1. Motståndsrörelsen - Sedan 1997

Nordiska motståndsrörelsen .se

  • Genom att besöka vår webbsida godkänner du delar av vår Datapolicy
  • Ja, det är ok
  • Nej, jag godkänner inte den
  • Jag vill läsa mer
  • Jag bryr mig inte (Ja)

Mödrar i kampen del 2 av 2: Vera Oredsson

INTERVJUSERIE DEL 2 AV 2. Anette, medlem av Nordiska motståndsrörelsens Näste 5 har intervjuat Vera Oredsson och Paulina Forslund om kvinnors och framförallt mödrars roll i kampen. Här följer intervjun med Vera.

Då de manliga medlemmarna är fler än de kvinnliga i organisationen och jag till viss del upplever att de kvinnliga blir allt mindre aktiva när de får barn har jag valt att intervjua Vera Oredsson som har väldigt många år bakom sig som kvinnlig aktivist och moder. Nedan följer ett skriftlig utdrag av den muntliga intervjun.

Vad anser du att kvinnans roll i kampen är?
Den kvinnliga kampen är egentligen inte så väldigt olik den manliga. Visst rent naturligt kanske vi inte slåss på gatorna och sånt där, utan i sådana sammanhang mer står i bakgrunden och träder in om det verkligen behövs. Annars kan kvinnor i stort göra det som männen gör.

Vad är då en mammas roll i kampen och hur ändrar sig en kvinnas roll när man får barn?
Det ändrar sig naturligtvis i det att man inte kan vara lika mycket aktiv utåt, man blir ju mer bunden till hemmet. Man måste ju alltid ta hänsyn till barnen. Samtidigt menar jag att man inte heller ska ta för mycket hänsyn till barnen när de växer upp heller. Man måste vara öppen även inför barnen och låta de vara med i samtalen. Jag har varit helt öppen och barnen fick vara med på intern aktiviteter där detta tilläts.

Man skall inte åsidosätta barnen och tänka att de inte kan vara med, utan tvärtom är det bra om de är med och ser att det är vanliga trevliga människor också runt oss. Det motverkar att de får förutfattade meningar om oss senare i livet. Om man håller barnen helt åtskilt från kampen som många gör så undrar bara barnen vad mamma och pappa har för sig och då kan dom istället få konstiga föreställningar som dom kanske får höra från skolan eller någon annanstans. När de får träffa kamrater som är normala och trevliga och skämtsamma får de istället en mer naturlig inställning till kampen. Jag menar alltså man inte ska skilja så starkt på hemmet och kampen.

Det är lätt att man som mamma blir lite avundsjuk på kvinnor i kampen som inte har barn för att de får vara med mer då de har mer tid. Men, det är bara att man får en annan roll i kampen. Nationalsocialismen måste involveras i hemmet. Med det sagt menar jag inte att man ska hjärntvätta och tvinga barnen, för det ska man inte göra. Man ska ta det helt naturligt, nationalsocialismen ska vara helt naturlig.

Hur ändrade sig dina insatser för kampen när du blev mamma?
Jag blev mer bunden till hemmet naturligtvis och kunde inte vara med lika mycket på de utåtriktade aktiviteterna. Istället anpassade jag mina uppgifter och hade exempelvis ansvar för att svara i partitelefonen och skrev artiklar och sådant. Egentligen så hindrade inte mitt mödraskap mitt kamparbet så mycket, utan ledde mer till en anpassning och en förändring av mina uppgift. Vi såg också till att fler möten och sammankomster skedde i vårt hem så att också jag kunde delta enklare.

Kan mannen hjälpa kvinnan att vara en revolutionärt aktiv mor?
Absolut, mannen måste hjälpa till. Det var jag alltid varit så förtvivlad över inom Nordiska rikspartiet på min tid. Att männen inte tog med sina fruar till våra möten. Då blev det ju naturligtvis lätt schismer efter hand. Fruarna måste naturligtvis också involveras. Nationalsocialismen ska inte ta så mycket hänsyn till hemmet, utan den ska in i hemmet. Se på Öbergs familj, eller många andra kamraters familjer – de är hur lyckliga som helst.

Något jag har märkt med tiden är att när kvinnan bestämmer att mannen inte får vara delaktig i kampen, då har han sig själv att skylla. Det är för att han inte involverat henne i kampen. Vill inte kvinnan höra så måste mannen säga att ”jo, nu ska du höra” och slå näven i bordet. Inget tofflande. Det är bekymmersamt det där, att de kämpande männen rättar sig för mycket efter kvinnan. Är männen nationalsocialister i hjärtat så ska de driva genom den och inte rätta sig efter kvinnan. Man behöver inte ha exakt samma åsikter, inte ens nationalsocialister har 100% samma åsikter, men man måste kunna diskutera och respektera varandra.

Vill inte kvinnan höra så måste mannen säga att ”jo, nu ska du höra” och slå näven i bordet. Inget tofflande. Det är bekymmersamt det där, att de kämpande männen rättar sig för mycket efter kvinnan. Är männen nationalsocialister i hjärtat så ska de driva genom den och inte rätta sig efter kvinnan.

Kan organisationen och kamraterna runt omkring hjälpa till för att mammorna ska kunna vara aktiva nationalsocialister?
Man kan hjälpas åt när det är besvärligt – det är ju självklart att man hjälper sin kamrat. När man är på någon tillställning, så turas man om om att passa de yngre barnen. Om man är på ett föredrag som man verkligen vill höra, så kan någon som inte är lika intresserad ta barnen osv.

Hur var den nationalsocialistiska kvinnans roll i Tyskland före maktövertagandet?
De flesta kvinnorna var tvungna att ta arbete för att männen blev arbetslösa. Många av de yngre kvinnorna var med och delade ut flygblad och spred propaganda, men det var ganska farligt eftersom kommunisterna var många fler än idag och mycket mer militanta.

Vilket lyft det blev för de tyska kvinnorna efter maktövertagandet! Männen fick arbete och kvinnan kunde välja att vara hemma igen. Hemmafrun i Tyskland blev upphöjd. En hemmafru var likställd med de som arbetade ute. En hemmafru hade lika mycket rätt till pension som en som arbetade ute vilket hon också förtjänar. Hon har ju tagit hand om sin man och nästa generation. Mödrar med många barn fick hjälp på alla sätt när hon var hemma. Det var en annan statsordning, som kanske är svår att sätta sig in i idag när kvinnan blivit så ”självständig”. Jag tror dock att många mammor helst skulle vilja vara hemma med sina barn om dom hade haft det valet, fått det stöd och den uppmuntran de behövde och sluppit vara oroliga för ekonomin.

Hur var kvinnan involverad under krigsåren och framförallt under slutet? Ja, då var det ju en helt annan sak naturligtvis. Då behövdes kvinnorna inom barnhemmen och barndaghemmen och i rustningsindustrin. På landet fick dom hjälpa bönderna med ting för männen hade ju blivit inkallade. Kvinnorna tog hand om allt arbetet på hemmafronten och bidrog i kampen utan gevär.

Jag själv fick vara med och gräva skyttegravar och fallgropar och bidra till kampen på det viset. Jag var ung och förstod kanske inte allvaret utan tyckte det var roligt och var inte alls rädd. På morgonen när vi marscherade iväg, hade vi blankputsade spadar på ryggen som soldater nästan. Mot slutet innan vi tvingades fly från Sovjet hade vi också gravtjänst. Jag hoppas det gjorde nytta det kamparbetet vi bidrog med.

Har du några avslutande ord till våra läsare?
Kampen fortsätter i hemmet när man har fått barn. Att få barn är givetvis inte en anledning att avsluta den nationalsocialistiska kampen. Det kan man naturligtvis inte göra. Det blir bara en annan sorts kamp. Nu när vi har internet kan ju dock även mödrarna göra hur mycket som helst. Mammorna kan ju också mötas med sina barn och involvera dom i nationalsocialismen hemma.

Titel:Mödrar i kampen del 2 av 2: Vera Oredsson Författad av:Redaktionen Publicerad:2020-10-03 Uppdaterad:2020-10-06

Läs också: