Sedan knivdådet i Almedalen nu i onsdags har mainstream-media gått på högvarv och låtit folkfientliga journalister på olika fantasifulla sätt försöka koppla dådet till Nordiska motståndsrörelsen. Nordiska motståndsrörelsens uttalande kring fallet har visat att detta inte är överensstämmande med verkligheten.

Spiken i kistan borde ha varit när dessa professionella lögnare inte lyckades hetsa polis och åklagare till att utreda icke-existerande ”politiska motiv” gällande detta dåd. Istället har rättsväsendet gjort en korrekt bedömning där de menar att motivet har med mannens syn på psykiatrin att göra, vilket han också erkänt i förhör.

— Anledningen till att vi uttalar oss om NMR är att det är de uppgifter som har kommit fram via media – att det har skett spekulationer i media och så. Och det är ingenting som vi har sett, utan vi har snarare sett den psykiska ohälsan. Det är den vi ser som motiv nu, kommenterar kammaråklagare Petra Götell innan hon förtydligade detta för journalisterna en femte gång.

Kammaråklagaren vill alltså utreda brottsfallet ifred och nämner motvilligt Nordiska motståndsrörelsen på grund av medias spekulationer. Istället för att försöka hitta ”politiska motiv” till en psykiskt sjuk persons enskilda handlingar, som gynnar den egna agendan, borde media hellre fokusera på varför det ser ut som det gör i samhället. Varför mår människor allt sämre och vilka bär ansvaret för det? Ytterst få journalister har gjort detta.

Accepterades då detta besked från rättsväsendet av propagandaapparaten? Nej, inte alls. Narrativet står fast, man gör bara vissa justeringar.

Istället för att säga att han är medlem i eller har ”kopplingar” till Nordiska motståndsrörelsen för man nu fram tesen att Nordiska motståndsrörelsen är en ”våldsbejakande organisation” som drar till sig psykiskt sjuka människor och dessutom odlar psykisk sjukdom inom sin egen ”miljö”. Alltså: Även fast mannen aldrig varit medlem så är knivdådet i Almedalen på något sätt ändå kopplat till Nordiska motståndsrörelsen eftersom han för flera år sedan sympatiserade med organisationen.

Mainstream-media – lögner, halmgubbar och cirkelbevis

En av de artiklar som sprider detta narrativ är skriven av GP:s kulturchef Björn Werner. Artikeln går under den provokativa rubriken Polisen har fel – nazism är galenskap. Intressant nog är propagandan så dålig att deras egna läsare vänder sig mot deras beskrivning av händelsen.

För att leda sitt påstående om att ”galen och nazist” är samma sak presenterar Werner en rad lögner, halmgubbar och cirkelbevis, det sistnämnda när han hänvisar till en ”analys” från en person som är djupt fientlig och hatisk gentemot alla nationella och invandringskritiker: ”Precis som Expressens David Baas skriver i sin analys (7/7) är det tvärtom mycket vanligt med psykisk ohälsa inom naziströrelsen”.

När journalister gör så kallade analyser där de försöker koppla en politisk organisation till allvarliga händelser förväntar i alla fall jag mig att man faktiskt presenterar något stöd för sina påståenden. Har David Baas och Björn Werner några form av belägg – överhuvudtaget – att det är ”mycket vanligt med psykisk ohälsa inom naziströrelsen”? Är det vanligare med psykisk ohälsa i den än i samhället i stort och hur vet dessa journalister det? Att bara vräka ur sig att något man inte gillar är ”galenskap” och sedan spekulera fritt om resten hör kanske hemma under en högljudd fikarumsdiskussion, men inte i en tidning som ska föreställa vara seriös.

Det finns ingen psykisk ohälsa i Motståndsrörelsen

Precis som Björn Werner har jag valt en provokativ rubrik. Möjligen borde artikeln heta: ”Psykisk ohälsa är så försumbar inom Nordiska motståndsrörelsen att den inte behöver nämnas”. Faktum är att den psykiska ohälsan – den som är diagnosticerad, verklig eller har med missbruk att göra – är långt mindre utbredd inom Nordiska motståndsrörelsen än hos alla andra partier och nästan alla föreningar, organisationer eller arbetsplatser i hela Sverige.

Det beror på att vi som organisation eftersträvar det sunda och naturliga och att vi därför har tydliga regler som omöjliggör att personer som har allvarliga psykiska problem får gå med i organisationen. Detta är något som klargörs vid varje rekryteringsmöte och som vi håller väldigt hårt på. Vi har också sådana regler för drogmissbruk och steroider. Aktivisthandboken för Nordiska motståndsrörelsen klargör här vad som gäller för aktivister och medlemmar i organisationen.

Alla som är intellektuellt hederliga förstår nog att en organisation med dessa krav har medlemmar som i mycket mindre grad än i samhället i stort lider av psykisk ohälsa. Som ett exempel intar ungefär var tionde person i Sverige antidepressiv medicin, så kallade lyckopiller, medan Nordiska motståndsrörelsen inte accepterar det överhuvudtaget.

Handboken innehåller en rad olika riktlinjer och regler där målet är att fostra aktivister och medlemmar i organisationen till individer som är sunda i kropp och själ. Det är också bland annat därför som Nordiska motståndsrörelsen ägnar sig mycket åt träning, skogsvistelser med mera sunda aktiviteter för att forma individen till den bäste den kan bli. Det ska här nämnas att stora delar av den nationella rörelsen anammar en sund kultur med fokus på sådant som träning, studier och självförbättring. Min erfarenhet är att den psykiska ohälsan är väldigt lite utbredd inom den nationella rörelsen i allmänhet, och i Nordiska motståndsrörelsen i synnerhet.

Den andra anledningen är mer praktisk än ideologisk. Den handlar om att Nordiska motståndsrörelsen är en kamporganisation som utsätts för en hel del yttre press från systemet. Vi kan därför inte ha medlemmar som på grund av psykisk ohälsa eller preparat som påverkar psyket inte är psykisk stabila. I en grupp som får motstå mycket repression utgör dessa människor alltid en säkerhetsrisk och otrygghetsfaktor. Bland annat framgår om steroider att det är förbjudet på grund av dessa anledningar:

Anabola steroider får direkta återverkningar på den mänskliga kroppen. Kroppen tar inte bara fysisk skada, utan även psykisk, t.ex. i form av personlighetsförändringar. Dessa förändringar i personlighet och psyke är ofta
bestående. Dessa personlighetsförändringar är av en sådan art att vi absolut inte vill ha dem hos våra aktivister.

Alltså: Håller man på med droger eller steroider eller lider av psykisk ohälsa som gör dig instabil och oberäknelig bland dina kamrater eller andra, får du inte vara medlem i Nordiska motståndsrörelsen. Vi gör väldigt seriösa bedömningar kring detta vid våra rekryteringsmöten och alla gränsfall kring dessa frågor hamnar på riksledningens bord. Faktum är att Nordiska motståndsrörelsen är en av verkligt få politiska organisationer i Sverige – om inte den enda – som ställer den här typen av krav på våra medlemmar.

”Min son tog tag i sitt liv när han gick med i Nordiska motståndsrörelsen”

Nordiska motståndsrörelsen har medlemmar som tidigare i sina liv exempelvis haft drogmissbruk, men som framgår av aktivisthandboken säger Nordiska motståndsrörelsen ”totalt nej till droger” och kräver att rekryten gjort upp med sitt förflutna och är helt och hållet frisk och drogfri idag.

Nordiska motståndsrörelsen kan uppvisa flera mycket goda exempel på hur organisationen och den nationalsocialistiska världsåskådningen fått människor att totalt ändra sin livsstil. En av dessa personer, som idag är en av våra mest produktiva och konstruktiva medlemmar, beskrev sin egen förändring på följande sätt:

Om du vill lugna ned dig och bara försvinna så röker du på och spelar TV-spel. Om du inte får någon information och inte ser något hopp utan bara ser tomrummet som är vårt samhälle, som jag avskyr mer än något annat, så förstår jag att människor vill bli höga, försvinna och inte tänka på det. Men, när du finner lösningen till denna degeneration, då är det din plikt att kämpa.

Faktum är att Göteborgs-Posten själva bekräftar, genom en intervju med en mamma till en person som tidigare var med oss men sedan lämnade, att Nordiska motståndsrörelsen är en stabil plats att vara på.

Han verkade gladare och stabilare. Han hade mer energi. Inom kort flyttade han hemifrån och började ta tag i sitt liv.

Som förälder blev jag ju lättad över att han mådde bättre. Samtidigt är det så obehagliga åsikter, det var väldigt svårt att förhålla sig till.

Nordiska motståndsrörelsen lyckades alltså få en ungdom att ”ta tag i sitt liv” och göra honom ”gladare och stabilare”. Frågan är hur våra professionella lögnare inom media skulle hantera honom om det visar sig att han sedan avhoppet gått i fel riktning och begått något brott? Kommer samma medier skriva att han har ”koppling” till Nordiska motståndsrörelsen?

Alla regelbrott följs upp

Fientligt sinnade krafter till Motståndsrörelsen, eller sådana som själva är fast i destruktivitet och känner sig träffade när andra inte kapitulerar inför livet, hävdar naturligtvis att vår organisation inte efterföljer de krav vi ställer upp. Ibland lyckas de presentera domar på medlemmar i organisationen (eller personer ”med koppling till”) som kan röra exempelvis droger. Problemet är bara att domarna i nästan samtliga fall handlar om tiden före eller efter de varit medlemmar. Detta har Nordiska motståndsrörelsen definitivt inget ansvar för. När tidigare medlemmar inte längre är en del av kampen så är de en del av systemet. Det är systemets ansvar att hålla ordning på sina egna.

Fall som sker samtidigt som de är medlemmar är ytterst ovanliga och får alltid konsekvenser. Om du någon gång noterat att någon välkänd medlem på gatan, i någon podd eller som skribent ertappats med droger, steroider eller psykofarmaka som vi inte tillåter ska du inte bli förvånad om du inte längre kan se personen ifråga i våra sammanhang på ett halvår, år eller någonsin igen (beroende på hur allvarligt regelbrottet varit). Det betyder inte att personen ifråga gör saker ”i skymundan” utan att det skett ett uteslutningsärende. Regelbrott kring den här typen av saker får alltid konsekvenser, men kommuniceras sällan ut annat än internt.

Att vara ”våldsbejakande” är inte synonymt med att vara psykopat

Med allt detta sagt anser jag att jag har framlagt hållbara argument för att psykisk ohälsa inom Nordiska motståndsrörelsen är mycket mindre utbredd än i samhället i stort och att propagandapparatens apologeter inte varit i närheten av att bevisa motsatsen, trots att de ändå tvärsäkert påstår det.

Då återstår bara en ytterligare grundlös teori som David Baas driver – och som blandas huller om buller med ”psykisk ohälsa”-kortet – att Nordiska motståndsrörelsen är en ”våldsbejakande” organisation och därför skapar våldspsykopater. Jag väntar fortfarande på att någon ska kunna definiera vad detta orwellianska ord faktiskt innebär och anser att det, återigen, är oseriöst att använda ett begrepp som inte är tydligt definierat.

Det våld som Nordiska motståndsrörelsen använder sig av och tränar för är våld som ska användas i händelser där vi utsätts för angrepp, alltså i självförsvarssyfte. Nordiska motståndsrörelsen attackerar inte andras möten med våld, men blir ibland fysiskt attackerade under våra egna möten och försvarar oss då med våld, vilket vi för övrigt har laglig rätt till enligt nödvärnslagen.

När sådana som Björn Werner skriver att Nordiska motståndsrörelsen ”övar sina medlemmar i att hantera kniv” handlar det om att öva på att avväpna angripare med kniv, men det ligger i Werners intresse att inte nämna den detaljen eftersom hans syfte är att vilseleda läsarna. Faktum är att många fler svenskar borde lära sig att avväpna angripare med kniv då det samhälle som Werner och Baas representerar är farligt för vanliga människor.

När Baas skriver att ”våldet används för att tysta motståndare” är det också vilseledande. Självförsvarsvåld används för att freda sig mot attacker vilket sker väldigt sällan och oftast på ett proportionerligt sätt. Det är ju även inte så lite hycklande att det just är David Baas som kommer med dessa anklagelser när han samarbetar med ledande personer inom Antifascistisk Aktion, en organisation vars verksamhet går ut på att med våld eller hot om våld tysta sina motståndare.

Att vara i en ”miljö” där våld ibland sker – oavsett om det är offensivt eller defensivt sådant – innebär dessutom inte att man per automatik fostrar psykopater som begår vansinnesdåd. I så fall skulle var och varannan polisman – vilka har rätt att använda offensivt våld och nog stöter på våld oftare än vad någon medlem i Nordiska motståndsrörelsen gör – gå runt på sin fritid och knivhugga personer. Jag tror inte heller att det är särskilt vanligt att exempelvis kampsportsutövare går ut och hugger ned folk. Människor som är bekanta med våld begår inte alltid vansinnesdåd, ibland kan det vara raka motsatsen.

Ett sjukt samhälle skapar sjuka individer

Avslutningsvis bör nämnas att Nordiska motståndsrörelsen har exakt noll medlemmar som begått den typ av vansinnesdåd som vi sett i Almedalen. Det har heller inte framkommit (och kommer inte heller framkomma) att någon politisk ”miljö” påverkat gärningsmannen i en specifik riktning som har koppling till dådet.

Däremot är det rimligt att anta att gärningsmannen, och således även brottsoffret, är offer för ett sjukt samhälle där den psykiska ohälsan brett ut sig överallt samtidigt som den psykiatriska vården, och vården i allmänhet, demonteras för att möta massinvandringens kostnader. Inte heller detta har Nordiska motståndsrörelsen något ansvar för. Om journalister och politiker vill hitta någon ansvarig för det degenererade, våldsamma och farliga samhälle vi idag lever i behöver de bara titta sig själva i spegeln.