Skip to content
Dagen började med att kamrater sammanstrålade söder om Stockholm för att gemensamt åka tåg in till huvudstaden. Redan när man stigit på tåget stötte man på en röding som försökte varna de andra på tåget att ”nazisterna var här”. Den sinnesförvirrade försökte fråga vad kamraterna skulle göra och var de skulle vara, och uppmanade dem att inte göra någon obekväm under dagen. Ett så ironiskt uttalande att det saknar motstycke då de flesta normalfuntade människor blir väldigt obekväma av att se paraden som går genom staden.
När man närmade sig platsen stötte man på en stor grupp poliser som följde efter sällskapet under resten av dagen. Det var fortfarande relativt folktomt när man ställde upp vid samma bro som tidigare år, men detta år var det inga rabiata människor på plats. Ordningsmakten kraftsamlade kontinuerligt och förde samtidigt dialog med en kamrat om vad som skulle hända. Det föreslogs från polisens håll att man skulle vara tvungen att stå i ett litet hörn på bron,
För vissa medlemmar började dagen redan på morgonen innan trafiken kommit igång på riktigt. Banderoller sattes upp runt om i Stockholm över vältrafikerade vägar in mot stan. Kort därefter möttes flera kamrater upp på en välbekant bro söder om huvudstaden.
Här höll man en broaktion dagen till ära, med budskapet Inga Pedofiler På Sveriges Gator, med flera ledande gestalter ansvariga för Stockholm Pride i åtanke som faktiskt blivit dömda för pedofila brott genom åren. Responsen var så pass positiv att en medlem som tidigare inte stått vid bron blev överraskad över hur glada människor faktiskt var över Motståndsrörelsens närvaro.
En stund in i aktiviteten kom statens våldsmonopol på besök, envisades med att en anmälan skulle upprättas, trots att inget brott begåtts, och höll sig sedan kvar vid platsen under resten av aktiviteten. Med polisen efter sig, något som skulle bli ett signum för dagen, begav man sig sen till närmaste tunnelbana för att ta sig vidare in mot de centrala de
Efter en del aktivism under förmiddagen begav sig motståndsmän in till Stockholms innerstad för att beskåda spektaklet som är ”prideparaden”. Vid denna tid hade man redan dragit på sig snuthäng, så planerna på att diskret ta sig till den tilltänkta platsen fick skrotas, och man åkte in i samlad trupp.
Paraden skulle gå längst med Kungsgatan ner till Sturegallerian och Humlegården, så man tog sig till en av broarna som gick över Kungsgatan, där man spred ut sig lite. Det tog inte lång tid innan ett tjugotal civila och uniformerade poliser hade tagit sig till platsen. Här fick man vänta runt en och en halv timme på att början på tåget skulle komma fram till platsen. Under tiden fylldes det på med fler och fler människor, som av någon outgrundlig anledning frivilligt vill beskåda hela spektaklet.
En handfull nationalsocialister mot tusentals sinnesförvirrade människor.
Alltid lika kärleksfulla.
När tåget kommit runt hörnet vecklades banderollen med budskapet
