Skip to content
Söndagen den första mars höll Näste 8 ett månadsmöte som inleddes med kampsportsträning i lokal i nära anslutning till möteslokalen.
Mötet gästades av Pär Sjögren, nästeschef i Näste 5. Sjögren höll ett upplysande och uppskattat föredrag om anställningstrygghet, anställningsavtal, kollektivavtal, arbetsrätt och fackligt arbete.
Det följande medlemsmötet inleddes med att två nya medlemmar tilldelades sina medlemsbevis och välkomnades till nästet och organisationen.
Redovisningen för föregående månad visade på 16 aktiviteter på tre veckor där en var offentlig aktivitet med torgmöten tillsammans med Näste 1 i Stockholm samt en spektakulär aktivitet utanför Stadsmuseet i Norrköping med anledning av bombningarna i Dresden som särskilt utmärkte sig.
I övrigt har flertalet basaktiviteter såsom träning, studiecirklar, propagandatillverkning samt flygbladsutdelning och klistermärkesuppsättning genomförts. Man har även besökt en föreläsning som ”Clowner mot nazism” höll på Stadsmuseet i Norrköpi
Medlemsavdelningen i Näste 1 informerade om att det finns ett alternativ man kan rösta på om man inte accepterar det systemet vill införa, nämligen Nordiska motståndsrörelsen.
Här kommer det fyrtioförsta avsnittet av podcasten Ledarperspektiv. Medverkande är Nordiska motståndsrörelsens ledare Simon Lindberg och Fredrik Vejdeland från organisationens riksledning i Sverige.
Diskussionsämnen:
Om de mångkulturella terrorbrotten
Simon Lindbergs arbetsvecka
Veckans betraktelse: Självförbättring
Nyhet: Nya Zeeland
Ideologisk fråga: Radikalism
Diskussionsunderlag:
Tankar om moskéskjutningarna i Nya Zeeland och eventuella paralleller till nordisk kamp
Expo och Expressen sprider fake news om Motståndsrörelsen och moskéskjutningarna
Radikalism eller kompromiss
Lyssna nedan:
Listen to ”Ledarperspektiv #41: Vem är mest radikal och varför är det viktigt? Gatukamp och terrordåd” on Spreaker.
Om Ledarperspektiv
Ledarskapsperspektiv är en podcast för att nå ut med Nordiska motståndsrörelsens ståndpunkter, ideologi och strategier i framförallt stora men också små frågor.
Fredrik Vejdeland, riksrådsmedlem, beskriver ämnen och ställer upp probl
Sverige är fångat i sina egna järnkedjor av drakoniska vapenlagar. Lagstiftningen som ska skydda oss har istället gjort oss maktlösa och oförmögna att försvara oss själva. Medan brottslingarna beväpnar sig utan att blinka, står hederliga svenskar utan vapen, låsta i statens grepp, förbjudna från att skydda sitt eget liv.
Vårt land behöver också i denna aspekt en radikal förändring. Vi måste kämpa för rätten att bära vapen och få bort den lagstiftning som inte skyddar oss, utan istället gör oss till enkla byten.
Beväpnade, utbildade och redo: En säkerhetssköld mot våldet
I ett land där polisen ofta inte ens hinner fram i tid – vad kan vara rimligare än att ge medborgarna rätten att försvara sig själva? Tänk exempelvis på knivdådet i Vetlanda 2021, där en rasfrämling gick bärsärkagång och attackerade oskyldiga människor som fick vänta en evighet på att polisen skulle komma. Att fler poliser skulle vara lösningen är en illusion – det är omöjligt att ha poliser överallt. Resultat
Ursprungligen publicerad 2021-08-22.
Det var några år sedan jag läste Derek Hollands bok med titeln ”Den politiske soldaten”. Jag minns att jag inte riktigt tyckte att boken levde upp till det goda rykte som den hade och jag har ett vagt minne av att det kanske fanns ett överdrivet fokus på andlighet och kristendom som inte föll mig i smaken. Själva begreppet ”politisk soldat” – som först ska ha använts av Joseph Goebbels – gillar jag dock skarpt och det är ett koncept som jag tänkte resonera kring i den här artikeln.
Fanatism
Som jag ser det är en politisk soldat både fanatisk och rationell. Fanatismen bottnar i en stark idealism och moralisk övertygelse om att det vi kämpar för är rätt. Denna fanatism kommer delvis från den rent subjektiva uppfattningen att VÅRT folk far väldigt illa av mångkulturen och att det inte ligger i VÅRT INTRESSE att bli utbytta och undanträngda av andra folkgrupper. Men det finns enligt mig också en objektiv komponent där vårt folk faktiskt objekti
En arbetsmässig ockupation
I en värld styrd av det liberaldemokratiska systemet är det lätt att dras in i dess syn på produktivitet och karriär. Vad som borde vara en genuin strävan efter att bidra till sitt folk, förvrängs till att handla om att tjäna globalistiska företag och fiendestater. Den karriär som en gång innebar att klättra i en hierarki för att tjäna samhället, har förvandlats till en väg som snarare främjar en självdestruktiv lojalitet mot de krafter som vill vårt folk illa.
Européers naturliga drag att organisera sig hierarkiskt och visa lojalitet mot sina ledare har i modern tid blivit hänsynslöst utnyttjat. Vad som en gång var en positiv kraft för vår överlevnad har blivit ett medel för exploatering. Karriärklättrandet idag innebär inte längre att skapa något större för folket, utan att arbeta för att överföra resurser till de som är direkt fientliga mot oss nordbor.
En förvrängd produktivitet
Ett av de tydligaste exemplen på denna förvrängning är hur våra i
En skriftlig rapport från aktiviteten finner du här och film finns här.
På väg till första anhalten, rondellen.
Knappt har banderollerna vecklats ut innan man får positiv respons från förbipasserande.
Världens tråkigaste jobb?
Fler och fler poliser kom till platsen för att stå och glo.
En frilansfotograf som jobbade för Aftonbladet tänkte att han hade hittat världens scoop.
Mycket möda för ingenting.
Ett tydligt bevis för att Motståndsrörelsen inte blockerade vägen i flera timmar, som arrangören påstod.
En funktionär påtalar hur viktigt det är att skylten syns för besökarna.
En av många bilar som fallit offer för korrosion.
Inte många glada miner från polisen för dagen.
Reportern från Aftonbladet tror att hon kan publicera en intervju med en motståndsman.
En av många lyckliga ägare av nya klistermärken.
Polisen ansåg att skylten inte längre var nödvändig för be
Efter en snabb genomgång av dagen begav man sig med bil in mot stan. Med flertalet fanor och två banderoller började man till fots röra sig mot en rondell som ligger precis intill flygfältet där majoriteten av bilträffens aktiviteter skulle äga rum.
Det tog inte många sekunder efter att personerna i en raggarbil fått syn på Tyrrunefanorna innan det plötsligt kom ”Vit Makt”-musik ur högtalarna på högsta volym. Kamraterna visste redan då att det skulle bli en lyckad dag och att man var varmt välkomna.
Väl vid rondellen intogs denna med fanor åt alla håll och två olika banderoller. Flygbladsutdelare ställde upp intill in- och utfarterna till rondellen. Av en ren slump befann sig en reporter från Aftonbladet bredvid samma rondell och hade med sig en frilansfotograf.
Dessa var i Västerås för att dokumentera bilträffen, men skulle nu istället tillbringa två timmar med att frenetiskt fotografera Motståndsrörelsen från alla tänkbara vinklar och även intervjua en aktiv
Ursprungligen publicerad på Nordfront.dk
Det står var och en fritt att fortsatt krampaktigt hålla fast vid berättelsen om ett intaget Danmark, och firandet av ”befrielsen” av ett land som aldrig var ofritt. Historieskrivningen till trots borde en titt på dagens Danmark väcka frågan huruvida det ”befriade” Danmark är en sund scen att betrakta.
Det ”befriade” Danmarks barn
Sedan Danmarks ”befrielse” har folkets och nationens tillstånd blivit värre och värre. Skolorna har i ständigt högre grad förvandlats till kulturmarxistiska indoktrineringsinstitutioner där Danmarks barn fylls med oduglig och falsk kunskap, samtidigt som de går miste om det som är viktigt och sakta men säkert formas till kulturslavar utan förflutet och historia, med en övertolerans för främmande krafter som försöker utradera de själva, deras föräldrar, deras kultur, identitet och historia.
De ”befriade” barnen lär sig i skolan, genom likriktande programmering, att det är synd om fattiga bruna barn på andra
Det är lätt att känna sig modfälld många gånger i kampen, speciellt för människor som har som uppgift att ständigt hålla sig uppdaterade på nyhetsflödet för att kunna skriva nyhetsartiklar, podda om det senaste som hänt, eller försöka framföra rationella argument på sociala medier angående det som händer. Detsamma gäller folkkamrater som insett roten till alla problem, men ännu inte börjat försöka göra något åt saken. Ständigt matas vi med historier om hur rasfrämlingar förstör, både vårt land och vårt folk, den sexuella degenereringen som bara blir värre och värre med kastrering av barn som det slutgiltiga resultatet, det ständiga utsugandet av folket från politiker, storföretag och banker.
Demoraliseringen kommer från alla håll samtidigt och dess uppgift är att göra dig passiv, att du ska bli så överväldigad av all skit som händer runt omkring dig och i världen i stort. När man bara fokuserar på det negativa i världen är det lätt att bara vilja stänga av alla känslor man har, då m
Ännu en omgång av Organisationsdagarna har gått av stapeln och på många sätt var det både det mest omvälvande och bästa arrangemanget jag deltagit på hittills. Men vi tar det från början.
Resan började efter två koppar kaffe en alldeles för tidig lördagsmorgon för att komma i god tid till samlingsplatsen. Som vanligt hölls det goda samtal – såväl kamprelaterade som mer personliga – kamrater emellan, som gjorde att vi lärde känna varandra bättre under färden på ett sätt som annars är ganska ovanligt.
Väl på plats träffade man ännu fler kamrater och från hela landet, som man annars inte får chans att se särskilt ofta. Jag passade även på att utbyta några ord med nya danska kamrater.
Ett par koppar kaffe senare inleddes arrangemanget med en invigningsceremoni följt av regelgenomgång med dagens konferencier.
Ett viktigt föredrag om Fånghjälpen avhölls innan det var dags för en av helgens efterlängtade höjdpunkter, workshops.
Här fick vi deltagare välja bland
Måndagen den 5 februari var det återigen dags för medlemmar i Näste 7 att uppdatera sina kunskaper om aktivism. Man diskuterade bland annat varför det är viktigt att hålla sig i god fysisk form och olika scenarier som skulle kunna uppstå om Nordiska motståndsrörelsen förbjöds att verka.
Vädret för dagen var faktiskt oförskämt bra jämfört med bara ett dygn tidigare, då det hade varit en smärre snöstorm i området. Det var visserligen mulet på himlen, men det var nästan helt vindstilla och avsaknaden av snöfall gjorde att sikten nu var mycket god. Kamraterna träffades intill en mindre sjö där det var tänkt att det skulle hållas en kortare kurs i grundläggande saker som är bra att veta när man är ute i skogen under vinterhalvåret.
Visste man inte bättre kunde man tro att bilden var svart-vit.
För att försäkra sig om att isen skulle bära under den drygt 700 meter långa promenaden över den frusna sjön hade en isborr medtagits. Ett hål började sakta borras genom den tjocka isen, vilket drog till sig en barnfamilj som besökt platsen för att leka. Barnen tittade med förundran på hur borren jobbade sig längre ned i isen, för att till slut nå slutet på den.
Minst 20 cm kunde konstateras, vilket med andra ord inte medförde någon som helst risk att en människa skulle kun
Kamrater träffades i ett snötäckt Västerås efter mörkrets intåg, och ställde upp med den för ändamålet framtagna banderollen Martyrernas blod kräver kamp idag! Fanor följde bakom banderollen, och alla övriga demonstrationsdeltagare marscherade därefter med var sin fackla som lyste upp tåget i mörkret.
Längs med gatorna i Västerås gick gruppen och skanderade slagord som Kämpe idag – martyr imorgon och Hjältars blod – rinner inom oss. Det dröjde inte mer än en kvart innan statens lakejer dök upp i följe, och strax hoppade en polis ut ur en civilbil för att förgäves försöka ta reda på vart kamraterna skulle. Utan några svar satte sig mannen i bilen igen och körde om tåget för att röja vägen för demonstrationen, och vid något tillfälle kunde det från bilens högtalare höras att detta minsann var för motståndsmännens egen säkerhet – något som givetvis inte var önskvärt av motståndsmännen som kan ta hand om sin egen säkerhet.
Tåget fortsatte vidare och passerade
