Åtalet gällde alltså sju fall av hets mot folkgrupp, där uttalandena härrörde från artiklar och kamprapporter publicerade på den tidigare nämnda hemsidan. Två av punkterna rörde påstådda hot och hets mot invandrare. Dessa inkluderade bland annat beskrivningar av kriminella icke-européer som skadliga för svenskar, samt uttalanden om att Motståndsrörelsen inte kommer att förlåta politikerna för de övergrepp som rasfrämlingar tillåtits begå.
De fem övriga punkterna avsåg vad åklagaren ansåg vara olika former av missaktning mot judar, uttryckt bland annat genom kritik mot sionism och sionistiskt inflytande i världen. Brottsanmälan gjordes ursprungligen av den vänsterextrema föreningen Juridikfronten, varefter Justitiekanslern inledde en förundersökning och beslutade att väcka åtal.
I detta fall agerade Justitiekanslern som åklagare, medan advokaten Carl-Oscar Morgården försvarade den nationalsocialistiska hemsidan och dess utgivare. Rättegången, som varade drygt en halv dag, inkluderade en utlottad jury och flera domare, då det var ett tryckfrihetsmål. Båda sidor framförde sina argument, åklagaren förhörde Wåhlander, och samtliga parter höll sina slutpläderingar inför juryn och domarna.
Det dröjde inte länge innan begreppet ’sammanhang’ lyftes av åklagaren i dennes argumentation. Inför en hel skolklass, som var på besök under rättegången och satt på åhörarbänken, höll åklagaren en lång utläggning om organisationens syfte och verksamhet i ett försök att påverka juryns syn på de åtalspunkter som senare skulle behandlas.
Specifika delar och stycken ur artiklarna Vilka är vi och vad gör vi?, Alla behövs i kampen, Vanliga frågor om organisationen, Vad är nationalsocialism? samt Nordiska motståndsrörelsens partiprogram Vår väg lästes upp av Justitiekanslerns företrädare. För skolklassen på besök uppfattades detta säkerligen som en nästintill skolningsliknande genomgång av nationalsocialistisk politik och organisering.
När åklagaren gick igenom åtalspunkterna och förklarade varför uttalandena skulle vara olagliga, blev det samma otydliga och känslomässiga resonemang som så många gånger tidigare. Han talade långt från mikrofonen, så att knappt något hördes, och fick flera tillsägningar. Hans framställning bestod mest av tekniskt dravel för att verka juridiskt trovärdig, blandat med abstrakta och känslomässiga argument om att uttalandena borde ha uttryckts på ett trevligare sätt – vilket han menade var delvis grund för hets mot folkgrupp.
Under försvarets argumentation och slutplädering betonade Carl-Oscar Morgården vikten av att skydda Sveriges yttrandefrihetslagar. Han påpekade att Europakonventionen tidigare har ansett att Sveriges lag om hets mot folkgrupp är för restriktiv och att juryn, enligt regeringsformen, bör välja att fria snarare än att fälla i sådana fall.
Försvaret gav också en historisk bakgrund till yttrandefriheten och beskrev flera grundläggande principer som bör gälla. Morgården förklarade vidare att invandrare inte är en folkgrupp, att kritik mot massinvandring måste vara tillåten och att stater ofta använder censur för att tysta oliktänkande.
Justitiekanslern yrkade på ’några månaders’ fängelse, då Wåhlander ansågs ha återfallit i brottet hets mot folkgrupp. Juryn fällde den åtalade på fyra av punkterna men friade på de tre andra. Domarna kommer nu att gå vidare med ärendet för att göra sina egna bedömningar. Den slutgiltiga domen förväntas meddelas den 7 mars kl. 11:00.
