1. Motståndsrörelsen - Sedan 1997

Nordiska motståndsrörelsen .se

  • Genom att besöka vår webbsida godkänner du delar av vår Datapolicy
  • Ja, det är ok
  • Nej, jag godkänner inte den
  • Jag vill läsa mer
  • Jag bryr mig inte (Ja)
Det är lätt att känna sig modfälld många gånger i kampen, speciellt för människor som har som uppgift att ständigt hålla sig uppdaterade på nyhetsflödet för att kunna skriva nyhetsartiklar, podda om det senaste som hänt, eller försöka framföra rationella argument på sociala medier angående det som händer. Detsamma gäller folkkamrater som insett roten till alla problem, men ännu inte börjat försöka göra något åt saken. Ständigt matas vi med historier om hur rasfrämlingar förstör, både vårt land och vårt folk, den sexuella degenereringen som bara blir värre och värre med kastrering av barn som det slutgiltiga resultatet, det ständiga utsugandet av folket från politiker, storföretag och banker. Demoraliseringen kommer från alla håll samtidigt och dess uppgift är att göra dig passiv, att du ska bli så överväldigad av all skit som händer runt omkring dig och i världen i stort. När man bara fokuserar på det negativa i världen är det lätt att bara vilja stänga av alla känslor man har, då m
Artiklar Bild Ideologi & politik Media Nationalsocialism
Man valde att inta position vid en bro som går över E18 i Västerås. Det var en behaglig vårkväll och det var en hel del trafik när kamraterna vecklade ut både fanor och banderoll. Omgående efter att aktiviteten påbörjats började man höra uppmuntrande tutningar, man såg ett par ungdomar som hängde ut från de öppna bilfönstren och hälsade, man kunde urskilja flera stiliga högerarmar som vinklades olagligt perfekt, samt tummar upp. Det dröjde inte många minuter innan man började se de första polisbilarna svänga av från E18. Snart stod en liten uppsättning konstaplar runt kamraterna. Kanske hade de inga mord att lösa, inga våldtäkter att stoppa och inga gängkriminella att ta in till stationen? Hur som haver valde de att stanna till just här och just då. I och med polisens närvaro vågade sig en skeptisk rasfrämling fram. Han försökte ivrigt leta reaktioner från kamraterna, men fick istället sakliga svar och blev förhoppningsvis lite klokare, när han blev informerad om varför ha
Aktivism Broaktion Tommie Lindh Västerås
3 mars 2021 gick rasfrämlingen Tamim Sultani på Vetlandas gator med en kniv i sin ficka. Sultani gick in på Vetlandas resecentrum där han i 16 minuter fick knivhugga sju oskyldiga svenska män och kvinnor. Anledningen till att detta vansinne fick pågå så pass länge var för att trots att det fanns poliser i Vetlanda fick polisen åka från grannkommunen Eksjö istället. Detta är något som Nordiska motståndsrörelsen aldrig kommer glömma eller förlåta! Med anledning av det gick man ut under natten till årsdagen och visade sitt hat mot systemet som är ansvariga. Nattens aktivitet började med propagandaspridning i Vetlandas centrala delar där klistermärken sattes upp och flygblad delades ut till hushåll. Efter detta, och med folk och bilar i rörelse, hängdes en docka på stora torget i Vetlanda mittemot kommunhuset där det väldigt snart efter att dockan hängts upp samlats en skara nyfikna Vetlandabor. Nordiska motståndsrörelsen förlåter aldrig de övergrepp som begåtts av de, av sys
Aktivism Artiklar Spektakulär aktivism Näste 7 Tamim Sultani Terror Vetlanda
Ursprungligen publicerat på Nordfront.se. En menlös titel kan man tycka, då det är många med namnet Vera som reser. Författaren är min bror, ett försök till psykologiskt angrepp på min person. Min person är inte alls märkvärdig om man har den sunda inställningen att man ska hålla sitt edsvurna löfte. Men som ni förstår så har demokratin ingen förståelse för några moralpatos. Där skulle naturligtvis ett svek mot en nationalsocialistisk ideologi bli betraktat som en merit. Nu är jag inte en löftesbrytare och konstigt nog på grund av det ett ökänt monster. Kan ni förstå det? Vi som har genomskådat deras avoga inställning till fosterlandskärlek, rastillhörighet, nationsstolthet och moral är naturligtvis medvetna om denna förgörande indoktrinering mot vårt folk. Angreppen är många och de på min person i stort sett ointressanta. Jag ångrar att jag i min bok ”När flaggstängerna blommade” inte vidare förklarade min fars beteende. Under 30-talet var det rätt vanligt att föräldrar agade si
Artiklar Kommentarer Vera Oredsson