Haverbeck som fyllde 96 år för drygt en vecka sedan har i hela sitt liv varit en aktiv kämpe för sanning och rätt. Hon växte upp i det nationalsocialistiska Tyskland och har i flera omgångar suttit inspärrad i fängelse för att ha bestridit lögner om Tyskland, spridda av segermakterna. De senaste åren har hon åkt in och ut från anstalter, varje gång blott för att hon uttalat ord som de tyska makthavarna bestämt ska vara förbjudna att yttra. Hon tappade aldrig hoppet eller tron på att sanningen till slut ska segra.
Haverbeck var en sann kämpe som inspirerat tusentals frihetskämpar över hela världen och vars minne kommer fortsätta att mana till kamp. Det är med stor sorg Nordiska motståndsrörelsen mottagit beskedet om att hjältinnan idag somnat in fridfullt i sitt hem. Vi lovar och svär att fortsätta hennes kamp!
MER ÄN ORD. Denna söndag så sände våra aktivister live.
Ännu ett avsnitt med dina favoritaktivister.
I den mån du dyker upp och är med i Telegramchatten där alla hänger nuförtiden kommer du få ta del av avsnittet au naturel, de som missar livesändningen kommer få ta del av ett eventuellt aningen omklippt avsnitt som vi publicerar senare under kvällen.
Mer än ord är en aktivistpodcast som drivs av aktivister i Nordiska motståndsrörelsen. Det som sägs i podden är inte alltid exakt vad organisationen står för, utan medlemmars egna tankar.
Banderollaktion utanför Nässjö och dubbla flygbladsutdelningar i området
Vid lunchtid anlände kamrater från Näste 7 till bron över riksväg 40 i höjd med Nässjöbyn för att genomföra en banderollaktion. Det var en blåsig dag där även vinterns första snöflingor föll, men trots detta bestämde sig smålänningarna för att påpeka det faktumet att Ingen röstade för folkutbytet – vilket var parollen för dagen.
Kamraterna blev bemötta på ett övervägande positivt sätt, både från de som passerade under bron och av de som körde på bron som kämparna stod på. De bemöttes med diverse hälsningar, alltifrån vinkningar till en utsträckt högerarm med öppen hand.
En stund senare dök polis upp för att ställa sina vanliga frågor och åkte sedan vidare till den parkeringen som motståndsmännen hade parkerat vid och fotograferade deras bilar. Inte nog med det så fotograferade de alla bilar som stod parkerade där.
Polis som fotograferar slumpmässig människas bil.
Motståndsmännen stod kvar en stund till innan de rullade ihop och gick tillbaka till bilarna där de åkte vidare till två olika ställen runt Nässjöområdet och delade ut flygblad till hushållen innan de begav sig hemåt igen för denna gång.
Ett tjockt grått moln bredde ut sig över hela himlen och regnet var ständigt närvarande under dagen, men trots detta var man fast beslutna att genomföra det som planerats. Strax efter lunchtid möttes motståndsmännen upp intill en mindre sjö intill huvudstaden där det dessutom fanns utegym och aktiviteter för barn.
För att få upp pulsen inför det planerade träningspasset värmde man upp med löpning upp- och nedför en backe i skogen. Utefter vägen låg det högar med stenar av olika storlekar som sedan kom att användas för nästa moment i uppvärmningen. Med tillräckligt stora stenar i händerna genomförde man diverse övningar, både enskilt och i par, för att sedan kasta tillbaka stenarna i högarna.
På utegymmet tränade man därefter gemensamt allt som var tillgängligt, medan barnen sprang runt och lekte och försökte bäst de kunde att rucka på träställningarna som vägde mer än de själva. Räckhäv, armgång, axelpress, knäböj, bänkpress, dips och ryggdrag gicks igenom, med och utan barn, tills sällskapet var möra i framförallt armarna.
Med ihållande regn och mindre kläder på sig än när man startade satte man igång med att träna boxning. Olika slagkombinationer gicks igenom, samt grundläggande tips för de mindre erfarna gällande positionering av fötter och annat. Den som slog och den som tog emot slagen byttes ut flertalet gånger tills samtliga kände sig utmattade och redo för nästa moment.
Vädret kanske inte var det bästa, men kamraterna ville ändå svalka av sig i den intilliggande sjön efter den hårda träningen. Sagt och gjort så bytte man om till badkläder och tog sig ned i vattnet en efter en på valfritt manér. Temperaturen var inte mycket varmare än det brukar vara vid nästets vinterbad tidigare år. När alla torkat sig och bytt om igen begav man sig vidare till en närliggande plats med bil.
De som ville kunde här bruka en bastu intill ett skogsparti, något som tydligen var populärt bland invånarna i närheten, medan andra i sällskapet började tända en eld för att kunna grilla medhavd mat som skulle räcka till alla närvarande. Man samlades runt elden fler och fler när bastubadet avklarades och åt och samtalade om dagen som gått samt diverse andra intressanta ämnen. Efter att solen gått ned och mörkret bredde ut sig mer och mer kände sig sällskapet nöjda med dagen och packade ihop alltsammans för att skiljas åt för denna gång.
Tidigare under hösten kunde vi ta del av Jobbhälsorapporten 2024 som visade att personer under 30 år har dubbelt så hög korttidsfrånvaro som sina äldre kollegor och att unga idag som sjukanmält sig sex gånger eller mer på ett år, fördubblats de senaste tio åren. Sverige är inte på något vis unikt, liknande statistik går att se i flera europeiska länder.
Detta är givetvis alarmerande siffror, inte nog med att det kostar företagen och samhället enorma summor pengar, så skulle det också kunna stå som ytterligare ett av många bevis för det allt mer skenande moralförfallet i västvärlden.
Även om det möjligtvis ligger något i det, och trots vad man kanske förmodar på rubriken till den här artikeln, så tänker jag dock inte klaga, gnälla och skälla på ”dagens ungdom” som äldre generationer brukar kunna göra. Nej, istället för att svartpillra och skapa onödiga klyftor mellan åldersgrupperna tänker jag istället peka på två mycket troliga alternativa förklaringar till den kraftigt ökade sjukfrånvaron.
För det första är det värt att titta på det allt otrevligare arbetsklimatet. Den tidigare arbetsmarknaden som dominerades av små familjeföretag som såg sina anställda som en förlängning av familjen, ersätts i allt högre utsträckning av globala bolagsjättar, där de anställda i mångt och mycket bara är ett verktyg med anställningsnummer – en bricka i spelet som kan ersättas kallt utan någon som helst hänsyn till människan ifråga.
Att vara illojal mot en liten lokal firma som verkligen månar om dig, är nära nog att se som bedrägeri eller rent av folkförräderi i liten skala. Men, på samma gång, att vara lojal mot ett storföretag där de personalansvariga och högre cheferna aldrig ens träffat dig, än mindre på något vis gjort några ansträngningar till att lära känna dig, skulle faktiskt när man analyserar det, kunna klassas som självskadebeteende.
Även om det kanske inte är hela förklaringen så är det ändå helt logiskt att de ökade sjukskrivningarna också beror på storföretagen och deras allt mer ensidiga utnyttjande av arbetskraften. Jag är övertygad om att de ungas ökade sjukskrivningar är en medveten eller omedveten protest mot att bli behandlade som skit och att de också på detta viset i det lilla kan bidra till att stoppa storfinansens ohämmade rovdrift.
Ytterligare en aspekt som jag vill lyfta fram är den förändrade demografin. På tio år har andelen med utomnordisk etnicitet ökat drastiskt bland de unga. Givetvis får också detta konsekvenser på flera områden och det vore märkligt om arbetslivet skulle vara undantaget.
Nordiska män och kvinnor är kända för att vara både flitiga och lojala, men vad händer då med arbetsmoralen och företagskulturen om dessa människor byts ut mot andra med vitt skilda rasliga karaktärsdrag? Ökat antal sjukskrivningar är troligtvis bara ett av flera resultat.
Det är enkelt att skylla på ”dagens ungdom” och även om det må vara sant att de goda tiderna som varit skapat svaga män, så finns det alltså tydligt också andra förklaringar. Även denna fråga kan likt så många andra besvaras genom att peka på massinvandring och globalism. Lösningen heter sålunda också på detta problem, nationalsocialism!
Riv upp vapenlagarna och ge folket tillbaka sitt rättmätiga försvar
Sverige är fångat i sina egna järnkedjor av drakoniska vapenlagar. Lagstiftningen som ska skydda oss har istället gjort oss maktlösa och oförmögna att försvara oss själva. Medan brottslingarna beväpnar sig utan att blinka, står hederliga svenskar utan vapen, låsta i statens grepp, förbjudna från att skydda sitt eget liv.
Vårt land behöver också i denna aspekt en radikal förändring. Vi måste kämpa för rätten att bära vapen och få bort den lagstiftning som inte skyddar oss, utan istället gör oss till enkla byten.
Beväpnade, utbildade och redo: En säkerhetssköld mot våldet
I ett land där polisen ofta inte ens hinner fram i tid – vad kan vara rimligare än att ge medborgarna rätten att försvara sig själva? Tänk exempelvis på knivdådet i Vetlanda 2021, där en rasfrämling gick bärsärkagång och attackerade oskyldiga människor som fick vänta en evighet på att polisen skulle komma. Att fler poliser skulle vara lösningen är en illusion – det är omöjligt att ha poliser överallt.
Resultatet? Folk blir offer när de med annan lagstiftning och kultur istället kunde ha försvarat sig. Med beväpnade medborgare, redo att agera, hade Vetlandadådet kunnat stoppas på plats. Varför litar landets ”ledare” inte på medborgare som genomgått värnplikt och fått en gedigen utbildning i vapenhantering? Varför förvägrar staten dem möjligheten att stå upp för sig själva och andra? Staten agerar som om vi är hjälplösa barn som inte kan ta ansvar, men sanningen är att det är våra egna lagar som har gjort oss hjälplösa.
Torgmöte i Vetlanda tidigare i år där knivattacken påtalas.
Lägg ned överförmynderiet – krav kan införas utan att förstöra friheten
Självklart ska det finnas krav för att inneha vapen, men staten måste förstå att det går att ha krav utan att kväva medborgarnas grundläggande rättigheter. Grundliga bakgrundskontroller, psykologiska tester och återkommande kontroller för att säkerställa ansvarstagande – absolut. Men, när staten drar det till sin yttersta spets och behandlar alla som potentiella brottslingar, då har man gått för långt.
Folk som vill äga vapen för självförsvar är inte problemet – det är den organiserade brottsligheten och våldsbrottslingarna som staten verkar oförmögen att stoppa. Med en rättvis lagstiftning skulle laglydiga, välutbildade svenskar ha rätten att bära vapen. Att förbjuda sina egna medborgare att försvara sig i en värld där kriminella struntar blankt i lagarna är rentav förrädiskt.
Farligare än en gängkriminell rasfrämling?!
Knivlagen och vapenlagen – symboler för en stat i förfall
Sveriges kniv- och vapenlagar är ingenting annat än en dödsdom mot svenskar. Det spelar ingen roll om du är en hantverkare med en arbetskniv i bilen eller en jägare med en licensierad bössa – lagen ser dig som en potentiell kriminell. Och resultatet?
Folk som inte ens utgör ett hot åker fast, medan de verkligt farliga människorna skrattar hela vägen till sina nästa offer. Förrädarna i riksdagen har skapat ett system där den enda som betalar priset är den som försöker följa reglerna.
Salen med 349 förrädare.
Ansvar och rättvisa: Vapnen ska vara i händerna på rätt personer
Vapens förvaring och säkerhet är självklart viktigt. Men, om vi kan utbilda folk till att hantera vapen på ett säkert sätt i militären, varför skulle vi då inte kunna lita på att de kan förvara och hantera dem säkert i sitt dagliga liv? Det är hyckleri att utbilda unga män och kvinnor i att försvara och dö för vårt land och sedan förvägra dem möjligheten att försvara sina egna familjer.
Helt okej att använda vapen för staten, men inte för folket.
Med rätt förvaring och en vettig utbildningsstandard är det fullt möjligt att skapa ett säkert system för vapeninnehav. Låt inte staten lura dig – detta är inte en fråga om säkerhet, utan om kontroll. Staten vill kontrollera oss in i minsta detalj av rädsla för att det vredgade folket annars ska slå tillbaka!
Lördagen den 2 november begav sig medlemmar ifrån Nordiska motståndsrörelsen ut på gatorna i Göteborg för att bedriva politisk aktivism i form av flygbladsutdelning. Då den första rapporten hade stort fokus på konfrontationerna som skedde kommer denna att fokusera mer på den i övrigt väldigt lyckade aktionen.
Första anhalt, Domkyrkan:
Man ställde upp vid korsningen, med flygbladsutdelare patrullerande i samtliga riktningar.
Flera stannade till för att prata och diskutera flygbladen och den politik som förs i landet, bland annat en väldigt känd kvinna ifrån Norge.
Efter ungefär en timme var det dags att bege sig vidare till Gustav Adolfs torg.
Man valde att ställa sig framför statyn i riktning mot Brunnsparken där man fokuserade propagandaspridningen vid spårvagnshållplatserna:
Efter ett par minuter dök polisen upp och talade med ett par av aktivisterna, men valde att ställa sig en bra bit bort och inte störa utdelningen.
Efter att ha delat ut flygblad till både unga och gamla och mängder av fotbolls- och hockeysupportrar, beslutade man sig för att gå tillbaka till området runt Domkyrkan och florera bland alla köpsugna lördagskonsumenter.
Efter att ha stått uppställda i ungefär en halvtimme uppenbarade sig en så kallad vänstervriden ”attackflata” som startade bråk genom att försöka stjäla en bunt flygblad. Hon blev dock varse om att man inte kan bete sig hur som helst och en hysterisk man kom till hennes undsättning, men blev snabbt borttagen utav aktivisterna på plats.
Polisen var snabbt på plats och förde bort ”attackflatan” och hennes ”riddare” samtidigt som de tillkallade förstärkning ifrån varenda närliggande krog och affär, något som inte motståndsmännen brydde sig märkbart om, utan fortsatte propagandaspridningen precis som innan.
Vittnesmål togs upp på plats där åtminstone ett var så förljuget att en motståndsman var tvungen att följa med till stationen på förhör. Han släpptes dock senare.
Sammantaget var det en väldigt bra dag i Göteborg som renderade i många trevliga samtal och mängder med utdelade flygblad.
Vill du se en bättre framtid för våra svenska barn så skicka in en ansökan och bli en del av motståndet!
MER ÄN ORD. Denna söndag så sände våra aktivister live.
Ikväll tänkte Lukas prata lite om hur vänsterblivna tänker försöka handskas med sin valförlust i USA. (Omöjlig utmaning: utan att skämta om att de borde ta livet av sig.)
I den mån du dyker upp och är med i Telegramchatten där alla hänger nuförtiden kommer du få ta del av avsnittet au naturel, de som missar livesändningen kommer få ta del av ett eventuellt aningen omklippt avsnitt som vi publicerar senare under kvällen.
Mer än ord är en aktivistpodcast som drivs av aktivister i Nordiska motståndsrörelsen. Det som sägs i podden är inte alltid exakt vad organisationen står för, utan medlemmars egna tankar.
Kamraterna slöt under kvällen upp på Gustav Adolfs torg, där konungens staty står, för att hålla en minnesstund och hedra Gustav II Adolf och hans soldater för det mod och offervilja de uppbådade för hembygd, barn, maka och framtida generationer.
Intill statyn av konungen tändes marschaller och fanbärarna ställde upp med både den svenska fanan och Motståndsrörelsens Tyrrunefana.
Blott 17 år gammal blev Gustav II Adolf kung över Sverige, han ärvde då tre krig av sin fader, konung Karl IX. Gustav II Adolf levde upp till sitt arv som Vasaättling och fortsatte i sin faders fotspår och utvidgade den svenska stormakten genom landerövringar i öst. Självklart led konungen även nederlag på slagfältet, men Gustav II Adolf har främst gått till historien som den krigarkung han var.
Under tiden motståndsmännen var på plats passerade flera personer som tog kort och ställde frågor, likt varför sällskapet befann sig på platsen. Vissa höll med om att svensk historia ges allt för lite utrymme av dagens svenskfientliga styre.
En grupp ungdomar frågade vad det var för fana och pekade på Tyrrunefanan. Dessa fick förklarat för sig att det är Nordiska motståndsrörelsens fana. Deras naturliga följdfråga var vad organisationen stod för och när de fick svaret att Motståndsrörelsen vill skapa ett etniskt homogent Norden gjordes tummen upp och lyckönskningar framfördes innan de begav sig vidare.
Efter en tid tog en aktivist till orda och förklarade vikten av, att som motståndsman hedra och ära vår svenska historia, att se det som en plikt för att inte låta den falla i glömska. Att konungen dessutom var en man med mod och offervilja, som stred i täten med sina mannar gör honom till en förebild värd att hedra.
Därpå avslutades minnesstunden med en tyst minut, fanor rullades ihop och sällskapet begav sig nöjda från platsen.
MER ÄN ORD. Ett förinspelat avsnitt från några av våra aktivister.
Vi pratar bland annat lite om aktiviteten i Göteborg och konfrontationen där.
I den mån du dyker upp och är med i Telegramchatten där alla hänger nuförtiden kommer du få ta del av avsnittet au naturel, de som missar livesändningen kommer få ta del av ett eventuellt aningen omklippt avsnitt som vi publicerar senare under kvällen.
Mer än ord är en aktivistpodcast som drivs av aktivister i Nordiska motståndsrörelsen. Det som sägs i podden är inte alltid exakt vad organisationen står för, utan medlemmars egna tankar.
Lördagen den 26 oktober besökte nästet en köttbonde för att gå en kurs i hur man tar reda på ett djur. Dagens studieobjekt var bondens egna uppfödda köttkaniner.
Man körde igång omgående efter allas ankomst. Först fick man hälsa på djuren och se hur de togs om hand och föddes upp. Efter detta fick deltagarna humant avliva kaniner, samt bloda ur dem.
Efter detta moment var färdigt flyttade man sig till ett slaktbord där kursledaren tog samtliga genom varje moment i processen, som inleddes med att avlägsna huden.
Detta följdes av huvudets samt innanmätets avlägsnande. Ett antal personer tog reda på lever och hjärta, och det färdiga kadavret paketerades. Hela processen tog någonstans mellan en till två timmar, och var mycket uppskattad av samtliga deltagare.
Den färdiga kaninen.Kaninpaket.Tassar, färdiga kaniner, samt ätliga organ.
När allt var klart grillades det medhavd korv på en häll och språkades tills solen sjönk mot horisonten och temperaturen under nollan, varpå man bestämde sig för att runda av en lyckad och trevlig dag. Gästerna tackade för sig, och begav sig hemåt med slaktbytet och nyvunnen kunskap i hur man tar tillvara på små djur samt nyttig insikt i deras anatomi.
I utbildningens namn får slaktarna som lärde ut styckning under Kampdagarna en extra eloge.I utbildningens namn får föredragshållaren som lärde ut om i Ledarskap i Näste 2 en extra eloge.I utbildningens namn får de som arrangerat de många studiecirklar som genomförts i bland annat Näste 1 och Näste 3 en extra eloge.
När kalendern slagit om till ny månad summeras den föregående med en lättsam uppspaltning över det bästa som publicerats på Motståndsrörelsen.se enligt redaktionsmedarbetarna.
Månadsartikeln utgår alltid ifrån publiceringsdatum på Motståndsrörelsen.se och inte utifrån när aktionen som berörs i artikeln ägde rum. Alltså kan exempelvis en aktion som ägde rum i januari lyftas fram i månadsartikeln för februari.
”Stoppa folkutbytet” – Offentlig aktion i Södertälje följt av broaktion
Det var kyligt mottagande som väntade när Motståndsrörelsen dök upp i den välkända hamnstaden, temperaturen låg nära nollan och vinden blåste ordentligt men solens strålar värmde gott från den klarblå himlen.
Man begav sig till centrum med fanor, banderoll och flygblad, där man ställde upp intill gallerian Kringlan. Budskapet för dagen var Stoppa folkutbytet, vilket både prydde banderollen och flygbladen man delade ut; en passande paroll i en stad som verkligen legat i framkant när det kommer till mängden utomeuropeisk invandring.
Till en början var det ganska glest med folk, men de som passerade var desto mer intresserade av flygbladen som delades ut och flera konversationer kunde hållas med både rasfrämlingar och svenskar. Det dröjde inte många minuter innan gallerians ordningsvakter hade fått syn på kamraterna och kom ut och ställde sig gemensamt i närheten, för att sedan ringa dit polisen då de antagligen kände sig otrygga i ett numerärt underläge.
En bild säger mer än tusen ord.Känslan när man inser att man själv är en bricka i spelet som utgör problemet.
När statens knektar tagit sig till platsen ville de ha svar på sina vanliga frågor, men nöjde sig med att inte få några svar alls, och uppehöll sig istället på platsen för att iaktta. Det var förvånansvärt lugnt i staden, utan rabiata människor som inte kan behärska sig när de ser nationalsocialister, och i diskussioner med främlingar höll även dessa med om att Sveriges invandringspolitik gått överstyr. Kamraternas argument mötte sympatier.
En nyfiken familj av blandras.Fortfarande en vanlig syn utanför affärerna i svenska städer.
Aktiviteten flöt på utan några incidenter med många flygblad som delades ut och intressanta samtal med förbipasserande. När närmare två timmar fortlöpt kände man sig nöjda med exponeringen och begav sig tillbaka till bilarna.
Resan gick till Skogskyrkogården, där det var fullständigt kaos med alla bilar som stod parkerade utefter vägen med anledning av Allhelgonahelgen, något som lapplisorna såg som ett gyllene tillfälle att dra in extra pengar till staten. På gångbron över Riksväg 73 hann man inte ens ställa upp ordentligt eller rulla ut banderollen innan bilisterna började tuta glatt över synen av motståndsmän i höstsolen.
Vad det berodde på är svårt att säga, men antalet förbipasserande människor som var nyfikna på banderollens budskap var många gånger fler än vanligt, däribland dök en man med en systemkamera i högsta hugg upp och ställde sig och samtalade med kamraterna. Han var en pensionerad proffsfotograf som sympatiserade med mycket som sades, och ville sitt gamla yrke troget även få sig lite bilder på händelsen. Därefter tackade och bockade mannen och gick vidare till kyrkogården där hans mor låg begraven.
Oerhört många bilar passerade bron under dagen och av de bilister som reagerade var en överhängande majoritet positiva till aktiviteten. Tre systemlakejer dök till slut upp och försökte kaxigt påstå att det krävdes tillstånd för att opinionsbilda på bron, vilket motsattes av kamraterna. Efter lite kommunikation med högre instans släpptes attityden och det gick helt plötsligt utmärkt att genomföra en broaktion, beröm gavs till och med med anledning av genomförandet som nu var enligt konstens alla regler.
När deras bil lämnat platsen stod man kvar ett tag tills det blev dags att avrunda för denna gång, en lyckad dag med många positiva möten och en väldigt stor exponering för de boende i nästet.
Lördag den 2 november genomfördes en aktion i centrala Skellefteå för att sprida information om skandalerna kring det lokalt etablerade företaget Northvolt. Är man intresserad av att fördjupa sig mer i det kan en utförlig artikel om det läsas här och som också länkades via QR-kod i de flygblad som delades ut under dagen.
Man hade knappt hunnit lämna bilarna så var poliser redan på plats och ställde frågor inför döva öron. Man samlades sedan vid lunchtid på torget med en banderoll bärandes budskapet ”Bröd till arbetarna! Blod från politikerna!” flankerad av fanbärare med ett flertal flygbladsutdelare utspridda över torget. Polisen hade vid det här laget gett upp försöken att få svar på sina frågor och stod istället på behörigt avstånd under resterande tiden av aktionen med armarna i kors.
Man märkte snabbt att det var en viktig fråga bland kommunens invånare då väldigt många som tog flygblad stannade länge och diskuterade med motståndsmännen, och uttryckte sin uppgivenhet över företagets och lokalpolitikernas hantering av situationen.
Det kom även fram en rasfrämmande familj som verkade bestå av indier som höll med om motståndsmännens budskap och berättade om hur de blivit ditlurade av Northvolt, sedan blir båda föräldrarna av med jobben och mer eller mindre strandsatta i en kommun de inte ens själva vill bo i. Mötet slutade med att fadern glatt höll upp ett flygblad mot skyn och skanderade ”I want to be a part of this!”.
Indisk familj som blivit blåsta av Northvolt.
Efter en stund höll talaren ett anförande, som kraftigt briserade ur den medhavda förstärkaren genom torget och fick än mer nyfikna lokalbor att rikta sitt intresse mot motståndsmännen och deras budskap.
En lokal skelleftebo blev så imponerad av Motståndsrörelsens närvaro att han ivrigt gick fram och ville skaka hand med alla motståndsmän på plats.
När man hade stått på torget en lång stund och hunnit upprepa talet ett antal gånger för nya förbipasserande, haft många diskussioner och i princip gett bort alla medtagna flygblad, så packade man ihop och rörde sig vidare ur ett snöigt Skellefteå för att ha månadsmöte, äta en god middag tillsammans och ha samkväm kamraterna emellan, innan det var dags att ta avsked för denna gång.
I ett soligt Göteborg begav sig Motståndsrörelsen ut på gatan för att genomföra en offentlig flygbladsutdelning. Första stoppet för dagen var en korsning i centrala Göteborg där två fanbärare ställde upp sig i en fanborg och de övriga började dela ut flygblad till förbipasserande.
Det gick lugnt till och efter en längre stund med många samtal begav sig kamraterna vidare till Gustav Adolfs torg där fanbärarna ställde upp sig framför Gustav II Adolfs staty. Här dök statens blåklädda knektar upp, men de höll sig på behörigt avstånd och var bara tre stycken. Aktiviteten kunde därmed fortgå som vanligt då motståndsmännen var i överläge.
Efter en stund gick man tillbaka till den ursprungliga platsen och ställde upp sig på samma sätt, men det dröjde inte länge innan den första konfrontationen bröt ut när en kvinna försökte stjäla en motståndsmans flygbladsbunt och därför fick en lämplig och sparsam tillrättavisning.
Både statens knektar och motståndsmän sprang till platsen för att se vad som hände där även kvinnans ”man” började knuffa en motståndsman, innan även han fick en tillrättavisning, och polisen separerade de båda. När kvinnan höll på att resa sig upp började hon skrika om att hon var en mamma, varpå hon fick höra att man inte ska stjäla någon annans saker om man inte är redo att ta konsekvenserna av att tjuva oavsett om man är förälder eller ej.
När det hade blivit lugnare återgick aktivisterna till att fortsätta med flygbladsutdelningen med betydligt många fler poliser på plats – vilket även väckte nyfikenheten hos dem som gick förbi. Det uppstod några samtal innan dagens nästa konfrontation skulle ske, där en person som både såg ut som och luktade som en röding betedde sig illa. En aktivist tog tag i henne och ifrågasätta hennes beteende, varvid hon började skrika som en stucken gris om att hon vill anmäla motståndsmannen för grov misshandel. Vem som blivit misshandlad och hur verkar inte någon ha någon aning om.
Motståndsmännen blev sedan tagna åt sidan och ännu en dialog med polisen uppstod. Nu skulle motståndsmännen legitimeras och fotas då de var svartklädda och befann sig på platsen, men snutarna ville inte fotografera eller legitimera någon annan svartklädd som var på platsen. Polisen visste inte heller vem – om någon – var misstänkt för brott, de visste inte heller om vem som hade blivit fotograferad och legitimerad, utan gick runt och frågade om det.
Det slutade med att snuten kidnappade en kamrat och att övriga kunde gå fria att göra vad de ville, men förföljda av polis. Ett beslut togs att avsluta aktiviteten och åka vidare till en eftersamlingsplats för att därifrån fortsätta arbetet med att få kamraten frisläppt.
