Skip to content
Klöverbergsgrottorna i Tyresö är länets längsta grottsystem med sina dryga 310 meter gångar och passager. Det är så kallade blockgrottor som har bildats när förkastningsbranten rasat.
Redan tidigare under veckan hade en kamrat varit på plats vid grottorna för att utforska området, men då det är en hel del trånga passager och gångar så valde personen då att bara ta sig an de mer lättillgängliga delarna, då det inte är att rekommendera att ta sig in i grottor på egen hand, rent säkerhetsmässigt. Men, med blodad tand från upplevelsen kontaktades kamrater och snart var man en grupp som bestämt sig för att åka dit tillsammans.
Sagt och gjort, så möttes man upp på söndagsförmiddagen för att ge sig i kast med grottkrypning. Gruppen började med att noggrant beta av alla de gångar som fanns i de grottor som inte hade alltför trånga passager, även om man redan här var tvungen att bitvis åla sig fram. I en liten sal hade någon gjort en ”grottmålning” på en av väggarna, vilken faktiskt p
Dagen tog sin början vid 10-tiden då deltagarna möttes upp. På samlingsplatsen fick samtliga redogöra för vilken utrustning de hade packat med sig och varför de valt att ta med just detta. Då erfarenheten varierade rätt kraftigt så märktes detta också på vad de olika personerna hade med sig.
Medan vissa endast hade med sig vatten och mat färdig att äta, så hade andra med sig mer än vad som krävdes för dagen. Innan samlingsplatsen lämnades bakom sig, gick ansvarig kort igenom vad som anses vara mest nödvändigt att ha med sig när man skall ut i skog och mark, varpå vandringen påbörjades.
Dagens aktivitet var uppdelad i två etapper. Den första bestod i att tillryggalägga en sträcka på cirka 7 km och att vid delmålet gå igenom grunderna i att göra upp elda. De 7 kilometernas vandring gick genom fin natur och i kamraters goda lag fördes diskussioner om allt från ”bra att ha utrustning” till vad som ledde till deltagarnas politiska uppvaknande.
Trots att denna dag var gråmul
Efter att ha anlänt till utgångsplatsen, spänt på sig sina ryggsäckar och justerat utrustning så påbörjades vandringen som gick runt en mindre insjö.
Halvvägs runt sjön stannade man för att rasta och grilla den medhavda matsäcken. Här passade även de barn som var med på att titta efter fåglar i kikare.
Därpå fortsatte vandringen och man kom nu upp på lite mer höjd och fick njuta av en fantastisk utsikt över sjön.
När deltagarna hade gått hela varvet stannade sällskapet vid en lägerplats för att barn skulle få prova på och lära sig att starta en eld från grunden. Efter att ha samlat in tändved och mindre kvistar sorterades detta upp och det förbereddes för att starta elden.
Efter att ha fått eld på lite näver byggdes det på med de mindre kvistarna och sedan med stickor från vedträn. Elden tog sig fint redan på första försöket.
Belöningen blev en kåsa varm choklad. Därpå packades det ihop. Aktiviteten avrundades och samtliga begav sig tillba
Näste 3 inledde sommaren med en friluftsaktivitet, som bestod i kajakpaddling på sjön Immeln med övernattning på en av de många småöar som finns i denna. Man satt två personer i varje kanot, och det fanns begränsat utrymme för både ben och packning, så det gällde att bara ta med sig det allra mest nödvändiga. Att lösa sin övernattning utan tält var en instruktion given på förhand, och deltagarna gjorde detta på olika sätt, från att bara ligga mer eller mindre med sovsäck och liggunderlag i det fria, med eller utan vindskydd som komplement, till hängmatta med nätskydd mot insekter. Att klara en övernattning utan tält är dock inget större problem under ett varmt, regnfritt junidygn.
Marcus Hansson, i vanlig ordning på gott humör.
Ny sovutrustning testas.
Totalt paddlade deltagarna drygt 3 mil under ganska exakt ett dygn, med stopp vid olika öar för att laga mat eller fika, bada, och ibland bara komma ur kanoten och sträcka på sig då sittställningen var något påfrestande för
Tidigt på Lördagen den 23 maj samlades delar av kampgrupp 301 i Arild för att påbörja vandringen västerut mot Kullens fyr som ligger belägen längst ut på Kullabergsudden i nordvästra Skåne.
Trots packning för hela helgen och varmt väder höll aktivisterna ett bra och hastigt tempo i den kuperade terrängen.
Eftersom att första man i vandringsleden höll fanan högt tog ingen människa miste om vilka motståndsmännen var, vilket inte bara resulterade i saluter från andra vandrare utan även i en och annan pratstund med sympatisörer.
På flertalet ställen längs vägen bjöd vandringsleden på vackra utsikter där man både fotograferade och fyllde på med välbehövlig vätska.
När slutdestinationen var nådd och tält slagits upp, tränade man på hur man använder både tourniquet och förstahjälpen-förband.
Det tränades även på olika lyfttekniker och hur man på ett korrekt sätt håller en fana vid diverse tillställningar. När kvällen var ett faktum, energin var låg och alla
