Efter den lyckade dagen vid cruisingen i Västerås begav sig kamraterna till en plats där det hölls en eftersamling av en stor grupp yngre män och kvinnor med raggarbilar. En lite mer avslappnad aktivitet där man hade tänkt samtala med folk och dela ut klistermärken, något som brukar vara väldigt uppskattat av klientelet.
Som en rolig grej hade några masker medtagits och en medlem tog på sig en av dessa för att liva upp stämningen på tillställningen lite extra. Masken kan antingen ha föreställt en skådespelare från en svunnen tid, eller en känd ledare.
Väl på plats blev man oerhört varmt välkomna av raggarna. Flygblad och mängder med klistermärken delades ut, folk sökte sig själva fram för att prata och ta bilder, och kvällens höjdpunkt var såklart den roliga masken; alla ville fota sig själva med medlemmen med masken. Kommentarer som ”vilken jävla kung” kunde höras flertalet gånger under kvällen från besökarna.
Stämningen på platsen var helt enkelt fantastisk och alla var glada och hade det trevligt. Det vill säga alla utom polisen. Snuten kallade dit fler och fler bilar och det dök upp både grisar, hundar och hästar till platsen. Vita människor kan nämligen inte tillåtas att ha roligt, i alla fall inte om man har avvikande åsikter.
Med fyra hästburna svin och ett tiotal som gick till fots, stormade man den trevliga tillställningen. Bara för att gripa ”Hitler”. Teleskopbatonger svingades åt alla tänkbara håll mot oskyldiga åskådare, pepparsprayen träffade såväl civila som kollegor, snutsvinen var fullständigt rabiata i sin jakt på en åsiktsbrottsling. Polisens rädsla var påtaglig, attackera allt och alla innan någon eventuellt försöker göra något.
Kamraten drogs iväg till en polisbuss medan ungdomar ropade ”ACAB” och ”horungar”. Detta var inte direkt en rimlig reaktion från polisens sida på ett skämt. När man försökte få svar från snuten angående varför de går in och pepparsprayar folk hej vilt svarade de bara att folk inte lydde deras order, något som inte stämde överens med verkligheten.
Därefter bestämde sig polisen för att hela tillställningen skulle avbrytas och började avvisa folk från platsen. När det i princip bara var Motståndsrörelsen kvar på parkeringen blev man även själva avvisade och siktade då in sig på att åka efter raggarna till en lämpligare plats, samt vänta på sin gripne kamrat.
Då tappade polisen fullständigt besinningen. Hästarna red nästan ned folk, motorcyklar körde in i några, alla snutar till fots gjorde en rusning, drog sina vapen och siktade in sig på några kamrater. Helt rabiat började snuten skrika och attackera, riktade elpistoler mot samtliga, puttade bort alla som stod ”för nära”, och sköt till och med en kamrat med elpistol.
En annan kamrat blev påhoppad av två polishundar, vilket tydligen är standardförfarandet när polisen misstänker att någon är berusad. MC-snutar jagade en kamrat som på deras egen uppmaning försökte avlägsna sig från platsen, men ropade sedan att han skulle lämnas ifred när de inte fick tag på honom. En kärring på häst som var full av adrenalin och maktfullkomlighet trotsade dock order och sprang efter honom genom ett skogsparti. Allt för att kunna gripa kamraten för PL-13 och avlägsna honom från platsen, något han redan var på god väg att göra själv.
Då Motståndsrörelsens aktivister var bra många färre än polisen och dessutom obeväpnade hade man oavsett vad lagen säger eller inte, ändå ingen praktisk möjlighet att gå i strid med polisen, så de ännu icke frihetsberövade avlägsnade sig själva från platsen mot bilarna.
Tyvärr hade en av förarna blivit anhållen och man var för många för att få plats i bilarna man hade tillgång till, och skulle därmed vara tvungna att dela upp sig och köra några åt gången. Så som MC-snutarna agerade var det dock tydligt att det fanns planer på att plocka in samtliga för hittepåbrott, så man avlägsnade sig istället gemensamt från platsen till fots.
En katt- och råttalek kom nu att utspela sig, mot polisens drönare och motorcyklar, medan kamraterna åter tog sig till samlingsplatsen på andra sidan stan. Väl där inväntade man att de frihetsberövade skulle släppas medan man talade om den fullständiga absurditeten i våldsmonopolets agerande under kvällen. Människor som fortfarande tror att Sverige är en rättsstat behöver dra upp huvudet ur sanden och inse att man bara har de privilegierna staten ger dig baserat på hur mycket du låter dig kuvas som en slav.
Det positiva i allt detta är att det nu sannolikt finns 200 nya snuthatare i Västerås, då alla som var på plats såg exakt vad som händer när vita människor försöker ha roligt. Däremot är detta inget som avskräcker Motståndsrörelsen från att komma tillbaka till Västerås, gång på gång, för detta är bara ännu ett bevis på hur livrädd makten är för att vita människor ska hitta någon gemenskap och samhörighet bortom deras PK-samhälle.
Vem vet, nästa år kanske det är en hel armé med män och kvinnor utklädda till Charlie Chaplin eller Hitler som dyker upp. Kampen fortsätter!
