Nordiska motståndsrörelsen närvarade under Salemmanifestationen
25 år har gått sedan det vedervärdiga mordet på den tonårige nationalisten Daniel Wretström, begånget av rasfrämlingar, indirekt påhejade av svenskfientlig massmedia och etablissemanget i stort.
Tyvärr så har inte samhället eller det svenskfientliga våldet stoppats eller ens bekämpats av systemet sedan Daniels tragiska bortgång, istället har det snarare eskalerat och slagit alla tidigare rekord under de 25 år Daniel legat under jord. Därför var det en självklarhet för Nordiska motståndsrörelsen att gå man ur huse med facklor i hand för att visa att vi aldrig kommer att glömma eller förlåta det sjuka system som är orsaken till all den ondska som drabbat Daniel och otaliga andra svenskar både före och efter honom.
Kl. 16.00 den 6 december samlades allsköns nationella på Rönninge pendeltågstation med medhavda facklor, blomsterbuketter, gravljus och rosor i väntan på avmarsch mot mordplatsen. Utöver medlemmar från Nordiska motståndsrörelsen deltog bl.a. medlemmar från Aktivklubb, Hammerskins, Blood & Honour, Alternativ för Sverige och många andra, som skall ha en eloge för att de agerade föredömligt och gick sida vid sida med varandra, gammalt groll och åsiktsskillnader till trots.
Polisnärvaron var hög, och det sjunkande skeppet som är AFA hade varit tvungen att beställa in bussar från andra länder för att försöka dra ihop motdemonstranter mot minnesstunden. Detta misslyckades dock totalt. De så kallade motdemonstranterna hölls på märkbart avstånd då inte ens de ljusaste flickrösternas gälla beklagan lyckades skära sig genom den kyliga kvällsluften till fackeltåget.
När marschen slutligen drog igång kunde det göras med den värdighet tillställningen förtjänade. Det enorma fackeltåget rörde sig långsamt fram genom Salem likt en till synes ändlös flammande orm, lett av trumslagare, kransbärare och banderoll. Trots att massmedia hetsat så mycket som möjligt inför manifestationen, där de gick så långt som att trakassera Daniels mor, var det väldigt många nyfikna boende i Salem som begav sig ut för att bevittna fackeltåget. När man närmade sig mordplatsen var det t.o.m. någon lokal förmåga som hade öppnat sina fönster och spelade låten Daniel Wretströms eftermäle av Svensk ungdom, i stöd för manifestationen. Under marschens gång var det ett flertal personer som anslöt sig till tåget, allt eftersom det rörde sig igenom kommunen.
När tåget närmade sig mordplatsen tystnade trumslagen och man möttes av en scen och ett altare, placerat på den exakta platsen han tog sina sista andetag, med Daniels porträtt placerat under en algizruna. En efter en gick de flera hundratals deltagarna på led i tystnad och vördnadsfullt placerade blommor, ljus och kransar vid altaret.
Sedan intog Gustav Blomberg från Aktivklubb scenen i rollen som konferencier och höll ett kortare anförande, innan han lämnade ordet åt kvällens första talare som belyste hur vårt korrupta system försöker vända att vi uppmärksammar Daniel Wretström och det vidriga mordet på honom, till något extremt och hemskt. Hur de beskriver oss nedsättande som nazister och högerextremister, vilket är epitet vi ska vara stolta över att tillskrivas.
Näste talare var Lukas Lindgren, som beskrev hur Daniel Wretström och hans öde påverkat honom, som är en yngre förmåga som inte var med på tiden det skedde, men som formats av berättelser från andra nationella om Daniels öde. Talet blev eldigare och mer energifullt ju längre det pågick, och kulminerade i ett brandtal om Daniel Wretström och hans öde som eviga påminnelser om att vi aldrig får ge upp kampen, oavsett om det tar hundratals år, och att tiden för att kämpa är nu och inget man kan kosta på sig att vänta på. Detta var ett uppskattat tal, som bringande kraftiga reaktioner från åhörarna och otaliga hyllningsrop.
Siste talare var Nordiska motståndsrörelsens ledare Fredrik Vejdeland, som gav ett mycket känslosamt tal, där han beskrev Daniel Wretström som en martyr, vilket systemet aldrig kan ta ifrån oss, hur mycket de än försöker. Han belyste även hur mycket resurser och vilka smutsiga metoder systemet använde för att försöka kväsa reaktionerna på mordet, och hur många fler som offrats på mångkulturens altare för deras omänskliga agenda. Han gjorde även en viktig poäng av att belysa människan, tonåringen Daniel Wretström, och talade om drömmar, passioner och framtidsplaner Daniel hade innan han plötsligt blev berövad på sitt liv av psykopatiska undermänniskor, vilket nog inte lämnade någon oberörd.
Avslutningsvis utlyste Gustav Blomberg en tyst minut, där alla deltagare sänkte sina huvuden i tystnad, och lät anledningen till manifestationens tyngd sjunka in i deras medvetanden, där alla fick tid att begrunda och kanske försöka sätta sig in i den dödsångest och helvete Daniel upplevde just på denna plats, när han drog sina sista andetag omgiven av hånflinande rasfrämlingar, i ett samhälle som övergett honom.
Nordiska motståndsrörelsen kommer aldrig glömma, och aldrig förlåta mordet på Daniel Wretström och otaliga andra svenskar.
Daniel Wretström – Närvarande!
