Presentera gärna dig själv för läsarna! Vem är du och hur länge har du varit med i organisationen?
Jag heter Nicklas Norling och är en 32 år gammal trebarnsfar, rörmokare och aktivist i Nordiska motståndsrörelsen. Jag har varit medlem i organisationen sedan 2011, men följt dess arbete och donerat även innan det.
Skulle du vilja berätta lite kring din uppväxt och ditt nationella uppvaknande?
Jag är som många andra uppväxt på landsbygden. Det har alltid funnits en närhet till djur och natur samt något jag skulle kalla ”eviga värden” under min uppväxt. Mina yngre år hade helt enkelt en rejäl brist på urartade nymodigheter och influenser och när jag blickar tillbaka kan jag säga att min uppväxt i det stora hela var bra.
Den första delen av min skolgång genomfördes i en pittoresk byskola utanför en av Dalarnas större städer där alla kände alla. Denna skola var jämfört med många nutida och mer centrala skolor trygg och lugn. Skolk förekom nästan aldrig och mobbing var inget problem. Det allt större problemet med psykisk ohälsa bland barn var inget som jag upplevde då.
Allt efter att jag blev äldre började jag på ett högstadium som låg mer centralt. Detta skulle bli en stor förändring för mig då det innebar att jag på många sätt kom i kontakt med den moderna världen. Även fast det inte var så mycket mångkultur i form av invandrare blev det fortfarande en sorts konflikt. Den traditionella byskolan blev utbytt mot ett liberalt, marxistiskt och fullkomligt degenererat högstadium. Med tanke på hur landets utveckling sett ut den senaste tiden blev även den fysiska mångkulturen allt mer förekommande under tidens gång.
Under gymnasiet valde jag ett yrkesförberedande program och höll även på med en del sporter där fotboll var ett stort intresse. Efter gymnasiet jobbade jag en del inom industrin innan jag till slut hittade min plats inom rörmokeriet.
När det kommer till den nationella delen av mitt liv vill jag ändå påstå att den började tidigt. Vikingarock började jag lyssna på i mellanstadiet och det var även där som de mer enkla nationella tankarna uppkom. Man började slänga sig med begrepp som patriot, älska sitt land och känna en stolthet över den man var.
Dessa tankar fortsatte och i gymnasiet fick dem ett tillägg i form av lite mer ideologi. Ideologin kom i detta fall direkt från Motståndsrörelsen. En blandning av mycket aktiviteter i Dalarna, läsning på dåvarande hemsidan patriot.nu och bekanta som var en del av rörelsen resulterade i att jag till slut gick med under 2011.
I mina lite mer än 10 år i rörelsen har jag varit med om en hel del. Alltifrån gruppchef till journalist och nu kandidat i kommunvalet har man hunnit med. En bra sak med rörelsen är att man definitivt inte behöver gå sysslolös.
I och med din valkandidatur har du valt ut tre stycken kärnfrågor som ska symbolisera ditt valdeltagande. Skulle du vilja redogöra lite över dessa?
Invandringen är den absolut viktigaste frågan, den första punkten i vårt partiprogram belyser detta problem av en anledning. Ända sedan mångkulturen började göra sig känd i min omgivning har jag förstått att det vart ett problem, ett problem som kan komma att få förödande konsekvenser för vårt folk.
I och med invandringen kommer man snabbt in på tryggheten. Främmande raselement lämnar ett spår av otrygghet över hela Norden och de gärningar som skapar otryggheten är fullständigt förfärliga. Som trebarnsfar är det av ren självbevarelsedrift och ansvar som jag känner att jag måste göra någonting åt detta.
Uppväxten utanför de större orterna har definitivt satt ett spår. Även fast man under vissa perioder i livet bott mer centralt så har målet alltid varit att stadga sig på landsbygden. Jag tror helt enkelt att det är där de flesta av oss är menade att leva och det är även där jag vill ge mina barn en uppväxt. Ludvika i sig består också till stor del av småbyar där folkgemenskapstanken är väldigt utbredd om man jämför med städerna.
Landsbygd — Trygghet — Invandring.
”Ludvika består till stor del av småbyar och det är något som vi ska värna om. Det är på sätt och vis bra att förrädar-politikerna struntar i oss på landsbygden så vi slipper vissa delar av den galenskap som de håller på med. Vi slipper otrygga områden som Ludvika gård och Marnäs till exempel. Vad jag har hört och sett så sprider sig otryggheten ut från dessa ställen och gör det osäkert att vistas i de centrala delarna, även dagtid. Stenkastning, förnedringsrån och ofredanden är något som börjat bli vardagsmat. Ska Ludvika behöva bli nästa varnande exempel på hur mångkultur fungerar? Med kravaller på gatorna och brinnande bilar?”
– Nicklas Norling
Varför Nordiska motståndsrörelsen? Vad är det som får dig att kandidera för just denna rörelse?
Motståndsrörelsen är inte som alla andra nationella organisationer och partier, vi är på många sätt helt unika. Vill man inte lösa de problem som vi står inför får man gärna rösta på något annat, men vill man göra skillnad på riktigt så är det vi som gäller.
Vår utomparlamentariska grund och fanatism gör det möjligt för oss att göra otroligt mycket på otroligt få resurser. Vår struktur förhindrar även lyckosökare och ger oss på många sätt ett tydligt bevis på ärlighet. Detta då vår verksamhet resulterar i ren personlig förlust för många som är med oss och när det kommer till ekonomiska skäl så finns det inga alls.
Hur känns det att ställa upp i val för Motståndsrörelsen? Känns det konstigt och annorlunda jämfört med den tidigare kamp du bedrivit eller är det bara en annan form av propagandaspridning i dina ögon?
Från ett personligt perspektiv skulle jag säga att det är roligt med nya saker, att nytt förnöjer. Det är också roligt att kamrater i organisationen tycker att man är så vettig att man vill ha mig som en offentlig representant. Att ses som en god representant ger mig en viss stolthet.
Deltagandet känns absolut inte skumt av den anledningen att jag inte är en politiker. Ett valdeltagande är som frågan nämner bara en annan form av propaganda. När Motståndsrörelsen ställer upp i val är den liberala aspekten av parlamentariska val som bortblåst. Vi är folket och det är inte mer än rätt att vi normaliseras inför folkets ögon.
Hur tror du att Motståndsrörelsens kandidater skulle kunna förbättra kommuner Sverige över?
Den största förbättringen tror jag skulle komma genom att vi hade ökat intresset för politik rejält. Motståndsrörelsen skulle varit en sanningstalande frisk fläkt som hade spelat helt i sin egna liga. Ingen fråga skulle varit obekväm för oss och våra ödesfrågor hade diskuterats konstant. Man skulle lugnt kunna säga att demokratin hade satts på prov.
Som en liten avslutning får du gärna berätta om vilka andra intressen du har utanför kampen?
Nationalsocialismen är en heltäckande världsåskådning som sträcker sig in i alla delar av livet. Detta gör att alla aktiviteter jag håller på med utanför kampen på något sätt kan kopplas tillbaka till nationalsocialismen.
I mitt fall så betyder det mycket fokus på mina barn, den gård jag lever på och mitt arbete där jag även driver eget företag. I och med gårdslivet och egenföretagandet skapas det en del sidointressen. Alltifrån fordon som behöver reparation till arbete med bokföring tar upp en bra bit av ens tid.
Har du någonting du vill hälsa alla Ludvikaväljare där ute innan vi avslutar? Ett ord till alla grannar, bekanta och kollegor som har chansen att rösta på dig nu i september?
Ta kontakt! Är ni på något sätt nyfikna över den politik som jag och mina kamrater står för så är det bara att ta kontakt. Jag vet att många av våra sympatisörer bor nära oss så det är verkligen inte svårt. Det är dock viktigt att man släpper medias förljugna bild av oss så man förstår att vi är helt vanliga människor!
