Efter att ha börjat som en nästintill molnfri och varm sensommardag hade vädret förändrats till en molntäckt himmel med starka vindbyar när sällskapet väl träffades intill en sandstrand i nästet. Tanken var att det skulle bli en heldag i solen som ett avslut på sommarledigheten, med diverse aktiviteter och samkväm. Klagomål på vädret hördes dock från somliga deltagare, medans andra inte verkade bry sig alls, då det trots blåsten ändå var varmt nog för att gå runt i shorts och t-shirt.
Då vissa gäster inte var på plats omedelbart utan behövde hämtas upp från tåg eller liknande, tröttnade till slut de otåliga barnen och rev fram ett kubbspel som medtagits. Killarna mot tjejerna bestämdes det av någon minderårig att lagen skulle delas upp i, varpå matchen kunde börja, till högljudda tjut och med ett högt tempo.
Den första matchen avklarades snabbt, vilket blev en krossande seger för killarna, varpå en ny omgång påbörjades. Denna skulle dock komma att dra ut på tiden så mycket att barnen tröttnade på alltsammans och gick och badade istället.
Även de vuxna passade på att bada, trots det blåsiga vädret, och temperaturen var troligtvis varmare i vattnet än vad det var på land.
Efter en tag i vattnet var det dags att fixa i ordning maten för dagen, vilken skulle grillas. Ved och kol antändes för att så småningom utvecklas till en glödbädd, samtidigt som kamrater samtalade om allt möjligt, med nationell musik spelandes i bakgrunden.
När maten grillats färdigt och ätits upp blev det dags för männen att tävla i brottning på sandstranden. Det var både starkt varierande vikt och erfarenhet på deltagarna, men alla kämpade på tappert, och matcherna höll i sig i allt från 20 sekunder till fem minuter innan en vinnare kunde utropas.
Vid det här laget var man så gott som helt ensamma på stranden och tog tillfället i akt och brukade volleybollplanen som fanns tillgänglig. Även vissa av barnen ville vara med, och då bara någon enstaka av deltagarna hade spelat volleyboll förut så var det väldigt snabba poäng och byten mellan vem som fick serva. Några matcher senare avslutades även denna aktivitet, för att man slutligen skulle ge sig i kast med lite rugby.
Det gick hårt till, som alltid när Motståndsrörelsen spelar rugby, och det förekom en och annan mindre skada under kampen att göra mål och ta hem segern. När sista målet var gjort och matchen avslutad kom det av väderprognosen utlovade regnet, och sällskapet såg detta som ett tecken på att det var dags att bege sig hemåt.
Alla tillhörigheter packades ihop och togs med till bilarna, där man skiljdes åt för denna gång, stärkta av kamratskapen och redo för en höst med kamp!
I den mån du dyker upp och är med i Telegramchatten där alla hänger nuförtiden kommer du få ta del av avsnittet au naturel, de som missar livesändningen kommer få ta del av ett eventuellt aningen omklippt avsnitt som vi publicerar senare under kvällen.
Efter att programmet sänts live tar det lite tid innan det går att höra igen på grund av bearbetning. Finns här ingen spelare ber vi dig att återkomma igen. Tack för din förståelse!
Mer än ord är en aktivistpodcast som drivs av aktivister i Nordiska motståndsrörelsen. Det som sägs i podden är inte alltid exakt vad organisationen står för, utan medlemmars egna tankar.
Vandring upp för branten mot Skulegrottan.En svan anlände med soluppgången vid lägerplatsen på lördagsmorgonen lagom till att aktivisterna började vakna.En rejäl frukost för rejäla karlar.Ledaren informerar deltagarna om aktiviteten helgen i övrigt kommer bjuda på.De första stegen av en 24 timmar lång marsch.Ledaren delade aktivisternas prövningar och gick med under hela vandringen, i sann nationalsocialistisk anda.Slåttdalsskrevan passeras.Genomgång i tillverkning av fältbårar.Vandringen tar återigen vid mot nästa prövning.Sjukvårdsövning.Dags för repellering.När aktivisterna höll på att avrunda repelleringen var trossen upptagna med att värma upp middag till de hungriga vandrarna.När middagen var uppäten hade det hunnit bli rejält mörkt ute, varpå aktivisterna fick spänna på sig pannlampor för att fortsätta vandringen.Man fick passa på att vårda skavsår och blåsor de få stunder det var paus under vandringen fram mot småtimmarna.När de utmattade vandrarna anlände till slutpunkten på morgonen höll Fredrik Vejdeland en kortare genomgång av helgens aktiviteter, till synes väldigt oberörd av den mycket hårda vandringen.
Det har blivit den tiden på året, veckan, dygnet eller timmen igen. Att reflektera över vikten av att organisera sig i ett nationalsocialistiskt, eller åtminstone att göra nationellt motstånd mot de krafter som önskar det vita folkets undergång och då i synnerhet det vita nordiska folkets undergång.
Personligen har jag varit aktiv på olika vis inom det nationella motståndet i ungefär tre års tid. För mig personligen har det tagit rätt länge att få upp ögonen för de planer sionisterna har för oss vita människor – och ännu längre att börja motarbeta dessa planer. Ursäkter finns det gott om och jag har även trott mig ha mina egna. Men, som en man en gång sa till mig:
Den bästa tidpunkten för att börja göra motstånd är igår, men det är heller aldrig försent.
Otaliga är alltjämt orsakerna för att låta bli att organisera sig; man har familj, man har ett jobb, man har huslån och ockerräntor som följer därpå som måste betalas. På detta kan man svara att otaliga är även de människor som, trots att de haft så gott som ingenting, har offrat deras lilla allt för den nationella kampen. Många är de människor som mer eller mindre saknar möjlighet att försörja sig, som inte har råd att skaffa sig en ”egen” bostad, de som jagas av den antivita makten, de som hotas av att få sina ägodelar bortrövade vilken dag som helst. Men de fortsätter ändå, tack vare plikten de känner inför sitt folk. Det borde vara (och är) en ära att få stå i samma led som dessa starka män och kvinnor, och det borde vara något varje nordbo som fortfarande äger en ryggrad aspirerar till att göra.
Mina bröder, systrar, och vågar jag säga; kamrater? I denna ödets timme för vårt folk vill jag att ni kastar alla sådana tankar som ovan åt sidan. Jag vill att ni tänker på Norden. Tänk på Sverige, Norge Danmark, Finland, Island och skicka en tanke så långt bort som till Färöarna. Tänk på den oändliga skönhet som finns i vårt uråldriga, dyrköpta hörn av Europa. Våra hem. Hur vackra är inte fjordarna som skär in bland de höga bergen i Hordaland? Smålands rullande kullar? Danmarks mjuka gröna åkrar? Dalarnas rödvita stugor? De snötäckta fjällen i jättarnas hem Jotunheim? Jutlands salta kuster? Finlands tusen och åter tusen sjöar? Islands sagolika landskap och Österbottens vindpinade slätter?
Vem är det som ska ärva alla dessa ting? Dessa sagolika landskap vars värde inte ens kan börja att mätas i pengar? Är det vi eller är det de rasfrämlingar som nu importeras som ska äga landet? Hur ofattbart är det att vi en dag ska tillåta att det är folk som hellre hade trampat på öknens sand som ska besitta dessa magiska bygder? Vilken orättvisa av kosmiska proportioner det hade varit. Det är faktiskt svårt att hitta ord för att beskriva den. Detta land tillhör oss och där är ingen kompromiss möjlig!
Utan att gå in i detalj på min egen situation kan jag bara säga detta: Kan jag ansluta mig till Nordiska motståndsrörelsen, så kan i stort sett vem som helst ansluta sig. Du kanske tänker att du inte duger till nåt. Men, man kan alltid lära sig. Du tänker måhända att du bor för långt bort för att kunna åstadkomma någonting. Det finns inget slut på saker att ta tag i för den nationella kampen av idag – där mycket också är sådant som kan utföras långt bort ifrån. Det finns en uppgift för alla människor med ett friskt sinne. Som Oden den enögde sade i strof 133 i Den Höges Sång:
Ingen är så bra att han inte har någon brist, ej heller så dålig att han inte duger till något.
Den nordiska solen kommer för evigt lysa på den som är villig att offra sig för vårt folks och våra barns framtid. En större belöning kan man aldrig få. I oss lever Norden.
Framåt fredagskvällen samlades gruppen för att gå upp till Skulegrottan för att delge viss information om helgen samtidigt som deltagarna kunde se en storslagen vy med en regnbåge i bakgrunden.
Efter information gått ut åkte samtliga bilar i kolonn till en parkeringsplats där man lastade av all utrustning för att sedan gemensamt bege sig ned till den tilltänkta lägerplatsen. Uppstigning 06:30 för frukost och sedan uppställning för genomgång och avfärd, fick de reda på innan de bäddade ned sig.
Medan de tilltänkta deltagarna sov var arrangörerna uppe runt elden för att vakta under natten. På morgonen väcktes alla och deltagarna delades upp i grupper. Utrustning såsom radio, karta och diverse sjukvårdsartiklar delades ut.
Nordiska motståndsrörelsens ledare Fredrik Vejdeland tog till orda och meddelade att vid tidigare arrangemang tyckte en del att det var för mycket teori och han tänkte råda bot på detta genom att under den här helgen anordna en vandring på 24 timmar i sträck. Något som fick deltagarna att spontant utropa hurrarop, eftersom de varit ovetande om helgens aktiviteter tills nu.
Radiokommunikationsövning
Vid första etappen var grupperna åtskilda och hade som uppgift att sammanstråla vid en bestämd punkt uppe på berget med hjälp av radiokommunikation, för att slutligen gå ned från berget till en utsatt tid. Om de ankom för tidigt skulle de behöva fortsätta gå och om de kom försent då fick de mindre tid att äta.
Efter att deltagarna for iväg började arrangörerna packa ihop utrustning, hämta mat och vatten från bilarna, samt påbörjade utbildningar i hur man bygger sjukbårar och hur man sätter upp repelleringsutrustning. Grupperna synkroniserade sig tillräckligt bra för att komma tillbaka på utsatt tid och fick nu efter de första fem timmarna vila lite längre när de satte sig ned för att lyssna på Fredrik Vejdelands tal. Först efter talet fick de lov att äta en energirik gryta.
När resten av arrangörerna packade ihop presenterade en annan tre olika sjukbårar som de byggt upp till deltagarna.
Sjukvårdsövning
Alla gick sedan gemensamt till parkeringen med all utrustning och arrangörerna påbörjade arbetet med att förflytta bilarna samtidigt som vandringsdeltagarna fick jobbet att bära med sig bårarna. Efter ett tag blev de bortförda till en sidoväg för sjukvårdsutbildning, medan en av arrangörerna teg när anländande polis ställde frågor om vad som skedde.
Efter att polisen åkt iväg påbörjades en övning där man blandade in ett helhetsperspektiv av radiokommunikation, navigation och förflyttning av de fyra tilltänkta utvalda skadade personerna till utsatt position. Först efter att deltagarna kämpat i över 20 minuter med att bära bårarna i snabb gånghastigheten fick de lov att pusta ut. Efter det gjordes en kortare genomgång av vad som kunde förbättras och de saker de träffsäkert agerat på. Samtliga fick en liten matbelöning för det utförda arbetet.
Repelleringsutbildning
Deltagarna fick en ny position på kartan där slutmålet var ett högt berg. Väl uppe på berget möttes de av arrangörerna som släpat upp repelleringsutrustning bakvägen och satt upp den. Efter en kortare gemensam genomgång hur man skulle hantera utrustningen påbörjades repellering med packning, samtidigt som deltagarna blev påminda om de tidigare instruktionerna när det var deras tur.
Skymningen närmade sig och efter repelleringen gick grupperna gemensamt ned från berget för att ta sig till en parkeringsplats där arrangörerna fyllt på vattendunkarna med vatten och värmt upp den stora grytan. Medan vandringsdeltagarna satte sig ned för att lätta trycket på fötterna och sleva i sig maten påbörjade arrangörerna planeringen för en kortare bilfärd till en ny position. Väl uppsatta i bilarna kördes deltagarna i kolonn för att sedan bli avsläppta i en korsning mitt i natten.
Nattleken
Deltagarna fick i uppdrag att hitta en sidoväg rätt in i skogen men kartan stämde inte överens med verkligheten, vilket gjorde att arrangörerna fick vara påhittiga och hitta en ny position. Deltagarna gick vidare och togs in på en större väg och därefter fick de nya instruktioner. De skall ta sig till plats A genom att korsa en väg och anlända dit innan en viss tidpunkt, och de får absolut inte bli sedda för då hade de förlorat med straff som påföljd.
På vägen till plats A patrullerade tilltänkta slappa nattvakter från arrangörsgruppen den väg som deltagarna skulle tvingas korsa. De gick med lampa och pladdrade om diverse saker för att återspegla en viss typ av vakt. En av deltagarna meddelade att när han låg spänt i buskaget och hörde vakterna gå nära honom försvann tröttheten under den vanligtvis trötta vargtimmen. Deltagarna lyckades med sitt mål och fick nu information om att de skulle bege sig till en ny plats där arrangörerna värmt upp maten från natten till gryningen.
Sista berget
Glupskt åt deltagarna i sig maten och tog gärna fler portioner. Belöningen bestod av mindre ansvar och en möjlighet att lyssna på musik för första gången under vandringen. Sista positionen var högst upp på berget och gryning hade gått över till morgon. Ljuset gav ny energi och gruppen gick gemensamt upp till toppen av berget där ett gruppfoto togs på deltagarna allra högst upp.
Avslutet
Deltagarna kom ned från berget och snart såg de ett flertal bilar komma till dem för transport till en uppsamlingsplats, nu hade deltagarna på vandringen varit uppe i snart 26 timmar. Väl där sammankallades alla personer som varit med på aktiviteten och Fredrik Vejdeland valde att synnerligen lyfta upp de som klarat av strapatsen och tackade sedan övriga deltagare och arrangörsgruppen för ett väl utfört arrangemang.
I den mån du dyker upp och är med i Telegramchatten där alla hänger nuförtiden kommer du få ta del av avsnittet au naturel, de som missar livesändningen kommer få ta del av ett eventuellt aningen omklippt avsnitt som vi publicerar senare under kvällen.
Efter att programmet sänts live tar det lite tid innan det går att höra igen på grund av bearbetning. Finns här ingen spelare ber vi dig att återkomma igen. Tack för din förståelse!
Mer än ord är en aktivistpodcast som drivs av aktivister i Nordiska motståndsrörelsen. Det som sägs i podden är inte alltid exakt vad organisationen står för, utan medlemmars egna tankar.
Kanske känner du dig inte fullt övertygad av att bara ha läst flygbladet. I det har vi inte pratat om förintelsen, det som alla svenskar lärt sig sedan dagis. Det som lär oss att vita människor inte skall tillvarata sina egna etniska intressen. Svenskar utbildas långt ifrån i lika hög utsträckning om andra folkmord. Det är av samma förklarliga skäl till varför barnen fostras i tidig ålder att åsidosätta sina etniska intressen. Våra politiska motståndare säger kanske att svenskarna har en skuld gentemot det judiska folket för att svenskarna inte slogs mot det nationalsocialistiska Tyskland under andra världskriget.
Idag får inte förintelsens grundprinciper ifrågasättas, det har samtliga riksdagspartier sett till. Jag behöver dock inte ifrågasätta förintelsen för att göra min poäng, för förintelsen säger att flera miljoner judar transporterades på tåg. Sedan gick de på gåsled in i gaskamrarna utan att göra något nämnvärt motstånd. Totalt ska 6 miljoner judar ha dödats, det är ungefär mängden svenskar det fanns vid den här tiden. Vi har alltså i princip två folk som inte slogs i någon särskild omfattning med vapen i hand, men ansvaret för detta läggs bara på svenskarna.
Vem är svag, vem är stark?
Det är människans plikt att skydda de svaga och svenskarna samt alla de andra folkslagen misslyckades med det i andra världskriget säger liberalen. Idag är idag och då var då. Vem är stark idag? I mina ögon ser jag ett judiskt folk i Israel som röstat fram ett ledarskap som inte har några problem att slåss eller kriga. I Israel skjuts det och bombas hej vilt mot deras motståndare, de har inte ens problem att ha ihjäl deras motståndares barn som väntar i matkön. Deras kampvilja hejas på av sionister från väst till öst. Allt från ”den fria världens ledare” Donald Trump till Ebba Busch och Jimmie Åkesson.
Men, svenskarna slogs för nazityskland! Ja, antalet frivilliga till Waffen-SS var mellan 100 till 300 personer. Antalet judar som slogs för Tredje riket är tusentals och räknar vi in de som hade judiskt blod i sig, då är siffran uppe i 100 000-tals, allt enligt deras egna källor. Vi svenskar kan alltså inte klandras i samma utsträckning för att ha bistått till Tredje riket med manskap om man jämför med judarna själva.
Svenskarna idag utsätts för våld, vi trycks undan från det enda område där vi är i majoritet. Ingen förutom Nordiska motståndsrörelsen slår tillbaka, allra minst den svenska staten som istället gömmer undan förövarna genom att skapa särbehandling med direktiv såsom brottskod 291. Idag är svenskarna de svaga, det svenska folket som alla intelligenta människor är rörande överens om kommer bli en minoritet i sitt enda land i framtiden.
Är detta styrka? Nej är mitt svar, vi är de svaga, och ständigt trycker våra politiker ned varje form av kampvilja hos svenskarna samtidigt som de hejar på andra folk, Busch och Åkesson är typexempel på detta.
Det individuella samhället
Det spelar ingen roll, argumenterar de social-liberala, alla skall behandlas likadant oavsett ras, ursprung, hudfärg och bla bla bla. Jag är snart 40 år, under hela min livstid har jag sett hur andra folkgrupper får förtur inom en rad olika segment av samhället. Bidragen har regnat ned på dem, de har inte behövt jobba. Om de får jobb hjälper staten till med lönen och de kvoteras in, de har fått i princip gratis tandvård. Behöver de nya möbler? Ja visst, de får låna. Skiter de i lånet? Inga problem, staten tar notan.
Att prata om likabehandling är skojarfasoner, inget riksdagsparti önskar likabehandling av människor i Sverige. Alla vill roffa åt resurserna för sin egen del, det är det partipolitik handlar om. Socialdemokraterna företräder sina väljare på bekostnad av Sverigedemokraterna och Sverigedemokraterna i sin tur företräder sina väljare på bekostnad av Miljöpartiets väljare. Förutom detta företräder de sig själva också, det är därför politikerlöner alltid höjs tillsammans med partibidragen, allt via skattsedeln.
Det är tid att du som läser detta inser verkligheten. Folk och människor sätter sina egna intressen först, den judiska gruppen gör absolut det. Det är tid att vi som svenskar, som är en minoritet i världen jämfört med judar, afghaner, irakier, syrier, somalier och så vidare sätter vårt intresse främst i alla lägen. Titeln på den här artikeln är för att skaka om, det är för att föra fram det otänkbara i dagens svenska samhälle, att vända på det totalt, att svenskar sätts i första rummet gentemot de andra.
Accepterar du tanken att sätta det egna folket främst, då är Nordiska motståndsrörelsen organisationen för dig. Ansök! Ditt folk och de andra vita folken behöver dig idag, imorgon och i framtiden!
Efter lördagens gatuaktivitet i Växjö var det dags för festligheter. Arrangörerna hade dukat upp ett riktigt smörgåsbord med grillat kött, västerbottenpaj, räkor, sallad, bröd, ägghalvor, korv och såklart kräftor.
Gästerna satte sig till bords och i godan ro pillade de upp kräftorna och sög i sig kräftsaften. En medlem hade tagit med sig surströmming och det var en del nyfikna blickar på plats men färre som vågade smaka.
Pär Öbergs föredrag om banksystemet
Sedan var det dags för den tillresta Pär Öberg att hålla sitt föredrag om hur banksystemet i Sverige reagerade när han blev terrorstämplad. I föredraget poängterade Öberg att vårt finansiella system är fullständigt hopknutet med USA:s vilket gör att svenska kommuner och företag tvingas underkasta sig USA:s regler. Detta påverkar den svenska medborgaren i en sådan hög grad att de kan bli fullständigt utestängda från finanssystemet trots att ingen terrorstämpling skett av den svenska staten.
Efter föredraget svarade Öberg på åskådarnas frågor och avtackades med applåder. Nu var det dags för kaffe och arrangörerna hade själva plockat blåbären och gjort smulpaj på dem vilket de serverade med vaniljsås.
Efter ett avslutande kort månadsmöte umgicks deltagarna resten av kvällen med varandra och hjälptes sedan åt att plocka undan.
I den mån du dyker upp och är med i Telegramchatten där alla hänger nuförtiden kommer du få ta del av avsnittet au naturel, de som missar livesändningen kommer få ta del av ett eventuellt aningen omklippt avsnitt som vi publicerar senare under kvällen.
Efter att programmet sänts live tar det lite tid innan det går att höra igen på grund av bearbetning. Finns här ingen spelare ber vi dig att återkomma igen. Tack för din förståelse!
Mer än ord är en aktivistpodcast som drivs av aktivister i Nordiska motståndsrörelsen. Det som sägs i podden är inte alltid exakt vad organisationen står för, utan medlemmars egna tankar.
Under lördagen sammanstrålade aktivister i Växjö för att närvara vid stadsfestivalen Karl-Oskardagarna. Med sig hade medlemmarna en banderoll där det stod Svenskar först – judar sist.
Innan du hetsas av budskapet rekommenderas du att ta del av det i sin kontext genom att läsa flygbladet som finns längst ned i artikeln.
Uppställningen skedde centralt precis intill gågatan och genast drog banderollen blickarna till sig från besökarna. Ett stenkast från där man stod uppställda hade Socialdemokraterna ett tält. De tog inte debatten (för det kan de inte) utan sprang genast till polisen som snabbt var på plats och förespråkade förbud att visa upp budskapet genom att hävda hets mot folkgrupp. De var inte ensamma, personer med Pro-palestinska tröjor var också på plats och instämde med såsseriet (skäms).
Flygbladsutdelare delade ut flygblad och inledde diskussioner på plats med besökarna. Samtidigt dök det upp invandrande människor som sympatiserade med budskapet, en gick och delade ut gratis vattenflaskor till personerna på platsen. Allt eftersom tiden gick och allt fler människor tog del av flygbladen blev en social-liberal person missmodig eftersom vi tilläts stå kvar där, på social-liberalernas gator!
Med darr på rösten inledde han ett tal mitt på gatan där han förde fram sina vanföreställningar om att vi hetsade mot judarna och spred budskap om judeutrotning. Mitt i talet blev en invandrare som hade ett stånd på plats, irriterad på hans framförda budskap och startade sin högtalare och började spela musik på hög volym vilket gjorde att vår antagonist kände sig avsnäst och gick därifrån samtidigt som motståndsmännen garvade.
De socialdemokratiska företrädarna gick nu bort till Motståndsrörelsens uppställning och ställde sig i närheten av flygbladsutdelarna för att försöka påverka besökarna genom att dela ut sina flygblad. En blev väldigt sloken när denne försökte dela ut ett flygblad till ett välklätt par som tackade nej med hänvisning till att de sympatiserade med Motståndsrörelsens budskap.
Polisen slår till
Motståndsrörelsen har varit i Växjö förr men under lördagen blev det definitivt en attitydförändring från polisen, alla äldre rutiner hur de behandlat den politiska oppositionen var som bortblåsta. De önskade stoppa budskapets spridning, men de valde inte att göra det genom att beslagta banderollen för hets mot folkgrupp, utan istället var taktiken att få bort gruppen från platsen. Den person som de ansåg vara ansvarig på plats tog de till station där det tog runt 40 minuter för två poliser att bara upprätta en anmälan om brott mot ordningslagen, hets mot folkgrupp och förargelseväckande beteende, samtidigt som resten av de på plats blev tillsagda att de inte fick befinna sig i centrum. Vad innefattar centrum frågade en person, vilket till slut ledde till att polisen med bil körde iväg honom från platsen i frustration.
Med det blev aktiviteten avrundad, för i en lokal väntade en tillrest Pär Öberg, som skulle hålla i ett föredrag där en av pusselbitarna finns varför polisen agerade såsom de gör.
Flygbladet
I flygbladet som delades ut önskade organisationen få människor att tänka till hur statusen är för svenskar i Sverige idag och jämföra den med vad vi anser är den mest privilegierade gruppen i Sverige, den judiska.
När det kommer till Nordiska motståndsrörelsens partiprogram Vår väg är det många som använder de första två punkterna som själva definitionen av vad en nationalistisk, tredjepositionstillhörande organisation faktiskt är. Jag skulle säga att den definitionen historiskt har varit så väl använd även utanför Motståndsrörelsen, fast i annat format, att jag vill påstå att den vid det här laget är konventionellt accepterad.
Har man alltså en förståelse för både rasfrågan och judefrågan anses man vara nationalist. Och det finns faktiskt en logisk anledning till att dessa två punkter och idéer klumpas ihop: det är för att båda avser en sorts rasfråga. I Norden 2025 bemöter rasfrågan det biologiska hotet i form av den massiva invandringen som just nu sker, medan judefrågan bemöter de sionister – där många är rasfrämlingar – som hotar vårt folk genom maktutövning och kontroll, medelst både våra institutioner och internationella finansinstitut samt andra maktorgan.
Sionister har dessutom haft ett betydande inflytande i skapandet av massinvandringen, så även där hör de samman. Båda dessa frågor handlar alltså i mångt och mycket om konflikter mellan nordbor och rasfrämlingar.
Omedelbart stoppa massinvandringen. Repatriering av merparten av alla som inte är etniska nordeuropéer eller närbesläktade folkslag ska inledas så fort som möjligt. På humanast möjliga vis ska de återsändas till sina respektive hemländer eller närområden till dessa.
Vår väg, 2017, s. 8
Med alla tillgängliga medel, på lång sikt, verka för att återta makten från den globala sionistiska elit som ekonomiskt och rent militärt ockuperat större delen av vår värld.
Vår väg, 2017, s. 13
När antisemitismen tonas ned
Men trots att båda dessa problembeskrivningar avser en slags rasfråga, finns det entiteter inom den nationella rörelsen som, trots att de har kunskap om judefrågan, väljer att tona ned den. Här tänker jag inte peka finger på någon specifik person eller grupp, och heller inte försöka kvantifiera exakt hur mycket detta görs. Jag vill egentligen bara lyfta att det är ett fenomen som jag ser existerar i kretsar som rör sig runtom, men ändå nära, organisationen.
Den främsta anledningen till att detta sker skulle jag säga är att det är betydligt lättare att förstå att merparten av rasfrämlingarna i Norden måste repatrieras, än att makten måste tas tillbaka från den globala sionistiska elit som styr västvärlden. Massinvandringens konsekvenser blir man i princip upplyst om så fort man tar sig utanför dörren, och det är något som engagerade svenskar ofta lär sig att förstå redan i unga tonår. Att däremot få grepp om judisk makt kräver i många fall att man introduceras till koncept inom allmän historia, monetära strukturer, framväxten av politiska ideologier samt flera historiskt betydelsefulla personligheter och mycket annat.
En annan betydande anledning är att makten faktiskt kan behandla dig bättre om du lämnar judar och sionism i fred, samtidigt som du fortsätter att agitera mot muslimer och andra icke-vita folkgrupper. Ett tydligt exempel på detta är all kontrajihadism och rentav förhärligande av folkmordet i Palestina som tillåts just nu.
Längre tillbaka, när palestinarörelsen var betydligt svagare i Norden, Israel ännu inte hade fortsatt sina krigsbrott till den grad att omvärlden inte kunde blunda, muslimer som etnoreligiös grupp var få i Europa och judarna behövde få in fler minoriteter i vita länder för att själva inte sticka ut så mycket – då var all form av kontrajihadism och rasism starkt förbjuden och kunde på många sätt frysa ut en individ från samhället.
Israel – en förbrytarstat och maktbas för allsköns ondska.
Var konsekvent i din rasism!
Att bekämpa alla rasliga hot mot vårt folk är en integrerad del av att vara nationell. Om man bekämpar ett hot men låter ett annat vara av rena bekvämlighetsskäl är man helt enkelt ineffektiv. Om man dessutom medvetet byter fokus i sin rasliga kamp på grund av påtryckningar, lurendrejeri eller samhällsförändringar skapade av sionistiskt inflytande uppvisar man ett fientligt och suspekt beteende i förhållande till kampens bästa.
Jag har full förståelse för att judefrågan kan hamna lite i skymundan för vissa när invandringen och mångkulturens konsekvenser tar upp så stor plats i våra liv. Jag förstår att det blir en chock för sinnet när Sverige – ett av världens bästa länder – bryts ned till något oigenkännligt, fult och degenererat, samtidigt som vi och många andra varnat för utvecklingen hela tiden.
Men man måste försöka förstå och sprida kunskapen om hur detta skedde, hur Sverige och Europa blev mångkulturella, och hur en liten men mycket etnocentrerad folkgrupp kunde sätta igång en samhällsförändring som ledde till försvagningen och ockupationen av våra hemländer. Förstår man inte hur man förlorade, eller hur fienden fick ett övertag, kommer man heller aldrig få förståelsen för hur man i framtiden kan vinna eller själv få ett övertag.
I den mån du dyker upp och är med i Telegramchatten där alla hänger nuförtiden kommer du få ta del av avsnittet au naturel, de som missar livesändningen kommer få ta del av ett eventuellt aningen omklippt avsnitt som vi publicerar senare under kvällen.
Efter att programmet sänts live tar det lite tid innan det går att höra igen på grund av bearbetning. Finns här ingen spelare ber vi dig att återkomma igen. Tack för din förståelse!
Mer än ord är en aktivistpodcast som drivs av aktivister i Nordiska motståndsrörelsen. Det som sägs i podden är inte alltid exakt vad organisationen står för, utan medlemmars egna tankar.
När kalendern slagit om till ny månad summeras den föregående med en lättsam uppspaltning över det bästa som publicerats på Motståndsrörelsen.se enligt redaktionsmedarbetarna.
Månadsartikeln utgår alltid ifrån publiceringsdatum på Motståndsrörelsen.se och inte utifrån när aktionen som berörs i artikeln ägde rum. Alltså kan exempelvis en aktion som ägde rum i januari lyftas fram i månadsartikeln för februari.
Kamp mot pedofili och lobbyism för avvikande sexualiteter
Temaveckan mot pedofili hade planerats ett bra tag, men till aktivisternas stora förvåning slumpade det sig att valet av vecka med tema pedofili skedde samtidigt som att lobbyorganisationer hade ett jippo i regnbågens färger i Stockholm. Därför fick också kamp mot lobbyism för andra avvikande sexualiteter ingå i temaveckan.
Onsdag till fredag genomfördes banderollaktioner på olika platser över vältrafikerade vägar med budskapet Inga pedofiler på Sveriges gator. Aktionerna mottogs väl av förbipasserande och chauffören i flera SL-bussar, som denna vecka var märkta med den flerfärgade flaggan, vinkade och gjorde tummen upp. Troligen skämdes de över att köra buss just denna vecka.
Under aktiviteterna stannade både främlingar och svenskar till för en pratstund med deltagarna, vilka samtliga visade sig var vänligt inställda till Nordiska motståndsrörelsens arbete.
Under kvällarna målades bänkar – som fram tills dess varit målade i regnbågsfärger – om med grön färg. Man begav sig även ut i natten för att ta hand om regnbågsfanor som i slutet av veckan förverkades i eld och lågor.
Allt som allt en aktiv vecka med mycket uppmärksamhet och ovanligt mycket sympatier. Nästet planerar redan en ny vecka mot pedofili nästa år runt vecka 31 och hoppas då kunna få göra det utan att det ska sammanstöta med lobbygruppers jippon.
Det tidigare regnovädret under veckan hade passerat när man lyfte ned kanoterna längs sandstranden. Vissa deltagare hade aldrig suttit i en kanot tidigare, medan en del varit ute och paddlat flera gånger. Väl i vattnet tog det därför lite olika lång tid för deltagarna att få kontroll på sitt fortskaffningsmedel i den starka blåsten, när man väl kom bort ifrån land.
Passagerarna i kanoten som sjösattes först kände sig lite sturska och åkte runt och puttade på de andra allteftersom de också kom i vattnet, kanske i hopp om att få till ett litet sjöslag kamrater emellan. På grund av detta blev kameramannen lite avig till att dra fram mobiltelefonen för att fotografera dagens aktivitet, då just dennes kanot dessutom hade tre passagerare.
En kort stunds paddlande senare fick den första kanotens två paddlare lite mer än de väntat sig när en av de andra kanoterna kom farandes (av misstag?) rakt in i kanotens långsida. Det blev en ordentlig krock, och den träffade kanoten välte omedelbart, med både last och passagerare.
Lasten försökte räddas snabbast möjligt genom att kastas upp i kanoten som fortfarande var upprätt, medan passagerarna klängde sig fast vid fören. Försiktigt backade man kortaste möjliga sträcka in till land utan att välta även denna kanot, medan den nu vattenfyllda kanoten bogserades in på en sjötomt, där en kvinna stod med munnen öppen och såg förvirrad ut. En kort förklaring senare så hade båda kanoterna vänts upp-och-ned för att få ut allt vatten, och alla hade satt sig och kommit ut på sjön igen.
Både bildligt och bokstavligt nedkylda fortsatte den första kanoten vidare tillsammans med övriga mot det tilltänkta målet. Färden gick vidare över sjön som senare smalnade av till en å, där man träffade på en hel flock med gräsänder som man fick väja för.
I den nästkommande sjön gjorde man en kort anhalt vid ett gammalt skyttevärn som byggdes i början av 1900-talet, och som nu bara är en nedklottrad cementklump.
Landstigning intill skyttevärnet.
Paddlingen tog inte slut förrän man åkt genom en väldigt grund å och korsat även nästa sjö, varpå man anlände vid en mindre damm. Där var man tvungen att dra upp kanoterna på land om man ville ta sig till ännu en sjö, men för dagens aktivitet ansåg man sig dock ha paddlat tillräckligt, då man redan färdats över en halv mil sjövägen, och somliga deltagare inte längre var så sugna på att fortsätta mer.
Äntligen framme vid slutdestinationen.
Vid klipporna intill slog man sig ned för att äta sin medtagna matsäck i solen, som nu tittade fram bakom molnen. Somliga badade från klipporna medan andra bara satt och samtalade.
När klagomålen från vissa pågått lite för länge beslutade man sig att det var dags att vända om, då enstaka även hade tider att passa. Resan tillbaka var betydligt snabbare och mer händelselös bortsett från en grupp rasfrämlingar från icke sjöfarande nationer som körde sin kanot in i stenarna vid kanten på ån gång på gång.
På väg tillbaka.
En mils paddlande senare kom man åter till sandstranden där man startat, och de som inte badat tidigare under dagen, frivilligt eller ofrivilligt, valde nu att ta ett dopp i det relativt varma vattnet, medan de andra hjälptes åt att återbörda kanoterna till sina ursprungliga platser.
Nöjda för dagen skiljdes man därefter åt och begav sig hemåt för denna gång.
