagar.
Nu har det brakat loss.En grupp nationalsocialister står upp mot tiotusentals rabiata människor.Att tvinga en väldigt liten flicka att utstå allt som kunde ses under denna dag borde kunna likställas med psykisk misshandel.
Nu följde en tre timmar lång väntan på att spektaklet skulle ta slut. Man kan bara anta att den ständiga närvaron till den urbana miljön, tillsammans med medias ständiga propagerande i film, TV, musik m.m. gjort att en stor del av de bosatta i storstaden nu anser att det är fullt normalt att exempelvis mutilera sitt könsorgan, kanske lika normalt som att gå till tandläkaren, då publiken för dagen var så pass stor som den var.
Lustigt att den Israeliska flaggan ser ut att ha slitits sönder av någon…..Kommunistiska samer som frivilligt hjälper till att utrota sitt eget folk?Märkligt att det behövs en organisation mot självmord om deras levnadsvanor är så oerhört sunda och bra.Det har talats om en helt opolitisk parad av både polis och militär
Dagen bjöd inte på några konfrontationer, men en och annan förbipasserande stannade till för att diskutera ett tag med kamraterna. En del av dessa var dock redan berusade och kunde därför inte direkt hålla någon hög nivå på sina resonemang, utan blev mest vulgära i sitt språkbruk, samtidigt som de på sina höga hästar inbillade sig vara överlägsna.
Alla var dock inte dryga eller otrevliga, man mottog också en del donationer under dagen från sympatisörer, och både inhemska och utländska människor i alla åldrar uttryckte sitt stöd till budskapet för dagen. De tre timmarna kändes som en evighet, men slutligen hade den sista delen av paraden passerat under kamraterna, och man kunde slutligen rulla ihop banderollen och börja ta sig till dagens nästa anhalt.
Sällskapet gick vidare till Sergels torg, tätt följda av en stor grupp poliser både till fots och med bil. Ovanligt många människor befann sig redan på Plattan, och framme vid trappan ned tog man ut en regnbågstrasa man hittat, som man släpade längs backen fram till sin tilltänkta plats.
En kort väntan senare vecklades trasan ut och Joakim Kannisto ställde sig ovanpå den för att hålla ett kort anförande om vad Priderörelsen egentligen håller på med, utan deras egna flummiga ord som används för att försöka dölja deras betydligt mörkare syften. Homofiler på plats tycktes kränkta av det som framfördes, men resterande publik verkade betydligt mer positiv.
Bensin hälldes till slut på trasan, varpå den uppslukades av elden, till rungande applåder från majoriteten av åhörarna. De sexuellt avvikande skrek dock tidvis högt ut i smärta som om det var deras egna kropp som brändes av flammorna. En bunt med upphittade flaggor av betydligt mindre storlek kastades därefter på de brinnande resterna, till publikens jubel.
Trasan dränks i bensin…… och tänds på.Upprörda småflickor som tror att de är lesbiska, eller något annat avvikande.Mer skräp läggs på elden.
En kaxig homofil som tidigare uttryckt sitt missnöje med Motståndsrörelsens närvaro dök plötsligt upp igen och närmade sig de brinnande resterna för att släcka elden med sin vattenflaska, varpå han fick en knuff av en kamrat, som gjorde att han flög åt sidan och eskorterades bort av en polis. Mer bensin hälldes därefter på resterna vilket tillintetgjorde homofilens påhitt, till ännu mer applåder från publiken.
Ibland kan man visst inte göra precis som man vill utan konsekvenser.
Medan resterna av skräpet brann ut samtalade kamraterna med folk i publiken. Många av dessa, främst icke-vita, var oerhört positiva och ville skaka hand med alla på plats och prata om hur mycket de uppskattade tilltaget. De sexuellt avvikande å andra sidan, som mest bestod av tonåringar, var djupt kränkta och uttryckte sin typiska tonårshybris då de påstod sig kunna se in i framtiden och visste hur deras liv aldrig skulle kunna ändras från hur det var för närvarande, och alla måste bara acceptera deras avvikande leverne.
Sex timmar efter ankomst kunde man äntligen lämna Sodom och Gomorra bakom sig och åkte gemensamt till en samlingsplats där man tackade varandra för denna gång, och pustade ut över att årets kanske värsta dag att genomlida äntligen gått mot sitt slut – propagandamässigt kan det dock ha varit en av de bästa.
Dagen började i Vikarbyn, precis norr om Rättvik, där man genomförde en banderollaktion i riktning mot Mora. Eftersom det var Classic Car Week i Rättvik var det en ansenlig mängd trafik, framför allt med många ungdomar och unga vuxna ute på vägarna, som uppskattade budskapet.
Glada rop, vinkningar och tutningar var inte ovanligt när bilister fick syn på organisationens fana och budskapet ”Stoppa folkutbytet!”. Ett budskap som många kan relatera till när man är på väg till ett evenemang i en stad som är klart övervägande etnisk svensk och har en avsaknad av de destruktiva mångkulturella inslag som finns i större städer som många upplever som störande eller rent av obehagliga och farliga.
Några som inte uppskattade banderollen var polisen. Efter att ha passerat bron gjorde en polisbil en U-sväng på riksvägen för att kunna återvända och konfrontera aktivisterna på plats. Polisen i Dalarna är vid det här laget så vana vid Motståndsrörelsens aktioner att de har insett och lärt sig att det inte finns mycket de kan göra i laglig mening för att stoppa oss. Dessa två poliskvinnor hade dock inte denna juridiska insikt, utan började direkt tala om brott mot ordningslagen och krävde identifiering av dem som var på plats.
När några vägrade identifiera sig, tvingades den mest ivriga poliskvinnan ringa sin chef, troligen för att diskutera denna misstänkt ”högaktuella” brottsliga verksamhet. När hon fick svaret att hon, som så många gånger tidigare, var helt fel ute, blev minerna ännu mer dystra hos lakejerna, och de tvingades åka därifrån medan aktiviteten fortsatte som vanligt.
Att vilja bevara svenskar i Sverige var en så hemsk tanke att snuten tvingades vända om.
Mot eftermiddagen begav sig aktivisterna till centrala Rättvik. Där passade man på att träffa en sympatiserande ungdom som precis hade skickat in en ansökan, och delade ut lite klistermärken. Man delade även ut klistermärken till flera andra ungdomar man stötte på eller såg passera förbi i cruisingområdet.
Kör man runt och spelar Ultima Thule på högsta volym förtjänar man några klistermärken.
Till kvällen rörde man sig mer i utkanterna av Rättvik, där man tog sig tid att sätta upp de klistermärken som fanns kvar från dagen och njuta av den behagliga sommarvärmen man blivit tilldelad. Aktiviteten avslutades därefter, och man tackade varandra för en trevlig dag i ett svenskt Rättvik.
Detta avsnitt blev förinspelat på grund av tekniska svårigheter.
I den mån du dyker upp och är med i Telegramchatten där alla hänger nuförtiden kommer du få ta del av avsnittet au naturel, de som missar livesändningen kommer få ta del av ett eventuellt aningen omklippt avsnitt som vi publicerar senare under kvällen.
Efter att programmet sänts live tar det lite tid innan det går att höra igen på grund av bearbetning. Finns här ingen spelare ber vi dig att återkomma igen. Tack för din förståelse!
Mer än ord är en aktivistpodcast som drivs av aktivister i Nordiska motståndsrörelsen. Det som sägs i podden är inte alltid exakt vad organisationen står för, utan medlemmars egna tankar.
En oförglömlig vandring till Nikkaluokta och Kebnekaise
Så fort stämpelklockan tillät snabbade sig kamraterna hem från sina arbeten efter en lång vår av hårt arbete för att nyttja den intjänade semestern till fullo, ett spännande äventyr i den svenska fjällvärlden var planerat och väntan hade varit minst sagt olidlig.
Resan tog först sikte mot Nikkaluokta, där vi anlände vid lunchtid dagen därpå. Det var en vacker dag med klarblå himmel och frisk fjälluft. Väl framme packade vi upp våra väskor och började äntligen vandringen mot fjällstationen, en sträcka på cirka två mil som beräknades ta mellan fem och sex timmar. Naturen under vägen var hänförande – majestätiska fjäll, porlande bäckar och en orörd, nästan magisk natur omgav oss.
Efter den långa vandringen till fjällstationen tillbringade vi kvällen där, där vi slog läger för att vila och njuta av naturen. Dagen därpå beslutade vi oss för att ta en vilodag. En vilodag som bjöd på en mängd aktiviteter, inklusive bad i en glaciärbäck med isande vatten som nästan var närmare noll grader – en upplevelse som både var utmanande och uppfriskande. Vi passade på att koppla av, umgås och vandra omkring fjällstugan och njuta av stillheten i fjällandskapet.
Nästa dag började tidigt, redan klockan 06:00, då vi påbörjade den efterlängtade bestigningen av Kebnekaise. Det är en av Sveriges mest eftertraktade fjälltoppar och en utmaning för många vandringssugna. Toppbestigningen tog totalt 13 timmar, vilket innefattade både upp- och nedfärd. Vädret var perfekt under början av dagen med strålande sol, men ju närmare lunchtid det blev, desto högre steg temperaturen, upp mot 30 grader, vilket gjorde vandringen mer krävande men samtidigt väldigt njutbar. På vägen upp mötte vi knappt några djur, endast några myggor som irriterade oss smått. Men på vägen ned såg vi ett stort antal renar som gled fram i landskapet, vilket var en fin kontrast.
Väl på toppen fick vi en fantastisk utsikt. Temperaturen där uppe låg mellan 5 och 10 grader, och vädret var helt klart – ingen vind, bara en perfekt dag för att njuta av den storslagna panoramautsikten. Himlen var klarblå och solen sken starkt. En speciell stund var när vi vecklade ut tyrrunefanan för att hedra äventyret, den vackra naturen och det kommande nordiska riket. Att stå på toppen av Kebnekaise är en känsla av både prestation och vördnad inför naturens kraft.
Det är inte första gången nästet vandrar i dessa fjäll, men för vissa av deltagarna var detta deras första gång. För andra i gruppen var det deras andra bestigning av Kebnekaise, och man kan inte låta bli att fascineras av hur varje resa ger nya perspektiv och minnen. 2023 var ett år då vi även besteg Kebnekaise och Galdhøpiggen, vilket visar på vår passion för fjällvandring och äventyr.
Galdöpiggen 2023Kebnekaise 2025
Sammanfattningsvis var detta en resa fylld av utmaningar, naturskönhet och gemenskap. Att vandra i fjällen kräver både fysisk och mental styrka, men belöningen är ovärderlig. Att stå på toppen av Kebnekaise efter en lång dag är en upplevelse som stannar kvar i hjärtat länge. Det är just dessa äventyr som gör att man längtar tillbaka till fjällvärlden igen och igen.
Vill du också ta del av stark gemenskap och mäktiga äventyr? Tveka då inte att skicka in en ansökan redan idag!
