Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.

Jag betraktar mig själv som rasist. Jag tror inte att folkgrupper, som under åtminstone tiotusentals år har levt geografiskt separerade från varandra i radikalt olika miljöer och dessutom har utvecklats till att se väldigt olika ut, ändå har helt identiskt konfigurerade hjärnor. Precis som att två individer inte är helt identiska, är inte heller de olika mänskliga raserna det. Därför är ”alla människors lika värde” en meningslös floskel, både på individnivå och sett ur ett kollektivt perspektiv. För att något ska kunna ha ett ”värde” ^[1] måste det gå att mäta, och allt som går att mäta hos människor – intelligens, styrka, empati eller vad det nu må vara – kommer variera mellan olika individer och mätningar visar också att många egenskaper skiftar mellan olika folkgrupper.

Att vara för detaljerad kring hur olika raser skiljer sig åt är svårt då det är juridiskt minerad mark i Sverige. Men skillnaderna finns i alla fall där och historiskt sett har de setts som självklara sanningar och än idag förstår många politiskt korrekta människor – åtminstone undermedvetet – hur saker ligger till, även om de offentligt lever i förnekelse.

Just de politiskt korrekta människornas verklighetsförnekelse och överkänslighet gentemot rasism är det som gör att rasism är väldigt roligt. Rasismen retar osympatiskt självgoda borgarsvin och totalitära batikhäxor. ^[2] Om det raljeras rasistiskt i Radio Nordfront eller postas vulgärrasistiska memer i (Nordfronts) Veckans memer är det för att provocera och kränka den sortens människor, som tyvärr väldigt ofta tillhör vårt eget folk.

För även om jag är rasist i bemärkelsen att jag har en rasligt grundad världsåskådning, så ser jag ingen poäng i att kränka eller förnedra andra folkgrupper. Tvärtom tycker jag att man bör bete sig ridderligt och respektfullt mot alla människor man stöter på. Undantaget är när andra folk beter sig respektlöst, fientligt eller parasitärt, då kan det vara på sin plats att kontra det beteendet med öppen rasism. Så rasism på personnivå kan vara befogad, men den kan också lätt bli missriktad och kontraproduktiv. I slutänden är rasfrågan, massinvandringen och folkutbytet politiska problem som bör lösas på en kollektiv nivå. Alltså: Människor som har kommit hit och inte hör hemma här, ska förmås att flytta tillbaka till de länder de hör hemma i. Ju mer civiliserat och värdigt återvandringen kan genomföras, desto bättre.

Anledningen till att rasfrämlingar bör deporteras är inte att de alla är kriminella eller värdelösa människor. Föreställningen att rasister tror att alla människor i en viss folkgrupp är helt likadana är en politiskt korrekt fördom mot oss rasister. Vissa ”bondrasister” kanske tänker på det viset och instinkten att ”dra alla över en kam” är bättre än att vara en hjärndöd anhängare av ”alla människors lika värde”-myten. De mer seriösa rasisterna förstår dock att de generella skillnaderna mellan olika folkgrupper är just generella och att olika egenskaper inom en viss folkgrupp är fördelade enligt en normalfördelningskurva. Mer enkelt uttryckt förstår vi att det till exempel finns väldigt smarta personer inom alla folkgrupper, bara att andelen smarta människor hos vissa folkslag är mycket lägre än hos andra och att den kollektiva skillnaden gör att olika folkslag bygger väldigt olika samhällen.

Men som sagt var är det egentligen inte på grund av att de andra folken är dåliga som återvandringen är nödvändig, utan det är för att vårt eget folk är värdefullt och för att massinvandringen hotar vår existens. Om det bara hade varit att de andra folken ska utvisas på grund av sin neslighet hade vi ju kunnat ”plocka russin ur kakan” och behålla smarta och skötsamma rasfrämlingar, men det hade blivit för många icke-européer kvar i Sverige då. Till exempel är ju kvinnor oavsett folktillhörighet väldigt sällan inblandade i grov kriminalitet och asiater har relativt hög intelligens och är ofta ekonomiskt lönsamma, trots att de är väldigt rasligt och kulturellt avlägsna från oss européer. Man kan så klart börja med att utvisa det värsta slöddret; men även skötsamma invandrare, som går att ”integrera” ekonomiskt i ett modernt samhälle, bör repatrieras i stor skala. ^[3]

Det handlar alltså inte om dem, utan om oss.

Vi som folk bör sträva efter att överleva långsiktigt. Att ifrågasätta detta är konstigt och onaturligt, som det skrevs i en artikel från 2008:

Varför ska den vita rasen överleva? Detta är en existentiell fråga in absurdum.

Ett friskt djur fullgör sin uppgift här i världen, utefter sina instinkter och behöver aldrig ifrågasätta grundvalarna för sin existens eller om dess handlingar är ”rätt eller fel”. Problemet med människan är att hon i sitt resonerande ofta utgår ifrån det hon fått lära sig av andra istället för att lyssna till sin instinkt. Detta är visserligen en absolut nödvändig egenskap hos människan, men det innebär även att hon lätt kan falla offer för onaturliga främmande idéer.

Att vilja överleva är en naturlig impuls, både på individuell och kollektiv nivå.

Ras, folk och familj hör ihop med dig som individ. Det är där du har dina rötter genom dina förfäder. Det är där du har din framtid genom ditt eftermäle och dina efterkommande ättlingar.

Särskilt vita européer – och då framför allt nordeuropeiska folkslag – har ett extra stort behov av att leva i etniskt homogena nationer, då många av våra rasliga särdrag är genetiskt recessiva. Att bevara dessa särdrag borde för oss vara mycket viktigare än att kämpa för den biologiska mångfalden genom att arbeta för att bevara olika utrotningshotade djurarter, vilket även det är ett nobelt mål som vi tyvärr inte alltid lyckas särskilt väl med.

För egen del vill jag också leva i ett samhälle genomsyrat av folkgemenskap och det innebär ett samhälle där människor både till det inre och till det yttre är lika. ^[4] Homogenitet gör det lättare att förstå varandra och lättare att samarbeta, känna sympati och göra uppoffringar för varandra. Även liberala forskare som Robert Putnam erkänner motvilligt att social tillit sjunker ju mer multietniskt ett samhälle är. Det finns säkert flera olika skäl till att det är så, men för den här artikelns ändamål räcker det att konstatera att det i princip är en naturlag och att strävan efter att skapa ett ”mångkulturellt” samhälle har skapat ett mindre trevligt samt mer kaotiskt och splittrat samhälle.

Gruppvåldtäkter och förnedringsrån är konsekvenserna av att människor som inte känner någon gemenskap med varandra tvingas dela livsrum. Gängkrig och klanvälde skapas av folk som alltid tenderar att bygga våldsamma och konfliktfyllda samhällen. ”Socioekonomiskt utsatta områden” skapas där människor med låg intelligens och låg agens bosätter sig. Även om vårt samhälle långsiktigt skulle klara av att hantera de här problemen utan att kollapsa och gå under, är det ett otrevligt och onödigt dysfunktionellt samhälle som det mångkulturella experimentet har skapat åt oss.

Vissa kanske tycker att det är att ”gå lite för långt” eller att det är konstigt att kräva att miljontals människor ska utvisas ur Sverige. Jag förstår invändningen, men den är felaktig. För det finns ingen försiktig ”medelväg” här. Våra politiker, ivrigt påhejade av fientliga propagandister, har i praktiken på några få decennier verkställt en politik, som skapat en extrem situation, där svenskar redan är i minoritet i sitt eget land i vissa områden och särskilt i de yngre åldersgrupperna. Alternativen nu är antingen att acceptera det här övergreppet på det svenska folket och låta vår demografiska situation fortsätta försämras ännu mer; eller att vi inför en lika radikal politik åt det andra hållet, som vänder tillbaka utvecklingen och återställer landets demografi till hur den var på 1970-talet. Det kommer att ta lång tid att uppnå det målet men bara massiv återvandring på etnisk grund kan börja föra oss i rätt riktning. Precis som att vi har tagit in runt hundratusen invandrare per år behöver vi nu årligen repatriera minst lika många; och den mängden kommer vara omöjlig att komma upp i efter några år om man bara ska utvisa människor på grund av ”misskötsamhet”.

Tillägg:

• 1. ”Värde” är felöversatt från FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Det står egentligen ”värdighet” (dignity) i det engelska originalet. FN bör inte betraktas som någon auktoritet, men att säga att alla människor när de föds har samma värdighet (innan de börjat göra goda eller onda gärningar som påverkar deras ”karma”) är mycket mindre kontroversiellt än att säga att alla har samma ”värde” (vilket är en ren lögn och ett mer extremt ställningstagande för jämlikhet).
• 2. En mer objektiv beskrivning av vilka som blir kränkta över rasism är: A) Borgerligt godhetssignalerande liberaler och kulturmarxister, B) Akademiker, journalister och proffsaktivister som försörjer sig som politiskt korrekta propagandister, C) Psykiskt störda vänsterextremister som är fanatiskt egalitära på grund av sin egen värdelöshet, och D) Personer som den uttrycka fördomen stämmer in perfekt på. En person som en fördom inte stämmer in på kommer däremot inte bli lika upprörd om någon säger något rasistiskt om dennes folkgrupp, han kanske kommer argumentera emot men blir inte lika hysterisk på samma sätt som en person som fördomen stämmer in på.
• 3. Konceptet med att låta ”skötsamma individer” stanna är också ett individualistiskt feltänk. Även om en viss individ är skötsam kommer den personen, om den bildar familj, att få barn som mer tenderar att vara som genomsnittet i deras grupp. Det kallas ”regression mot medelvärdet”. Man skulle också kunna mena att det är fel att västerländskt kapitalistiska stater lockar till sig de smartaste människorna från fattigare länder (brain drain), då de länderna har ett mer akut behov av smarta personer.
• 4. Med homogenitet menar jag inte total social likriktning. Min erfarenhet är förövrigt att äldre svenskar från landsbygden, som växte upp med mer folkgemenskap, också är mer färgstarka personligheter och det finns bland dem fler personer som kan beskrivas som ”original”. I mer urban och mångkulturell miljö likriktas istället människor eftersom de inte vågar vara sig själva och utveckla en egen personlighet.