Skip to content
Under Motståndsrörelsens valkampanj mot EU beslagtogs det flera ockupantflaggor på olika platser runt om i nästet. I videon nedan kan du se vilket öde dessa gick till mötes. Något som även tids nog den förhatliga unionen de representerar kommer att gå till mötes.
Den 9 maj varje år firar vårt folks fiender att de lyckades slå ned på Europas motstånd mot globalismen och att de därefter upprättade den ”europeiska unionen” och på allvar kunde påbörja mordet på vårt folk. Näste 7 genomförde därför en protestaktion under dagen.
Redan när aktivisterna anlände till platsen började de lokala dräggen som förorenar torget med sin närvaro om dagarna att hetsa mot motståndsmännen och bete sig på ett sätt som är väldigt typiskt för personer med låg intelligens, okontrollerad ilska och avsaknad av mening med livet.
Deras okvädningsord tystnade dock när de blev överröstade av att aktivisten David Wåhlander började hålla tal. Wåhlander, som hade ställt sig på en erövrad fiendeflagga talade om hur Sverige, allt sedan inträdet i EU 1995, har fått det sämre på grund av det så kallade ”samarbetet”.
”Det finns en stark motståndsfront som varje dag kämpar mot detta folkföräderi, som vill återge makten åt det folk som faktiskt byggde detta land och
Vi befinner oss i skarven mellan vår och sommar. Eldarnas tid. Inför växandets årstid ska det gamla och döda ge plats för det spirande nya. I fredags omhändertogs därför tre EU-flaggor samt en mångfärgad dekadensflagga som skänkts av autonoma nationalsocialister – och alla fyra konsumerades sedan av eld.
Fyra folkfientliga flaggor brinner.
Fanutbyte istället för folkutbyte
De autonoma nationalsocialisterna lät också meddela att de tre halade flaggorna som representerar folkmord på européerna, ersattes med en Tyrrunefana – symbolen för de nordiska folkens befrielse. Sakta och värdigt hissades den och stolt sågs den vaja för vinden över torget.
Tyrrunefanan
Vid halningen av en av EU-flaggorna hyllades de autonoma nationalsocialisterna med applåder, tummen upp och glada tillrop av två förbipasserande herrar som uppskattade aktionen och förklarade att de själva skulle vilja göra samma sak – men inte riktigt hade modet som krävs.
När skamfanan togs ned försökte en argsint
