I onsdags dömdes tre medlemmar från Nordiska motståndsrörelsen för att ha ”vanhelgat” minnesmärken för romer i Skåne. Det låter ju såklart jättehemskt, särskilt som det i media beskrivs som om de skulle ha skändat gravar eller något liknande. En del hoppas säkert på att Nordiska motståndsrörelsen nu ska gå ut i ett pressmeddelande där vi tar avstånd från aktionen. Eller att vi väljer tysthet utåt men uteslutningar och repressalier internt.
Problemet är bara att ingen av dem gjorde något fel.
Förutom att åka fast.
Låt oss titta på vad som verkligen hänt. Tre personer från Nordiska motståndsrörelsen har begett sig till Bromölla och Kivik där de (i vart fall enligt domen) vandaliserat ett minnesmärke för romer. Faktaskyltar bröts loss och märket sprayades med orden ”Nej ut”. Vid märket placerades en skylt med texten ”Här borde det stått en staty tillägnad det nordiska folket” med en Tyrruna nedsatt i marken.
Ja, det är olagligt med vandalisering. Men det är fortfarande mot döda ting och mot ett minnesmärke vars syfte är att svenskar i vårt eget land ska känna skuld till, och underdånighet gentemot, ett annat folkslag. Det var en kreativ aktion som ifrågasatte varför det finns minnesmärken i Sverige för romer men inga för svenskar.
Varför får inte svenskar ett minnesmärke? Att romer ”tvingades” att bo i zigenarläger på denna plats (vilket minnesmärket handlar om) skiljer sig knappast från de svenskar som idag tvingas bo i mångkulturella ghetton på grund av den antivita politiken som förs. Skillnaden är att det senare är farligare och inte sällan leder till mänskligt lidande. Detta borde såklart uppmärksammas på något sätt, men platsen hade också kunnat brukas till något trevligare och mer historiskt med ett minnesmärke för våra förfäder som bott på platsen i tusentals år.
Jämförelser med gravskändningar är helt uppåt väggarna. En gravplats är helig oavsett vem som ligger där. Ett minnesmärke för andra folkslag, skapat av inhemska förrädarpolitiker i syfte att utmåla svenskar som förövare och icke-svenskar som offer, är någonting helt annat. Det enda som besudlats här är våra förfäders mark.
Enligt domen ska aktionen ha syftat till att kränka den romska gruppen, men jag menar att det snarare är en politisk aktion. Visserligen kanske en del frågar sig varför romerna bodde i läger från första början. Vad som fick Malmö-polisen att se det som nödvändigt att upprätta ett register över brottsbenägna romer. Varför viss statistisk visar att det är 52 gånger mer vanligt för en rom än en svensk att begå brott. Hur det kommer sig att de mest kriminella ledargestalterna inom extremvänstern har romskt blod i ådrorna, däribland ökände Kim Fredriksson – en dömd kvinnomisshandlare som ligger bakom flera sadistiska övergrepp mot kvinnor och många andra brott.
Sådana här saker behöver debatteras. Vem vet, det kanske är svenskarna som är boven i dramat då vi inte lyckats integrera dem. Kanske behöver romerna ännu fler rättigheter och minnesmärken.
Men den här aktionen handlar inte om dem. Aktionen var inte riktad mot romer i sig utan var ett försvar till det folk som aldrig fick ett minnesmärke, tillika en aktion mot det rådande systemet som gör skillnad på folk och folk och bedriver en antivit politik där icke-vita bedöms som mer skyddsvärda och i större behov av minnesmärken. Återigen: Varför inget minnesmärke för de svenskar som bott på platsen i tusentals år?
Det enda man eventuellt skulle kunna hålla emot dem som utfört Bromölla-aktionen, förutom att åka fast, är att det alltid är en risktagning att genomföra denna typ av aktion och kan ge höga straff om man just åker fast. I värsta fall kan sådant leda till att bra kämpar blir borta från kampen under en längre tid. Så var det dumdristigt – eller modigt?
För att sammanfatta har alltså tre medlemmar i Motståndsrörelsen utfört något kanske dumdristigt men ändå modigt, de har genom en symbolisk aktion försvarat sitt folk och sedan gått till motangrepp mot det folkfientliga system som vill förgöra oss. Vad var det vi skulle ta avstånd från nu igen?