Hjälp till att betala utdömda böter med anledning av lättkränkta svenskhatare
Joakim Kannisto, fembarnsfar och mångårigt engagerad i Nordiska motståndsrörelsen, (och som nyligen intervjuades av influencern Hermes) dömdes nyligen för att ha gett en röding, som visat sig på styva linan, en lätt spark i baken. Rödingen sprang direkt till väktare för att gråta ut. I samma veva dömdes Joakim även för att i organisationens podcast Mer än ord ha skämtat om ett par poliser som varit hemma hos honom. Detta tyckte systemet var så pass allvarligt att Joakim nu tvingas betala 100 000 kronor i böter, skadestånd och rättegångskostnad till patetiska rödingar och systemlakejer.
Hjälp Joakim och visa solidaritet ekonomiskt genom att sätta in valfri summa till: Bankgiro.nr: 5052-5757 (Betalningsmottagare Kammarkollegiet) Referens-/OCR-nummer: 5501285025138
Alternativt swisha direkt till Joakim Kannisto på telefonnummer: 073-955 9708
När kalendern slagit om till ny månad summeras den föregående med en lättsam uppspaltning över det bästa som publicerats på Motståndsrörelsen.se enligt redaktionsmedarbetarna.
Månadsartikeln utgår alltid ifrån publiceringsdatum på Motståndsrörelsen.se och inte utifrån när aktionen som berörs i artikeln ägde rum. Alltså kan exempelvis en aktion som ägde rum i januari lyftas fram i månadsartikeln för februari.
Månadsmötet började relativt snabbt efter allas ankomst. Nästeschefen inledde med att hälsa en ny medlem välkommen. Därefter sammanställdes de större utomnästliga aktiviteter som ägt rum sedan man sågs senast. Sedan gick man igenom vilka aktiviteter som genomförts inom nästet under samma tidsperiod, både de små och de större.
Efteråt kom den mest spännande punkten på dagordningen, framtida aktiviteter. Man diskuterade när och var kommande aktiviteter skulle hållas, samt gjorde vissa spaningar på vad man skulle kunna genomföra framöver.
Propaganda delas ofta ut på möten till dem som behöver fylla på.
Efter den mer planerande delen av mötet diskuterades Fånghjälpen och vilka aktuella ärenden den hjälper eller kan komma att hjälpa till med framöver. Det fanns även ett litet försäljningsbord på plats där Fånghjälpen sålde kläder till förmån för kamrater som utsatts för systemets juridiska angrepp.
Antisemitisk grodvissla?
Därefter var det dags för middag, där arrangörsgruppen bjöd på korv stroganoff med flera sorters hembakat bröd. Till efterrätt serverades också hembakat, bland annat sockerkaka.
Avslutningsvis höll en aktivist ett föredrag om en resa han gjorde till Japan under förra året. Han berättade om vilka städer han och hans reskamrater besökte samt gav en kort historisk bakgrund till dessa. Det visades bilder på många av sevärdheterna han sett, tillsammans med intressant fakta om dem.
Föredraget tog även upp allmänna kulturella skillnader mellan Japan och Norden, samt mer specifik kuriosa om hur saker fungerar i Japan, sådant som kan vara roligt och intressant att veta. Föredraget var mycket uppskattat, och publiken bidrog med intressanta instick och nyfikna frågor som ledde till givande diskussioner.
Efter en trevlig dag i kamraters sällskap började arrangörsgruppen städa lokalen och ställa allt iordning. När allt var klart tackade man för sig och sa adjö tills nästa gång det var dags att ses.
Runt lunch intogs, i sedvanlig ordning, samma bro över Riksväg 73 som brukligt är när det gäller nästets broaktioner. Här ställdes det upp med Tyrrunefanan som stolt fladdrade i höstvinden och en banderoll med texten Stoppa förintelsen av vårt folk. Aktiviteten började som vanligt med tutningar när bilister fick syn på fanan, trots att banderollen ännu inte kommit på plats. Detta är ett gott tecken på att organisationens symbol är välkänd hos allmänheten.
En stund in på aktiviteten, kom en polisbil farandes med blåljusen påslagna i motsatt riktning. Att se polis på utryckning är inget lustigt i sig, men när bilen syntes svänga av på en närliggande avfart och strax därpå kom körandes på cykelbanan vilken leder upp till den bro där motståndsmännen stod, fortfarande med blåljus på som om det skett något allvarligt, fick det deltagarna att dra på smilbanden.
När polisbilen anlänt, stegade tre blåklädda lakejer ut ur bilen för att i rask takt gå fram och fråga efter ansvarig på plats. Istället för svar, fick de nöja sig med en överräckning av två papper, vilket numera är kutym i nästet. Det ena där det framgår att nästet inte talar med det system som aktivt, genom olika sätt förtrycker ett legitimt parti och dess medlemmar. Det andra hänvisar till de grundlagsskyddade rättigheter om fri opinionsbildning som gäller vid aktiviteter likt denna.
Efter att ha stått och begrundat dessa, kliat sig i huvudet och troligen ringt till sina överordnade om hur de nu skulle agera, så kom ytterligare en polisbil med påslagna sirener åkandes upp på bron. Motståndsmännen har förvisso varit med om detta förut, men idag var det inte lika många kamrater på plats som vanligt, vilket fick det hela att verka en aning underligt, då poliserna nu var fler än aktivisterna på bron.
Några minuter senare kom nu även polisfordon nummer tre, körandes på samma gångväg och upp på bron. Då det nu började närma sig ett tiotal poliser på plats, funderades det en hel del kring vad systemet hade på gång. Skulle de försöka sig på att gripa alla närvarande eller vad var egentligen i görningen? Till synes stod dock lakejerna bara där och slösade bort skattepengar på att stå och glo på dissidenter istället för att jaga bovar.
Det hann dock inte gå särskilt lång tid innan en fjärde bil, denna gång en hundpatrull syntes svänga in på cykelvägen. ”Nu jävlar smäller det nog snart”, tänkte motståndsmännen och började ställa in sig på batalj, men fortsatte trots detta aktiviteten som planerat – här ska inga snutar komma att ändra på organisationens planer. Men så helt plötsligt, utan att ha försökt sig på någon mer kontakt eller bytt ett enda ord till med deltagarna klev lakejerna in i sina bilar och som på given signal åkte de därifrån.
Kvar stod en skara, något förbryllade, men av hela spektaklet väldigt roade aktivister och fortsatte aktiviteten ett tag till innan det var dags att bryta för att fortsätta dagen på andra håll i nästet. Sällskapet rullade ihop fana och banderoll och fäste istället en enklare variant på broräcket.
Efter lite kaloripåfyllning och planering, där uppgifter fördelades ut och gruppen delades upp i två, åkte den ena till Huddinge där flygblad delades ut till cirka 500 stycken hushåll, medan den andra gruppen satte upp flera banderoller både i Stockholm och Solna.
Ännu en lyckad kampdag i Näste 1, där tusentals personer fått ta del av organisationens budskap. Bli en del i kampen för vårt folk, anslut dig även du!
I den mån du dyker upp och är med i Telegramchatten där alla hänger nuförtiden kommer du få ta del av avsnittet au naturel, de som missar livesändningen kommer få ta del av ett eventuellt aningen omklippt avsnitt som vi publicerar senare under kvällen.
Efter att programmet sänts live tar det lite tid innan det går att höra igen på grund av bearbetning. Finns här ingen spelare ber vi dig att återkomma igen. Tack för din förståelse!
Mer än ord är en aktivistpodcast som drivs av aktivister i Nordiska motståndsrörelsen. Det som sägs i podden är inte alltid exakt vad organisationen står för, utan medlemmars egna tankar.
Nordiska motståndsrörelsen är en civil och legal motståndsrörelse vars främsta utåtriktade verksamhet är att sprida fysisk propaganda till folket. Detta görs genom allt från flygbladsutdelning och affischering, till demonstrationer och andra mer spektakulära aktioner.
Mycket av vår propaganda är positiv och upplyftande för vår sak, men som motståndsrörelse använder vi också mer riktad och aggressiv propaganda mot våra fiender.
Positiv och upplyftande propaganda.
Vad menas med ”psykologisk krigföring”?
Om vi utgår från den kontexten skulle jag definiera ”psykologisk krigföring” som användningen av propaganda, desinformation, symbolik och andra metoder för att påverka politiska motståndares tankar, känslor och beteenden i syfte att uppnå politiska mål.
Man kan säga att det handlar om att konfrontera systemet och dess medlöpare utan att använda våld som ger ockupationsmakten juridisk möjlighet att utdöma långa fängelsestraff eller höga skadestånd. Det kan handla om att bryta ned fiendens moral, att skapa splittring eller få en politiskt oresonlig befolkning att acceptera något de annars inte skulle ha gjort.
En klassisk diskussionspunkt inom den nationella rörelsen är hur många nationalister uppfattar att antifascister enbart attackerar vanliga svenskar på order av sina globalistiska och kapitalistiska härskare. Samtidigt står de själva inte för någon egen politik och försöker inte heller bygga något som är vettigt för sina efterkommande.
Därav kanske någon mer konservativt sinnad ”nationalist” anser det ofint och fel att, med politiskt aggressiva metoder, punktmarkera specifika folkförrädiska element i olika försök till psykologisk krigföring. Detta tycker jag dock man med all bestämdhet bara ska vifta bort.
För det första kan ingen anklaga organisationen för att sakna ideologi, kultur eller struktur och därmed bara vara innehållslösa hatare. Vi har en idévärld och världsåskådning som många politiska grupperingar bara kan drömma om. De enda som kommer i närheten är den sionistiska maktelit som agerar som dessa idéfattiga politiska gruppers herre.
För det andra är Motståndsrörelsen en revolutionär kamporganisation som inte bara vill reformera det samhälle vi lever i, utan istället bygga helt nya institutioner och system. Då krävs det att man på något sätt faktiskt också attackerar den rådande staten, om än endast politiskt.
För det tredje är attackerna, förstörandet och undermineringen av en motståndares politiska verksamhet, legitima strategier som alla använder, inte minst den nuvarande världsordningen.
Vi har även det estetiska och ideologiska kapitalet samt fördomarna mot oss att bedrivande av psykologisk krigföring historiskt har fungerat bra och därför troligen kommer göra det även i framtiden. Tilläggas kan är att detta revolutionära beteende även är ett sätt att bryta censuren, som annars är nästintill förödande på ett sätt som många inte förstår.
Det är vidare viktigt att få vara kreativ och ha kul i en tid där mycket underhållning är digital, och samhällsutvecklingen är minst sagt deprimerande. För övrigt anser jag att vi faktiskt behöver ett produktivt sätt att stilla vårt naturliga hämndbegär. Har man bidragit och varit aktiv i förstörandet av några av de mest ariska nationerna i världen, borde man helt klart känna obehag och veta att man är hatad.
Vad resultatet av psykologisk krigföring avser har jag redan nämnt under artikelns första underrubrik. De övergripande målen kan emellertid utvecklas närmare:
Målsättningen är att undergräva motståndarens moraliska motståndskraft. Genom att systematiskt ifrågasätta och förminska motståndarens företrädare avser man att minska förtroendet för deras ledarskap och gradvis reducera deras vilja att delta i politiskt arbete.
Ett annat mål är att skapa informationskaos där desinformation gör det svårt för allmänheten att avgöra vad som är sant, vilket i sin tur kan framkalla misstro och förakt mot de som utsätts. Sammanfattningsvis riktar sig dessa insatser mot att urholka motståndarens legitimitet och mobiliseringsförmåga, snarare än att vinna debatt på sakliga grunder – något som i och för sig sällan är ett problem, men där det både är svårt att få antagonister att delta som att få spridning på budskapet, vilket sammanfaller med den sista punkten nedan.
Det sista målet är att försöka bryta den censur som Nordiska motståndsrörelsen utsätts för. När en rörelse som omfattas av medierestriktioner eller plattformsbegränsningar använder psykologiska metoder för att påverka opinionen, uppstår ofta ett informationsövertag om budskapen inte bemöts öppet i medierna.
Därför syftar sådana insatser inte bara till att urholka motståndarens legitimitet och mobiliseringsförmåga, utan också till att vinna narrativet genom att tvinga fram uppmärksamhet, även när innehållet är kontroversiellt eller kanske till viss del rent av falskt. För vår demokratiska motpart innebär detta en särskild utmaning: att snabbt och transparent bemöta desinformation och att återställa informationsbalansen utan att, i sig, oavsiktligt förstärka den ursprungliga kampanjens räckvidd.
Det säger sig självt: om en censurerad nationell gruppering endast belyser sin egen politik finns det liten omedelbar risk för fysiskt eller psykologiskt skadligt genomslag; budskapet kan då på ett smidigt sätt censureras. När samma nationella aktör istället använder strategier som konfrontation, koordinerad desinformation eller skapar informationskaos, förändras kalkylen, och då finns en konkret risk att deras agerande får oproportionerlig uppmärksamhet och effekt om det inte bemöts i lögnmedia.
Men vad händer då om vi skulle misslyckas med dessa framställda mål? Det mest troliga direkta misslyckandet, som jag ser det, är att de psykologiska angreppen på vår politiska fiende istället skulle få dem att ena sig och öka sin moral och förmåga.
Trots detta tror jag att situationen ändå skulle kunna vara strategiskt användbar. Nordiska motståndsrörelsen har redan mött hårt motstånd, och vår ideologi stod nära total undergång 1945 men är trots allt högst levande än idag.
Om systemets motståndare inleder ytterligare offentliga angrepp kan detta, om något, vara en möjlighet att återengagera medlemmar — särskilt sådana som blivit passiva över tid — öka mobiliseringen och rekrytera nya invandringskritiska nordbor som känner att de måste välja sida i en alltmer hetsig politisk miljö. Det skulle alltså ändå bli en vinst för oss.
Ett viktigt tankesätt är att alltid fortsätta kämpa även när fienden tar sina segrar. Uppdraget bör vara att göra det besvärligt för motståndaren att vinna; varje globalistisk seger ska vara en pyrrhusseger. Antingen söker du en öppning där du kan vinna ett slag och förhoppningsvis vända situationen, eller så ger du upp.
Näste 2 fortsätter aktivismen mot kulturmarxistiskt förfall
Under den gångna veckan har Näste 2 bedrivit omfattande aktivism i sitt näste, med syfte att uttrycka sin ståndpunkt och motverka samhällsförfallet. Denna insats har inkluderat affischering och uppsättning av klistermärken i omkring femton olika kommuner.
Samtidigt har aktivisterna fortsatt att fokusera på att visa motstånd mot Pride-spektaklet i Svenljunga och Tranemo med speciellt utvald propaganda för ändamålet.
Ett annat inslag i aktiviteten var att man återställde och ”förbättrade” marxistiska degenererade konstprojekt. En av de åtgärder som vidtogs var att en soffa, som hade blivit fördärvad med regnbågsfärger och subversiva budskap, nu återställdes till sitt ursprungliga skick.
Vidare markerades en muralmålning i Ulricehamn, som föreställde en scen som beskrevs som en orgie, vilket många i Ulricehamns kommuns ansåg vara obehagligt och direkt olämpligt. En kommentar på Ulricehamns Facebook-sida beskrev detta som ”det ser ut som en treåring som hittat mammas Kama Sutra-bok och försökt återskapa det på en vägg”. På samma plattform kommenterades det att ”det är tråkigt med klotter, men den blev i alla fall inte fulare”, vilket visar att aktionen fått positivt gensvar av kommuninvånarna.
Genom denna insats vill Näste 2 visa att det finns ett motstånd och att vi står för en annan världsbild.
Kulturmarxism och ”vänsterskräp” måste alltid bekämpas!
Bodens kommunalråd Claes Nordmark meddelade i mars att han tar en paus från all politik då han delgivits misstanke om ett ”allvarligt brott”. Det visade sig senare handla om försök till våldtäkt, som han åtalades för senare under våren. I samband med åtalet avsade han sig samtliga politiska uppdrag.
Medan åklagaren ville att Nordmark skulle dömas till fängelse för våldtäktsförsök valde Luleå tingsrätt att döma sossepampen för sexuellt övergrepp istället. Detta trots att domstolen konstaterade att Nordmark ”måste ha förstått att [kvinnan] inte deltog frivilligt och gärningen kan inte anses vara mindre allvarlig”.
Istället för fängelse blev det villkorlig dom och 120 timmar samhällstjänst för det tidigare kommunalrådet.
Trots domen får Nordmark en fallskärm av Boden kommun, ett så kallat omställningsstöd som uppgår till 1,3 miljoner kronor.
– Skadeståndet till brottsoffret är en tjugondel av vad Claes Nordmark nu får. Bodens kommunmedborgare ska dessutom betala för det här, berättade Moderaternas gruppledare i Boden, Tobias Sundberg (M), till DN.
Nordmark blev Bodens kommunalråd 2018. Samma år ställde Nordiska motståndsrörelsen upp i Bodens kommunalval och har då vittnat om hur samtliga partier betedde sig korrekt mot organisationens valarbetare, förutom de från Socialdemokraterna. I samband med valrörelsen sa Nordmark att Sverige borde följa Finlands exempel och förbjuda Nordiska motståndsrörelsen.
– Jag blev faktiskt stolt. Jag är både finsk och svensk medborgare och jag tycker att det här beslutet är helt riktigt. Det handlar om en organisation som vill störta demokratin och som vi måste ta på allvar, sa Claes Nordmark då till SVT Norrbotten.
Sent på kvällen söndag den 26 oktober begav sig delar av Näste 6 ut på Bodens gator för att sätta upp affischer i stadens centrala delar, med fokus på stadshuset.
Affischerna, vilka pryds av budskapet ”Sossarna våldtar Boden!”, en bild på Claes Nordmark och QR-länk till Motståndsrörelsens hemsida limmades upp i rask takt av motståndsmännen runt stadshuset och närområdet, och lär bli en nyttig påminnelse för kommunarbetarna och bodensarna som passerar förbi det på morgonkvisten, om hur man förvaltar kommuninvånarnas skattepengar och förtroende.
I den mån du dyker upp och är med i Telegramchatten där alla hänger nuförtiden kommer du få ta del av avsnittet au naturel, de som missar livesändningen kommer få ta del av ett eventuellt aningen omklippt avsnitt som vi publicerar senare under kvällen.
Efter att programmet sänts live tar det lite tid innan det går att höra igen på grund av bearbetning. Finns här ingen spelare ber vi dig att återkomma igen. Tack för din förståelse!
Mer än ord är en aktivistpodcast som drivs av aktivister i Nordiska motståndsrörelsen. Det som sägs i podden är inte alltid exakt vad organisationen står för, utan medlemmars egna tankar.
Motståndsrörelsen hängde docka föreställande Benjamin Netanyahu i centrala Jönköping
Under lördagen samlades medlemmar från Nordiska motståndsrörelsen i centrala Jönköping och ställde upp dagens aktion på Hoppets torg vid stadens stora gågata.
Lönehelgen gjorde att det ständigt var människor i rörelse och omgående började människor förvånat se att Israels premiärminister Benjamin Netanyahu symboliskt hade hängts i en galge.
Bredvid honom var den före detta israeliska försvarsministern Yoav Gallant i en bur som skulle symbolisera en fängelsecell.
Tillsammans med dessa föremål delades det ut flygblad på temat.
Vi frågade personer på gatan vilket straff dessa förtjänar om det skulle finnas någon rättvisa i världen och de skulle dömas för krigsbrott.
En ville att de inte skulle straffas överhuvudtaget. En annan person påstod sig känna en sådan stark kärlek till både det judiska folket och till palestinierna att denne inte kunde yttra sig i frågan. En tredje blev kraftigt upprörd när han gick arm i arm med sin flickvän och började spotta upprepade gånger mot flygbladsutdelaren. Problemet för honom var den minimala kraft han kunde åstadkomma när han spottade, vilket gjorde att spottet patetiskt nog hamnade i hans flickväns hår istället och tur var kanske det för honom.
Den absoluta majoriteten av människor i Jönköping denna dag hoppades dock att de skulle straffas. Många tyckte dock att hängning var för lindrigt och för snabbt.
Ett livstids fängelsestraff var ett grymmare öde än hängning menade en man. Samma tankar uttryckte en annan person, men livstidsstraffet skulle paras ihop med plågsamma metoder som återkommande piskning och andra former av kroppsbestraffning.
Några unga män gick förtjust fram och fotade Benjamin Netanyahu och sa uttryckligen samtidigt som han pekade att han ”förtjänar Hitler”.
Aktiviteten var lite inkognito, inga jackor eller fanor med våra symboler, men det stod på flygbladen vilka vi var, men ingen tog illa upp för det.
Att frågan ställdes måste nog anses som mogen och helt normal hos alla typer av människor. För alla typer av vita, bruna, svarta och gula, samt kvinnor och män, uttryckte förhoppning av att deras metod av straff mot Netanyahu och Gallant skulle verkställas.
Efter ungefär en och en halv timme på plats avslutades aktiviteten. Då hade hundratals människor tagit del av aktiviteten.
När man gick med galgen och buren till bilarna fick en grupp blonda människor i varierande ålder syn på medlemmarna, varpå de bröt ut i stor glädje och gjorde tummen upp.
Medlemmarna packade sedan ihop i lugn och ro och åkte iväg för att köpa lite fika som man sedan åt hos en kamrat. Kamraterna diskuterade och återberättade vad folket sagt när de fått tala från hjärtat, för de som inte deltagit.
Fä dör, fränder dö, även själv skiljes du hädan, men ett vet jag, som aldrig dör, domen över död man.
-Ur Havamál nr 77
Så talade Odens visdom. Orden är inte till för att trösta, utan för att väcka. De skär genom tidens dimma, genom människors bekvämlighet och rädsla. Vi ska alla dö. Vi kan inte undfly det. Men vi behöver inte dö tomma. Vi kan välja att stå, att handla, att lämna något som inte kan raderas av tidens obarmhärtiga flod.
Den som lever för sig själv dör två gånger: först när kroppen slocknar, sedan när hans namn glöms. Är det detta du vill? Att ditt liv ska vara en viskning i mörkret, snabbt bortglömt, likgiltigt? Eller vill du brinna som en eld som tänder andra, som ekar genom generationer?
Eftermälet är allt
Vi är här bara för en kort stund. Vårt kött och blod är temporärt. Vår styrka kan brytas. Men det vi lämnar efter oss kan leva för evigt. Det är eftermälet som skiljer mannen från fegisen, hjälten från skuggan. “Att glömmas är den sista döden; att leva kvar i minnet är odödlighetens gåva”
För vikingarna var eftermälet det viktigaste, så varför anser inte du att ditt är det viktigaste?
Få förstår detta idag. De söker trygghet, bekvämlighet, små nöjen, och kallar det liv. De lever som skuggor, och de dör som skuggor. De lämnar ingenting. Men vi som kan se, vi som vet, vi vet att det finns något större. Att offra sig själv, att stå rak, att kämpa mot odds som skrämmer andra – det är vägen till odödlighet.
Feghetens förakt
Feghet är föraktlig. Bekvämlighet är dödens slöja. De som gömmer sig bakom rädsla och lättja är redan döda, även innan kroppen lämnar jordens famn. Historien minns dem inte. Deras namn är förlorade, deras handlingar är intet.
Vi är efterkommande av folk som byggde, kämpade, dog och blev ihågkomna. Våra förfäder stod i stormen, slog tillbaka, gav allt. Om du väljer feghet, väljer du glömska. Om du väljer bekvämlighet, slösar du bort din kraft och din rätt att kallas människa.
Våga stå. Våga tala. Våga handla. Våga dö för något större. Låt inte ditt namn falla i skymundan. Låt inte ditt blod och din styrka gå förlorad i tidens flod.
Modet är din rättighet, eftermälet din belöning
Den som offrar sig lever vidare. Den som lever för andra, för större mål, för ära och heder, han går aldrig helt bort. Hans namn bärs i minnet, hans handlingar blir berättelser, hans mod blir ljus för de som kommer efter.
“Den som vinner ära bland män, han vinner evig glädje”. Evig glädje är inte rikedom eller makt. Evig glädje är vetskapen om att man levt fullt, att man inte slösat bort sin tid på det obetydliga, att man gjort något som andra kan se, känna och minnas.
Stå upp! Ta din plats bland dem som skriver historien! Offra, kämpa, lev med heder! Ditt eftermäle väntar – men bara om du vågar.
Världens tystnad belönar inte fega
De som lever för bekvämlighet, som gömmer sig i rädsla, som låter andra bära bördorna, de dör först som människor och sedan som namn. Vi är skapta för mod, för ära, för att lämna spår. Våga stå. Våga tala. Våga dö. Låt inte världen bestämma vem du är. Låt inte tiden sudda ut dig. Ditt blod, din vilja, din handling – dessa ska leva vidare.
En förmultnande grav lämpad för fegisar som aldrig tog till handling.
Kalla dig levande eller glömd
Fråga dig själv: Vem vill du vara? Den som dör i glömska, utan spår, eller den som lever i eftermälet, vars namn blir en eld som tänder andra?
Stå upp. Handla. Offra. Lev för något större än dig själv. Den som vågar, dör aldrig riktigt. Den som dör med heder, lever för evigt.
Världen belönar inte de svaga. Historien minns inte de bekväma. Men den som står rak, den som vågar brinna, han blir odödlig.
Rättegång om maskeringsförbud och offentlig aktivitet i centrala Västerås
I ett löjligt försök att straffa organisationens medlemmar var flertalet personer kallade till rättegång för två icke-brott som inträffade i staden vid en tidigare offentlig aktivitet. Åtalspunkterna gällde ”brott mot lagen om förbud mot maskering i vissa fall”, samt ”brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor”. Samtliga närvarande kunde som allvarligast vänta sig några dagsböter i händelse av en fällande dom, men systemet var så angeläget om att få kamraterna dömda att det garanterat hade lagts sexsiffriga belopp på allt från förundersökning, förhör, hembesök, rättegång med mera.
Vissa kamrater var polisen så intresserade av att förhöra under utredningen att de dök upp med dragna vapen och bankade på dörren, trots att det enligt de själva enbart var en ringa förseelse likt en fortkörningsbot. Andra fick falska ”husrannsakningar” bara för att polisen skulle kunna lura sig in och tvinga till sig godkännanden av delgivning. Huruvida detta är praxis för hur polisen jobbar i lindriga bötesbrott i övrigt låter vi vara osagt.
Själva rättegången var lika politisk som tidigare som riktats mot organisationens medlemmar; något som inträffar var och varannan dag var nu att klassa som ett lagbrott just för att det var ”nazisterna” som stod bakom det. En politisk motdemonstration försökte åklagaren vinkla till någonting fruktansvärt som störde de stackars sossarna under deras tillståndsgivna sammankomst, men det faktum att mötet fortgick utan några som helst avbrott spelade ingen roll. Till råga på allt lades även åtalet ned angående störande av allmän sammankomst, men trots detta skulle det ändå slösas enorma summor pengar på denna teater.
Höjdpunkten från charaden var att varken åklagaren eller poliserna som vittnade hade någon som helst koll på vad skillnaden mellan en bengalisk eld och en rökgranat var, de var bara överens om att det var farligt och störande. Det faktum att polisen i ett tidigare fall återlämnat exakt samma typ av pyroteknik till en av kamraterna och därmed visat att denna vara varken var brandfarlig eller explosiv, förstod rätten förhoppningsvis efter att advokaten påpekat detta grundligt.
Bortsett från att samtliga åtalade nekade till att några brott hade begåtts och man gav sin syn på saken bestod dagens agenda mest av åklagarens bevisning, som innefattade att visa upp snuttar från filmklipp där hon påpekade att människorna på videon var de åtalade i salen. Några direkta bevis för att det som skett skulle ha klassats som brottsligt lades aldrig fram.
Då den första delen gick så pass fort togs det en över två timmar lång lunchrast i väntan på att vittnena skulle dyka upp vid den avsatta tiden. Kamraterna passade på att använda tiden till att äta, posera för foton och samtala om fallet.
När allt började igen dök det första vittnet upp via videolänk, vilken var en nyutexaminerad kvinna som glömt bort det mesta från händelsen, men försökte i alla fall vara ärlig i sitt vittnesmål. Åklagaren gjorde dock sitt bästa för att lägga orden i munnen på henne för att styrka sitt fall.
Därefter kom polisen som var yttre befäl under händelsen ifråga in i salen, och man märkte direkt att hon hade varit med om dessa saker tidigare då hon uppenbart hade övat in allt hon skulle säga under lång tid innan. Det rörde sig om något som hände för ett och ett halvt år sedan, men hon kom ihåg varje liten detalj, inklusive alla gatunamn, som om det hänt för bara en liten stund sedan. Hon kunde dock inte Sveriges rikes lag särskilt bra, då hon påstod saker som direkt gick emot lagboken som hon uppgav sig följa, och detta var något som advokaten och kamraterna tryckte på.
Vid slutpläderingen fortsatte åklagaren bara på samma spår, där vikten låg på polisernas vittnesmål huruvida någon hade ”störts” av aktiviteten eller ej, dessa störda sossar lyste dock med sin frånvaro. Advokaten å andra sidan tog upp väldigt precisa argument som slog hål på hela åtalet och ansåg att det inte fanns lagrum för att något av åtalen skulle gillas alls och samtliga åtalade borde frias. Detsamma påpekades av kamraterna, men i andra ordalag. Huruvida rätten tar sitt förnuft till fånga, eller låter sina politiska åsikter avgöra frågan återstår att se.
Dom faller den 5 november, 2025.
När man äntligen släppts ut från den otroligt tråkiga politiska rättegången tog man fram banderoll och fanor och begav sig in till centrala Västerås för en offentlig flygbladsutdelning, som en spottloska i ansiktet på systemet som försöker tysta sina meningsmotståndare. Efter att först ha tänkt ställa sig på just den platsen där sossarna höll sitt tal ändrade man sig när man närmade sig och såg att det var en kulturskola till vardags, kanske inte den mest trafikerade platsen, eller för den delen den bästa rekryteringsbasen.
Man begav sig istället till Sigmatorget, där man ställde upp med en banderoll flankerad av två fanor, och började dela flygblad till förbipasserande. Givetvis var det inte en lika stor trafik av människor här under en vardagseftermiddag som det hade varit en varm helgdag, men symboliken var ändå det viktigaste denna dag.
Otroligt nog dök det aldrig upp några poliser denna dag, kanske då det inte fanns några politiker att skydda från misshagliga åsikter, och man begav sig till slut tillbaka till bilarna där man skiljdes åt för denna gång. Oavsett om kamraterna döms eller frias kommer dock inte detta avskräcka någon från att fortsätta kämpa för vårt folks överlevnad!
Hermes är en amerikansk influerare med närmare 50000 prenumeranter på Youtube, som åker runt i världen och rapporterar om olika saker ur ett nationellt perspektiv.
Klippet som kom upp igår där han intervjuar två medlemmar från Nordiska motståndsrörelsen under en kvällspromenad genom centrala Stockholm fick nästan 20000 visningar under sina första 24 timmar. Klippet har under samma tidsperiod också över tusen tummar upp och hundratals sympatiska kommentarer.
I klippet får medlemmarna prata fritt om Motståndsrörelsen och den nationalsocialistiska kampen, men också om bland annat massinvandringen och dess konsekvenser, samt om den allmänna politiska situationen i Sverige.
I den mån du dyker upp och är med i Telegramchatten där alla hänger nuförtiden kommer du få ta del av avsnittet au naturel, de som missar livesändningen kommer få ta del av ett eventuellt aningen omklippt avsnitt som vi publicerar senare under kvällen.
Efter att programmet sänts live tar det lite tid innan det går att höra igen på grund av bearbetning. Finns här ingen spelare ber vi dig att återkomma igen. Tack för din förståelse!
Mer än ord är en aktivistpodcast som drivs av aktivister i Nordiska motståndsrörelsen. Det som sägs i podden är inte alltid exakt vad organisationen står för, utan medlemmars egna tankar.
Motståndsrörelsen bedrev aktivism under Pride-veckan i Svenljunga och Tranemo
På torsdagskvällen genomförde medlemmar från Näste 2 en aktiv protest i Svenljunga och Tranemo, där man satte upp ett stort antal affischer och klistermärken för att uttrycka sitt motstånd mot Pride-veckans värderingar. Aktionerna var riktade mot flera platser i regionen, med särskilt fokus på biblioteket i Tranemo och Queer Café i Svenljunga, samt ett par gymnasieskolor.
Biblioteket i Tranemo har köpt in showen Bland Drakar & Dragqueens där män i kvinnokläder finner tillfredsställelse i att hålla sagostunder för små barn.
Det är inte första gången som Näste 2 genomför liknande aktioner i regionen, och detta väcker ofta positiva och starka reaktioner från olika delar av regionen och kommer förhoppningsvis också göra det denna gång.
