Det såg lovande ut inför den offentliga flygbladsutdelningen denna lördag. Klarblå himmel, varmt väder och närmare 40 män och kvinnor som hade slutit upp för att sprida det nationalsocialistiska budskapet till sina nordiska folkkamrater. Redan på samlingsplatsen tog polisen kontakt för att informera om att de ville att allt skulle gå lugnt till och att de skulle hålla sig i bakgrunden, ett löfte som de för en gångs skull faktiskt skulle komma att hålla.
Bland de första synerna som mötte Nordiska motståndsrörelsens delegation när vi ställde upp på Våghustorget var en kvinna som verkade få en chock av att få se tyrrunefanorna vaja i vinden. Hon började nämligen gråta omgående. Hon lugnade dock snabbt ned sig, och tog upp en telefon för att ringa ett samtal. Kanske till en vän, för moraliskt stöd.
Direkt därefter så kom en svart man förbi med sin cykel. Han stannade till för att prata med en av Motståndsrörelsens representanter på plats. Det visade sig ganska snabbt att han höll med oss i det mesta. ”Ni måste kämpa på, och ta tillbaka ert land.” En rolig detalj är att kvinnan som nämndes ovan gick fram för att försöka ”hjälpa” den svarta mannen i diskussionen. Hon lär ha blivit ganska snopen när hon insåg att mannen stod på vår sida.
Då det var mycket folk ute på stan och väldigt gott om motståndsmän tog ansvarig på plats beslut om att skicka iväg halva styrkan till Stortorget, ett par kvarter bort. Vid det här laget så hade det bildats flera stora klungor kring vissa grupper av flygbladsutdelare därför att det var så många som ville komma fram och prata. Åtta, tio tonårsflickor i den ena, lika många invandrargrabbar i den andra.
Efter en stund så fick gruppen på Stortorget information att någonting var på väg att hända borta på Våghustorget. De började bege sig tillbaka dit igen, vissa i full språngmarsch. Dessa sprang dock i onödan. Det som hände var att ett litet gäng av allsköns slödder och tonårsflickor hade samlats i närheten av Motståndsrörelsens banderoll för att föra oväsen. De var runt tio till antalet och de ropade att de tydligen inte ville ha några rasister på sina gator.
Stora kontraster i Örebro.
När de hade stått där i några minuter så klev en av de civilklädda poliserna som stått vid sidan om fram för att prata med dem. Han försökte pedagogiskt förklara att det inte är så snällt att ställa sig precis bredvid människor som bedriver grundlagsskyddad opinionsbildning och föra en massa oväsen. Polismannen fick den sorgliga skaran att först tystna och sedan att ställa sig en bit bort.
Tyvärr så höll de bara tyst en liten stund innan de började låta illa igen. Någon av dem hade tagit med sig en megafon i miniformat, vilket gjorde att deras klena röster åtminstone hördes lite bättre. Allt eftersom så anslöt sig fler och fler människor till deras lilla samling. Till slut så var de väl uppe i runt tjugo man (förlåt, hen) eller så. Men man måste ge dem lite cred, ändå. Innan dagen var slut så hade de både lyckats trolla fram en banderoll samt en trubadur (!) som framförde en egenkomponerad visa om Nordiska motståndsrörelsen (samt SD, av någon anledning).
Tyvärr för vänstermupparna så verkade resten av torget mest bli antingen irriterade på deras närvaro, eller mer intresserade av att prata med oss. En kvinna som gick förbi sade att de borde sitta inspärrade på psykvården och slöt upp bakom vår banderoll för att visa sitt stöd för oss och avsky för dem. Mängder av människor på torget gick fram för att ta del av diskussionerna som pågick mellan motståndsmännen och allmänheten. Det påminde faktiskt lite om hur det var på Almedalsveckan 2017, så mycket folk var det.
Efter ungefär två och en halv timme på Örebros gator och torg var det dags att avrunda för den här gången. Stort tack till det trevliga bemötandet och på återseende!
Vill även du vara med och kämpa för vårt folks framtida frihet? Skicka då in en ansökan till Nordiska motståndsrörelsen redan idag!