Skip to content
Trumslagarna värmer upp i väntan på marschens start.
Massmedia-”journalisterna” verkade inte tycka det var lika kul att själva bli fotade när man åsiktsregistrerade deltagare i en minnesceremoni.
”Experten” Christer Mattsson var på plats och höll sig på behörigt avstånd, i väntan på att media skulle ge honom uppmärksamhet.
Motståndsrörelsens ledare ingick självklart i fackeltåget.
Gustav Blomberg.
Den labila transan ”Malin” följde ständigt efter tåget och utstötte diverse mongoloida läten.
Polisnärvaron var extremt hög.
Altaret till minne av den tragiskt mördade Daniel Wretström.
Lukas Lindgren höll ett mycket uppskattat brandtal.
Det vackra altaret i Wretströms ära
En tyst minut för den fallne.
Den sanna nationalismens efterlängtade återkomst
Jag började engagera mig i Nordiska motståndsrörelsen för snart sju år sedan. Beslutet att gå med togs efter att jag under flera år hade blivit insupen i den kultur och propaganda som skapades och förmedlades runt organisationens stora demonstrationer 2015–2018. Det var en tid då man flera gånger hörde vanliga människor prata om Motståndsrörelsen i offentlig miljö helt av sig själva – det var helt enkelt något i luften, något som jag vet att många håller med om.
Falun 2017.
Detta, tillsammans med flyktingkrisen och den internetkultur som rådde just då i och med althögerns samt memernas framfart blåste upp en perfekt storm i förhållande till de dåliga erfarenheter jag hade av det multikulturella samhället generellt.
Den avgörande inspirationen gick även bakåt i tiden. Den utbredda ungdomskulturen kring skinheadvågen, de stora historiska Salemmarscherna och Folkets marsch visade tydliga exempel på aktiviteter som jag hade velat
25 år har gått sedan det vedervärdiga mordet på den tonårige nationalisten Daniel Wretström, begånget av rasfrämlingar, indirekt påhejade av svenskfientlig massmedia och etablissemanget i stort.
Tyvärr så har inte samhället eller det svenskfientliga våldet stoppats eller ens bekämpats av systemet sedan Daniels tragiska bortgång, istället har det snarare eskalerat och slagit alla tidigare rekord under de 25 år Daniel legat under jord. Därför var det en självklarhet för Nordiska motståndsrörelsen att gå man ur huse med facklor i hand för att visa att vi aldrig kommer att glömma eller förlåta det sjuka system som är orsaken till all den ondska som drabbat Daniel och otaliga andra svenskar både före och efter honom.
Klockan 16.00 den 6 december samlades allsköns nationella på Rönninge pendeltågstation med medhavda facklor, blomsterbuketter, gravljus och rosor i väntan på avmarsch mot mordplatsen. Utöver medlemmar från Nordiska motståndsrörelsen deltog bland annat medlemmar från A
Nordiska motståndsrörelsen har under många år hedrat minnet av Daniel Wretström och önskar alla patrioter oavsett organisationstillhörighet en god dag i Salem idag.
Medan somliga kamrater väntade vid samlingsplatsen var andra upptagna med att pryda närområdet med banderoller på vägen dit. Det gick snabbt att få upp då det gjorts många många gånger tidigare av rutinerade aktivister. På banderollen står det ”Vi glömmer aldrig Daniel Wretström”.
Så fort man kommit tillbaka till bilen och började rulla så såg man en figur på bron, och banderollen som sakta faller mot marken. Kamraterna hoppar ur bilen och lägger benen på ryggen tillbaka till bron. En kvinna som till synes antingen är mentalsjuk, eller bara en röding (eller bådadera om det nu är någon skillnad?!), står på bron och viftar med en sax och raljerar om nazister. Dåren avväpnas för att inte utgöra en fara för någon omkring henne, eller sig själv, och en kamrat börjar filma och ifrågasätta våpet.
Som alltid med personer av detta slag tror de att de kan bete sig hur som helst, och när de sedan blir ställda till svars beter de sig som små barn som fått ett utbrott. Kvinnan lämnar plat
Wretström hedrades inte bara vid sin gravplats i Surahammar igår. I Salem, i anslutning till den plats där Daniel bragdes om livet av en mångkulturell pöbel den 9:e december, år 2000, tändes 14 stycken marschaller i formen av en Tyrruna. Under minnesstunden hölls en banderoll upp med texten VI GLÖMMER ALDRIG DANIEL WRETSTRÖM.
Banderollen spändes sedan upp på platsen som en påminnelse till de svenskar, nationalister som andra, som låtit minnet av Daniel falla i glömska.
Nordiska motståndsrörelsen glömmer aldrig, och vi förlåter aldrig mordet på Daniel!
Daniel Wretström!Närvarande!
Kvällen inleddes med att medlemmar och aktivister tog sig till den plats i Salem där Daniel bragtes om livet. När deltagarna anlände till platsen syntes en krans liggandes upp och ned i snön och enstaka ljus som slocknat.
En medlem placerade kransen mot en sten och utöver att tända de slocknade ljusen tändes ytterligare 14 stycken medhavda marschaller, för att symbolisera de 14-orden: Vi måste säkra existensen för vårt folk och en framtid för våra vita barn!
När detta var gjort vecklades en banderoll ut med texten – Vi glömmer aldrig Daniel Wretström.
Under den tid Motståndsmännen stod uppställda med banderollen var det många bilar som saktade in för att se vad som pågick och förhoppningsvis få sig en tankeställare. Även en man som var ute och gick med sin hund kom fram för att få reda på vad som pågick. Det visade sig att han kände till mordet och han uttryckte sympati och tacksamhet till de närvarande.
Efter en halvtimme på platsen tog en av deltagarna till orda och h
