Skip to content
Måndag den 19 augusti begav vi oss till Suorvadammen, som blev startpunkten för en fem dagar lång vandring in i Sareks mäktiga nationalpark.
Anledningen till att vi utgick från dammen var för att arbetsvägen där, som är öppen för allmänheten, skall vara enda sättet man kan ta sig in i Sarek norrifrån utan att behöva använda båt.
Väl på plats efter en lång bilfärd norrut när bilen var parkerad och vi började byta om och packa på oss all utrustning, kunde det konstateras att det var nästintill perfekt väder för vandringen. Klar himmel, behaglig värme och svalkande vindar var välkomna när vi spänt på oss ryggsäckarna och begav oss genom grinden vid dammen.
Kanske värt att påpeka här, som en bakgrund inför vad som komma skall, är att jag hade en viss nervositet inför denna vandring. Dels så har jag från kamrater hört ”skräckhistorier” om Sareks nyckfulla väder, där man upplevt plötsligt stormväder så kraftigt att tält blåst sönder och man utmattade fått avbryta vandrin
I Sveriges Radios kanal P1:s veckomagasin God morgon världen! finns ett stående inslag kallat Panelen, där olika ”experter” inom liberala medier uttalar sig i samtidsfrågor. I söndags var ett av de teman som avhandlades ”nazister, rasister, NMR, organisationsförbud och terrorklassning”. Inslaget kan tjäna som ett av hundratals exempel på hur statsradion hanterar sin påstådda opartiskhet, vars förmenta förekomst åberopas till som den tyngst vägande bland de faktorer som ska berättiga bolagets skattefinansiering. Vi är vana vid mönstret och riskerar därför att acceptera det som sakernas naturgivna tillstånd.
Skärmbild från sverigesradio.se.
Ett bättre sätt att förhålla sig är att sprida uppmärksamhet om fenomenet och påminna om det egentligen otroliga i att statsradion – givet hur man formulerar sitt uppdrag med ”opartiskhet” etcetera – har mage att för konfiskerade medel producera folkfientlig propaganda, späckad av lögner och desinformation. I ovan nämnda inslag från
På förmiddagen samlades Motståndsrörelsens aktivister i centrala Uppsala. Med fanor och banderoller marscherade de mot Stora torget. Väl på plats ställde de upp fyra fanor och en banderoll med texten ”Stoppa folkutbytet!” på. Direkt efter att propagandan hade tagits fram började det delas ut flygblad till förbipasserande.
Efter en stunds offentligt flygbladsutdelande i det fina vädret tog aktivisten Joakim Kannisto till orda och höll ett kraftfullt tal. Hans ord ekade över torget och fångade publikens uppmärksamhet:
Folkutbyte! Mångkultur, korruption, dekadens, kriminalitet, massövervakning och överstatlighet. Alla tecken på en sjuk och döende nation, alla tecken återfinns i det svenska samhället. Vårt folk har blivit förgiftat av de styrande makthavarna, media och bankväsendet. Det är dags att vi nordiska män och kvinnor reser oss upp som en enhet och tar tillbaka det som rättmätigt är vårt, vårt land och vårt folks självbestämmande.
Idag stiftas lagar i makt
I en artikel publicerad förra veckan från Expressen har David Baas återigen riktat sina attacker mot medlemmar i Nordiska motståndsrörelsen. Denna gång var det bland annat Pär Sjögren som beskylls för att ha agerat hotfullt och aggressivt under ett besök i Smedjebackens kommunhus efter att en kvinnlig medlem fått sin praktik avslutad. Artikeln, fylld med insinuationer och ogrundade anklagelser, försöker ge en bild av Motståndsrörelsen som en våldsam och för allmänheten farlig organisation, i linje med tidigare propagandakampanjer som Expressen bedrivit.
Detta är nämligen inte första gången som Expressen och dess journalister riktar sina fega attacker mot Nordiska motståndsrörelsen och dess medlemmar. Under årens lopp har de konsekvent försökt att framställa organisationen som ett hot mot samhället och allmänheten, med hjälp av vinklade reportage och osakliga påståenden.
Vi har pratat med Pär och Emma för att ge dessa chansen att bemöta anklagelserna och ge sin syn på vad som verk
Enastående prioritering av Aftonbladet
Precis när Norden behövde ett folk som vaknar och agerar mot sitt stundande utrotande, valde Aftonbladet att fokusera sina resurser på att luska fram någon påstått intern chatt där Motståndsrörelsens medlemmar diskuterar sina känslor och frustrationer. För dessa granskande liberaler är det viktigare att jaga vad som sägs i en intern chatt med rå men tydligt skämtsam och grabbig jargong, än att ta upp det faktum att otrygghet, degeneration och folkutbyte sprider sig som en löpeld genom vårt land. Enligt Aftonbladet är det som verkligen hotar Sverige alltså inte de vita folkens undergång, utan några medborgares frustration över politikernas fientliga handlingar.
Kreativ journalistik när den är som bäst
Tydligen är det ”extremt” när vanliga svenskar, som upplever att deras liv och samhällen raseras, uttrycker sina frustrationer. Kanske är det den distinkta stanken av folkförakt som får Aftonbladet att tappa konceptet när de stöte
”Jag skulle hylla den som dödar Gunnar Strömmer”.
”Det finns en lyktstolpe reserverad för den mannen, inga tvivel om saken”.
”Har man möjlighet och det inte finns vittnen så kör bara”.
Detta är några av de meddelanden som Aftonbladet valt att publicera och ondgöra sig kring. Det är inget tvivel om att det är våldsamt innehåll. Lika uppenbart är det att det inte är gravallvarligt utan snarare skrivet i en rå, men tydligt skämtsam och grabbig jargong. Det framförallt intressanta är att innehållet inte på något vis är extremt, om man med extremt menar ytterligheter som avviker från normen.
Skärmdump från Aftonbladet 20240827.
Jag personligen har hört liknande diskussioner hundratals, kanske rent av tusentals gånger. I fikarum på olika byggarbetsplatser. I omklädningsrummet till fotbollsträningar. På LAN-träffar. Runt bardisken på stammishaket. På läktaren till hockeymatcher. I garaget när det mekats med bilar. På stan när vi delat ut flygblad och diskuterat med folk. Överal
Det var på ett blåsigt västkusten som dagen började strax utanför Uddevalla, meteorologerna hade narrat oss i dagar innan med att lova sol ömsom regn under lördagen. Med turen på vår sida höll sig dock regnet borta under nästintill hela dagen.
Första punkt för dagen var en banderollaktion på en bro över E6, en av de mest trafikerade lederna i landet där motorvägen går som en pulsåder mellan Oslo och Göteborg med 50 000 transporter per dygn varje given vardag.
Uppställda åt både norr- och södergående trafik kunde man räkna segerhälsningarna från glada trafikanter en masse. Nu kanske trafikanter på västkusten är på det trevligare slaget men om man skulle använda det underlaget för att mäta sympatier för vår sak skulle vi ha ungefär 8 miljoner stödmedlemmar i landet.
Så naiv ska man ju självklart inte vara, men det är ändå alltid lika intressant att se hur många som väljer att hälsa oss på vad man kan anta är det bästa sättet de vet.
När någon timme förflutit
Efter en bilresa som varat från tidig morgon till eftermiddag anlände kamrater från Näste 1 och Näste 4 till slut till Strömsund, där man sträckte lite på benen och passade på att äta modernt lagad mat för sista gången på ett par dagar. Just i denna stad börjar det som kallas för Vildmarksvägen, en 50 mil lång sträcka som går runt olika mindre orter i norra Jämtland och södra Lappland, med kraftigt varierande och makalöst vacker natur.
Vyn från en ytterst liten gårdsbutik på vägen norrut.
Man skyndade därefter vidare mot nästa anhalt, då det började närma sig stängning på dessa breddgrader. I Gäddede fick man tag på karta och information om området man var på väg mot, och bestämde sig för att ta tillfället i akt att besöka ett närliggande vattenfall, då man inte hade någon fast planering förrän dagen efter.
Bilen parkerades en kort stund senare och man begav sig till fots längs med en vandringsled genom skogen. Mot Hällingsåfallet, ett 43 meter högt vattenfall, gick den 2 kilo
Under torsdagen vid lunchtid åkte medlemmar till Ivösjöns östra delar. En liten lägerplats sattes upp och vissa valde att sova i tält medan andra passade på att experimentera med lite presenningar och rep för att få skydd mot regnet. Deltagarna hjälptes åt att såga och tälja träpinnarna så att de kunde användas som förankring i marken åt presenningen.
Ett av tälten sattes upp vid en avskild strandplats vid Ivösjön.
Framåt eftermiddagen kom det fler deltagare och ett träningspass inleddes med löpning som uppvärmning inför den senare boxningsträningen. Efter träningen passade vissa på att träna mer i vattnet medan andra valde att svalka av sig vid strandkanten. En svampintresserad medlem hade tidigare under dagen passat på att vandra runt i skogen och hittat svamp som sedan stektes i smör, det blev fler tillfällen av denna uppskattade vara under den här turen.
Svampar redo för stekning.
På fredagen packades det ihop för avfärd till Ivösjöns västliga sida där det finns en
Dagen började med att kamrater sammanstrålade söder om Stockholm för att gemensamt åka tåg in till huvudstaden. Redan när man stigit på tåget stötte man på en röding som försökte varna de andra på tåget att ”nazisterna var här”. Den sinnesförvirrade försökte fråga vad kamraterna skulle göra och var de skulle vara, och uppmanade dem att inte göra någon obekväm under dagen. Ett så ironiskt uttalande att det saknar motstycke då de flesta normalfuntade människor blir väldigt obekväma av att se paraden som går genom staden.
När man närmade sig platsen stötte man på en stor grupp poliser som följde efter sällskapet under resten av dagen. Det var fortfarande relativt folktomt när man ställde upp vid samma bro som tidigare år, men detta år var det inga rabiata människor på plats. Ordningsmakten kraftsamlade kontinuerligt och förde samtidigt dialog med en kamrat om vad som skulle hända. Det föreslogs från polisens håll att man skulle vara tvungen att stå i ett litet hörn på bron,
Ännu ett möte på flera timmar har precis blivit avklarat, planeringen har pågått i flera veckor och jag är en kugge i hjulet med minimalt ansvar över den generella planeringen. Jag har därför inte behövt organisera särskilt mycket inför Nordendagarna och lyssnar mest på vad de andra i arrangörsgruppen har gjort mellan mötena och hur de måste ha ägnat timmar åt att bocka av de uppradade uppgifterna.
Slutligen kommer de packa bilarna fulla med livsmedel och utrustning för att redan på fredagen påbörja förberedelserna. Någon längre personlig betraktelse från fredagens förberedelser kan jag inte lämna då jag själv befann mig på resande fot och anländer efter midnatt. Jag får några timmars sömn och jag går upp på lördagsmorgonen med inställningen att jag kommer jobba stenhårt under hela lördagen och samtidigt deltaga i tävlingen Årets nordman.
Konferencieren Martin intervjuar vinnaren Lukas.
Medan gästerna äter frukost påbörjas förberedelserna för invigningen lite i skymundan. An
I år var det Näste 2 som ansvarade för arrangemanget och folkfesten ägde rum i Dalsland. På lördagsmorgonen strömmade barnfamiljer samt unga och äldre nationalsocialister från hela Norden till platsen. Efter att ha betalat inträdet och minglat en stund, öppnades helgen officiellt av konferencieren Martin Engelin med en storslagen invigningsceremoni. Fanor från alla nordiska länder, tillsammans med lejonfanan, bars ut på scenen av uniformerade aktivister till tonerna av musik.
När musiken tystnat, tog Nordiska motståndsrörelsens ledare Fredrik Vejdeland plats på scenen, där han började med att bränna den amerikanska flaggan till publikens jubel. När fiendeflaggans uppbrunna rester fotograferats klart av organisationens mediagrupp, fortsatte Vejdeland med att tacka alla som kommit. Han förklarade därefter innebörden av Nordendagarna och berömde alla de sympatisörer som valt att komma trots den terrorklassning som Motståndsrörelsen utsatts för.
Organisationens ledare passade också p
Få personer har nog undgått att ta del av informationen att Nordiska motståndsrörelsen terrorklassats av USA, som själva i ärlighetens namn är en riktig terrorstat. Resonemanget bakom detta är såklart inte att det organisationen gör är att bedriva terroristisk verksamhet, utan för att våra idéer ses som farliga för makten.
Nordiska motståndsrörelsen är världens största och mest kända öppet nationalsocialistiska organisation, som påtalar de verkliga problemen i världen, orsakerna bakom och hur de kan lösas, för folkets bästa. Människor och organisationer världen över har inspirerats av oss och skriver brev för att visa sin uppskattning, eller använder delar av vår politik, struktur och estetik som mall för sin egen organisation. Dessa människor kommer från Japan i öst till Argentina i väst och våra representanter har medverkat i poddar och fysiska möten i alla möjliga sammanhang.
Det finns nationella som anser att all utåtriktad aktivism är meningslös och beviset för detta är
Det har nu gått en månad sedan den civila och legala organisationen Nordiska motståndsrörelsen rent absurt terrorklassades av USA. Av allt jag hört är stödet för Nordiska motståndsrörelsen stärkt av detta.
Bland de medlemmar inom organisationen jag haft möjlighet att språka med IRL eller på Telegram så är de allra flesta mer övertygade än någonsin. Bland utomstående såväl Svenssons som nationellt organiserade hos andra än Motståndsrörelsen, tycks sympatierna överlag vara stärkta baserat bland annat på inlägg i olika debattforum, bloggar och sociala medier.
Givetvis gäller detta dock inte alla. Jag själv känner till en medlem som hoppade av i samband med terrorklassningen och en sympatisör som tidigare sagt till mig att han ville delta på Nordendagarna, men som nu istället övervägde att stanna hemma.
Denna text riktar sig till de sistnämnda och till de av mig okända som resonerar likadant och jag vill då ställa frågan; vad hade ni förväntat er egentligen? Hade ni trott att de s
Efter en snabb genomgång av dagen begav man sig med bil in mot stan. Med flertalet fanor och två banderoller började man till fots röra sig mot en rondell som ligger precis intill flygfältet där majoriteten av bilträffens aktiviteter skulle äga rum.
Det tog inte många sekunder efter att personerna i en raggarbil fått syn på Tyrrunefanorna innan det plötsligt kom ”Vit Makt”-musik ur högtalarna på högsta volym. Kamraterna visste redan då att det skulle bli en lyckad dag och att man var varmt välkomna.
Väl vid rondellen intogs denna med fanor åt alla håll och två olika banderoller. Flygbladsutdelare ställde upp intill in- och utfarterna till rondellen. Av en ren slump befann sig en reporter från Aftonbladet bredvid samma rondell och hade med sig en frilansfotograf.
Dessa var i Västerås för att dokumentera bilträffen, men skulle nu istället tillbringa två timmar med att frenetiskt fotografera Motståndsrörelsen från alla tänkbara vinklar och även intervjua en aktiv
