Nordendagarna 2026 – en personlig betraktelse
Jag kommer knappt ihåg när jag var i Skåne sist, det måste ha varit när jag var på genomresa till Danmark. Bara det gjorde den långa resan ner lite roligare. Det kanske låter töntigt att säga, men varje nordiskt landskap har ändå sin egenhet och särskilda skönhet – på samma sätt som de olika delarna av samma landskap har det.
Årets Nordendagarna genomfördes i norra Skåne, vilket vissa som följt mediarapporteringen kanske har märkt. Det påminde mycket om hemma, men med alldeles för mycket lövträd, ett kännetecken för södra Sverige.

Det som resonerade mest med mig från Fredrik Vejdelands öppningsanförande var den historiska kontinuiteten i det hela. Han berättade om hur Nordendagarna har funnits sedan 2014, att det tidigare hette Vikingakampen och att Nordendagarna som koncept funnits sedan tidigt 00-tal.
Jag har själv minnen från när jag såg artiklar om diverse upplagor av Vikingakampen i organisationens gamla partitidning Nationellt Motstånd samt på nätet.
Det går oftast inte en lång stund innan man ännu en gång förvånas över Motståndsrörelsens ihärdighet och långsiktiga arbete. Vad är det egentligen som gör att alla andra nationella organisationer har dukat under medan vi kvarstår?
I Vejdelands senare anförande sade han också många vettiga saker som jag hoppas att folk tog till sig. Det jag främst tog till mig var resonemangen kring vårt valdeltagande. Här tycker jag att det har varit oförtjänt mycket gnäll om att vi skulle vara oseriösa med vårt valdeltagande för att vi inte ”tror” på parlamentarism och liknande.
Att man på något sätt måste tro på och känslomässigt hänge sig åt ett parlamentariskt system som styrs av våra fiender, där troligen runt 20-30 % av de röstberättigade är icke-vita, är för mig absurt.
En del kanske undrar varför Nordiska motståndsrörelsen ställer upp i val. Förkastar vi inte den parlamentariska demokratin i dag? Jo, det gör vi.
Men, vi använder oss av alla medel som finns för att avancera framåt. Ett annat vapen som finns i våra fienders händer är ju sociala medier-plattformarna, men det är nog ingen som ifrågasätter att vi använder även detta verktyg när vi kan.
Fredrik Vejdeland

Förutom Nordiska motståndsrörelsens ledare talade även Justin Barrett. Jag träffade honom på konferensen European Unity och uppskattar alltid hans tal. Han är väldigt radikal och kompromisslös, och med en tydlig antisemitisk ton lämnar han få saker till tolkning.
Det jag särskilt tog till mig från hans anförande var den känga han gav dem som förespråkar konservatism och restriktiv estetik – något som resonerar till 100 % med Motståndsrörelsens värdegrund.
Även poängen om att fienden verkligen vill oss illa var nyttig för folk att höra. Bara för att den ockupationsledda undergången går långsamt och du har kvar dina bekvämligheter, betyder det inte att folkutbytet och degenerationen inte fortsätter i oförminskad takt.
När vi vinner, glöm inte att de här människorna vill att du ska vara ruinerad, död, att dina barn ska bli våldtagna och hjärntvättade, och de tycker att det är roligt.
Sam Hyde
Barrett har en fascinerande och hemsk historia av undergrävande verksamhet inom sin egen organisation från den inre konservativa fienden, med den yttre fiendens finansiering och stöd. Det gör att man verkligen lyssnar när han talar om dessa saker. Det ultimata förräderiet mot saken är dess minst radikala benämning.

Nu blev det mycket resonerande kring talen, men avslutningsvis vill jag också säga att det var väldigt trevligt med den sociala aspekten, tävlingarna och såklart maten. Det blev mycket vakttjänst för min del, men jag fick trots det uppleva alla de saker som gör Nordendagarna till vad det är: ett evenemang för alla vita barn, kvinnor och män.

Röster kan leda oss i rätt riktning, ja, men du måste göra mer än att bara rösta. Du måste organisera dig i kampen!
Fredrik Vejdeland









































































