Den 25 juli skickade Nordiska motståndsrörelsen en officiell förfrågan till partiet Alternativ för Sverige (nedan AfS) om att få dessa att ställa upp i en debatt med oss. Vi ansåg att detta vore väldigt viktigt, och även högst rimligt, för att få klarhet kring om AfS faktiskt utgör ett verkligt alternativ för svenska nationalister eller om de bara är ännu ett Sverigedemokraterna med nytt partinamn och som därför aldrig kommer kunna åstadkomma något av värde för den här nationen, annat än att möjligtvis och i bästa fall bromsa ned förfallet något, men utan att ha en chans att stoppa det.

Vi önskade därför debattera invandring och repatriering, huruvida detta, om AfS fick bestämma, kommer baseras på etnisk grund och ett verkligt intresse av att värna Sverige och svenskarna eller om AfS istället stödjer ”öppen svenskhet” och menar att invandring och repatriering uteslutande är en fråga om integration.

Vi ville ta debatten om det judiska inflytandet över västvärlden och globalt samt dess roll inom folkutbytet. Om AfS erkänner detta och avser göra något åt det eller om de i värsta fall rent av försöker dölja det och således skydda de judiska globalisterna.

Avslutningsvis ville vi diskutera reformism kontra revolution för att avgöra om AfS verkligen har för avsikt att skapa en bättre nation eller om de nöjer sig med att enbart försöka korrigera det sjuka samhälle vi lever i idag, samt huruvida de ens har för avsikt att faktiskt nå maktövertagande i Sverige och hur detta i så fall skulle gå till.

Samtliga dessa frågor är totalt avgörande för om AfS är ett parti värt att rösta på och stödja för en svensk nationalist eller inte. Om de anser sig vara det och inte haft något att dölja skulle de givetvis vara tacksamma över att få chansen att få klargöra detta en gång för alla genom att delta i en debatt med oss och således hade de också kunnat vinna vår och många andra sanna nationalisters respekt – något som för de flesta seriösa verksamheter som påstår sig vara nationalistiskt sinnade borde väga betydligt tyngre än några eventuella förlorade röster från antirasistiska liberala boomers.

Vidare är vi givetvis övertygade om att många varit intresserade av att se denna debatt och att det kunnat skapa stort intresse för bägge parter.

Länge kom inget svar alls på förfrågan och vi trodde nog alla att AfS skulle ignorera oss som de försökt göra sedan de bildades genom att mycket fräckt påstå att de är det enda partiet som förespråkar återvandring trots att Nordiska motståndsrörelsen förespråkat detta i många år innan ens AfS var påkommet.

Den 12 augusti, nästan 3 veckor efter vi fått bekräftat att AfS hade läst vår förfrågan, inkom det dock ett svar från AfS partiledare Gustav Kasselstrand till Motståndsrörelsens officiella e-post. För att undvika missförstånd samt för att jag finner det vara det mest hedervärda att göra publicerar jag här svaret i sin helhet innan jag sedan väljer att officiellt besvara det.

Hej!

Det är uppenbart att NMR som politiskt parti och parlamentarisk satsning inte finns mer än på papperet. Er riksdagslista består av fyra namn och er valrörelse till riksdagen är icke-existerande. Ändå förväntar ni er att andra, i detta fall AfS, ska ge er draghjälp genom att ställa upp på en debatt. Både ni och vi vet att detta bara är ett billigt försök att få gratis PR.

Varje parti måste stå på egna ben, istället för att åka snålskjuts på andras hårda och långvariga arbete. Ändå är det precis det senare ni vill göra nu. Det kan knappast vara min eller övriga AfS uppgift att lyfta andra rörelser som inte själva är redo att lägga ned så mycket arbete som krävs för att driva ett nytt parti.

Senast i helgen blev er strategi tydlig när ni ställde upp med en banderoll på vårt evenemang i Stockholm. Varför beter man sig så? Skulle ni själva tycka att det är ett hedervärt beteende om ni planerat ett evenemang i månader, med talare, utländska gäster och musiker, samt funktionärer som slitit stenhårt för att allt ska fungera – och sedan dyker personer upp, som inte lyft ett enda finger för evenemanget, för att marknadsföra sin egen organisation genom att ställa upp med en banderoll bredvid er scen? Det är svagt och muppigt, och på samma låga nivå som vänsterns motdemonstrationer.

Jag avböjer för övrigt en debatt med alla rörelser – oavsett politisk inriktning – som bara vill åka snålskjuts på AfS varumärke och framgångar. Och på samma sätt tackar jag ja till en debatt med vilket parti som helst som visar att de står på egna ben och är ett riktigt parlamentariskt alternativ.

Att jag tackar nej till debatt betyder inte att jag säger nej till ett samtal. Jag har t ex inte haft någon debatt med Fritjof Persson heller, men jag har givetvis talat med honom när han kommit fram på våra möten.

Idag inleds vår återvandringsturné och det är fritt fram för vem som helst att komma och prata med mig eller ställa frågor till mig. Yttrandefriheten gäller alla. Så vi kanske ses – det är upp till er – kanske rentav idag i Borlänge? Men skippa gärna banderoller och motdemonstrationer, det är inte snyggt agerat.

Hälsningar
Gustav Kasselstrand

Jag väljer för enkelhetens skull att bemöta tre saker ur Kasselstrands svar stycke för stycke där jag först citerar det han skriver för att sedan bemöta det.

Det är uppenbart att NMR som politiskt parti och parlamentarisk satsning inte finns mer än på papperet. Er riksdagslista består av fyra namn och er valrörelse till riksdagen är icke-existerande.

Enligt Kasselstrand är alltså antalet representanter man har på sin riksdagslista viktigt för att avgöra om man är ett seriöst politiskt parti eller inte. Kanske tycker han rent av ju fler desto bättre. Partier som Centerpartiet, Sverigedemokraterna eller Miljöpartiet skulle i så fall enligt detta resonemang vara mer seriösa än AfS eftersom de har fler kandidater på sin lista.

Själv skulle jag hellre vilja vända totalt på saken. Såväl vi som AfS förstår såklart med 100% sannolikhet att ingen av oss kommer att ta oss in i riksdagen i detta val. Denna fakta kan man antingen vara ärlig med som vi är och således inte heller sätta upp en massa namn på sin lista bara för syns skull, eller så kan man göra motsatsen. Vilket som är mest seriöst får väl vara upp till betraktaren att avgöra, klart är i varje fall vilket som är mest hederligt.

Att vår valrörelse skulle vara icke-existerande är ett rent löjeväckande och falskt påstående. Oavsett om vi går tillbaka och räknar sedan efter förra valet i september 2018, eller från mars 2022 när AfS höll sin valkickoff eller från den 1 maj 2022 när Nordiska motståndsrörelsen inledde sin valkamp, så kan jag garantera att vår aktivitetsnivå varit betydligt högre än den AfS hållit och detta oavsett om vi ser till kvalitet eller kvantitet. AfS har hållit en imponerande nivå nu på sistone och för detta ska deras medlemmar ha all eloge, men det förhindrar inte att min jämförelse är avsevärt mer korrekt än Kasselstrands totala sågning av vår verksamhet. Den som inte tror mig får gärna spana in bara ett axplock av de långt över tusen aktiviteter vi hållit bara i år genom att läsa dessa månadsrapporter:

• Månaden med Motståndsrörelsen – juli
• Månaden med Motståndsrörelsen – juni
• Månaden med Motståndsrörelsen – maj
• Månaden med Motståndsrörelsen – april

Varje parti måste stå på egna ben, istället för att åka snålskjuts på andras hårda och långvariga arbete. Ändå är det precis det senare ni vill göra nu. Det kan knappast vara min eller övriga AfS uppgift att lyfta andra rörelser som inte själva är redo att lägga ned så mycket arbete som krävs för att driva ett nytt parti.

Nordiska motståndsrörelsen har bedrivit sin verksamhet sedan 1997 och är med stor sannolikhet en av de politiska organisationer som arbetat hårdast och i allra mest motvind ända sedan sitt bildande. Att ett parti som inte ens existerat i fem års tid kallar sitt arbete för hårt och långvarigt (i motsats till Motståndsrörelsens) är skrattretande om det inte vore så allvarligt.

Jag misstror inte att många av AfS:s aktivister sliter hårt för att frambringa sitt parti och framförallt nu i valtider, men den totala arbetsbördan som lagts ned i AfS kan i jämförelse med Nordiska motståndsrörelsens knappast kallas varken långvarig eller hård.

Vidare är väl detta, ”att åka snålskjuts” på andra partiers arbete, inte helt långsökt att hävda är precis vad AfS försöker göra i förhållande till Sverigedemokraterna?

Senast i helgen blev er strategi tydlig när ni ställde upp med en banderoll på vårt evenemang i Stockholm. Varför beter man sig så?

Så länge AfS inte tydliggjort sig vara ett seriöst alternativ för svenska nationalister som de eventuellt kunde gjort vid en debatt med oss får de räkna med att företrädare för verkliga svenska nationalister dyker upp på deras möten precis som vi också gör på Socialdemokraternas eller Sverigedemkraternas offentliga möten. Nordiska motståndsrörelsen agerar i enlighet med den svenska yttrandefrihetsgrundlagen och nyttjar vår rätt till fri opinionsbildning.

Han ”glömmer” vidare att nämna två mycket intressanta omständigheter i samband med detta evenemang i Stockholm. Det första att det som jag förstått saken bara var två personer som under hela dagen uttryckte sitt ogillande till Nordiska motståndsrörelsens närvaro samtidigt som det var mångfaldigt fler, inklusive minst en person ur arrangörsgruppen, som uttryckt att de var mycket glada och kände sig trygga när våra aktivister var på plats. Hans åsikter om vår närvaro tycks alltså inte vara förankrad bland AfS:s sympatisörer eller kanske ens deras medlemmar.

Det andra är att Nordiska motståndsrörelsens aktivister innan valmötet jagade bort antifascister från platsen och sanerade den från AfS-fientlig propaganda som dessa satt upp. En något mer tacksam ton hade varit generöst gentemot män som genom detta resoluta agerande riskerade både sin hälsa och frihet för AfS:s välgärning.

Inga svar på frågorna

Det är givetvis också avslutningsvis av högsta relevans att påpeka att Kasselstrand helt och hållet utelämnar ens någon som helst liten hint kring de frågor vi hade önskat att de besvarat. Vi måste därför misstänka det värsta; att AfS kanske inte bryr sig nämnvärt om det etniskt svenska folket när de pratar invandring och repatriering, att AfS skyddar den judiska makteliten och att AfS inte på något vis har varken planer på eller ambitioner kring att verkligen förändra den här nationen till det bättre utan bara vill reformera det gamla kulturmarxistiska fuskbygge som Sverige av idag utgör.

Enligt detta ickesvar kan man i vart fall inte utesluta att AfS inte är och inte heller önskar att vara ett verkligt alternativ för svenska nationalister som önskar tillvarata de etniska svenskarnas intressen. Detta tvivel måste rimligtvis väga ganska tungt för alla nyktra observatörer åtminstone fram tills att AfS vill och även lyckas bevisa motsatsen.

Hade jag nyttjat mig av Kasselstrands vokabulär kanske det vore lämpligt att beskriva hela hans svar som ganska ”muppigt”, men då det inte är ett ord jag någonsin tror jag använt i hela mitt liv och som jag inte heller kan få någon vägledning kring vad begreppet betyder i någon ordlista vill jag också förbehålla mig rätten att jag kanske använder ordet fel.

Vad jag däremot är helt säker på att jag inte har fel gällande är att om du värnar Sverige och svenskarna – de riktiga svenskarna av kött och blod – och vill ha fram företrädare som inte räds konfrontation med några som helst krafter för att värna denna nation, då tycks det bara finnas ett alternativ i höstens val, men framförallt i den fortlöpande kampen också efter valdagen, och vi heter Nordiska motståndsrörelsen!