Ursprungligen publicerad 2015-02-02. Finns även att köpa som tryckt skrift hos vår samarbetspartner Greenpilled.com.

Under fredagen stod Fredrik Vejdeland anklagad för ”hets mot folkgrupp” vid Göta Hovrätt i Jönköping. Vejdeland hade som ansvarig utgivare dömts för ”hets mot folkgrupp” för ett antal kommentarer och en artikel.

De kriminaliserade uttrycken var bland annat: ”Leve nationalsocialismen”, ”Leve Hitler”, ”Död åt Zog”, ”Krossa Sion” och ”Adolf Hitler, den störste folkhjälten i modern tid”.

JK:s åklagare Fredrik Ingblad byggde sitt åtal på halmgubbar, ”tolkningsfakta” och andra retoriska knep som han lyckades manipulera tingsrätten med. Ingblad gav sig själv tolkningsföreträde över vad nationalsocialismen står för i syfte att på osakliga grunder övertyga rätten att Nordfront står för rashat, rasförföljelser och utrotning eftersom vi delar samma -ism som andra som påstås ha stått för detta.

När uttrycken nu fick ny prövning vid Hovrätten valde Vejdeland att hålla ett längre anförande för att förklara vad nationalsocialismen står för men också vad Nordfront representerar, står för och menar med de begrepp vi använder.

Efter att försvarsadvokat Björn Hurtig och inkvisitor Fredrik Ingblad hållit sina slutpläderingar fick Fredrik Vejdeland avsluta förhandlingarna. En märkbart irriterad Ingblad reagerade starkt på att Vejdeland fick hålla sitt anförande. Ingblad avbröt Vejdelands anförande, eftersom han kände sig personligt påhoppad, men blev då tillsagd av en åhörare, Vejdeland själv, Hurtig samt också domaren.

NEDAN VEJDELANDS FÖRSVARSTAL FÖR NATIONALSOCIALISMEN:

Först och främst vill jag bara upplysa rätten om att JK:s mål mot oss haft en politisk agenda. För oss är det uppenbart att JK vill flytta fram positionerna för att förbjuda en hel ideologi. Men eftersom det går emot grundlagen att förbjuda ideologier vill JK och Ingblad förbjuda positiva omnämningar av den – vilket i praktiken leder till samma sak.

För varje rättegång hänvisar han till en tidigare rättegång där något nytt uttryck gått igenom. Även detta åtal är i allra högsta grad en del av detta positionsflyttande. Bara en dag efter att Örebro tingsrätt gjort det olagligt att kalla Hitler för en folkhjälte inledde JK en ny förundersökning mot ett klistermärke med en bild på Hitler. En bild på en avslappnad Hitler i trevlig kontorsmiljö, sittandes på bordet med en blomma bredvid är enligt Ingblad hets mot folkgrupp.

Jag är säker på att om tingsrätten fäller detta klistermärke, och ni dömer mig idag, så kommer detta leda till ytterligare positionsflyttande. Nästa steg från JK:s sida skulle kunna vara att åtala artiklar som bara beskriver nationalsocialismen på ett positivt sätt för att senare göra det i princip omöjligt att som nationalsocialist förespråka sin egen ideologi.

Någonstans måste man sätta en gräns för hur mycket man kan missbruka rättssystemet. Jag föreslår att den sätts idag. Jag skulle vilja att ni sätter er ner och funderar på om det verkligen ska vara olagligt att kalla någon politisk ledare – oavsett ideologi – för folkhjälte. Jag anser själv – och många med mig – att Stalin var en massmördare men skulle se det som helt absurt om någon döms i en domstol för att ha hyllat Stalin i generella ordalag.

Och om en medlem i Kommunistiska Partiet hyllar Lenin i generella ordalag så måste jag ju ändå förutsätta att personen ifråga inte förespråkar massmord på miljontals kristna, utan att det finns någon annan anledning till att man hyllar Lenin.

Lika sjukt vore det att förutsätta att alla demokrater är massmördare bara för att Churchill och Roosevelt terrorbombade tyska städer i demokratins namn. Bara för att Truman släppte atombomber över Japan i demokratins namn. Bara för att George W Bush legat bakom 1 miljon döda civila irakier i ett krig som fördes i demokratins namn.

Ni måste ju ändå förstå hur absurd denna åtalspunkt är. Hur kan en generell hyllning av Hitler leda till fällande dom bara för att någon annan person sitter och gissar att denna generella hyllning skulle handla om ett hyllande av en specifik treårsperiod av Hitlers 56-åriga levnad. Alltså de tre år då den påstådda förintelsen ska ha ägt rum.

Om vi på Nordfront tidigare hade hyllat förintelsen så hade det varit en annan sak. Då hade Ingblads påståenden haft viss bäring men i så fall hade vi ju redan dömts för hets mot folkgrupp för att vi hyllar massmord – vilket vi alltså aldrig har gjort och aldrig kommer göra.

Det kan också vara relevant för målet att vi anser att den så kallade förintelsen – alltså en systematisk utrotning med hjälp av gaskammare – aldrig ägt rum. Jag tänker inte tråka ut er med en lång utläggning om förintelsen men som jurister måste ju även ni kunna se att det inte finns några som helst tekniska bevis för att den ägt rum. Det finns exempelvis ingen dokumenterad order och heller ingen obduktionsrapport som kan visa att ens en jude har gasats ihjäl.

Enligt oss är förintelsen krigspropaganda från segermakterna i syfte att svartmåla fienden, få dem dömda vid rättsfarsen i Nürnberg samt få bort fokus från de egna krigsförbrytelserna. Och sedan har förintelsen alltid varit en vinstdrivande industri för Israel. Israels första premiärminister, David Ben-Gurion, har självt sagt, 1975, att halva Israels infrastruktur är uppbyggd på tyska skadeståndspengar.

Och långt efter kriget – inte minst idag – fyller den så kallade förintelsen ett syfte som ett politiskt vapen som skyddar en viss grupp från kritik. Och detta politiska vapen används ju i även detta mål. Jag kan inte kritisera judiskt inflytande i västerländska länder utan att Ingblad drar upp förintelsekortet på ett fullkomligt osakligt sätt.

Om ”förintelsen” hade ägt rum – om det framkom ovedersägliga bevis för att den skett – så är jag den första att förkasta den. Men – och här vill jag ändå vara extra tydlig – även om den har ägt rum så har den inget med den nationalsocialistiska ideologin att göra och inget med vår inställning till Hitlers politiska och sociala insatser för tyskarna att göra.

EU beskriver på sin officiella hemsida Winston Churchill som en av EU:s grundare och en ”visionär ledare” utan vilken vi inte skulle ”leva i den sfär av fred och stabilitet som vi tar för given”. EU nämner inte med ett ord Churchills terrorbombningar mot tyska städer som Dresden och Hamburg eller det gemensamma beslutet med Truman, Stalin och Chiang Kai-shek att atombomba Japan. Och om EU får beskriva Churchill som ”en fredens man” så har också Nordfront rätt att kalla Hitler för en folkhjälte.

Dagarna innan vi publicerade artikeln som kallade Hitler för en folkhjälte publicerade vi en annan artikel som hyllade Hitler men som definierade vad dessa hyllningar består av. Denna artikel anmäldes också men JK gick inte vidare med den vilket förledde oss att tro att det var förenligt med lagen att beskriva Hitler på ett positivt sätt även generellt. I artikeln stod:

All välfärd som vi idag tar för givet har vi Adolf Hitler och det Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet att tacka för!

Saker som betald semester, sjukdomsersättning, barnbidrag och arbetslöshetsersättning existerade inte innan NSDAP införde det. Den svenska välfärdsstaten är direkt kopierad från NSDAP:s socialpolitiska program. […]

När Hitler kom till makten 1933 så fanns det 7 miljoner arbetslösa i Tyskland. På fyra år besegrade Hitler hela arbetslösheten.”

Nu är detta inte första gången som vi skrivit om Hitlers socialpolitik som inte bara räddade tyskarna i den katastrofala situation de befann sig i men också hjälpte omvärlden att skapa politiska och sociala system som varit till godo för alla medlemmar av det egna folket, inte minst då i Sverige.

Egentligen borde jag avsluta min plädering här och förlita mig på att ni, jurister i rättsstaten Sverige, förstår att man inte kan döma någon för en artikel som i generella ordalag hyllar en person X som en folkhjälte – vare sig det gäller Hitler, Roosevelt, Churchill eller någon annan faktisk eller påstådd krigsförbrytare. Men eftersom Örebro tingsrätt faktiskt fällt mig för detta – och dessutom haft mage att i domslutet kalla den fällande domen för ”förenlig i en rättsstat” – så måste jag uppenbarligen förklara vad vår ideologi faktiskt handlar om – för oss.

Det är relevant för målet att jag ger en helhetsbild av nationalsocialismen, och att vår syn på den – inte bara Ingblads – kommer fram. Som läget varit hittills har jag fällts för att Ingblad lurat byxorna av nämndemännen i Örebro tingsrätt genom hans egna förfalskade bild av nationalsocialismen och med retoriska knep.

Ingblad är expert på att använda sig av det som kallas för Guilt by association och det som kallas för Argumentum ad populum. Lite förenklat så säger Ingblad helt enkelt att eftersom jag är nationalsocialist, och Hitler var nationalsocialist, och gasade judar, så vill också jag gasa judar – alltså Guilt by Association. Ingblad hänvisar också till det så kallade folkets fördomar och gissningar om oss och menar att det ska räcka för fällande dom att utomstående kan uppfatta ett generellt positivt omnämnande av Hitler som att jag är positiv till rashat och utrotning – alltså Argumentum ad populum.

Vid en av rättegångarna mot oss uppfann Ingblad dessutom ett nytt juridiskt begrepp som han kallar för ”tolkningsfakta”. Det är uppenbarligen en finare variant av Guilt by Association. Eftersom vi delar samma ism som Adolf Hitler – vilket är fakta – så ska detta tolkas som att vi också är för rashat, rasförföljelser och utrotning av andra raser när vi beskriver Hitler som en folkhjälte på vår hemsida.

Så här sa Fredrik Ingblad i sin slutplädering i tingsrätten.

När man hyllar det som hände under tredje riket och Adolf Hitler och den tyska nationalsocialismen, då är det hets mot folkgrupp.

…och det han stod för det kan väl ingen ha missat, det handlar ju om rashat och rasförföljelser, en förföljelse och utrotning av andra raser än den nordiska.

…När man hyllar Adolf Hitler och nationalsocialismen i det här sammanhanget då är det det som man uttrycker det är det man hyllar eller vill finna acceptans för.

Först säger alltså Ingblad att ”När man hyllar det som hände under Tredje riket och Adolf Hitler då är det hets mot folkgrupp”. Sedan utvecklar han att det som hände var rashat och rasförföljelser och utrotning. Men Nordfront har ALDRIG hyllat det som Ingblad påstår att vi har hyllat.

Dessutom återfinns i denna korta text från Ingblad två av de retoriska knepen jag talar om. Först säger Ingblad att det Hitler stod för kan ”väl ingen” ha missat och gör sig här till språkrör för alla andra människor – alltså Ad argumentum populum – vilket är helt osakligt. Sedan talar Ingblad om sammanhanget, alltså att vi på Nordfront skulle vara för utrotning för att vi delar samma -ism som Adolf Hitler – alltså Guilt by association. Eller ”tolkningsfakta”, som är det begrepp Ingblad föredrar.

Guilt by association,  Argumentum ad populum, Tolkningsfakta – sådant hör hemma i någon av George Orwells böcker – inte i rättsstaten Sverige.

Den nationalsocialistiska ideologin är någonting helt annat än vad Ingblad vill få den till. Nationalsocialismen uppstod som en politisk rörelse i Tyskland ungefär 1920. Men nationalsocialismen som ideologi, som en idé med ideologiska punkter, skapades tio år tidigare – i Sverige. Nationalsocialismen som idé formulerades av Rudolf Kjellén, statsvetaren, fadern till geopolitiken och mycket annat.

Kjellén talade om vikten av folkets nationalkänsla, att staten är organisk och utgörs av folket – det vill säga rasen – och att alla delar av folket – samarbetar för att avskaffa de sociala orättvisorna. Detta kallade Kjellén för folkgemenskap som var en stor del av det som han benämnde som nationalsocialism.

Kjellén talade alltså om samarbetet inom den egna folkgruppen men han talade inte om fiendskap till andra folkgrupper eller raser som om det skulle vara någon automatisk konsekvens av att man värnar det egna.

Märk väl att det finns heller inget i den tyska nationalsocialistiska ideologin som föreskriver rasförföljelser eller liknande. I själva verket handlade den officiella raspolitiken i Tredje riket om något helt annat. Jag skulle här vilja läsa upp ett uttalande från Dr Walter Gross som under perioden 1933-1945 – alltså under hela det nationalsocialistiska Tysklands existens – var chef för NSDAP:s raspolitiska byrå:

Mest missuppfattad är den nationalsocialistiska synen på relationerna mellan världens olika raser. Det har ifrågasatts ifall de fundamentala rasprinciperna i den nya världsteorin inte skulle leda till översittarsyn, och även förakt för människor av andra raser. Tvärtom; det är just dessa principer som erbjuder den bästa garantin för ömsesidig tolerans och för det fredliga samarbetet mellan alla.

Vi uppskattar faktumet att de av andra raser är annorlunda än oss. Denna vetenskapliga sanning är basen, motiveringen och, på samma gång, skyldigheten för varje raspolicy utan vilken skulle göra en restaurering av Europa praktiskt omöjlig. Huruvida den andra rasen är ’bättre’ eller ’sämre’ är inte möjligt för oss att bedöma. För detta skulle kräva att vi överskrider våra egna rasliga begränsningar under den tid det tar att döma och åta oss en övermänsklig, även gudomlig, attityd som är det enda som kan ge en sådan bedömning av värdet eller brist på sådant hos de många livsformerna i den outtömliga naturen.

Och om nationalsocialismen skulle vilja se den obehindrade blodblandningen mellan individerna förhindrad, så finns det inget i det som tyder på förakt. Trots allt, vi tyskar själva, etniskt sett, är en blandning. Det nationalsocialistiska kravet är bara att blodets hävd och biologins lagar ska beaktas mer noggrant i framtiden.

Vi vill inte se blandäktenskap mellan vårt folk och främmande raser eftersom vid sådan blodblandning går de bästa och karakteristiska egenskaperna hos båda raserna förlorade. Men vi kommer alltid att ha ett välkomnande för alla gäster som vill besöka oss oavsett besläktad eller främmande civilisation, och vår ras-syn ger oss en djupare uppskattning för deras grundläggande egenheter på samma sätt som vi vill få våra egenheter respekterade.

Så talade alltså chefen för Tysklands officiella raspolitik. Så ville man från ledningens håll att folket skulle tycka i denna fråga. Och så tycker även jag och Nordfront. Nationalsocialismen handlar helt enkelt bara om bevarandet av den egna rasen och den egna kulturen. Det är därför vi är mot mångkultur eftersom mångkultur vill blanda upp folkslag och kulturer och göra dem till en grå massa av rotlösa individer som lättare kan kontrolleras av kapitalet.

Bilden:

Dr. Walter Gross, utsedd av Hitler att leda en raspolicy som gynnar biologisk mångfald  bland människor.

Sverige skulle i allmänhet vara svenskt, Japan skulle vara japanskt, Kongo kongolesiskt och så vidare. Och vi skulle då definitivt ha mindre slitningar mellan folkslagen jämfört med idag där miljoner främmande människor flyttas runt och dumpas på platser där det redan bor människor som redan har sina egna sätt att leva.

Det handlar alltså inte om rashat utan det handlar om att uppblandningen mellan folkslagen både skapar slitningar mellan de olika folken och att de bästa och karakteristiska egenskaperna hos båda raserna går förlorade. Jag vill alltså skydda alla rasers unikhet och bevara jordens mångfald. Därför är jag så långt ifrån rashatare man kan vara.

Vad gäller tyskarnas inställning till judarna så är det sant att man betraktade dem med misstänksamhet. Men det har inget med själva ideologin att göra utan med erfarenheter av judars inflytande över Tyskland och hur detta inflytande användes.

Under 1910- och 1920-talen genomfördes flera kommunistiska uppror i Tyskland med det officiella syftet att förgöra den tyska nationen och bereda vägen för den kommunistiska världsrevolutionen. Spartakistupproret, Hamburgupproret, Novemberrevolutionen 1918-1919 leddes alla av judar. Den bayerska rådsrepubliken som kom till efter ett sådant uppror leddes av tre personer –  Kurt Eisner, Ernst Toller och Eugen Leviné – alla dessa var judar.

Vidare ägdes de tyska mediehusen av judar, det socialdemokratiska partiet leddes av judar, de tyska bankirerna var i själva verket judar. Judar satte dagordningen i den tyska nationen och det inflytande dessa hade användes i många fall för att undergräva den tyska nationen.

Men detta är så klart ”konspirationsteorier” enligt Fredrik Ingblad.

En av dessa ”konspirationsteoretiker” var Winston Churchill, en av den tidens främsta intellektuella, som skrev i en artikel från 1920:

Denna rörelse bland judarna är inte ny. Från Spartakus–Weishaupts dagar till Karl Marx, och vidare till Trotsky (Ryssland), Bela Kun (Ungern), Rosa Luxemburg (Tyskland) och Emma Goldman (USA) har rörelsen hela tiden vuxit – denna världsomspännande konspiration för att störta civilisationen och i stället återuppbygga ett samhälle baserat på bromsad tillväxt, avundsjuk illvilja och omöjlig jämlikhet. Den spelade en tydligt igenkännbar del i den tragedi som kallas den franska revolutionen. Den har varit källan till varje undergrävande rörelse under 1800-talet. Och nu har till slut detta gäng med udda personligheter från de europeiska och amerikanska storstäderna hängt sig fast vid det ryska folkets hår och i praktiken blivit de obestridda härskarna över detta enorma imperium.

Tysk erfarenhetsbaserad misstänksamhet mot judars roll i omstörtande verksamheter, inte minst i Tyskland, var något ganska självklart i Europa vid den här tiden. Och misstänksamheten blev inte mindre när de mäktigaste sionistorganisationerna i världen förklarade Tyskland krig i världsjudenhetens namn den 27 mars 1933, bara en vecka efter att nationalsocialisterna tagit makten.

Krigsförklaringen – och det var judarna själva som kallade det för krigsförklaring – handlade om ett världsomspännande ekonomiskt krig mot Tyskland i syfte att sänka Tyskland ekonomiskt. Ett Tyskland som redan då hade stora ekonomiska problem där folk faktiskt både svalt eller tog livet av sig för att de inte kunde försörja sina familjer, skulle frysas ut genom bland annat bojkott av tyska varor, vilket också skedde. Judiska organisationer arrangerade en mängd antityska möten som höll på ända till 1945 och samlade tiotusentals judiska sympatisörer. Det största mötet samlade 55 000 judar vid Madison Square Garden i mars 1933.

De bilder vi har sett på tyskar som bojkottar judiska affärer i Tyskland var ett svar på den judiska världsomspännande bojkotten mot Tyskland. Det var en symbolisk aktion och varade enbart en dag, den 1 april 1933.

Så även om inte ni behöver sympatisera med det så fanns i alla fall en orsak till att det fanns en misstänksamhet gentemot judar i Tyskland, inte bara från nationalsocialister utan från många andra tyskar. Att judar i Tyskland förlorade sina medborgarskap, sina möjligheter att äga media och så vidare var fullt lagliga beslut och handlade om att tyskar skulle bestämma de politiska villkoren i Tyskland.

”Förintelsen” är som sagt en propagandabluff, men att man satte judar i koncentrationsläger när man expanderade österut stämmer såklart. Man kan väl ha åsikter om detta men det var krig och judar uppfattades som potentiellt fientligt sinnade till Tyskland och många av dem som satt i läger var också det i praktiken.

Att behandla en folkgrupp som ett kollektiv var heller inte på något sätt unikt för Tyskland. Den amerikanske presidenten Roosevelt delade exempelvis ut en rad order, som klassade japanska, tyska och italienska medborgare som ”fientliga utlänningar”. 110 000 amerikanska medborgare som råkade ha japansk härkomst spärrades in i amerikanska koncentrationsläger eftersom de var ”fientliga utlänningar”.

För att summera denna del:

Fredrik Ingblad har hävdat att ”nationalsocialismen grundar sig i rashat, rasförföljelser och utrotning”. Detta är ett falskt påstående. Nationalsocialismen grundar sig i raslig överlevnad och alla rasers och folks rätt att existera och leva i fredlig samvaro med varandra.

Tysklands inställning till judarna var erfarenhetsbaserad och har inget med ideologi att göra och ”förintelsen” är en bluff – i alla fall enligt oss – som vi aldrig skulle hylla om den faktiskt hade ägt rum.

När vi kallar Hitler för en folkhjälte så kan det finnas en mängd olika anledningar till att vi gör det. Att vi hyllat Hitlers sociala insatser just dagarna innan artikeln som kallade Hitler för folkhjälte gör det mest troligt att det var de sociala insatserna som avsågs.

Guilt by association, Argumentum ad hominem och Tolkningsfakta är retoriska knep och dåliga bevis för att vi menar något helt annat när vi skriver som vi gör. Ingblad har heller inte lyckats förklara varför han eller ”vanligt folk” (Argumentum ad populum) skulle ha något tolkningsföreträde när det kommer till vår ideologi.

Då vill jag gå vidare till frågan om kritik mot sionismen och uttalandet Död åt ZOG. Här använder Ingblad sig av samma retoriska knep där sionist ”egentligen” avser jude och där krossandet av en liten sionistisk elit som styr världen ”egentligen” skulle betyda död åt alla judar.

Om vi börjar med sionism så beskrivs den såhär av SAOL: ”Judisk nationell rörelse med syfte att stärka Israel.” Problemet här är att många sionister vill stärka Israel på bekostnad av andra.

Detta är inte bara något som vi anser. Det finns vissa kristna grupper, muslimska grupper, delar av New age-rörelsen, stora delar av vänstern och egentligen grupper från alla möjliga läger som håller med oss. Det finns dessutom många judar, främst de ortodoxa, som är emot sionismen och ser den som ett hån mot den judiska religionen. Så redan här faller argumentet om att sionist skulle vara ekvivalent med jude.

Begreppet ZOG syftar vidare till det sionistiska inflytandet i de västerländska länderna och globalistisk maktutövning. Och även här anser Ingblad att det som vi menar är ZOG består av enbart judar. Men här frångår Ingblad definitionen från myntaren av begreppet, Eric Thompson, som säger att de flesta av dessa sionister är icke-judar.

I USA är det extra tydligt att de som stödjer denna sionistiska maktelit är främst icke-judar. De tillhör bland annat den kristna högern, de neokonservativa och huserar kanske främst hos republikanerna. I Sverige är Folkpartiet det närmaste ett sionistiskt parti vi har med flera uttalade sionister.

Att det skulle finnas en sionistisk maktelit med inflytande över västerländska regeringar förkastar Ingblad tvärsäkert som ”konspirationsteorier”. Professorerna Stephen Walt och John Mearsheimer vid Harvard respektive University of Chicago anser annorlunda.

I en kontroversiell rapport, The Israel Lobby and U.S. Foreign Policy, konstaterar de bägge professorerna att det finns en sionistisk lobby i USA som förfogar över den amerikanska utrikespolitiken och leder den i en proisraelisk riktning för att gynna israeliska, inte amerikanska, intressen. Detta genom att bland annat ge mångmiljonbidrag till exempelvis presidentkandidater och genom att ”manipulera media”.

Enligt dessa två professorers forskning var det denna sionistiska lobby som drog in USA i Irakkriget 2003.

Trycket från Israel och lobbyn var inte den enda faktorn bakom USA:s beslut att attackera Irak i mars 2003, men det var det avgörande elementet. Somliga amerikaner tror att detta var ett ”krig för oljan”, men det finns knappast några bevis som stödjer detta påstående. Istället motiverades kriget till stora delar av en önskan att göra Israel säkert.

I detta krig dödades hundratusentals irakiska civila, medan andra siffror talar om att bortåt 1,5 miljoner irakier har dött och dödats till följd av kriget. Och allt det på grund av att en mäktig sionistlobby hetsar fram ett krig för sina egna sionistiska intressen.

Även om ”Död åt Zog” inte är ett slagord jag själv använder så anser jag ändå att det är rätt att uttala ”död åt” en mäktig lobby som manipulerar en nation att föra krig mot en annan nation för sina egna intressen. Det hade varit lika fel om en lobby med så extremt stort inflytande över världen skulle ha varit kinesisk, svensk, brasiliansk eller något annat.

Till sist vill jag bara anföra en sak som visar hur Ingblads sak är extremt illa underbyggt. Ingblad har i sina anföranden talat om raslagar som leder till rasförföljelse som leder till utrotning. Och som sagt är Nordfront av någon anledning för raslagar, rasförföljelser och utrotning eftersom vi uttryckt oss generellt positivt om Hitler. Tolkningsföreträde har Ingblad själv och ”folket”.

Men det finns faktiskt nationer idag som har raslagar och den nation som sticker ut mest är Israel.  Den sionistiska ockupationsregimen i Palestina röstade redan 1950 igenom en raslag som ger judar, vart än de finns, rätten att bosätta sig i Israel samt automatiskt medborgarskap. Vidare är Israels arabiska minoritet andra klassens medborgare i Israel eftersom Israel betraktas som en specifik ”judisk stat”. Det finns många fall av judar och icke-judar som inte får gifta sig med varandra och israeliska araber som inte tillåts köpa mark i Israel.

Palestinagrupperna i Sverige skriver i skriften ”Kolonialism och Apartheid” hur palestinierna behandlats i Israel sedan den judiska ockupationen 1967:

Men palestiniernas liv begränsas inte bara av taggtråd, betong och kulsprutor; de civila israeliska myndigheterna utövar en annan typ av kontroll. De kan till exempel kräva att palestinierna måste ha tillstånd för att resa – inte bara till Israel eller utanför landets gränser, utan till Jerusalem, andra städer på Västbanken eller bara till grannbyn. De israeliska myndigheterna bestämmer hur mycket vatten palestinierna får använda, var de får lov att bygga skolor och hus, och de kontrollerar helt det palestinska näringslivet.

1975 röstade FN:s generalförsamling igenom en resolution, som slog fast att sionism är att likställa med rasism och rasdiskriminering. Bakgrunden till resolutionen kunde härledas till den sionistiska staten Israels behandling av de palestinska invånarna i landet sedan grundandet 1948 genom raslagar och diskriminering.

Israel har alltså raslagar och i Israels fall har det faktiskt lett till det som Ingblad säger att raslagar leder till – rasförföljelser och sedan folkmord. Raslagar som förtrycker andra raser är inget vi vill införa, men på det sättet har raslagarna i Israel använts från första stund.

Och då uppstår två frågor:

1. Borde det i så fall vara hets mot folkgrupp att hylla Israel, vifta med den israeliska flaggan och kalla Ariel Sharon för folkhjälte?

2. Om vi nu utgår från Ingblads osakliga Argumentum ad populum-argumentation så skulle ju detta vara ett ”bevis” för att de som hyllar Israel begår hets mot folkgrupp. För en sannolik majoritet av människor i det relativt Israel-kritiska Sverige tänker nog på just rasförföljelse, kolonialism, apartheid och folkmord när de hör ordet Israel. Och vad dessa människor tycker ska i så fall tillmätas betydelse i en domstol.

Jag har här idag försökt förklara vad vi egentligen står för och hur absurda dessa åtalspunkter är samt hur farliga de också är för en rättsstat.

Om ni nu ska fälla mig för ett generellt uttalande om att Hitler var en folkhjälte, ett generellt uttalande om att en sionistisk ockupationsregim eller en rasistisk ideologi (enligt FN) borde krossas, eller de andra punkterna som innebär åsiktsförtryck, olikhet inför lagen och som begränsar en grundlagsskyddad ideologi i Sverige – så snälla…skriv inte i domslutet att det inte finns ”i en rättsstat godtagbart skäl” att fria.

Erkänn då istället att Sverige ÄR en totalitär stat där åsiktsförtryck råder och där svenska domstolar kastar folk i fängelse, inte på grund av brott utan enbart på grund av deras politiska åsikter. Stå för det i så fall och missbruka inte ordet rättsstat.

Tack för ordet.