Den allmänna opinionen
Innan Hitler börjar redogöra för fiendepressens lögner sammanfattar han sin syn på den allmänna opinionen. Att ”den allmänna opinionen” är någon sorts samlad folkvilja baserad på objektiv upplysning dementeras. Istället beskrivs detta begrepp som resultatet av de styrandes propaganda och världsåskådning.
Vad vi brukar beteckna med uttrycket ”den allmänna opinionen” beror väldigt lite på den enskildes självförvärvade erfarenheter eller ens kunskaper, men däremot till största delen på den föreställning, som framkallas genom det ofta ytterligt intensiva och uthålliga sätt, på vilket så kallad upplysning meddelas. Liksom det alltid är ett resultat av ens uppfostran, till vilken konfession man bekänner sig, och endast det religiösa behovet slumrar i människans inre, på samma sätt utgör massans politiska åsikt bara slutresultatet av en ofta alldeles otroligt seg och grundlig bearbetning av själ och förstånd.
Hitler, 2020, s. 86
Lögnmedias arbetssätt
Merparten av denna tidigare nämnda propaganda och världsåskådning kan enligt författaren härledas till pressen. Tidningarna påstås fungera som en slags skola för vuxna där ägarstrukturerna består av högst suspekta individer.
Under tiden i Wien säger sig Hitler ha kommit väldigt nära dessa ”massuppfostringsmaskiner”. Många gånger blev han här förbluffad över deras förmåga att både förhöja och förvränga saker inför allmänheten.
Jag kunde till en början inte låta bli att förvåna mig över hur snabbt det var möjligt för denna illvilliga stormakt i staten att fabricera en viss åsikt, även om det rörde sig om en fullständigt falsk bild av en hos folket säkerligen existerande önskan och åsikt. På ett par dagar hade man av en löjlig struntsak gjort en betydelsefull statsangelägenhet, medan å andra sidan livsviktiga problem samtidigt lämnades åt allmän glömska eller helt enkelt stals ur massans uppmärksamhet och minne. På så sätt lyckades man att inom loppet av ett par veckor trolla fram fullkomligt obekanta namn ur tomma luften, få den stora allmänheten att knyta otroliga förhoppningar vid dem, ja, till och med skaffa dem en popularitet, som den verkligt betydande mannen ofta inte uppnår under hela sin livstid; namn, som en månad tidigare ingen människa någonsin hört talas om, under det att samtidigt kända förgrundsfigurer i det statliga eller annars offentliga livet trots bästa hälsa helt enkelt var som döda för sin samtid eller överhopades med sådana förfärliga beskyllningar, att deras namn inom kort hotade bli symbolen för en speciell nedrighet eller ett visst skurkstreck.
Hitler, 2020, s. 86
Författaren fortsätter med att utveckla sin syn på medias arbetssätt. Det berättas om hur dessa människor letar efter svagheter på de mest känsliga områdena för att kunna förgöra sina motståndare. Skulle det vara så att de sedan inte hittar något vettigt kan de utan bekymmer börja fulvinkla eller förtala sitt offer.
En sådan andlig landsvägsrövare skyr inga medel för att nå sitt mål. Han sticker sin näsa i de hemligaste familjeangelägenheter och vilar inte förrän hans tryffelsökarinstinkt lyckats uppsnappa någon ömklig tilldragelse som lämpar sig för att ta kål på det olyckliga offret. Finner han emellertid trots energiskt snokande ingenting, varken i det offentliga eller privata livet, griper han helt enkelt till förtal, i den fasta övertygelsen, inte bara att alltid något stannar kvar, om det så dementerades tusen gånger, utan också att offret i de flesta fall inte har någon möjlighet att värja sig mot den hundrafaldiga upprepning, som detta förtal ögonblickligen framkallar hos alla hans övriga stallbröder.
Hitler, 2020, s. 87
Avslutningsvis konstateras det att den journalistiska eliten inte besitter någon ärlighet alls när det kommer till deras handlingar. Trots att de mycket väl vet hur smutsigt de arbetar kan de utan problem gömma sig bakom uttryck som ”integritet” och ”oberoende”.
Detta pack fabricerar mer än två tredjedelar av den ”allmänna opinion”, ur vars skum sedan den parlamentariska Afrodite uppstiger.
Hitler, 2020, s. 88
Källförteckning
Hitler, A. (2020). Min kamp (första upplagan s. 86-88). Greenpilled förlag
