Kamrater samlades och gick gemensamt upp till Gustav Adolfs torg. På plats fanns där redan två polisbussar och några civila bilar som fått det viktiga och hedersfyllda uppdraget att bevaka en staty så att inga besökare skulle komma sig för att minnas och hedra kungen, med blommor, ljus eller tal. Polismakten ville väl inte riskera att någon hyllade gamla ideal som offervilja, mod, plikt – ja, sådant som idag inte återfinns hos regenter och statsmän utan snarare hos motståndsmän.
Man ställde upp på plats och tände ljus. Tre ljus nedlades synkroniserat till det fina anförandet som var skrivet till dagen. En del av talet löd;”Att Gustav II Adolf skulle dö i strid var inte direkt oväntat. Under de flesta av hans år på tronen låg Sverige i krig och han deltog oftast själv på slagfälten, något som skulle vara otänkbart för de flesta andra kungar i Europa.
Till slut kom den ödesdigra dagen, 6:e november 1632, då dimman låg tät över det kommande slagfältet i Lützen. Tidig morgon, när
Aktivism
Film
Media
Gustav II Adolf
Näste 1
Polistrakasserier
tal