Då det åter var dags för judarna och deras lakejer att minnas historien som aldrig har hänt, nämligen ”förintelsen”, så hade diverse politiker, judar och kristna sionister dagen till ära anordnat en manifestation för att gråta ut och försöka framkalla skuldkänslor hos det svenska folket. Skuldkänslor över något som svenskarna, även om alla sagor hade varit sanna, inte på något sätt varit involverade i. En positiv parentes var dock att arrangören skröt om att judar bussats från många andra delar av Sverige bara för att kunna delta under dagen, så någon folklig gräsrotsrörelse rörde det sig knappast om, då gemene man som tur är inte lägger någon tanke på dagen ifråga.

Motståndsrörelsen såg detta som ännu ett ypperligt tillfälle att påtala Israels ondska, då staten endast existerar som en följd av lögnen om de påstådda gasningarna av fler judar än vad det ens existerade i det tyskkontrollerade området under andra världskriget. Med banderollen Krossa Sionismen och en Tyrrunefana ställde man upp på andra sidan gatan från manifestationen.

Talarna ljög friskt om historier som bevisats osanna, och turades om att försöka kyssa rumpan på världsjudendomen. Kamraterna skanderade tvärs över gatan, vilket uppenbart störde talarna då flera spontant tog med Motståndsrörelsen i sina tal på ett eller annat sätt. Slagord som ”Israel terrorstat” och ”Död åt Israel” kunde höras tydligt från folkmassans håll.

En ung jude blev väldigt kränkt av budskapet och närmade sig en kamrat och försökte spela tuff genom hot om våld. När han fick en tillrättavisning kom en liten kvinnlig polis och försökte trycka tillbaka motståndsmannen, men fick snabbt ge upp då hon märkte att det var som att putta på ett berg.

När juden avlägsnats fortsatte aktionen utan problem tills manifestationen fått slut på talare, eller rättare sagt lögnare, då sanningshalten i talen var lägre än statsmedias rapporter om hur invandrare är en vinst för Sverige. Flera judar på andra sidan gatan gick under aktivitetens gång fram till polisen och beklagade sig över att det fortfarande fanns en gnutta yttrandefrihet kvar i Sverige och att detta inte borde vara lagligt, varpå polisen bara svarade att grundlagen skyddar aktiviteten (för tillfället i alla fall).

Därefter packade man ihop för att bege sig därifrån men då dök en kristen man med sin dotter upp och var väldigt intresserad av att få prata med nationalsocialister. Han ställde diverse frågor om kamraternas synsätt på olika ämnen, men verkade i mångt och mycket hålla med om tillståndet i världen. Då man hade planerat fortsätta aktivismen fick man ta farväl av mannen och gå vidare, varpå dottern hans tog farväl genom att yttra ”Gud välsigne er!”.

Kamraterna fann det hela lite komiskt och pratade sinsemellan om att de redan hade Gud på sin sida och gick gemensamt mot Sergels torg. Här ställde man upp längs med den alltid lika välbesökta Drottninggatan utanför Åhléns, och började dela flygblad på samma tema som banderollen.

En hel del flygblad bytte här ägare, och för ovanlighetens skull hade polisen tröttnat på att följa efter kamraterna och syntes inte till. Detta trodde en vänsterbliven individ skulle vara till hans fördel, när han ut ur det blå fysiskt försökte ge sig på en motståndsman. Tji fick han då han åkte i backen och fick sig en rejäl tillrättavisning innan han sprang iväg med svansen mellan benen!

Som alltid när Motståndsrörelsen utnyttjar sin rätt till självförsvar dröjde det inte lång tid innan ordningsmakten dök upp. Inom några minuter var det ett tiotal poliser och ordningsvakter på plats som försökte ställa frågor om vad som hänt. Några svar fick de dock inte av kamraterna, som klarar av att sköta sin egen säkerhet.

Aktiviteten fortlöpte därefter utan några problem tills man kände sig nöjda och avrundade. Med en drös poliser i släptåg tog man sig ned i kollektivtrafiken, vilket denna gång lustigt nog skedde utan tjafsande ordningsvakter, och åkte tillbaka till samlingsplatsen där man tackade varandra för en lyckad dag.