Medlemmar från kampgrupp 503 mötte upp vid samlingsplatsen strax före lunch där även några motståndsmän från Dalarna anslöt. Första målet för dagen var en välbesökt Willysbutik i ett mindre köpcentrum i Karlstad. Efter en snabb genomgång placerades fanbärarna ut på varsin sida av entrén där aktivister och medlemmar spred ut sig strategiskt i anslutning och började dela ut flygblad.
Flygbladen gick åt som smör i solsken, flera välvilliga blickar och instämmande uttryck kunde observeras men naturligtvis en och annan snörpt mun och surt grymtande från mindre toleranta element fanns i den rikliga strömmen av människor som passerade oss.
Det dröjde inte länge innan ansvarig butikschef kom ut och bestämt hävdade att vi inte hade rätt att befinna oss där och det fanns kunder som klagat. Ansvarige gruppchef på plats Björn van der Hert förklarade då lugnt och sansat för den oupplyste butikschefen att våran närvaro och aktivitet kommer med stöd i grundlagen och den kommer att genomföras oavsett om några enstaka snöflingor till kunder inte kan acceptera åsikter som inte ligger i linje med deras egna eller huruvida butikschefen tror sig ha någon som helst rätt att avvisa oss från platsen. Butikschefen erkände i princip sig ha lite dålig koll på lagen lovade att genast kolla upp detta och vände på klacken.
Naturligtvis dröjde det inte lång stund innan lagens långa arm dök upp i en målad bil med två konstaplar, antagligen bortryckta från något viktigare som brottsutredning eller dylikt. Konstaplarna visade sig vara både hövliga och insatta i rådande lagstiftning så efter en kort pratstund med gruppchefen valde de att hålla sig i bakgrunden för att iaktta och enligt deras egna utsago ingripa om eventuella meningsmotståndare skulle dyka upp. Under hela tiden hade flygbladsutdelningen fortsatt utan avbrott, efter ca 5 minuter dyker då en andra polisbil upp men de informeras av sina kollegor och störde inte oss något heller.
Trots att ordningsmakten just denna gång uppträdde korrekt och på ett föredömligt sätt kan man ändå inte undvika att slås av att de har sådana enorma resurser till hands så fort Motståndsrörelsen är ute för att dela flygblad eller på annat sätt bilda opinion. Som en jämförelse nämnde en god vän att de hade haft inbrott på byggfirman han jobbar på för 3 veckor sedan där det stals maskiner och utrustning för hundratusentals kronor och Polisen har inte varit där och kollat ännu. Kanske skall jag föreslå för hans chef att jag vet ett sätt att få dit flera patruller på max 15 minuter?
En annan mycket trevlig händelse var en havande nordisk ung tjej som kom fram till en motståndskvinna som stod precis framför entrén och delade flygblad och tackade för att vi fanns och var utom sig av tacksamhet över att vi gör det vi gör. Hon meddelade att hon till och med hade ringt sin pojkvän så han kunde komma dit och träffa oss i verkligheten. Det berättas ofta om små solskenshistorier numera när vi är ute på gatan och i andra sammanhang men det är sånt här som värmer oss motståndsmän och kvinnor djupt in i hjärtat och det är dessa tillfällen som ger massor för både motivationen och kämpaglöden.
Huruvida pojkvännen kom fick vi tyvärr inte veta för det var dags att dra vidare till nästa mål för dagen som är ICA stormarknad i Välsviken som ligger i ett stort köpcentrum med många butiker i en av Karlstads stadsdelar.
Jag höll på att glömma en liten incident i all hast men naturligtvis var det en mindre mentalt bemedlad ”kommunistgubbe” som försökte hälla lite smolk i glädjebägaren även denna dag. På väg till bilarna kommer denne person upp jämsides med motståndskvinnan i gruppen och säger till henne något förvirrat om ”hur hon kan vara med oss för sådana som hon är de första vi kommer att ta bort om vi kommer till makten” och sen nån rant om att han var plattfot och verkade lite rädd på grund av av det?
När vi sedan samlats vid bilarna kör samme man ut från sin parkering och kör med uppenbar avsikt så nära några av motståndsmännen att de riskerar att bli påkörda. En ”okänd” motståndsman passar då rådigt på att plantera en snygg buckla med sin näve på bilens bakskärm samtidigt som gruppchefen sliter upp bildörren och verbalt tillrättavisar den huvudet kortare bilföraren som efter en kort besiktning av plåtskadan plötsligt förlorat talförmågan och finner för gott att lämna platsen.
Ica Välsviken är en plats vi tidigare besökt vid några tillfällen under föregående år, det är ett ställe med lite annan stämning än ovanstående kan man säga. Personalen känner till oss och verkar få panik varje gång vi dyker upp. Man skall väl inte generalisera för mycket men det verkar vara en affär där ”lite finare” människor av PK-snitt handlar så det blir en del snorkiga uppsyner och intressanta kroppsspråksövningar men en hel del positiva som vanligt också.
Ganska direkt när vi är på plats kommer ett ungt par fram till två av medlemmarna och tjejen börjar hett att debattera, men med tiden verkar hon lugna ned sig och frågorna blir allt mer av konkret art då motståndsmännen verkar kunna svara och reda ut en del missförstånd.
Vid det här laget har ansvarige hövding i butiken ställt sig i dörren och söker kontakt vilket genast adresseras av gruppchefen vilket återigen förklarar premisserna och med vilket stöd i lagen vi företar oss denna aktivitet utanför ”hans butik”. Naturligtvis nöjer sig inte denne utan talar om att han minsann har tillkallat polis och dessa kommer enligt honom att avvisa oss. Vi svarar torrt att de är välkomna samtidigt som vår flygbladsutdelning går vidare och passande nog kommer en ung herre förbi och vill bli fotograferad tillsammans med vår fana vilket vi naturligtvis låter honom göra.
Förövrigt löper utdelning på odramatiskt och någon polis dyker aldrig upp och vid det här laget börjar det bli dags att avsluta. Hela gänget beger sig gemensamt till ett matställe där en buffé avnjöts och vi tackar våra kamrater från Dalarna för dagen och samtliga beger sig av mätta och belåtna med dagens offentliga aktivitet för lite vila innan nästa äventyr.
