Vad är en indoeuropeisk världsåskådning och varför skulle den vara bra?

Att kortfattat förklara vad en indoeuropeisk världsåskådning innebär, är en utmaning. Begreppet omfattar en mängd koncept, idéer, traditioner, myter och tankesätt som har utvecklats på olika platser under tusentals år. Jag skulle dock personligen beskriva det som den kulturella bakgrunden för vita människor – den kultur som européer ursprungligen och historiskt har haft och som på många sätt lever kvar än idag.

Det mest uppenbara och synliga uttrycket för detta är symboler och konst, men det innefattar även synen på kvinnor, sexualitet, rasmedvetenhet, folkgemenskap och kollektivism, samt rättsprinciper som haft ett betydande kulturellt inflytande. Som många nationellt sinnade individer redan vet har dessa kulturella element kraftigt förvanskats, försvagats och trängts undan av ett specifikt semitiskt tankesätt, som dessvärre har infiltrerat våra institutioner och vårt kulturella liv.

Detta tankesätt härstammar från ett folk som sägs ha delats upp i tolv stammar och som sedan dess haft en central roll i skapandet av nationalsocialismens främsta ideologiska konkurrenter – liberalismen och marxismen, vilka jag kommer att beröra längre fram i denna artikel. Dessa ideologier utgör idag det största hotet mot vårt indoeuropeiska sätt att leva.

För den som vill få en djupare förståelse för det indoeuropeiska tankegodset rekommenderar jag del tre och del fem av artikelserien Rötter, publicerad på den nationella nyhetssidan Nordfront.se, skrivna av Johan Persson för sju år sedan. Hela serien består av nio delar, men just den tredje och femte behandlar särskilt den kulturella aspekten som denna artikel fokuserar på. De tar upp ämnen som kulturella arv, poesi, samhällsstrukturer, vardagliga traditioner och religiösa föreställningar. Jag kan även rekommendera avsnitt 45 av Vita Pillret från samma år, där gästen Sigismund diskuterar liknande teman i poddformat.

Men varför skulle det vara bra att bevara denna gamla europeiska kultur i vår moderna värld? Varför ska vi fortsätta att ta hänsyn till och respektera våra traditioner och vårt sätt att se på världen?

Här finns både ett kort och ett långt svar. Det korta svaret är att vi nationalsocialister ser ett egenvärde i det. Vi uppskattar vårt folks historia och världsbild och vill bevara samt utveckla den. I många fall räcker detta – om vi nationella anser att något är värdefullt, är det skäl nog att bevara det.

Det längre svaret är att en indoeuropeisk världsåskådning är nödvändig för vår överlevnad som folk. Vår kultur är en produkt av vår ras och en direkt spegling av våra genetiska förutsättningar. Under tusentals år har våra förfäder skapat en kultur och ett sätt att se på världen som innehåller de nödvändiga komponenterna för att vi biologiskt ska kunna överleva och frodas. Även om vår omgivning ständigt förändras – och särskilt nu i modern tid – är våra kulturella grundpelare så starka att det vore en extrem risk för vårt psykiska välmående och allmänna välbefinnande att helt ändra kulturell inriktning.

Denna negativa konsekvens ser vi redan idag, när det ”semitiska tankesätt” jag nämnde tidigare har haft alltför stort inflytande på vår kultur.

Liberalismens och marxismens brott med den indoeuropeiska tanken

I artikelns förra del nämnde jag tre ideologier: liberalism, marxism och nationalsocialism. Dessa har format den moderna västvärlden och representerar olika svar på frågor om samhällsorganisation, individens roll och historiens riktning. Jag redogjorde för vilken jag anser vara mest förenlig med ett indoeuropeiskt perspektiv och berörde kort hur de två andra ideologierna har påverkats av ett fientligt inställt icke-europeiskt folk, vilket gör dem minst lämpade ur detta perspektiv.

Vi kan börja med liberalismen, som har sina rötter i upplysningstiden. Liberalismen bygger på idén om individens självbestämmande och rättigheter, med en strävan att frigöra individen från tradition, kollektiv identitet och statlig auktoritet. Detta utgör en radikal brytning med den indoeuropeiska samhällssynen, där individen definieras genom sin tillhörighet till familjen, stammen och folket. Istället för blodsband och hierarki sätter liberalismen marknadens dynamik och ett universellt rättighetssystem i centrum.

Marxismen, å andra sidan, kritiserar klassamhället, men gör det utifrån en materialistisk och internationalistisk grund. Den indoeuropeiska traditionen vilar på en aristokratisk hierarki, där styrka och plikt gentemot kollektivet är centrala värden. Marxismen avfärdar detta och ser istället klasskampen som historiens drivkraft, där proletariatet förväntas ta makten och skapa en jämlik, global ordning. På så vis fortsätter marxismen liberalismens idé om att individens lojalitet till det traditionella samhället ska ersättas med en ny form av identitet – i detta fall klassmedvetenhet.

Även om delar av dessa två ideologier har utvecklats av vita människor, har de samtidigt ett betydande icke-europeiskt ursprung. Detta blir tydligt både när man granskar deras praktiska mål och när man studerar deras historiska bakgrund samt de personer som varit drivande i deras utveckling – något vi tidigare har behandlat på denna hemsida.

Nationalsocialismens närhet till den indoeuropeiska idétraditionen

Till skillnad från liberalismen och marxismen strävar nationalsocialismen efter att förena modernitet med en stark betoning på kollektiv raslig identitet, hierarki och nationell samhörighet utifrån folkgemenskapstanken. Dessa element har tydliga paralleller till den indoeuropeiska traditionen.

Historiskt sett var indoeuropeiska samhällen uppbyggda kring en tydlig rangordning, där aristokratin och krigaradeln hade den styrande rollen. Nationalsocialismen återupplivar denna idé genom att betona en naturlig ordning, där vissa är födda att leda och andra att följa. Precis som de traditionella indoeuropeiska samhällena såg individen i relation till stammen och folkets överlevnad, betraktar nationalsocialismen samhället som en organisk enhet där varje individ har en bestämd roll. Detta skiljer sig från liberalismens syn på samhället som en samling individer och marxismens perspektiv på samhället som en arena för klasskamp.

Vidare använde indoeuropeiska samhällen mytologi och religiösa berättelser för att legitimera makt och skapa en djupare folklig identitet. Nationalsocialismen anammar denna princip genom att lyfta fram historiska myter och symboler som ett sätt att stärka den nationella gemenskapen och rättfärdiga sin samhällsvision. Krigaridealet, som var centralt i många indoeuropeiska kulturer, återfinns också inom nationalsocialismen, där kamp och konflikt betraktas som nödvändiga drivkrafter för både individens och nationens utveckling. I såväl retorik som praktik betonas stridens roll som en väg till styrka och enhet.

Denna ideologiska analys visar att nationalsocialismen har fler beröringspunkter med den indoeuropeiska traditionen än både liberalismen och marxismen. Medan liberalismen betonar individens autonomi och marxismen fokuserar på klasskamp, förespråkar nationalsocialismen folkgemenskap, en hierarkisk samhällsordning och en mytologiskt förankrad världsbild.