I september 2023 reste en delikat komponerad grupp till Tyskland med Vera Oredsson. Resans syfte var att ge den 95-åriga ikonen en upplevelse och att dokumentera händelserna för kommande filmproduktioner.
Ekonomiskt har projektet belönat sig det uppsatta målet genom entusiastiska donatorer. Denna ekonomiska insamling har bekostat resan i september, men även utrustning för att digitalisera historiska bilder och film från Nordiska Rikspartiet, NRP, genom fyra decennier. Detta arbete är i skrivande stund färdigt.
Rörlig bild från åtta millimeter rullband har digitaliserats och restaurerats. Ett antal diabilder har blivit digitala med utsökt kvalitet. Pärmar med foton och text har kopierats med noggrann fotografering. Detta historiska material utgör både utfyllnad i berättelsen i filmerna men även arkivmaterial för framtiden.
För att ge filmerna den värdighet som de förtjänar har den tidskrävande proceduren av digitalisering varit nödvändig. Filmmanus har inte varit klart från början eftersom kameran i Tyskland fångade spontana händelser. Det gällde att vara närvarande när det inträffade. Som när Ursula Haverbeck i Tyskland för första gången öppnade sin dörr för sina skandinaviska besökare. Ingenting är arrangerat eller inövat skådespel. Reaktionerna är äkta vilket gör att filmpubliken ser verkligheten.
En ny kategori av filmskapande är vad jag vill kalla detta projekt. Historiska tillbakablickar med Vera Oredsson och Nordiska Rikspartiet, NRP, blandas med nutida möten där ingenting går att planera eller förutsäga, vilket gör det hela mer intressant. Jag tänker också att många aldrig har sett hur annorlunda gatubilden såg ut 1973, vilket vi ser från det restaurerade materialet.
De faror med massinvandring som NRP varnade för har med råge fallit in. Deras arbetsmetoder kan kännas igen från senare nationella rörelser där vissa kanske tror att ”de var först”. Istället för att sätta en åsikt på publiken får materialet tala. Det gäller likaså mötena med Ursula Haverbeck i Tyskland och de olika scener vi ser med Vera Oredsson. Det personliga porträttet ger ett mänskligt ansikte som står i kontrast mot propagandan och avhumaniseringen efter 1945. Arkitekterna bakom demokratiernas media- och kulturliv har skissat upp vilka som är onda och goda. Det är en sorts moralkompass som utgår ifrån föreställningen om den så kallade förintelsen. I fallet av detta har Ursula Haverbeck avtjänat fängelsestraff då hon i milda uttryck vacklade i tron på den officiella beskrivningen.
Till en början avgränsar vi den första filmen till att främst fokusera på mötet i Tyskland med Ursula Haverbeck. Samtidigt som publiken väntar på filmpremiär ska de veta att dokumentärserien tar sin form och alla medskapare har för ögonen att göra filmupplevelsen inspirerande och spännande. Så till frågan hur länge vi behöver vänta kan inget slutligt datum utlovas. För att det ska bli bra talar vi i storlekar av månader och jag kalkylerar att Motståndsrörelsens mediagrupp kan utfärda en mer konkret tidsangivelse först i slutet av denna månad.
