Ett återkommande fenomen inom den mindre radikala ”nationella” rörelsen (alt light) är judar som tycks ta ställning för ”vår sak”. Är detta genuint och kan judar vara våra allierade?
Det första och viktigaste att komma ihåg när det gäller judarna är att de är ett främmande folkslag som invandrat hit och som är måna om att behålla sin etnicitet och kultur. Även om de många gånger blandat sig med ursprungsbefolkningen i de länder de migrerat till, och så även i Sverige, så är de fortfarande inte etniska svenskar eller vita. De är främlingar.
Judendom är nämligen inte främst en religion utan en etnicitet, och den judiska religionen är starkt sammanlänkad med det judiska blodet. Du kan vara totalt sekulär, men ändå vara jude, samtidigt som du kan vara djupt troende, men av fel blod och därför inte ses som en äkta jude – detta också helt enligt judarna själva.
Med detta klarlagt kan vi vända på frågan. Skulle du acceptera en afrikan eller en arab som förespråkare av den vita nationella kampen och som en av oss? Jag har då sällan eller aldrig sett dessa etniciteter som framstående företrädare i de vita ”nationella” grupperingarna och det är såklart helt logiskt. En svart kan ju rimligtvis inte kämpa för de vitas sak på samma premisser som vita män och kvinnor kan. Givetvis är det inte mindre absurt när en jude påstår sig göra det.
Liksom många andra så kallade minoritetsgrupper, även vad gäller exempelvis homofiler, så blir det ofta tydligt när saker ställs på sin spets att den säregna minoritetsidentiteten har högsta prioritet. En person med judisk härkomst som tvingas välja mellan att föra den vita nationalismen eller judenheten framåt, eller en homofil som ställs inför valet om folkets väl eller homofilernas väl, kommer i de allra flesta fall tydligt ta ställning för judarna/homofilerna.
Det finns såklart undantag med så kallade självhatande judar och vissa andra, men i många fall handlar det bara om att tränga in dem tillräckligt långt i ett hörn och så står de där till slut med kippan i handen istället för den svenska fanan.
För en vecka sedan uppenbarades detta fenomen utan omsvep i alternativ-mediaprogrammet Ring Swebb-TV Live där en av de medverkande var judinnan Katerina Janouch.
En gäst ringer in till programmet och förklarar att det finns sionistiska lobbygrupper som arbetar för att få in migranter i Europa. På fråga från Janouch svarar han att han inte tror det är judarna som helhet som ligger bakom detta fenomen, utan specifikt sionisterna och att det även finns icke-judar som är sionister.
Detta räcker för att Janouch ska bli märkbart irriterad och medverka till att samtalet bryts och sedan också efteråt beklaga sig över att folk alltid ska komma in på sionisterna. Hon tycker också det är problematiskt att personer som erkänner sionisternas makt ofta kallar sådana som Swebb-TV, som av olika anledningar inte vill prata om sionism, för kontrollerad opposition.
Janouch väger alltså sin judiska etnicitet tyngre än sitt svenska medborgarskap (och identitet?). Hon tycker det är viktigare att inte kritik mot några judar ska få framföras än att verkligen gå till botten med problemet och kunna få stopp på migrationen och många andra problem som Sverige och svenskarna drabbas av. Bara muslimer och svenskar får vara onda i Janouchs ögon, aldrig judar. Finns det judar som ändå är onda handlar det om individer vars judiskhet inte ska nämnas. Sionismen får inte kritiseras även om den går rakt mot det svenska folkets intressen.
Hon kunde istället försiktigt hållit med inringaren och sagt att det stämmer att det finns både judar och icke-judar som är sionister och som verkar för att västvärlden ska fyllas med icke-vita, och på detta vis hade hon halvsnyggt kunnat få det att framstå som att hon värnade om både judarna och de vita svenskarna, men nej, hon går istället aktivt till försvar för judarna på bekostnad av svenskarna. Ett beteende som sitter i hennes ryggrad.
Detta beteende är heller inte på något vis unikt för Janouch, utan är alltså istället mer regel än undantag när det kommer till fall som dessa.
Det sitter i ryggraden av den enkla anledningen att hon just inte är en av oss. Hon är judinna. Vår sak kommer aldrig att bli hennes och hennes kommer aldrig att bli vår.
/ Gunnar Jansson
Den judiska rasismen är formulerad sedan flera tusen år tillbaka i de judiska religiösa skrifterna och levnadsmönstrena. Från Moseböckerna till nutida judiska statsmän, rabbiner och ideologer såsom Ariel Sharon, Ovadia Yosef och Barbara Spectre har det judiska folket beskrivits som Guds utvalda folk med en särskild rättighet att inneha världsherravälde. Även icke-judar ingår i den globala sionistiska eliten av religiösa eller egoistiska motiv. Det bör här påpekas att inte alla judar är sionister och att det till och med finns de av dem som går mot den sionistiska maktsträvan.
Motståndsrörelsens politiska program Vår väg, punkt 2:
