Ursprungligen publicerad 2015-12-17.
Nordiska motståndsrörelsen är den enda radikala organisation i norra Europa som erbjuder ett realistiskt alternativ till det nuvarande system som bygger på mångkulturell finansiell kapitalism. Grunden till vår politiska modell är nordisk enighet.
Militärt och ekonomiskt samarbete – liksom kulturellt utbyte – har mellan de nordiska länderna funnits så länge som Norden varit bebodd, även om det skett avbrott och konflikter. Det gemensamma genetiska, historiska och kulturella arvet gör att ett stärkt samarbete mellan de nordiska länderna inte skulle leda till rivalitet mellan konkurrerande etniska intressen. Ofta varierar den genetiska sammansättningen bland människor mer inom ett visst nordiskt land än mellan de faktiska staterna.
Men även om den genetiska och kulturella grunden för en enad nationalsocialistisk nordisk stat är fast, kräver ett starkt samarbete gemensam lagstiftning och förenade ekonomiska intressen.
Redan nu finns det massor av militärt samarbete mellan Sverige och till exempel Finland. Enligt opinionsundersökningar ser många vanliga människor detta samarbete som ett hälsosamt alternativ till Nato och stormaktspolitik. De nuvarande regimerna i Norden är emellertid tveksamma till att stärka det nordiska militära samarbetet. En anledning till detta är naturligtvis diplomatiska påtryckningar från väst och Nato.
Ett annat skäl är att de nordiska ländernas intressen i nuvarande skede ofta går mot varandra. Den ekonomiska strukturen och det nationella välståndet varierar mellan staterna. Även fast alla nordiska länder eftersträvar en mycket likartad utrikespolitik är vissa mer liberala och västorienterade än andra. Det finns också skillnader i inrikespolitiken när det kommer till bland annat välfärd och invandring.
Eftersom de nordiska ländernas intressen och politik för närvarande strider mot varandra finns det inte ett tillräckligt ömsesidigt förtroende som behövs för att bygga ett nordiskt militärt alternativ till Nato och EU.
Redan under kalla kriget föreställde sig radikala nationalister, däribland Finlands Paavo Susitaival, ett nordiskt alternativ till stormaktspolitik: militärt enat och en neutral buffertzon mellan öst och väst. Till exempel skulle Ryssland inte behöva frukta en västerländsk attack från de nordiska länderna, då Nato-soldater inte skulle vara välkomna här. I gengäld skulle väst frukta ryska repressalier om de försökte attackera den nordiska staten och utmana vår neutrala position.
Framför allt skulle den nationalsocialistiska staten skapar en stark armé baserad på värnplikten och avancerad teknologisk forskning. Om någon stormakt försöka attackera den nordiska staten, skulle det kunna försvara sig med sina stora ekonomiska, naturliga och mänskliga resurser.
Nordisk enighet innebär att bryta alla band med de internationella organisationer som har skapats det senaste århundradet i syfte att manipulera självständiga stater: FN, Världsbanken, IMF, BIS, EU, WTO och så vidare.
Under de senaste decennierna har Förenta staterna (under ledning av Federal Reserve och den sionistiska lobbyn) lett ett envärldsprojekt som baserat sig på privata centralbanker. Det senaste – och ett av de mest fruktansvärda exemplen på detta är Transatlantiskt partnerskap för handel och investeringar (TTIP) som skulle göra det möjligt för multinationella företag att privatisera nordiska naturresurser och till exempel grundläggande sociala tjänster. Handelsavtalet skulle kunna göra stater till privata företag.
Europeiska länder har förlorat sin rätt att utfärda sina egna pengar och därmed styra sin ekonomi. Eftersom all politik är beroende av penningmängden har vår förlust av ett ekonomiskt oberoende inneburit förlusten av ett politiskt självbestämmande.
I det nuvarande systemet skapar privata banker nya pengar ur tomma intet genom att låna ut virtuell kredit till sina kunder. Detta har haft allvarliga konsekvenser för både den privata och offentliga sfären. Privata kreditbubblor har orsakat globala finansiella krascher som har förstört hela branscher i väst. Ännu värre är statsskulden – det faktum att stater står i skuld till privata banker. Då privata banker bestämmer villkoren för sina lån, bestämmer de i själva verket vilken typ av politik stater ska eftersträva. Det tydligaste exemplet på detta är Grekland – ett land som körts över av IMF, ECB och EU.
Därför är vår viktigaste uppgift att bryta oss loss från det internationella finansiella systemet och nationalisera banker. Den nordiska staten skulle ha sin egen nationella centralbank som skulle utfärda räntefria pengar för att finansiera offentliga investeringar och se till att tillgången på pengar matchar den ekonomiska tillväxten. De viktigaste investeringarna i ett initialt skede skulle vara att bygga en pan-nordisk infrastruktur för en självförsörjande och miljömässigt hållbar ekonomi och en stark militär.
Behovet av en stark militär är knutet till uppgiften att nationalisera banksystemet. Tyskland och Japan blev offer under andra världskriget på grund av deras kätterska ekonomiska politik. Senare exempel på detta är morden på Muammar Gaddafi och Saddam Hussein – både ”skyldiga” till att ha utmanat de privata intressena hos den globalistiska ekonomiska eliten. Det vita Sydafrika förstördes delvis på grund av internationella ekonomiska påtryckningar. Hade Sydafrika valt självförsörjning och nationaliserat sitt banksystem skulle den vita regeringen ha varit mycket starkare gentemot det globala anti-rasliga trycket.
Alla dessa exempel visar att man inte kan separera oberoende raslig, ekonomisk och militär politik. Revolutionen måste vara fullständig om vi vill bygga en hållbar stat. Vi kan inte bedriva en vit, rasmedveten invandringspolitik om vi har en nyliberal ekonomi som är beroende av internationell finansiering och import.
Självförsörjning kräver att Norden är enat. Ju fler naturliga och mänskliga resurser vi har till hands, desto starkare kommer vår valuta att vara internationellt. Detta innebär också att den nordiska staten kommer att ha full kontroll över de inhemska ekonomiska trenderna: ”boom-bust-cykler” i dagens kapitalism kommer att försvinna.
Den internationella handelns roll kommer naturligtvis att minska dramatiskt, eftersom vi strävar efter självförsörjning. Vår ekonomi kommer att vara protektionistisk och regeringen kommer att beskatta importen kraftigt. Vi kommer att bygga upp de viktiga branscher som har sålts utomlands på grund av den nyliberala politiken. Men vad vi inte kan producera här, kommer vi att köpa från utlandet. Då den globala ekonomiska betydelsen av ”liberala västerländska demokratier” avtar för varje år, kommer det att finnas gott om växande ekonomier som inte har några ”moraliska” hinder att bedriva handel med en nationalsocialistisk stat.
Grunden för självförsörjning kommer att vara nordiskt jordbruk. Staten kommer att producera mer mat än den behöver för att kunna bedriva byteshandel. Tillsammans med en stark primärproduktion kommer den nordiska staten investera kraftigt i forskning eftersom vi – såsom nationalsocialister – ser framsteg och utveckling som människans största uppdrag.
Vetenskaplig forskning i toppklass kommer också tjäna vår självförsörjande politik vilken inkluderar produktion av kvalitetsvaror med lång livslängd och förnybar energi från inhemska naturresurser (såsom biomassa). Den nordiska staten kommer att vara progressiv, stark och rättvis. Ekonomins roll kommer inte längre vara att tillgodose behoven hos de finansiella spelarna utan att skapa en miljö där vår ras kommer överleva och frodas.
