Skip to content
Det här är en uppmaning till er, alla ni femtekolonnare, som sitter och gnäller om att Sverige går åt helvete. Jag har hört det om och om igen: ”Jag kommer när det blir värre,” ”Jag väntar tills situationen eskalerar.”
Sluta ljug! Ni väntar inte på någonting, ni använder era ursäkter för att rättfärdiga er feghet, för att inte behöva resa er ur er soffa. Ni glor på Hollywoods fientliga dynga, smäller i er chips och gnäller på hur samhället faller samman, men ni lyfter inte ett finger för att sätta stopp för det.
De hårda tiderna är redan här, politikerna har sålt ut vårt land. Pål Jonson sålde ut det sista av vår suveränitet till USA med DCA-avtalet, vilket ger främmande makt fri tillgång till vårt land och att göra vad de vill. De släpper in dem med öppna armar, och vi står här med byxorna nere, fastbundna för att få utstå diverse övergrepp.
Gunnar Strömmer vill förbjuda ”nazistiska organisationer” enbart för att vi utmanar systemet. De kväver oppositionen och tar bort vår f
I helgen arrangerades Nordiska motståndsrörelsens interna evenemang Kampdagarna som är helt exklusivt för organisationens utnämnda aktivister. Aktivister är medlemmar som under en tid uppvisat stor lojalitet och hög aktivitetsnivå.
Temat för helgen var överlevnad och detta genomsyrade verkligen hela helgen som uteslutande hölls utomhus. All mat tillagades över öppen eld och övernattning skedde i tält.
Förutom vandring, tävlingar och fysisk träning, delgavs viktig information och exklusiv förhandsinformation från organisationens ledare, samt att ett flertal utbildningar och föredrag genomfördes av olika aktivister.
Vid ett tillfälle fick aktivisterna orientera i grupp och utsättas för olika utmaningar längs med vägen, såsom en övning där man låtsades att kamrater skadats allvarligt och behövde tas om hand på gatan, samt att gruppen behövde röra sig för att undvika att bli sedd av drönare i terrängen.
Ett av de mer uppskattade inslagen var när aktivisterna fic
En ny syn på våld inom den nationella rörelsen
Med framväxten av diverse klubbar och moderna ”Männerbund” ser vi en tendens där majoriteten av dessa gruppers aktiviteter kretsar kring kampsportsträning och arrangerade slagsmål. Detta kan jämföras med Nordiska motståndsrörelsen, där kampsportsträning och arrangerade slagsmål utgör en mycket mindre, men balanserad del av verksamheten. Skillnaden ligger inte bara i mängden träning, utan också i synen på våldets roll i verksamheten. Medan många grupper i Norden ofta verkar se våld som ett ändamål i sig, betraktar Motståndsrörelsen våld främst som ett verktyg för att nå politiska mål.
Den strategiska användningen av våld i organisationen bygger på tanken att det är ett av många verktyg i kampen för vårt folks överlevnad. Våld används inte som en huvudverksamhet, utan för att försvara politiska budskap och handlingar när det anses nödvändigt. Denna skillnad är viktig att belysa, särskilt i en tid då kampsportsträning har blivit en tren
Månadens bästa aktioner:
Flerdagarsvandring i Sarek: Genom eld och vatten.
Markering mot pedofil och broaktion i Borlänge.
Broaktion i Stockholm med bilkrock förorsakad av sionismen.
Månadens ”shoutout”:
Lukas Lindgren som bidragit stort till sidan och kampen under månaden genom såväl artiklar som poddande.
Pär Öberg som bidragit till sidan och kampen under månaden genom att ha medverkat i Guldtands podcast under en omfattande intervju över fyra avsnitt.
Anti-sionisterna i Stockholm som bidragit till sidan och kampen genom den kanske mest intressanta rubriken till en artikel under månaden.
Månadens bild (som inte redan använts ovan):
Magnifik natur i Norrland.
Månadens nyheter:
Motståndsmedia lanserar officiell kanal på Telegram.
Lögner och desinformation om Nordiska motståndsrörelsen i statsradion.
Månadens läsning:
Kamp från skuggorna.
Politiska soldater.
Bonniers – Monopolisten som styr narrativet.
Månadens tittning:
I dagens Sverige äger ett företag, Bonnier, en överväldigande majoritet av landets nyhetsplattformar. Det innebär att detta företag har en exceptionell makt att påverka den allmänna opinionen, direkt genom åsiktsyttringar, men också genom hur nyheter presenteras för folket. Vad innebär då denna koncentration av mediemakt egentligen för det svenska samhället? Är det rimligt att ett enda företag kontrollerar så mycket av informationsflödet?
Narrativ om främlingsinvasionen som ”önskvärd”
Medierna, särskilt de som ägs av Bonnier, har under alla år framställt främlingsinvasionen som en nödvändig och till och med gynnsam utveckling för Sverige. De har hävdat att dessa främmande folk skulle ta hand om våra pensionärer och bidra som högutbildade raketforskare. Detta lögnaktiga narrativ har de hållit fast vid under flera år. Samtidigt får det svenska folket erfara massinvandringens verkliga kostnader, som bilbränder, gruppvåldtäkter och förnedrings- eller tortyrrån. Det me
Ursprungligen publicerad 2021-08-22.
Det var några år sedan jag läste Derek Hollands bok med titeln ”Den politiske soldaten”. Jag minns att jag inte riktigt tyckte att boken levde upp till det goda rykte som den hade och jag har ett vagt minne av att det kanske fanns ett överdrivet fokus på andlighet och kristendom som inte föll mig i smaken. Själva begreppet ”politisk soldat” – som först ska ha använts av Joseph Goebbels – gillar jag dock skarpt och det är ett koncept som jag tänkte resonera kring i den här artikeln.
Fanatism
Som jag ser det är en politisk soldat både fanatisk och rationell. Fanatismen bottnar i en stark idealism och moralisk övertygelse om att det vi kämpar för är rätt. Denna fanatism kommer delvis från den rent subjektiva uppfattningen att VÅRT folk far väldigt illa av mångkulturen och att det inte ligger i VÅRT INTRESSE att bli utbytta och undanträngda av andra folkgrupper. Men det finns enligt mig också en objektiv komponent där vårt folk faktiskt objekti
En arbetsmässig ockupation
I en värld styrd av det liberaldemokratiska systemet är det lätt att dras in i dess syn på produktivitet och karriär. Vad som borde vara en genuin strävan efter att bidra till sitt folk, förvrängs till att handla om att tjäna globalistiska företag och fiendestater. Den karriär som en gång innebar att klättra i en hierarki för att tjäna samhället, har förvandlats till en väg som snarare främjar en självdestruktiv lojalitet mot de krafter som vill vårt folk illa.
Européers naturliga drag att organisera sig hierarkiskt och visa lojalitet mot sina ledare har i modern tid blivit hänsynslöst utnyttjat. Vad som en gång var en positiv kraft för vår överlevnad har blivit ett medel för exploatering. Karriärklättrandet idag innebär inte längre att skapa något större för folket, utan att arbeta för att överföra resurser till de som är direkt fientliga mot oss nordbor.
En förvrängd produktivitet
Ett av de tydligaste exemplen på denna förvrängning är hur våra i
Ursprungligen publicerad 2020-07-27.
Begrepp som frihet och demokrati används mycket godtyckligt av olika individer, myndigheter och organisationer som säger sig företräda desamma. Det rådande etablissemanget av idag likställer begreppen med liberalism och kulturmarxism. Att homofiler får adoptera barn, att landets gränser står vidöppna för lycksökare från alla världens hörn, att rasblandning inte bara accepteras – utan dessutom uppmuntras och att barn ska tryckas i drivvis med lyckopiller – det är bara några av de saker som numera i västvärlden betecknas som frihet och demokratiska rättigheter.
Demokrati i sin ursprungliga form har dock väldigt lite med någon av dessa subversiva företeelser att göra. Istället betyder ordet demokrati folkstyre. I enlighet med vad de gamla grekerna ansåg – ja alltså de som myntade begreppet och säkerligen var bland de första också att använda sig av systemet, så avsågs inte heller alla medborgare som en del av detta folk som fick vara
En ny verklighet
I en tid där nationalsocialismen en gång stod på världens scen, har vi nu förpassats till marginalerna. Vi, som en gång hade makt och inflytande, är nu en rest, en skugga av vad vi en gång var. Vår röst ekar i avlägsna korridorer, kvarlevande i tankar, böcker och artiklar, men utan den kraft vi en gång besatt. Vår ideologi har förlorat ett världskrig, och med det gick också vår kapacitet att påverka annat än i spillror.
Vi har inga stora ekonomiska resurser, inget kulturellt inflytande och knappt något annat som kan mäta sig med den moderna, liberala västliga demokratins makt. Men ändå finns vi kvar, och det är här vi nu måste stanna ett tag. Många inom den nationella rörelsen drömmer om att snabbt återta den makt vi förlorat, som om vi bara kunde hoppa tillbaka till vår forna styrka. Men den verkligheten är inte vår. Vi befinner oss i en ny verklighet, och det är här vi måste finna vår styrka.
Strategisk insikt, inte defaitism
Att återvända till marginalen
Den demokratiska frihetens illusion
Demokratin lovar frihet att tala, utmana och delta i samhällets utformning. Men vad händer när de som sitter vid makten bestämmer att vissa röster är för kontroversiella? Svaret ligger i den nuvarande behandlingen av Nordiska motståndsrörelsen, där finansiell och social utfrysning maskeras som ett rättfärdigt ställningstagande mot extremism. Genom att stänga ned våra bankkonton och stämpla oss som terrorister avslöjar den nuvarande världsordningen sin auktoritära kärna, dold under den liberala demokratins slöja.
Västdemokratiernas hyckleri
Detta hyckleri sträcker sig bortom gränserna och är starkt påverkat av utländska makter som USA, vars inblandning i svenska angelägenheter dikterar politik och allmän opinion. Detta är inte ömsesidig respekt mellan suveräna nationer, utan ett ensidigt påtvingande av en fientlig ideologi som kväver genuint folkstyre. Det är en öppen hemlighet, sällan ifrågasatt av media, som istället föredrar att förtala os
I Sveriges Radios kanal P1:s veckomagasin God morgon världen! finns ett stående inslag kallat Panelen, där olika ”experter” inom liberala medier uttalar sig i samtidsfrågor. I söndags var ett av de teman som avhandlades ”nazister, rasister, NMR, organisationsförbud och terrorklassning”. Inslaget kan tjäna som ett av hundratals exempel på hur statsradion hanterar sin påstådda opartiskhet, vars förmenta förekomst åberopas till som den tyngst vägande bland de faktorer som ska berättiga bolagets skattefinansiering. Vi är vana vid mönstret och riskerar därför att acceptera det som sakernas naturgivna tillstånd.
Skärmbild från sverigesradio.se.
Ett bättre sätt att förhålla sig är att sprida uppmärksamhet om fenomenet och påminna om det egentligen otroliga i att statsradion – givet hur man formulerar sitt uppdrag med ”opartiskhet” etcetera – har mage att för konfiskerade medel producera folkfientlig propaganda, späckad av lögner och desinformation. I ovan nämnda inslag från
Vid middagstid samlades medlemmar och aktivister strax utanför Ljungby i höjd med Lagan för att bedriva en banderollaktion, där motståndsmännen påpekade det faktum att ingen röstade för folkutbytet.
Aktiviteten flöt på väldigt bra med alltifrån vinkningar och tummar upp till segerhälsningar från de förbipasserande bilisterna och motståndsmännen kunde även skåda blinkningar och tutningar på längre avstånd, allt från att de kunde beskåda det fria Nordens framtida fana.
Många tutningar och segerhälsningar senare rullades banderollen ihop och motståndsmännen började gå tillbaka mot bilarna ledda av två fanor som vajade stolt i vinden. Väl vid bilarna fick kamraterna en adress där man skulle genomföra det månatliga mötet.
När samtliga hade anlänt till lokalen påbörjades kampsportsträningen där man först började med lite slagkombinationer innan det blev dags för sparring som blev väldigt uppskattat av de deltagande medlemmarna och aktivisterna.
Kampsportsträningen
Månadens bästa aktioner:
Torgmöte i Uppsala som ledde till tumult och konfrontation med rödingar.
Motståndsrörelsen stod upp mot Stockholm Pride.
Flerdagarsvandring längs Vildmarksvägen i Norrland med grottutforskning och bergsbestigning.
Månadens ”shoutout”:
Till de aktivister som konfronterade och avmaskerade extremvänstern i Uppsala.
Till de aktivister som tillrättavisade spottande rödingar i Uppsala.
Till de aktivister som ägde gatorna i Uppsala och visade att Sveriges fjärde största stad är en NS-zon som rödingar bör hålla sig borta ifrån.
Månadens bilder (som inte redan använts ovan):
Gör som invandrarungdomarna från orten: Gilla Motståndsrörelsen!
En av många fantastiska bilder ur bildreportaget från Vildmarksvägen.
Månadens nyhet:
Aftonbladet avslöjar: Vanligt folk håller med om att Sverige är på väg åt fel håll!
Den läckta chatten från Näste 1 – som från vilket fikarum som helst i byggsvängen.
Vad gjorde Motståndsrörelsen i Smedj
I en artikel publicerad förra veckan från Expressen har David Baas återigen riktat sina attacker mot medlemmar i Nordiska motståndsrörelsen. Denna gång var det bland annat Pär Sjögren som beskylls för att ha agerat hotfullt och aggressivt under ett besök i Smedjebackens kommunhus efter att en kvinnlig medlem fått sin praktik avslutad. Artikeln, fylld med insinuationer och ogrundade anklagelser, försöker ge en bild av Motståndsrörelsen som en våldsam och för allmänheten farlig organisation, i linje med tidigare propagandakampanjer som Expressen bedrivit.
Detta är nämligen inte första gången som Expressen och dess journalister riktar sina fega attacker mot Nordiska motståndsrörelsen och dess medlemmar. Under årens lopp har de konsekvent försökt att framställa organisationen som ett hot mot samhället och allmänheten, med hjälp av vinklade reportage och osakliga påståenden.
Vi har pratat med Pär och Emma för att ge dessa chansen att bemöta anklagelserna och ge sin syn på vad som verk
Enastående prioritering av Aftonbladet
Precis när Norden behövde ett folk som vaknar och agerar mot sitt stundande utrotande, valde Aftonbladet att fokusera sina resurser på att luska fram någon påstått intern chatt där Motståndsrörelsens medlemmar diskuterar sina känslor och frustrationer. För dessa granskande liberaler är det viktigare att jaga vad som sägs i en intern chatt med rå men tydligt skämtsam och grabbig jargong, än att ta upp det faktum att otrygghet, degeneration och folkutbyte sprider sig som en löpeld genom vårt land. Enligt Aftonbladet är det som verkligen hotar Sverige alltså inte de vita folkens undergång, utan några medborgares frustration över politikernas fientliga handlingar.
Kreativ journalistik när den är som bäst
Tydligen är det ”extremt” när vanliga svenskar, som upplever att deras liv och samhällen raseras, uttrycker sina frustrationer. Kanske är det den distinkta stanken av folkförakt som får Aftonbladet att tappa konceptet när de stöte
