Skip to content
Kamraterna slöt under kvällen upp på Gustav Adolfs torg, där konungens staty står, för att hålla en minnesstund och hedra Gustav II Adolf och hans soldater för det mod och offervilja de uppbådade för hembygd, barn, maka och framtida generationer.
Intill statyn av konungen tändes marschaller och fanbärarna ställde upp med både den svenska fanan och Motståndsrörelsens Tyrrunefana.
Blott 17 år gammal blev Gustav II Adolf kung över Sverige, han ärvde då tre krig av sin fader, konung Karl IX. Gustav II Adolf levde upp till sitt arv som Vasaättling och fortsatte i sin faders fotspår och utvidgade den svenska stormakten genom landerövringar i öst. Självklart led konungen även nederlag på slagfältet, men Gustav II Adolf har främst gått till historien som den krigarkung han var.
Under tiden motståndsmännen var på plats passerade flera personer som tog kort och ställde frågor, likt varför sällskapet befann sig på platsen. Vissa höll med om att svensk historia ges allt fö
Den 6 november, 1632 stupade Gustav II Adolf i slaget vid Lützen, där han stred tillsammans med sina soldater. Gustav II Adolf är främst känd som en stor krigarkung som expanderade Sveriges gränser österut. Han gjorde dock stora skillnader även hemma i Sverige där han omorganiserade den svenska armén och byggde upp den svenska flottan till en av Europas mest moderna och vältränade krigsmakter, grundlade nya städer och förändrade det inrikespolitiska arbetet.
Då Gustav II Adolf var en ledare, med mod och offervilja som gjort stort avtryck i Sveriges historia, valde Nordiska motståndsrörelsen i Stockholm att på konungens dödsdag hedra honom och minnas den historia som alltmer glöms i det rådande politiska klimatet.
På kvällen den 6 november tog sig ett antal medlemmar och aktivister till Gustav Adolfs torg där kungens staty står. Framför denna ställdes det upp med en Tyrrunefana och en svensk fana, samtidigt som 14 marschaller tändes, vilka formade en Tyrruna. Nordiska motstånd
Kamrater samlades och gick gemensamt upp till Gustav Adolfs torg. På plats fanns där redan två polisbussar och några civila bilar som fått det viktiga och hedersfyllda uppdraget att bevaka en staty så att inga besökare skulle komma sig för att minnas och hedra kungen, med blommor, ljus eller tal. Polismakten ville väl inte riskera att någon hyllade gamla ideal som offervilja, mod, plikt – ja, sådant som idag inte återfinns hos regenter och statsmän utan snarare hos motståndsmän.
Man ställde upp på plats och tände ljus. Tre ljus nedlades synkroniserat till det fina anförandet som var skrivet till dagen. En del av talet löd;”Att Gustav II Adolf skulle dö i strid var inte direkt oväntat. Under de flesta av hans år på tronen låg Sverige i krig och han deltog oftast själv på slagfälten, något som skulle vara otänkbart för de flesta andra kungar i Europa.
Till slut kom den ödesdigra dagen, 6:e november 1632, då dimman låg tät över det kommande slagfältet i Lützen. Tidig morgon, när
