Skip to content
En stor mängd banderoller har under den föregående veckan satts upp över vältrafikerade vägar i och runt omkring Stockholm. Medlemmar och aktivister har under majoriteten av veckans morgnar begett sig ut i morgonrusningen för att sätta upp banderoller med budskapet ”Inga pedofiler på Sveriges gator”. Ondsinta krafter gör varje år sitt yttersta för att mer och mer normalisera skadligt beteende, och något så sjukt som pedofili diskuteras på vissa håll redan som inget annat än en sexuell preferens.
Huvudstaden passeras dagligen av tiotusentals bilar, så det är alltid en lämplig plats för opinionsbildning. Som alltid med banderolluppsättningar i Stockholm, så vet många bilister vad det handlar om innan någon banderoll ens har hunnit vecklats ut, trots avsaknad av fanor eller organisationskläder. Just budskapet för denna gång blev extra väl mottaget av trafikanterna. Något som i alla fall får ses som ett sundhetstecken, att gemene man inte frivilligt ger upp sina barns oskuld. Fiende
För vissa medlemmar började dagen redan på morgonen innan trafiken kommit igång på riktigt. Banderoller sattes upp runt om i Stockholm över vältrafikerade vägar in mot stan. Kort därefter möttes flera kamrater upp på en välbekant bro söder om huvudstaden.
Här höll man en broaktion dagen till ära, med budskapet Inga Pedofiler På Sveriges Gator, med flera ledande gestalter ansvariga för Stockholm Pride i åtanke som faktiskt blivit dömda för pedofila brott genom åren. Responsen var så pass positiv att en medlem som tidigare inte stått vid bron blev överraskad över hur glada människor faktiskt var över Motståndsrörelsens närvaro.
En stund in i aktiviteten kom statens våldsmonopol på besök, envisades med att en anmälan skulle upprättas, trots att inget brott begåtts, och höll sig sedan kvar vid platsen under resten av aktiviteten. Med polisen efter sig, något som skulle bli ett signum för dagen, begav man sig sen till närmaste tunnelbana för att ta sig vidare in mot de centrala de
Efter en del aktivism under förmiddagen begav sig motståndsmän in till Stockholms innerstad för att beskåda spektaklet som är ”prideparaden”. Vid denna tid hade man redan dragit på sig snuthäng, så planerna på att diskret ta sig till den tilltänkta platsen fick skrotas, och man åkte in i samlad trupp.
Paraden skulle gå längst med Kungsgatan ner till Sturegallerian och Humlegården, så man tog sig till en av broarna som gick över Kungsgatan, där man spred ut sig lite. Det tog inte lång tid innan ett tjugotal civila och uniformerade poliser hade tagit sig till platsen. Här fick man vänta runt en och en halv timme på att början på tåget skulle komma fram till platsen. Under tiden fylldes det på med fler och fler människor, som av någon outgrundlig anledning frivilligt vill beskåda hela spektaklet.
En handfull nationalsocialister mot tusentals sinnesförvirrade människor.
Alltid lika kärleksfulla.
När tåget kommit runt hörnet vecklades banderollen med budskapet
Strålande solsken väntade deltagarna intill havet när man anlände, varifrån samtliga med hjälp av båt tog sig vidare. Planen var att leta reda på en lämplig ö i Stockholms skärgård där man kunde genomföra helgens aktivitet.
När platsen lokaliserats steg man i land och lastade av all packning som medtagits. Härifrån vandrade deltagarna sedan ett tag tills en tillräckligt stor plan yta hittats för att slå läger. Ett improviserat tält skulle här byggas av presenning och rep, vilket man skred till verket med ganska omgående. Platsen röjdes från grenar och annat och ett rep spändes mellan lämpliga träd över vilket presenningarna hängdes.
Då platsen var till synes obesökt sedan tidigare behövde en eldstad byggas för att kunna ha någonstans att tillaga mat. Stenar av olika storlek samlades in från det närbelägna området och lades till rätta i en fördjupning i berget, för att det förhoppningsvis skulle vara lite mindre blåsigt just där man startade elden. Vinden blåste under
Söndagen den 18 juni var en speciell dag, då jag med kamrater från Nordiska motståndsrörelsen besökte Stockholms stadshus, som i år fyller 100 år, och på grund av detta hade öppet hus för allmänheten.
106 meter högt sträcker sig det välkända tornet.
Vi gick omkring i den massiva byggnaden och tittade på den vackra arkitekturen och konsten. Stadshuset är en fröjd att beskåda då det är byggt vid en tid då husbyggandet och konsten ännu inte perverterats av kulturmarxismen.
Byggnaden invigdes på midsommarafton den 23 juni 1923, 15 år efter att beslutet tagits att ett kommunalhus skulle uppföras på platsen.
Första anhalten var den världskända Blå hallen, detta jättestora rum där Nobelpristagarna blir bjudna på fest med kungen och alla möjliga politiker varje år. Tyvärr sitter även dagens politiska styre av Stockholm i dessa vackra lokaler. Det är en skam att vänsterpartister, miljöpartister, sossar och annat pack får hålla till i detta magnifika hus, som symboliserar Sveriges oc
Dagen påbörjades med en banderollaktion på bron över riksväg 73. ”Ett revolutionärt val” stod det på banderollen som flankerades av en fana på vardera sida. Aktiviteten inleddes med strålande solsken, men gick allteftersom över till molnigt, vilket välkomnades då temperaturen ändå var väldigt hög.
Många tummar upp kunde skådas i bilrutorna under aktionen, och även en och annan lättkränkts sura miner och gester. En man cyklade förbi på bron och stannade till ett tjugotal meter bort där han tog fram mobilen vilken han fipplade med i några minuter. Typiskt rödingbeteende tänkte kamraterna, men skulle mannen mot förmodan lyckas väcka några träskrödingar från sin haschdvala så skulle det bara göra dagen än bättre då motståndsmän lever för gatukampen.
Eftersom några rödingar inte syntes till på ett bra tag så avrundade man banderollaktionen. Fler aktiviteter var inplanerade för dagen, så alla begav sig tillbaka till bilarna och åkte till ett bostadsområde inte allt
Grannästena ett och åtta brukar av hävd fira nationaldagen tillsammans – och varför ändra på ett vinnande koncept? Fest- och mötesplatsen var i år förlagd till en plats långt ute på landet i ett kulturlandskap på behörigt avstånd från städers kulturberikning och dekadens – ett val som av vädrets makter belönades med en molnfri himmel och högsommarvärme.
Festplatsen på morgonen.
Medan förmiddagen var vikt för månadsmöten, så skulle eftermiddagen visa sig bjuda på allt från grillning och familjesamvaro via barnanpassade tävlingar och nationella hymner till eldtal och trubadurframträdande med allsång.
Vid förmiddagens månadsmöten för medlemmar och aktivister redovisades den gångna periodens aktiviteter i de både nästena, medan den kommande månadens planerades. För dem som inte kunde delta vid årets version av Organisationsdagarna framfördes en sammanfattning av viktig information därifrån, främst sådan rörande fysisk träning. Mötesdeltagarna informerades också om sommarens
Tidig eftermiddag möttes man denna dag upp nära huvudstaden, för att med bilar åka i samlad trupp mot skärgården.
Framme vid den tilltänkta platsen gick man en kortare sträcka genom ett skogsparti tills man kom fram till Östersjön. Den vackra naturen i Stockholms skärgård står i skarp kontrast till betongklossarna man vant sig vid att se i storstaden.
Här startade man omgående en rejäl eld med död ved som hittades i skogen. Vissa i sällskapet prövade på fiskelyckan vid en närliggande brygga medans andra samtalade vid elden.
När elden lagt sig lite började man grilla den medhavda maten till ljudet av havet och fåglarna. Efter att alla ätit klart och man suttit ett tag vid glöden och samtalat begav man sig tillbaka till bilarna.
Mot Mordor gick resan där man tänkt hålla en banderollaktion. Efter att ha kollat upp lite nya broar över andra vägar in mot Stockholm slutade det ändå med att man begav sig till den tidigare etablerade platsen vid Skogskyrkogården.
Dagen startade redan 07:00 med affischering på flera platser i centrala Stockholm, bland annat i Humlegården där Socialdemokraterna senare skulle samlas för sitt 1 maj-firande. Budskapet var som bekant ”Bröd åt arbetarna – Blod från politikerna”.
Man begav sig därpå till lämpliga broar runt om i huvudstaden, där flertalet banderoller sattes upp med budskapet ”Socialdemokrati – Folkförräderi”.
Flera timmar efter uppsättandet sitter banderollen kvar.
Nästa aktivitet för dagen var en broaktion vid den numera välbekanta bron intill Skogskyrkogården. Med samma budskap flankerade av Tyrrunefanor mottog man denna dag väldigt många tutningar, tummar upp och segerhälsningar. Det var uppenbart att en stor del av de förbipasserande bilisterna verkligen avskyr sossarna!
Kanske den mest populära banderollen hittills.
Med broaktionen avslutad höll man ett kort planeringsmöte där man delade upp medlemmarna i två grupper. Ena grupp
På lördagseftermiddagen träffades man på Lovön i Mälaren, där Drottningholms slott ligger, som var den första anhalten för dagen. Här tog man gemensamt en rundvandring i parken som omger slottet, och beskådade både den vackra naturen och djurlivet som rör sig omkring. När man var nöjda hoppade man in i bilarna igen och begav sig en kort bit västerut, till Lovö kyrka.
Vid denna kyrka ligger kvinnan begraven som tidigare kallats Tredje rikets första dam, Carin Göring. Då en avatars födelsedag nyligen inträffat hade man beslutat sig för att ha en social aktivitet för att fira dennes minne, och passade samtidigt på att besöka gravplatsen för en för nationalsocialisterna väldigt viktig ikon innan maktövertagandet. Svenska Carin Axelina Hulda Fock gifte sig med den tyske piloten Hermann Göring som senare skulle bli befäl över SA, och gick själv med i NSDAP 1922. Dessa två skulle senare användas av Joseph Goebbels i propagandan som användes i Tyskland, och Carin blev en nordisk iko
Med den svenska, finska och Motståndsrörelsens fana i fronten, klev uniformerade kamrater in på Norra begravningsplatsen, tätt följda av civilt klädda medlemmar och utomstående sympatisörer. En blombukett lades ned vid graven och kamraterna med fanor ställde upp på bägge sidor om gravstenen.
Som alltid hölls ett anförande om Cuulas liv som nationalsocialist, hans tid som aktiv i NSAP och SSS, och hur han trots faran det innefattade tog beslutet att frivilligt ansluta sig till kriget mot bolsjevismen, för att han ansåg att Finlands sak var hans.
Jag skulle vilja påstå, att hedrandet av Hallberg-Cuula inte enbart handlar om personen utan även en hel del om moralen, hjältemodet, kamplusten och viljan.
Talet tog även upp vikten av att hedra Gösta Hallberg-Cuula och andra fallna hjältar, och med detta erinras av att kampen i framtiden kommer kräva mer än ord, och även att fienden är densamme då som nu. Kamraterna på plats frågades av talaren om de likt Cuula hade offervilja
Lördagen 8 april började med att man med bil begav sig mot en skog som ligger inte alltför långt bort från nästets mer centrala delar. Tanken var att kunna köra så nära den tilltänkta platsen som möjligt, då man hade med sig packning som vägde lika mycket som en genomsnittlig motståndsman, utöver allas personliga tillhörigheter. På skylten som satt mellan riksväg och skogsväg stod det att bommen kan stängas när som helst då det pågår jakt året om, så alla höll tummarna att jakten skulle pågå även nästa dag, och åkte vidare på den ensliga vägen.
Framme vid sjön man ämnat spendera helgen vid så packades det tyngsta ut ur bilarna. Då det inte fanns någon snö kvar var det lönlöst att försöka dra packningen på en pulka eller liknande, istället beslutade man sig för att tillverka en simpel bår. Tjocka trädgrenar fästes fast med spännband på lådan som innehöll nästets 16-mannatält, så att man skulle kunna bära det över axlarna de runt 500 metrarna som kvarstod till lägerplatsen. En kor
Med hjälp av bil var det tänkt att man skulle ta sig till en i förväg utstakad plats i en av nästets skogar. Väl på väg dit märkte man att detta var betydligt svårare än väntat då man möttes av stängda bommar gång på gång som blockerade vägarna som enligt kartan gick till den önskade platsen. Efter en del kartläsning hittade man till slut en liten väg där bommen i alla fall för tillfället var öppen och åkte in där, med förhoppningen att den skulle förbli öppen.
Det var bland det sämsta vägunderlaget någon deltagare hade färdats på då vägen blivit fullständigt sönderkörd av lastbilar som fraktat ved ut ur skogen. Underredet på bilen lät som om det tidvis höll på att lossna på grund av de stora höjdskillnaderna i vägen, men efter en betydligt längre färd än väntat var man framme vid sjön som planerat, om än en annan del av den.
En kort vandring längs en stig från där man parkerat hittade man en lämplig plats för läger som blickade ut över den istäckta sjön. Trots att skogen lå
Dagens aktivitet var en fortsättning på banderolluppsättningarna med samma budskap som hade skett dagen innan, på självaste Förintelsens minnesdag.
På bron ovanför Riksväg 73 möttes man denna dag runt lunchtid för att ha en längre broaktion och även om det var lördag så var det packat med bilar redan innan man ens kom dit. Motståndsrörelsen har blivit ett så vanligt inslag i gatubilden i Stockholm så att kamraterna hann varken rulla ut banderollen eller veckla ut någon av fanorna innan bilisterna började tuta – då de visste precis vad som väntade!
En broaktion i Stockholm har en tendens att öka på köbildningen rejält på den överfulla bilvägen då var och varannan bilist saktar in för att kunna läsa budskapet, fotar eller filmar med mobilen, och i vissa fall ”parkerar” mitt i vägen för att kunna ta ett ordentligt kort.
Statens knektar låg denna dag inte på latsidan utan dök upp kort efter uppställning, men var idag bara två till antal. Dessa ville gärna prata om det ga
På grund av Israels nyligen utfärdade förbud mot den palestinska flaggan och terrorstämplandet av ett antal civila organisationer, så beslutade sig Motståndsrörelsen för att öppet visa sitt förakt mot detta och samtidigt tydligt meddela vad man tycker om Israel.
Kamrater tog sig till centrala Stockholm, där Israel har sin ambassad, men man hann inte ens korsa gatan framför ambassaden innan statens knektar dök upp och ivrigt ville veta vad det var som skulle hända. Dessa höll sig dock sedan bara i närheten och iakttog.
Samtidigt dök en förbipasserande troligtvis judisk man upp. Han var först väldigt nyfiken på varför kamraterna stannat just där och sedan uttalade han sitt stora missnöje över det som skedde – med mobilen i högsta hugg.
Den förmodade juden inbjuds att också komma och torka av sina skor.
Man ställde upp utanför ambassaden med Motståndsrörelsens fana i vinden. Dagen till ära hade man också fått tag på en israelisk flagga som fick agera dörrmatta.
En ak
