Dagens aktivitet var en fortsättning på banderolluppsättningarna med samma budskap som hade skett dagen innan, på självaste Förintelsens minnesdag.

På bron ovanför Riksväg 73 möttes man denna dag runt lunchtid för att ha en längre broaktion och även om det var lördag så var det packat med bilar redan innan man ens kom dit. Motståndsrörelsen har blivit ett så vanligt inslag i gatubilden i Stockholm så att kamraterna hann varken rulla ut banderollen eller veckla ut någon av fanorna innan bilisterna började tuta – då de visste precis vad som väntade!

En broaktion i Stockholm har en tendens att öka på köbildningen rejält på den överfulla bilvägen då var och varannan bilist saktar in för att kunna läsa budskapet, fotar eller filmar med mobilen, och i vissa fall ”parkerar” mitt i vägen för att kunna ta ett ordentligt kort.

Statens knektar låg denna dag inte på latsidan utan dök upp kort efter uppställning, men var idag bara två till antal. Dessa ville gärna prata om det gamla vanliga, men fick inget svar från någon, och försökte då läsa vad det stod på banderollen. Det kanske var något olagligt som var skrivet?!

När kameramannen återvände till bron med videokameran redo blev den ene polisen genast kränkt och tog tag i armen på kamraten och påstod att det minsann var olagligt att filma polismannens ansikte. Efter en kortare genomgång av lagen och hur det egentligen ligger till för mannen som har som arbetsuppgift att upprätthålla Sveriges lagar, så vek sig polismannen då han visste att han hade fel. Istället ville han nu ha svar på sina tröttsamma frågor, men fick istället som svar att det inte finns någon anledning att svara på någonting han vill ha reda på när han betett sig som han gjort från början.

Inte lite missnöjd undrade polismannen om han av detta borde ha lärt sig en läxa inför nästa gång om hur han uppför sig i sitt yrke. Tveksamt om det kommer hända, sa kamraten. En rapport skulle dock skrivas om något påstått lagbrott, men ingen på plats legitimerades innan de båda poliserna satte sig i bilen och sakta åkte därifrån.

Aktiviteten fortsatte som vanligt med både positiva och negativa gester och tillrop från bilisterna. En kvinnlig rasfrämling cyklade förbi bakom kamraterna i rasande fart bara för att kunna skrika något obscent, men fick genast svar på tal. Kamraterna konstaterade efter detta att det alltid bara är människor på cyklar som har något negativt att säga, antingen för att de inte vågar göra något om de inte snabbt kan avlägsna sig från platsen, eller för att cyklar på något sätt är sammanlänkat med vänsterblivenhet. Som kontrast passerade det även ett äldre par som var väldigt nyfikna på vad som hände och vilka det var som var där och såg positivt överraskade ut när de fick svar.

När man stått på bron så pass länge att man uppskattningsvis hade synts för över 7000 bilar, kände man att det var dags att avrunda ännu en lyckad aktivitet, då man även hade annat på agendan denna dag.