Uppdaterad med film: Näste 1 snyggade till antivitt propagandakonstverk
I Stockholm, närmare bestämt området Björkhagen, har det en tid funnits så kallad konst på några brofundament. Ett av dessa verk avbildar en black power-näve.
Ett sådant budskap, konst eller ej, kan inte accepteras i det offentliga rummet, då det är fientligt mot vita och symboliserar att svarta främmande människor ska ha makten över ursprungsbefolkningen, i deras eget land.
Därför valde en grupp medlemmar att på kvällen 10 september ta sig till Björkhagen för att där kasta en hink med grön färg över näven och spraya Tyrrunan bredvid., som ett signum för vilka som nu sett till att boende slipper beskåda folkfientliga budskap i sitt närområde.
Potatisjakt och broaktion under Näste 2:s månadsmöte
Under lördagen den 6 september ägde månadsmötet rum för denna gång, ett tillfälle för medlemmar och aktivister att samlas, diskutera och stärka gemenskapen inom nästet. Mötet ägde rum i en trevlig och trivsam miljö, där deltagarna kunde diskutera aktuella frågor och framtida aktiviteter. Det var ett uppskattat tillfälle för alla att utbyta idéer och känna kamratskapen inom nästet.
Dagen inleddes med en lättare gemensam lunch innan själva mötet satte igång. Under dagen hade många nya medlemmar anslutit sig, vilket speglar det växande intresset för organisationen och efter den intensiva rekryteringsperioden under sommaren. De nya medlemmarna välkomnades och mötet sattes igång. Föregående aktiviteter utvärderades och en planering för framtiden låg på agendan.
Efter mötet begav sig några aktivister och medlemmar ut för att upplysa befolkningen om att Nordiska motståndsrörelsen kräver nordisk kvinnofrid. Kamraterna åkte iväg till en väl trafikerad väg för att där utföra en broaktion. Fanor vecklades ut tillsammans med banderollen och några gröna rökgranater. Aktionen bemöttes väl av flertalet bilister. Efter att aktionen pågått en tid så var det sedan dags för kamraterna att packa ihop och åka tillbaka till de andra för att förtära middag och vidare socialisering.
Medan broaktionen pågick tävlades det för fullt av övriga deltagare, både barn och vuxna. Trekampen hade potatistema och grenarna var potatisjakt, rulla potatis och potatislopp. Tävlingen var mycket uppskattad och bidrog till en trevlig atmosfär.
Nu var alla hungriga – såväl potatistävlare som aktivister, och det var dags för middag. Det serverades Borscht, en ukrainsk nationalrätt. Denna maträtt kom från en medlems familjerecept och var mycket uppskattad av samtliga. Efter maten var det dags för äppelpaj som efterrätt och därefter så följde utslagstävling mellan de två som gjort bäst ifrån sig på de tre ordinarie potatis-grenarna.
Utslagstävlingen gick ut på att gissa antal potatisar i en papperspåse. När vinnaren kunde koras var det dags för prisutdelning. Och vilket pris till denna tävling passar inte bättre än potatis? Således fick vinnaren potatispåsen från utslagstävlingen, en chipspåse och självklart en stor guldmedalj!
Efter att folk ätit sig mätta och hade socialiserat sig med nya och gamla kamrater var det dags att runda av dagen. Alla tackade för sig och åkte hem med önskan inom sig att nästa evenemang snart är här igen.
Redan på tunnelbanan in till stan möttes deltagarna av gillande nickningar från medpassagerare.
När gruppen stigit av, förflyttat sig genom Gamla stan, och mötts av mångas blickar, blev första anhalt Sveriges riksdag. Där ställdes det sedvanligt upp med banderoll och Tyrrunefana, samtidigt som andra började dela ut flygblad till förbipasserande.
Den första som fick ett flygblad och en längre pratstund var en så kallad Palestinaaktivist som kom fram för att prata. Vissa synpunkter delade man, varav en var synen på terrorstaten Israel, medan andra åsikter gick isär. Därpå följde flera diskussioner med turister från olika länder, som förutom att sympatisera med organisationens syn på invandring och globalism, även berättade hur situationen ser ut i deras hemländer.
Det dröjde som vanligt inte länge innan de blåklädda lakejerna dök upp och efterfrågade någon att tala med. Då nästet har en policy att inte tala med statens förlängda arm på grund av desammas repression mot politisk opposition, så lunkade en nu grinig konstapel iväg med outrättat ärende.
När aktiviteten fortlöpt närmare en timme började en konstapelina att fotografera deltagarna i den grundlagsskyddade oppositionsbildningen. Troligen inte helt bekväm med sin tilldelade uppgift, kände hon sig nödgad att gå fram till deltagarna för att förklara sin åsiktsregistrering med att fotona skulle användas för att skriva en anmälan om brott mot ordningslagen, då det enligt henne saknades ett ansökt tillstånd.
En kort stund senare förflyttade sig gruppen längs Drottninggatan till Sergels torg. Här ställdes det upp utanför Åhléns och flygbladsutdelningen tog ny fart. Även om utdelningen gick bra vid riksdagen, så var det än fler som tog emot bladen på denna plats, vilket inte var så konstigt då det var mycket turister i rörelse runt Gamla stan och riksdagen.
Många samtal och diskussioner fördes med folk som var positiva till Nordiska motståndsrörelsen och även med folk som uppenbart svalt systemets lögner om och den mediala bilden av organisationen. En del ur den senare kategorin fick sig troligen en tankeställare om denna bild är sann eller ej efter att ha samtalat med Motståndsrörelsens medlemmar och aktivister.
Precis när aktiviteten höll på att avslutas kom några yngre personer fram och frågade efter klistermärken, vilket de självklart fick. Detta tillsammans med lyckönskningar till organisationen från andra flanörer så blev det ett bra avslut på en lyckad dag i kampens tecken.
I den mån du dyker upp och är med i Telegramchatten där alla hänger nuförtiden kommer du få ta del av avsnittet au naturel, de som missar livesändningen kommer få ta del av ett eventuellt aningen omklippt avsnitt som vi publicerar senare under kvällen.
Efter att programmet sänts live tar det lite tid innan det går att höra igen på grund av bearbetning. Finns här ingen spelare ber vi dig att återkomma igen. Tack för din förståelse!
Mer än ord är en aktivistpodcast som drivs av aktivister i Nordiska motståndsrörelsen. Det som sägs i podden är inte alltid exakt vad organisationen står för, utan medlemmars egna tankar.
Lördagen den 6 september samlades aktivister och medlemmar i Skellefteå för att genomföra en aktion mot det hyperkapitalistiska Northvolt-fiaskot i kommunen.
Dagen började med att man delade upp sig och delade ut en stor mängd propaganda till boende i kommunen, och stoppade upp klistermärken med en QR-kod som leder till en artikel som förklarar vilket förödande fiasko Northvolt varit från start. Man passade även på att lappa bilar utanför matvarubutiker i kommunen.
Efter detta begav man sig till själva Northvolt-fabriken, där man spärrade av ingången och ställde upp sig med fanor och rökgranater, följt av att Andreas Holmvall höll ett brandtal om projektets förödande konsekvenser för folket.
Efter detta avrundades dagens aktiviteter och man begav sig hemåt, nöjda över ännu en lyckad aktion i Näste 6 regi!
Till alla de aktivister som kämpade sig igenom Motståndsrörelsens 24 timmar långa skogsmarsch.Fler bilder finnes här.Till alla de aktivister som kämpade sig igenom att bevittna hela Stockholm Prides tåg.Film finnes här.Till alla de aktivister som kämpat i många år för för att sätta svenskar först och judar sist – en paroll som förklaras här så du slipper bli kränkt och kissnödig i onödan.
När kalendern slagit om till ny månad summeras den föregående med en lättsam uppspaltning över det bästa som publicerats på Motståndsrörelsen.se enligt redaktionsmedarbetarna.
Månadsartikeln utgår alltid ifrån publiceringsdatum på Motståndsrörelsen.se och inte utifrån när aktionen som berörs i artikeln ägde rum. Alltså kan exempelvis en aktion som ägde rum i januari lyftas fram i månadsartikeln för februari.
I den mån du dyker upp och är med i Telegramchatten där alla hänger nuförtiden kommer du få ta del av avsnittet au naturel, de som missar livesändningen kommer få ta del av ett eventuellt aningen omklippt avsnitt som vi publicerar senare under kvällen.
Efter att programmet sänts live tar det lite tid innan det går att höra igen på grund av bearbetning. Finns här ingen spelare ber vi dig att återkomma igen. Tack för din förståelse!
Mer än ord är en aktivistpodcast som drivs av aktivister i Nordiska motståndsrörelsen. Det som sägs i podden är inte alltid exakt vad organisationen står för, utan medlemmars egna tankar.
Därefter gick man igenom organisationens juridiska situation och informerade om kommande aktiviteter. Mycket av höstens händelser är ännu inte planerade, men det finns ändå en del intressanta saker, både inom och utanför nästet, som står på agendan och som medlemmarna fick information om.
Mötet var nu avslutat och samtliga väntade på att kräftskivan skulle påbörjas. Innan allt var klart fick man istället möjlighet att kolla genom några saker som två kamrater tagit med.
En aktivist hade skrivit ut en mängd bilder från nästets aktiviteter under de senaste åren. Om man hittade sig själv på en bild, eller helt enkelt tyckte att en specifik bild var fin, fick man gärna ta med sig den hem. Som engagerad i Nordiska motståndsrörelsen deltar många i otroligt mycket aktivism, och därför kan det vara roligt att ha något fysiskt som påminner om allt man har gjort. Annars är det lätt att glömma bort mycket av det som hänt under årens lopp.
En annan medlem hade tagit med sig ett antal intressanta böcker, varav många kom från det gamla nationalsocialistiska Tyskland. Det var allt från tyska utgåvor av Min kamp till ungdomslitteratur, historieböcker och krigsmemoarer. Boksamlingen hade skapats av medlemmens far, som fått böckerna från äldre nationalsocialister från samma by som han själv. Vera Oredsson, som var på plats, kände igen flera av böckerna från sin ungdom och hade en del intressant att berätta om dem.
Kräftorna med tillbehör var nu serverade och mötets deltagare ställde sig i kö. Som tillbehör hade arrangörsgruppen ordnat med grillat, västerbottenpaj, ägghalvor, korv, köttbullar, bröd och olika sorters ost. Till efterrätt bjöds det på två olika blåbärspajer.
Efter många timmars möten och gemenskap hade arrangörsgruppen nu börjat städa undan efter festmåltiden. När lokalen var färdigstädad tackade många för sig, medan vissa andra fortsatte umgås på annat håll.
Efter att ha börjat som en nästintill molnfri och varm sensommardag hade vädret förändrats till en molntäckt himmel med starka vindbyar när sällskapet väl träffades intill en sandstrand i nästet. Tanken var att det skulle bli en heldag i solen som ett avslut på sommarledigheten, med diverse aktiviteter och samkväm. Klagomål på vädret hördes dock från somliga deltagare, medan andra inte verkade bry sig alls, då det trots blåsten ändå var varmt nog för att gå runt i shorts och t-shirt.
Då vissa gäster inte var på plats omedelbart utan behövde hämtas upp från tåg eller liknande, tröttnade till slut de otåliga barnen och rev fram ett kubbspel som medtagits. Det bestämdes av någon minderårig att lagen skulle delas upp i killarna mot tjejerna, varpå matchen kunde börja, till högljudda tjut och med ett högt tempo.
Den första matchen avklarades snabbt, vilket blev en krossande seger för killarna, varpå en ny omgång påbörjades. Denna skulle dock komma att dra ut på tiden så mycket att barnen tröttnade på alltsammans och gick och badade istället.
Även de vuxna passade på att bada, trots det blåsiga vädret, och temperaturen var troligtvis varmare i vattnet än vad det var på land.
Efter en tag i vattnet var det dags att fixa iordning maten för dagen, vilken skulle grillas. Ved och kol antändes för att så småningom utvecklas till en glödbädd, samtidigt som kamrater samtalade om allt möjligt, med nationell musik spelandes i bakgrunden.
När maten grillats färdigt och ätits upp blev det dags för männen att tävla i brottning på sandstranden. Det var både starkt varierande vikt och erfarenhet på deltagarna, men alla kämpade på tappert, och matcherna höll i sig i allt från 20 sekunder till fem minuter innan en vinnare kunde utropas.
Vid det här laget var man så gott som helt ensamma på stranden och tog tillfället i akt och brukade volleybollplanen som fanns tillgänglig. Även vissa av barnen ville vara med, och då bara någon enstaka av deltagarna hade spelat volleyboll förut så var det väldigt snabba poäng och byten mellan vem som fick serva. Några matcher senare avslutades även denna aktivitet, för att man slutligen skulle ge sig i kast med lite rugby.
Det gick hårt till, som alltid när Motståndsrörelsen spelar rugby, och det förekom en och annan mindre skada under kampen att göra mål och ta hem segern. När sista målet var gjort och matchen avslutad kom det av väderprognosen utlovade regnet, och sällskapet såg detta som ett tecken på att det var dags att bege sig hemåt.
Alla tillhörigheter packades ihop och togs med till bilarna, där man skiljdes åt för denna gång, stärkta av kamratskapen och redo för en höst med kamp!
I den mån du dyker upp och är med i Telegramchatten där alla hänger nuförtiden kommer du få ta del av avsnittet au naturel, de som missar livesändningen kommer få ta del av ett eventuellt aningen omklippt avsnitt som vi publicerar senare under kvällen.
Efter att programmet sänts live tar det lite tid innan det går att höra igen på grund av bearbetning. Finns här ingen spelare ber vi dig att återkomma igen. Tack för din förståelse!
Mer än ord är en aktivistpodcast som drivs av aktivister i Nordiska motståndsrörelsen. Det som sägs i podden är inte alltid exakt vad organisationen står för, utan medlemmars egna tankar.
Vandring upp för branten mot Skulegrottan.En svan anlände med soluppgången vid lägerplatsen på lördagsmorgonen lagom till att aktivisterna började vakna.En rejäl frukost för rejäla karlar.Ledaren informerar deltagarna om aktiviteten helgen i övrigt kommer bjuda på.De första stegen av en 24 timmar lång marsch.Ledaren delade aktivisternas prövningar och gick med under hela vandringen, i sann nationalsocialistisk anda.Slåttdalsskrevan passeras.Genomgång i tillverkning av fältbårar.Vandringen tar återigen vid mot nästa prövning.Sjukvårdsövning.Dags för repellering.När aktivisterna höll på att avrunda repelleringen var trossen upptagna med att värma upp middag till de hungriga vandrarna.När middagen var uppäten hade det hunnit bli rejält mörkt ute, varpå aktivisterna fick spänna på sig pannlampor för att fortsätta vandringen.Man fick passa på att vårda skavsår och blåsor de få stunder det var paus under vandringen fram mot småtimmarna.När de utmattade vandrarna anlände till slutpunkten på morgonen höll Fredrik Vejdeland en kortare genomgång av helgens aktiviteter, till synes väldigt oberörd av den mycket hårda vandringen.
Det har blivit den tiden på året, veckan, dygnet eller timmen igen. Att reflektera över vikten av att organisera sig i ett nationalsocialistiskt, eller åtminstone att göra nationellt motstånd mot de krafter som önskar det vita folkets undergång och då i synnerhet det vita nordiska folkets undergång.
Personligen har jag varit aktiv på olika vis inom det nationella motståndet i ungefär tre års tid. För mig personligen har det tagit rätt länge att få upp ögonen för de planer sionisterna har för oss vita människor – och ännu längre att börja motarbeta dessa planer. Ursäkter finns det gott om och jag har även trott mig ha mina egna. Men, som en man en gång sa till mig:
Den bästa tidpunkten för att börja göra motstånd är igår, men det är heller aldrig försent.
Otaliga är alltjämt orsakerna för att låta bli att organisera sig; man har familj, man har ett jobb, man har huslån och ockerräntor som följer därpå som måste betalas. På detta kan man svara att otaliga är även de människor som, trots att de haft så gott som ingenting, har offrat deras lilla allt för den nationella kampen. Många är de människor som mer eller mindre saknar möjlighet att försörja sig, som inte har råd att skaffa sig en ”egen” bostad, de som jagas av den antivita makten, de som hotas av att få sina ägodelar bortrövade vilken dag som helst. Men de fortsätter ändå, tack vare plikten de känner inför sitt folk. Det borde vara (och är) en ära att få stå i samma led som dessa starka män och kvinnor, och det borde vara något varje nordbo som fortfarande äger en ryggrad aspirerar till att göra.
Mina bröder, systrar, och vågar jag säga; kamrater? I denna ödets timme för vårt folk vill jag att ni kastar alla sådana tankar som ovan åt sidan. Jag vill att ni tänker på Norden. Tänk på Sverige, Norge Danmark, Finland, Island och skicka en tanke så långt bort som till Färöarna. Tänk på den oändliga skönhet som finns i vårt uråldriga, dyrköpta hörn av Europa. Våra hem. Hur vackra är inte fjordarna som skär in bland de höga bergen i Hordaland? Smålands rullande kullar? Danmarks mjuka gröna åkrar? Dalarnas rödvita stugor? De snötäckta fjällen i jättarnas hem Jotunheim? Jutlands salta kuster? Finlands tusen och åter tusen sjöar? Islands sagolika landskap och Österbottens vindpinade slätter?
Vem är det som ska ärva alla dessa ting? Dessa sagolika landskap vars värde inte ens kan börja att mätas i pengar? Är det vi eller är det de rasfrämlingar som nu importeras som ska äga landet? Hur ofattbart är det att vi en dag ska tillåta att det är folk som hellre hade trampat på öknens sand som ska besitta dessa magiska bygder? Vilken orättvisa av kosmiska proportioner det hade varit. Det är faktiskt svårt att hitta ord för att beskriva den. Detta land tillhör oss och där är ingen kompromiss möjlig!
Utan att gå in i detalj på min egen situation kan jag bara säga detta: Kan jag ansluta mig till Nordiska motståndsrörelsen, så kan i stort sett vem som helst ansluta sig. Du kanske tänker att du inte duger till nåt. Men, man kan alltid lära sig. Du tänker måhända att du bor för långt bort för att kunna åstadkomma någonting. Det finns inget slut på saker att ta tag i för den nationella kampen av idag – där mycket också är sådant som kan utföras långt bort ifrån. Det finns en uppgift för alla människor med ett friskt sinne. Som Oden den enögde sade i strof 133 i Den Höges Sång:
Ingen är så bra att han inte har någon brist, ej heller så dålig att han inte duger till något.
Den nordiska solen kommer för evigt lysa på den som är villig att offra sig för vårt folks och våra barns framtid. En större belöning kan man aldrig få. I oss lever Norden.
Framåt fredagskvällen samlades gruppen för att gå upp till Skulegrottan för att delge viss information om helgen samtidigt som deltagarna kunde se en storslagen vy med en regnbåge i bakgrunden.
Efter information gått ut åkte samtliga bilar i kolonn till en parkeringsplats där man lastade av all utrustning för att sedan gemensamt bege sig ned till den tilltänkta lägerplatsen. Uppstigning 06:30 för frukost och sedan uppställning för genomgång och avfärd, fick de reda på innan de bäddade ned sig.
Medan de tilltänkta deltagarna sov var arrangörerna uppe runt elden för att vakta under natten. På morgonen väcktes alla och deltagarna delades upp i grupper. Utrustning såsom radio, karta och diverse sjukvårdsartiklar delades ut.
Nordiska motståndsrörelsens ledare Fredrik Vejdeland tog till orda och meddelade att vid tidigare arrangemang tyckte en del att det var för mycket teori och han tänkte råda bot på detta genom att under den här helgen anordna en vandring på 24 timmar i sträck. Något som fick deltagarna att spontant utropa hurrarop, eftersom de varit ovetande om helgens aktiviteter tills nu.
Radiokommunikationsövning
Vid första etappen var grupperna åtskilda och hade som uppgift att sammanstråla vid en bestämd punkt uppe på berget med hjälp av radiokommunikation, för att slutligen gå ned från berget till en utsatt tid. Om de ankom för tidigt skulle de behöva fortsätta gå och om de kom försent då fick de mindre tid att äta.
Efter att deltagarna for iväg började arrangörerna packa ihop utrustning, hämta mat och vatten från bilarna, samt påbörjade utbildningar i hur man bygger sjukbårar och hur man sätter upp repelleringsutrustning. Grupperna synkroniserade sig tillräckligt bra för att komma tillbaka på utsatt tid och fick nu efter de första fem timmarna vila lite längre när de satte sig ned för att lyssna på Fredrik Vejdelands tal. Först efter talet fick de lov att äta en energirik gryta.
När resten av arrangörerna packade ihop presenterade en annan tre olika sjukbårar som de byggt upp till deltagarna.
Sjukvårdsövning
Alla gick sedan gemensamt till parkeringen med all utrustning och arrangörerna påbörjade arbetet med att förflytta bilarna samtidigt som vandringsdeltagarna fick jobbet att bära med sig bårarna. Efter ett tag blev de bortförda till en sidoväg för sjukvårdsutbildning, medan en av arrangörerna teg när anländande polis ställde frågor om vad som skedde.
Efter att polisen åkt iväg påbörjades en övning där man blandade in ett helhetsperspektiv av radiokommunikation, navigation och förflyttning av de fyra tilltänkta utvalda skadade personerna till utsatt position. Först efter att deltagarna kämpat i över 20 minuter med att bära bårarna i snabb gånghastigheten fick de lov att pusta ut. Efter det gjordes en kortare genomgång av vad som kunde förbättras och de saker de träffsäkert agerat på. Samtliga fick en liten matbelöning för det utförda arbetet.
Repelleringsutbildning
Deltagarna fick en ny position på kartan där slutmålet var ett högt berg. Väl uppe på berget möttes de av arrangörerna som släpat upp repelleringsutrustning bakvägen och satt upp den. Efter en kortare gemensam genomgång hur man skulle hantera utrustningen påbörjades repellering med packning, samtidigt som deltagarna blev påminda om de tidigare instruktionerna när det var deras tur.
Skymningen närmade sig och efter repelleringen gick grupperna gemensamt ned från berget för att ta sig till en parkeringsplats där arrangörerna fyllt på vattendunkarna med vatten och värmt upp den stora grytan. Medan vandringsdeltagarna satte sig ned för att lätta trycket på fötterna och sleva i sig maten påbörjade arrangörerna planeringen för en kortare bilfärd till en ny position. Väl uppsatta i bilarna kördes deltagarna i kolonn för att sedan bli avsläppta i en korsning mitt i natten.
Nattleken
Deltagarna fick i uppdrag att hitta en sidoväg rätt in i skogen men kartan stämde inte överens med verkligheten, vilket gjorde att arrangörerna fick vara påhittiga och hitta en ny position. Deltagarna gick vidare och togs in på en större väg och därefter fick de nya instruktioner. De skall ta sig till plats A genom att korsa en väg och anlända dit innan en viss tidpunkt, och de får absolut inte bli sedda för då hade de förlorat med straff som påföljd.
På vägen till plats A patrullerade tilltänkta slappa nattvakter från arrangörsgruppen den väg som deltagarna skulle tvingas korsa. De gick med lampa och pladdrade om diverse saker för att återspegla en viss typ av vakt. En av deltagarna meddelade att när han låg spänt i buskaget och hörde vakterna gå nära honom försvann tröttheten under den vanligtvis trötta vargtimmen. Deltagarna lyckades med sitt mål och fick nu information om att de skulle bege sig till en ny plats där arrangörerna värmt upp maten från natten till gryningen.
Sista berget
Glupskt åt deltagarna i sig maten och tog gärna fler portioner. Belöningen bestod av mindre ansvar och en möjlighet att lyssna på musik för första gången under vandringen. Sista positionen var högst upp på berget och gryning hade gått över till morgon. Ljuset gav ny energi och gruppen gick gemensamt upp till toppen av berget där ett gruppfoto togs på deltagarna allra högst upp.
Avslutet
Deltagarna kom ned från berget och snart såg de ett flertal bilar komma till dem för transport till en uppsamlingsplats, nu hade deltagarna på vandringen varit uppe i snart 26 timmar. Väl där sammankallades alla personer som varit med på aktiviteten och Fredrik Vejdeland valde att synnerligen lyfta upp de som klarat av strapatsen och tackade sedan övriga deltagare och arrangörsgruppen för ett väl utfört arrangemang.
I den mån du dyker upp och är med i Telegramchatten där alla hänger nuförtiden kommer du få ta del av avsnittet au naturel, de som missar livesändningen kommer få ta del av ett eventuellt aningen omklippt avsnitt som vi publicerar senare under kvällen.
Efter att programmet sänts live tar det lite tid innan det går att höra igen på grund av bearbetning. Finns här ingen spelare ber vi dig att återkomma igen. Tack för din förståelse!
Mer än ord är en aktivistpodcast som drivs av aktivister i Nordiska motståndsrörelsen. Det som sägs i podden är inte alltid exakt vad organisationen står för, utan medlemmars egna tankar.
