Skip to content
I en artikel publicerad förra veckan från Expressen har David Baas återigen riktat sina attacker mot medlemmar i Nordiska motståndsrörelsen. Denna gång var det bland annat Pär Sjögren som beskylls för att ha agerat hotfullt och aggressivt under ett besök i Smedjebackens kommunhus efter att en kvinnlig medlem fått sin praktik avslutad. Artikeln, fylld med insinuationer och ogrundade anklagelser, försöker ge en bild av Motståndsrörelsen som en våldsam och för allmänheten farlig organisation, i linje med tidigare propagandakampanjer som Expressen bedrivit.
Detta är nämligen inte första gången som Expressen och dess journalister riktar sina fega attacker mot Nordiska motståndsrörelsen och dess medlemmar. Under årens lopp har de konsekvent försökt att framställa organisationen som ett hot mot samhället och allmänheten, med hjälp av vinklade reportage och osakliga påståenden.
Vi har pratat med Pär och Emma för att ge dessa chansen att bemöta anklagelserna och ge sin syn på vad som verk
Enastående prioritering av Aftonbladet
Precis när Norden behövde ett folk som vaknar och agerar mot sitt stundande utrotande, valde Aftonbladet att fokusera sina resurser på att luska fram någon påstått intern chatt där Motståndsrörelsens medlemmar diskuterar sina känslor och frustrationer. För dessa granskande liberaler är det viktigare att jaga vad som sägs i en intern chatt med rå men tydligt skämtsam och grabbig jargong, än att ta upp det faktum att otrygghet, degeneration och folkutbyte sprider sig som en löpeld genom vårt land. Enligt Aftonbladet är det som verkligen hotar Sverige alltså inte de vita folkens undergång, utan några medborgares frustration över politikernas fientliga handlingar.
Kreativ journalistik när den är som bäst
Tydligen är det ”extremt” när vanliga svenskar, som upplever att deras liv och samhällen raseras, uttrycker sina frustrationer. Kanske är det den distinkta stanken av folkförakt som får Aftonbladet att tappa konceptet när de stöte
”Jag skulle hylla den som dödar Gunnar Strömmer”.
”Det finns en lyktstolpe reserverad för den mannen, inga tvivel om saken”.
”Har man möjlighet och det inte finns vittnen så kör bara”.
Detta är några av de meddelanden som Aftonbladet valt att publicera och ondgöra sig kring. Det är inget tvivel om att det är våldsamt innehåll. Lika uppenbart är det att det inte är gravallvarligt utan snarare skrivet i en rå, men tydligt skämtsam och grabbig jargong. Det framförallt intressanta är att innehållet inte på något vis är extremt, om man med extremt menar ytterligheter som avviker från normen.
Skärmdump från Aftonbladet 20240827.
Jag personligen har hört liknande diskussioner hundratals, kanske rent av tusentals gånger. I fikarum på olika byggarbetsplatser. I omklädningsrummet till fotbollsträningar. På LAN-träffar. Runt bardisken på stammishaket. På läktaren till hockeymatcher. I garaget när det mekats med bilar. På stan när vi delat ut flygblad och diskuterat med folk. Överal
Det var på ett blåsigt västkusten som dagen började strax utanför Uddevalla, meteorologerna hade narrat oss i dagar innan med att lova sol ömsom regn under lördagen. Med turen på vår sida höll sig dock regnet borta under nästintill hela dagen.
Första punkt för dagen var en banderollaktion på en bro över E6, en av de mest trafikerade lederna i landet där motorvägen går som en pulsåder mellan Oslo och Göteborg med 50 000 transporter per dygn varje given vardag.
Uppställda åt både norr- och södergående trafik kunde man räkna segerhälsningarna från glada trafikanter en masse. Nu kanske trafikanter på västkusten är på det trevligare slaget men om man skulle använda det underlaget för att mäta sympatier för vår sak skulle vi ha ungefär 8 miljoner stödmedlemmar i landet.
Så naiv ska man ju självklart inte vara, men det är ändå alltid lika intressant att se hur många som väljer att hälsa oss på vad man kan anta är det bästa sättet de vet.
När någon timme förflutit
Efter en bilresa som varat från tidig morgon till eftermiddag anlände kamrater från Näste 1 och Näste 4 till slut till Strömsund, där man sträckte lite på benen och passade på att äta modernt lagad mat för sista gången på ett par dagar. Just i denna stad börjar det som kallas för Vildmarksvägen, en 50 mil lång sträcka som går runt olika mindre orter i norra Jämtland och södra Lappland, med kraftigt varierande och makalöst vacker natur.
Vyn från en ytterst liten gårdsbutik på vägen norrut.
Man skyndade därefter vidare mot nästa anhalt, då det började närma sig stängning på dessa breddgrader. I Gäddede fick man tag på karta och information om området man var på väg mot, och bestämde sig för att ta tillfället i akt att besöka ett närliggande vattenfall, då man inte hade någon fast planering förrän dagen efter.
Bilen parkerades en kort stund senare och man begav sig till fots längs med en vandringsled genom skogen. Mot Hällingsåfallet, ett 43 meter högt vattenfall, gick den 2 kilo
Det har tidigare publicerats ett skriftligt reportage från dagen, samt en första film som mer fokuserar på själva ”kärleksparaden”:
Du kan även läsa om dagens aktion.
Nordendagarna är, som bekant, en väldigt uppskattad och traditionsenlig högtid, där nationalsocialister såväl som övriga nationalister årligen samlas. Man bjuds på många upplevelser och får vänner för livet. Här delar jag med mig av min reflektion.
Spänningen steg när vi mil för mil närmade oss vår slutdestination. Snart skulle vi alla få ses; många gamla ansikten men självklart även många nya. Det är så det brukar vara, för att allt fler män och kvinnor hittar till Nordiska motståndsrörelsen och vill bli en del av den enhet som tillsammans utgör en trygghet och styrka, i kampen mot sionismen och för befrielsen av vårt folk.
Bilen rullade in på grusplanen intill grindarna. Vi var framme, äntligen!
Det var fredag eftermiddag och vi hade rest i ett antal timmar för att kunna delta på detta arrangemang. Packningen togs ut och snart började man hjälpas åt med sådant som behövdes för att komma iordning. Det var en fantastisk plats, med mycket vackra byggnader och man kände ver
Dagen började med att kamrater sammanstrålade söder om Stockholm för att gemensamt åka tåg in till huvudstaden. Redan när man stigit på tåget stötte man på en röding som försökte varna de andra på tåget att ”nazisterna var här”. Den sinnesförvirrade försökte fråga vad kamraterna skulle göra och var de skulle vara, och uppmanade dem att inte göra någon obekväm under dagen. Ett så ironiskt uttalande att det saknar motstycke då de flesta normalfuntade människor blir väldigt obekväma av att se paraden som går genom staden.
När man närmade sig platsen stötte man på en stor grupp poliser som följde efter sällskapet under resten av dagen. Det var fortfarande relativt folktomt när man ställde upp vid samma bro som tidigare år, men detta år var det inga rabiata människor på plats. Ordningsmakten kraftsamlade kontinuerligt och förde samtidigt dialog med en kamrat om vad som skulle hända. Det föreslogs från polisens håll att man skulle vara tvungen att stå i ett litet hörn på bron,
Till att börja med, stort grattis till den prestigefyllda titeln årets Nordman. Välförtjänt efter en fantastisk insats i tävlingen! Hur känns det?
Det känns bra! Nu i efterhand har det kommit ifatt mig hur nära det verkligen var att en spanjor vann Årets nordman. Inget ont om honom, hade han vunnit så hade han förtjänat det helt klart.
Men det kändes bra att inte förlora på hemmaplan och visa för våra utländska vänner att vi inte har förslappats helt och blivit otränade bara för att vi nu har funnits i snart 30 år.
Gästen från Spanien kom på andra plats.
Lite speciellt för i år var att tävlingarna utannonserades på förhand i podcasten Bellum. Påverkade detta din träning inför tävlingen på något vis?
Nej, egentligen inte. Min filosofi är att om du har byggt upp lite av en grundstyrka genom basala skivstångsövningar och har en hyfsat normal kroppsvikt, så är man anpassad för det mesta som kan komma upp på Årets nordman.
Hur och vad tränar du annars normalt sett?
Norm
En skriftlig rapport från tillställningen finner du här, samt ett personligt reportage här.
Samtliga besökare på evenemanget terrorstämplades vid inträdet.
Konferencier för dagen var Martin Engelin.
Ledaren äntrar scenen.
En symbolisk gest gentemot terrorstaten USA.
Fredrik Vejdeland inleder Nordendagarna med ett kort anförande.
Några av redskapen för vikingakampen.
Deltagarna delas upp i lag.
Det blev en hård uppvärmning för deltagarna.
Dragkamp var dagens första gren.
Segerrus.
Nästa gren: Släggkastning.
Martin Engelin förklarar för publiken hur det ligger till med poängen och vilka grenar som kommer härnäst.
Det gäller att mäta rätt om man vill vinna.
Lagens gemensamma resultat räknas ihop.
Stafett med en 15 kg tung säck.
Dags för nästa gren, Blixtboll.
När Lag 3 gått till finalen var det dags för utslagsgrenen.
Arm
Ännu ett möte på flera timmar har precis blivit avklarat, planeringen har pågått i flera veckor och jag är en kugge i hjulet med minimalt ansvar över den generella planeringen. Jag har därför inte behövt organisera särskilt mycket inför Nordendagarna och lyssnar mest på vad de andra i arrangörsgruppen har gjort mellan mötena och hur de måste ha ägnat timmar åt att bocka av de uppradade uppgifterna.
Slutligen kommer de packa bilarna fulla med livsmedel och utrustning för att redan på fredagen påbörja förberedelserna. Någon längre personlig betraktelse från fredagens förberedelser kan jag inte lämna då jag själv befann mig på resande fot och anländer efter midnatt. Jag får några timmars sömn och jag går upp på lördagsmorgonen med inställningen att jag kommer jobba stenhårt under hela lördagen och samtidigt deltaga i tävlingen Årets nordman.
Konferencieren Martin intervjuar vinnaren Lukas.
Medan gästerna äter frukost påbörjas förberedelserna för invigningen lite i skymundan. An
I år var det Näste 2 som ansvarade för arrangemanget och folkfesten ägde rum i Dalsland. På lördagsmorgonen strömmade barnfamiljer samt unga och äldre nationalsocialister från hela Norden till platsen. Efter att ha betalat inträdet och minglat en stund, öppnades helgen officiellt av konferencieren Martin Engelin med en storslagen invigningsceremoni. Fanor från alla nordiska länder, tillsammans med lejonfanan, bars ut på scenen av uniformerade aktivister till tonerna av musik.
När musiken tystnat, tog Nordiska motståndsrörelsens ledare Fredrik Vejdeland plats på scenen, där han började med att bränna den amerikanska flaggan till publikens jubel. När fiendeflaggans uppbrunna rester fotograferats klart av organisationens mediagrupp, fortsatte Vejdeland med att tacka alla som kommit. Han förklarade därefter innebörden av Nordendagarna och berömde alla de sympatisörer som valt att komma trots den terrorklassning som Motståndsrörelsen utsatts för.
Organisationens ledare passade också p
Under förmiddagen samlades en skara kamrater för att genomföra en banderollaktion över den vältrafikerade Nynäsvägen, där deltagarna ställde upp på den nuförtiden välkända ”Motståndsbron”.
Budskapet för dagen var – Stoppa folkutbytet – vilket överlag togs väl emot från de förbipasserande. De negativa responserna bestod av enstaka gester och långfingrar.
Efter knappt två timmars aktivism avrundades aktiviteten och man kunde, sett till genomsnittet bilar som passerade per minut och antal personer i dessa, konstatera att cirka 7000 personer fått ta del av Nordiska motståndsrörelsens budskap.
Avslutningsvis, till er som såg oss denna dag och visade er uppskattning med en tumme upp eller en högerarm i förbjuden vinkel, låt det inte stanna vid denna positiva reaktion. Bli istället en aktiv del av motståndet mot folkutbytet och ansök redan idag!
Det har också släppts en skriftlig artikel från eftersamlingen där polisen gick till attack, samt ytterligare en film och en skriftlig rapport från aktivismen tidigare på dagen.
Det har även publicerats en bildrapport från dagen där ett fåtal av de bästa bilderna också kan ses här:
